Fortress Europe, eller infooperationer mot egen befolkning

Jag är ingen konspirationsteoretiker, men jag kan se en trend inom Public Service media, dvs. Sveriges Radio och Sveriges Television, som får mig att fundera på om det inte pågår en informationsoperation mot svenskarna.

Först börjar vi lite lätt med vad är en informationsoperation i lekmannatermer.

En informationsoperation kallades på den gamla goda tiden för propaganda. Propagandan i sig behöver inte vara falsk, men man presenterar den på ett sådant sätt att man uppnår sina mål.

Trenden som jag har sett är att public service försöker få den svenska opinionen att tycka ännu mer om invandring i alla former. Jag ska förklara det efter den initiala lektionen i infooperationer.

Vi börjar först med lite referenser. US Armed Forces Joint Publication 3-13, Information operations. Sen har vi US Army Field Manual 3-13. Och till sist Tactical Commanders Handbook, som har tillämpats i Irak.

Men för att förenkla det hela för er läsare, så kommer jag att ge er en snabb lektion.

Först och främst så kan vi identifiera informationsmiljön, dvs. mottagarna av budskapet. Mina belägg för att public service försöker skapa en positiv bild av invandringen återkommer jag till lite senare.

Först och främst, så kan vi konstatera att det finns fyra typer av mottagare av budskapet.

1. De som är direkt fientliga till budskapet. Här kan vi nog hitta Svenskarnas Parti med väljare.
2. De som är motståndare till budskapet. Här har vi Sverigedemokraterna med väljare.
3. De som är neutrala till budskapet. Här har vi Folkpartiet, Kristdemokraterna, Socialdemokraterna, Gammalmoderater med sina väljare.
4. De som är positiva till budskapet. Nya moderater, Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet med väljare hittar vi här.

Informationsoperationen behöver inte inrikta sig mot de positiva, eftersom de är redan övertygade om att en mer eller mindre fri invandring är positiv, även om inställningen baserar sig på olika politiska bevekelsegrunder.

Man behöver inte heller inrikta sig mot de direkt fientliga, eftersom de är en oväsentlig del av väljarbasen. Svensken i gemen är inte rasist, så enkelt är det.

Så vad är målsättningen då.

Målsättning ett är att de neutrala ska inte gå över till att bli motståndare. Dvs. man ska inte köpa Sverigedemokraternas budskap, eller ge Sverigedemokraterna problemformuleringsföreträdet.

Målsättning två är att de som är motståndare till invandring ska fösas över till den neutrala fållan. Det är helt klart så att många röstade på Sverigedemokraterna av "oro" för öppna hjärtan, utanförskapsområden, bristande integration, bostadsbrist och arbetslöshet. Jag gör här ingen värdering av om oron i sig är berättigad, eller subjektivt upplevd av målgruppen. Det räcker med att konstatera att dessa ämnen har påverkat väljarnas val.

Så då har vi definierat målgrupperna (Target Audience).

Hur ser budskapet ut då? Jo, man har ett antal huvudsakliga budskap, som inom infoops kallas för key messages. Dvs. huvudsakliga budskap, som man hänger upp sitt budskap kring. Dessa delas därefter upp i talepunkter (talking points), dvs. mer konkreta meddelanden.

Vilka key messages kan vi då hitta i flödet av information från public service.

Först och främst vill man påvisa att EU och Schengenområdet är inhumant, genom att döpa hela sin kampanj till Fortress Europe.

Ett talepunkt är att man försöker svartmåla den grekiska polisen. Notera att det finns inga bevis för det som påstås. Vittnet är en person som har försökt att ta sig in i Grekland.

Flera exempel kommer ni säkert ihåg själv i samband med katastrofen i Lampedusa.Kritiken mot italienska lagar när det gäller undsättande av flyktingar till havs var ganska omfattande.

Att EU är dåligt går till och med hem hos Sverigedemokrater. Så här har man inga problem att sälja bilden av ett slutet Europa till både neutrala och motståndare till invandring.

EU-länderna är enligt svenska politiker extra dåliga på att ta ansvar.

Man kan kort och gott summera det med att huvudbudskapet är att Sverige är ett mönsterland när det gäller invandring och övriga EU-länder är det inte. Alltså är problemen med invandring inte relaterade till svenska politiker, utan de andra politikerna i Europa och Bryssel. Ett budskap som går hem.

Den andra viktiga huvudsakliga budskapet är att man försöker få mottagaren att identifiera sig med flyktingen.

Talepunkten är enkel. Man presenterar fyra vänner som försöker ta sig till Europa. Identifieringen försöker man skapa genom att välja en mekanisk ingenjör, kirurg, elektriker och en textilarbetare. Alltså något som de flesta i Sverige kan identifiera sig med. Sen slänger man in lite sympatipoäng med fru och barn kvar i Syrien och lite hjärtsjuka och funktionsnedsatta barn. Kort och gott, ett narrativ som är svårt att värja sig mot.

Ett annat inslag på samma tema är när en SVT-journalist hjälper till med att smuggla in en flykting till Sverige. En rent brottslig handling. Men det som är intressant med denna historia är att den tilltalar ungdomar, som kan identifiera sig med pojken. Bland ungdomar hittar man många som är neutrala eller till och med motståndare till invandring. Så narrativet passar målgruppen och ger dessutom lite Robin Hood-känsla.

Som lök på laxen, så har man dessutom lagt in en smakfull karta, där man kan följa individernas väg till Europa. Perfekt för iPadgenerationen. Och sen blir man glad när man ser att den röda punkten slutar i Sverige. Det märkliga är att ingen reflekterar över alla andra EU-länder som passeras på resan till Sverige. Är det en av Europas sämsta skolor som drar? Eller bidragen?

Summeringen av detta huvudbudskap är att det är människor precis som du och jag som kommer hit. Ingen skillnad i formell och praktiskt kompetens. Nästan svenskar redan, med andra ord. Det enda som behövs är lite SFI, så kan de sätta igång och jobba.

Det tredje viktiga huvudsakliga budskapet är att det är riktigt, riktigt eländigt i Syrien. Och om man har turen att komma till ett flyktingläger i Jordanien och Turkiet, så är det också dåligt. Det avslöjas extra bra av följande fråga från en lyssnare och ett svar från Ekots medarbetare.

"

Jakob: Men tanke på att ingen flyr från Syrien direkt till Sverige så känns migrationsverkets beslut märkligt. Kriget har de väl redan flytt när de lämnar Syrien till ex. Turkiet? Hur är förhållandena på de flyktingläger dit människor flyr från kriget? Borde Sverige hjälpa till mer där?

Johan-Mathias Sommarström, Ekot: Hej Jakob
Även om flera flyktingläger i Jordanien och Turkiet fått något högre standard är det långt ifrån vad vi i Sverige skulle kalla skälig levnadsstandard. Det är trångt, smutsigt, långa köer till toaletter och duschar och så många människor på samma ställe, oftast utan meningsfulla sysslor att utföra, skapar också en spänning. Livet i flyktingläger måste ses som tillfälligt vilket samtidigt är svårt då det inte syns något slut på stridigheterna. För många unga finns inte heller något framtidshopp om man lever i ett flyktingläger, det går inte att utbilda sig eller skaffa jobb. "

Budskapet är helt enkelt att det är inte lika bra i flyktingläger som i Sverige. Och att alla borde ha rätt att ha det lika bra som i Sverige. 

Vi kan konstatera att det finns väldigt få länder, där man kan ha det lika bra som i Sverige. Jag vill till och med vara modig och påstå att det finns nästan inga ställen alls, där man har det lika bra som i Sverige, även om dessa ställen inte har krig idag. Önskan om en svensk levnadsstandard överallt i världen är nog än så länge ganska utopisk och även orealistisk som en målbild inom ett par generationer. Och att svenska skattebetalare ska försöka uppnå detta med sina ändliga resurser känns milt sagt naivt.

Vi tar de fyra vännerna och exemplifierar med dem. Den mekaniska ingenjören, om han är kompetent, kommer inte att hitta ett jobb i Sverige, om han inte har tur och får jobb på ABB, Volvo  eller motsvarande. Industrin har minskat med 163.000 jobb enligt IF-metall sedan år 2000. Med lite tur kan han omskola sig till bilmekaniker. Kirurgen kommer att behöva lära sig svenska på en avancerad akademisk nivå. Många svenskar klarar det inte under sin livstid. Eller så får han lära sig svenska på en lägre nivå och traggla sig genom hela processen från AT-läkare och sen specialistläkare. Inget som görs i en handvändning. Patientsäkerheten kräver nämligen att läkaren ska förstå patienten och dessutom måste man säkerställa att läkaren är kompetent. Elektrikern lär inte kunna uppfylla Elsäkerhetsverkets krav omedelbart, då det finns ett förenklat förfarande endast för utbildningar som uppfyller EU:s krav. Textilarbetaren, han kan kanske stå i en affär och sälja kläder. Eller starta eget skrädderi. När använde du dig senast av en skräddare?

Sen finns det faktiskt ett key message till. Det är att Sverigedemokraterna är inte rumsrena inom politiken. Men den tänker jag spara till ett annat tillfälle.

Som jag har skrivit i min blogg tidigare, som Statsman måste man ta ansvar. Ja, alla flyktingar är människor. Nej, de flesta flyktingar klara inte konkurrensen på den svenska arbetsmarknaden. Nej, svenska skattebetalare har inte råd att betala för hur många försörjningsstöd som helst, inklusive uppfyllande av svenska "normalstandard" enligt alla gällande riktlinjer. Ja, flyktingarna hjälps bäst i närområdet. Det inkluderar faktiskt också sådana saker som att EU bör överväga om man inte ska använda sig av EU battle groups för att bekämpa ISIL/Daesh. Borde vara lite mer lättskjutet än ryska gröna smurfer.

Än en gång vill jag vara riktigt, riktigt tydlig när det gäller en sak. Det är inte den svenska skattebetalarens ansvar att säkerställa att alla människor, eller för den delen, alla syrier har svensk standard.

 

Om public service i form av SVT och SR bedriver en informationsoperation rörande invandring och flyktingar mot svenskar? Det är väl inte möjligt? Jag är väl inte en konspirationsteoretiker heller?! Det får du ta ställning till själv.

Sverigedemokraternas ungdomsförbundsfobin

Jahapp, då har Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor gett bidrag till SDU.

Genast drar SDU-fobin igång, genom Rebecka Prentell, ordförande för LSU-Sveriges ungdomsorganisationer gnäller om bidraget på Svenska Dagbladet.

Rebecka anför bland annat att SDU inte är demokratiskt och uppfyller därmed inte de formella kraven för att få bidrag. Jag säger inte att SDU är eller är inte demokratiskt, den värderingen bör man nog göra på objektiva grunder. Och jag ids helt enkelt inte sätta mig in i detaljerna kring SDU:s program.

Men, och det här är ett viktigt men i debatten. Är det inte så att ALLA organisationer som får bidrag genom MUCF borde också demokratigranskas noggrant? Jo, så borde det vara. Exempel på organisationer som får bidrag är till exempel följande.

Ung Vänster, vänsterpartiets ungdomsorganisation. Det räcker med att läsa Ung Vänsters principprogram, antaget i maj 2013 för att man ska göra vissa reflektioner rörande UV:s demokratisyn. Redan i förordet uttalas det tydligt att man är ett revolutionärt ungdomsförbund med rötter i den kommunistiska delen av arbetarrörelsen. Nu skulle det vara intressant att höra Rebeckas analys kring det demokratiska i Ung Vänsters principprogram. För min egen del vill jag nog hävda att kombinationen demokrati och revolution/kommunism har aldrig existerat.

Sen får också Sveriges Unga Muslimer bidrag från FUCF. Sen när blev islam jämställt, demokratiskt och icke-diskriminerande? Eller att man till och med ursäktar jihadister. Var är Rebeckas kritik mot SUM? Jag vill hävda att islam som religion och framförallt statsreligion är i sig odemokratisk. Rebecka får gärna exemplifiera hur islam fungerar i ett demokratiskt kontext.

Min största kritik är ändå att Rebecka väljer att vara SDU-fobiker, men bortser från Ung Vänster och Sveriges Unga Muslimer som i grunden odemokratiska.

Fast Rebecka är nog bara lite relativistisk när det gäller vilka demokratikravet ska tillämpas på. Eller så tar Rebecka ansvar, genom att faktiskt gå igenom hela listan av organisationer, för att få bort icke-demokratiska bidragstagare.

Paris, men sen då?

Alla har skrivit högt och lågt om terrordåden i Paris. Det har varit allt från islams fel till kapitalismen, USA-imperialism, CIA, utanförskap och bristande integration. Man har helt enkelt försökt att analysera dåden efter sin världsåskådning, oavsett om man är islamist, ryss, socialist, nationalist och så vidare. Problemet med detta är att man faktiskt inte försöker adressera grundproblemet.

När man försöker adressera grundproblemet, så tar man faktiskt en risk för att stämplas som islamofob eller något annat dylikt. Islamofob innebär att man har en orationell rädsla för religionen islam. En rationell rädsla är per definition inte en fobi, eftersom det finns ett reellt hot som ligger som grund för rädslan. Så ska vi ta och försöka bena ut begreppsvärlden med en komparativ analys mellan dagens utövare av kristendom och islam.

Kristendomen bygger på judendomen. Jesus var en jude, dvs. han växte upp i en värld som var formad av den mosaiska trosuppfattningen och även de mosaiska lagarna. Vi kan konstatera att de mosaiska lagarna är minst lika stränga som de som finns i koranen. Dvs. hädelse till exempel ska straffas med döden. Så Jesus var inte främmande för vare sig dödsstraff eller andra straff för gärningar som vi idag inte ens skulle betrakta som olagliga. Men vad är då den stora skillnaden mellan kristendom och islam?

Jo, kristendomen har utvecklats och reformerats på olika sätt fram till dags dato. Därför så finns det många skillnader inom den kristna världen, eftersom man har olika acceptans för vilka urkunder som ska gälla för den kristna kyrkan. Det är därför som vi har en romersk-katolsk , anglikansk, rysk-ortodox, syrisk-ortodox och andra kristna kyrkor. Kort och gott, den kristna kyrkan har inte kunnat komma överens vad gäller den religiösa läran. Men varför har då inte den kristna kyrkan fortsatt med vidhållandet av den mosaiska lagen? Det har man gjort. Under medeltiden så bidrog nog de kristna kyrkorna till sin beskärda del av illgärningar och våldsdåd. Men sen så började det hända saker i framförallt Europa från 1500-talet och framåt. Nämligen att vetenskapen började att göra ett intåg. Och som ni vet, så innebär den vetenskapliga metoden att man på ett systematiskt sätt försöker finna orsakssamband. Resultatet av denna utveckling ledde otvetydigt till att många vidskepelser som fanns började försvinna, när man hittade rationella förklaringar till fenomen som man observerade i sin omgivning. Denna process accelererade ytterligare under 1600-talet, när man började närma sig industrialiseringen. 1700-talet tillförde dessutom filosofer som började diskutera begrepp som humanism och även om gud egentligen fanns. Den sista spiken i kistan för en oreformerad/otolkad kristen tro blev nog 1800-talets införande av allmän skola i stora delar av Europa. Detta medförde att skriftkonsten, matematiken och övriga vetenskaper i viss mån blev allmängods. Man kan nog påstå att de dogmatiska delarna av den kristna kyrkans tro utsattes för en vetenskaplig och filosofisk prövning som kyrkan inte kunde motstå. Eftersom idéer och memes också är utsatta för ett darwinistiskt tryck, så gjorde kyrkan det enda som var rationellt för kyrkans överlevnad. Man anpassade sin tro till verkligheten så lite som behövdes, så att man kunde fortsätta.

Rent principiellt kan vi säga att vetenskapen och filosofin som utvecklades i Europa utsatte den kristna kyrkan för ett så hårt tryck, att man måste börja tolka delar av bibeln istället för att hävda någon form av bokstavstro. Detta underlättades säkerligen också av den process som den kristna kyrkan själv har haft i form av urval av vilka urkunder som skulle vara grundande för just kristendomen. Fast här har ju inte den kristna kyrkan kunnat hålla ihop, utan har splittrats just på grund av att man har haft olika grundsyn i vissa trosfrågor.

Om vi tar islam då, vad har hänt där? Egentligen inte mycket, eftersom islam har några grundproblem, som effektivt förhindrar reformation.

För det första så betyder ordet "islam" underkastelse. Dvs. du ska som troende underkasta dig gud och guds vilja. Här har vi en skillnad gentemot kristendomen. I kristendomen så finns den fria viljan med som ett begrepp, som inte är lika tydligt inom islam. Redan här blir det svårt för en muslim att börja tolka koranen och haditherna, eftersom de är antingen guds uttalade ord, eller profeten Muhammeds goda exempel.

För det andra så är Allah lika oförlåtande som Jahve. Dvs. det är i princip en förmedeltida begreppsvärld vad gäller människans rättigheter. Det räcker med att läsa OIC:s definition av de mänskliga rättigheterna, för att inse hur svårt det är att reformera en medeltida syn på människan. Notera alla nationalstater som är medlemmar i OIC. Trots att det är stater som är medlemmar, så underkastar sig dessa stater Allahs vilja vad gäller lagstiftning. Och dessa stater är i regel INTE funktionella demokratier, så det kan rimligtvis inte finnas ett väljartryck för att behålla en inhuman lagstiftning.

För det tredje, så är kravet på att muslimer ska fördöma terrorism helt befängt. För det är i den kristna världen så enkelt att det är individer som begår brott, inte kollektiv. Därför ska vi inte avkräva muslimer någonting i det här fallet.

Men hur var det med grundproblemet då? Jo, vi kan avkräva av alla invånare i ett land att de ska följa landets lagar, oavsett om lagarna i sig bygger på muslimska, kristna, humanistiska eller sekulära värderingar. I Sverige bygger en stor del av lagstiftningen på humanistiska och sekulära värderingar. Dvs. vi har inga hädelselagar och det finns inte heller några rationella skäl till att införa sådana. Dvs. jag får fritt häda Gud, Allah, spaghettimonstret, Vishnu eller vilken påhittad gud som helst. Muslimer är inte heller en folkgrupp, så det är helt lagligt att säga att Allah är en hittepåfigur och att de lagar som föreskrivs enligt sharia är både grymma, oetiska, inhumana och i många fall även förtryckande gentemot kvinnor och barn.

Så det vi kan kräva av en modern svensk är att man är lojal mot svensk lag och efterlever denna. Och det kan väl inte vara svårt för en muslim, precis som det inte är svårt för en kristen eller ateist. Vill man ha sharia, så får man gärna flytta till ett land med sharia som grund. Som synes av OIC:s lista, så finns det flera stater att välja mellan. Och alla de har varken krig eller inbördeskrig.

Jag fruktar att något riksdagsparti kommer att tycka att det kan bli en valvinnare att införa en hädelselag. Vilket vore helt förödande för en rationell lagstiftning. På Irland kan hädelse kosta €25.000. Vilket är helt vansinnigt för en ateist, vilket jag råkar vara.

Ni får gärna kalla mig islamofob, när ni visar för mig att rädslan för islam är ogrundad och orationell. Och att islam är en humanistisk, demokratisk och jämlik grund att bygga ett samhälle som Sverige på. Om ni inte kan det, så får ni gärna kalla mig islamkritisk. Fast då är det nog enklare att kalla mig för ateist, eftersom jag är religionskritisk.

Lööfs misslyckade integrationsvisioner

Så var Annie Lööf i farten igen. Den inofficiella Alliansdrottningen påbörjar sitt valarbete i DN.Debatt med artikeln "Jobb för nyanlända är nyckeln till integration".

Behöver jag säga att hon är ute och cyklar igen? Jag ska förklara varför.

Lööf blandar nämligen äpplen och päron på ett synnerligen ohederligt sätt. Först kan vi konstatera att enligt SCB så är cirka 410.000 människor arbetslösa i november 2014. Det gäller alltså alla kategorier av människor, oavsett om de är svenskar eller nyanlända. Eftersom en svensk sannolikt har större möjligheter på grund av utbildning, språklig kompetens och socialt nätverk att skaffa sig ett arbete, så är det självfallet så att procentuellt kommer fler invandrare att vara arbetslösa.

Så ska vi granska Lööfs recept för att lösa problemet.

För det första hävdar Annie Lööf att trösklar måste sänkas på arbetsmarknaden. Vad betyder det egentligen? Jo, trösklar är lika med lägre lön, lägre anställningstrygghet och eventuellt mindre byråkrati för mindre företag. Men om vi ska vara riktigt ärliga, hur låga löner tål en löneanställd i Sverige? Vi kan konstatera att den bör vara högre än försörjningsstödet som utbetalas av kommunerna. Dessutom torde lönen räcka till ett anständigt boende i en hyresrätt, sund mat och någon form av idrottslig- eller fritidsaktivitet. Plus svensk standard för att inte vara fattig, dvs. iFåne med tillbehör. I storstäderna innebär det nog att en heltidslön borde vara närmare 20kkr/månaden. Dvs. kanske inte riktigt så lågt som Annie skulle vilja. Lägre anställningstrygghet är också en väg att gå, men redan där har vi många problem idag, framförallt med timanställningar och deltidsanställningar. Med en timanställning blir man till exempel i praktiken utesluten från kreditmarknaden som låntagare och även en stor del av hyresmarknaden. Så här tillförs automatiskt ett antal hinder för att hantera sitt liv.

För det andra så tar Annie upp en fördjupad jobblinje, som är helt orimlig sett ur nyanländas perspektiv. Vårdcentraler och skolor är inte de som anställer nyanlända, just på grund av deras bristande kompetens inom vårdyrken och läraryrken. Visst, de kan säkerligen vara kunder inom dessa områden, men inte utförare.

För det tredje så tar Annie upp en förbättrad mottagning och integration. Den enda som skapar mervärden för det är Bert Karlsson och andra aktörer i det asylindustriella komplexet. Det skapar definitivt transfereringar från det allmänna till det privata, men det kommer säkerligen inte att generera mer pengar i den svenska ekonomin. Bara mer pengar på Berts bankkonto.

Som jag ser det, så visar centerpartiet inte en väg åt något håll. Man kommer med pigga tillrop och förhoppningar i debatten, men inget mer. Tomma ord utan bakomliggande förslag.

Om Annie vore helt seriös i sin debatt, så skulle hon kunna föreslå till exempel en icke-dispositiv lägstalön på den svenska arbetsmarknaden. Men den vill hon inte sätta, eftersom hon vet att för att leva på lönen, så måste den faktiskt vara relativt hög. Arbetsmarknadens parter kan ju alltid förhandla om högre lägstalöner.

Annie skulle också kunna föreslå en mycket låg företagsbeskattning för företag som har någon form av industirell produktion. Den skulle kanske kunna vara närmare 0%. Visst, man förlorar i inkomster från företagen, men samtidigt skulle man få skatteinkomster från de anställda.

Sen skulle Annie kunna föreslå infrastrukturförbättringar inom järnvägar, vägar, energisystem osv. för att faktiskt bygga grundlläggande förutsättningar för företagande. Men det skulle väl väcka ont blod i centerns kärnkraftsmotstånd att faktiskt föreslå omsättning av svensk kärnkraft.

Nä, Annie Lööf har påbörjat valkampanjen. Synd bara att Alliansens drottning bara kommer med tomma ord och en politik som består av nyliberala floskler utan innehåll.

Alliansens kronprinsessa kommer nog tyvärr inte heller att komma med något annat än mantrat arbetslinjen...

Socialdemokratisk regeringsoduglighet.

Socialdemokraterna var en gång i tiden ett parti som förstod meningen med den svenska industrin. Den var basen för välfärden, i form av företagsbeskattningar och beskattning av arbetskraften för vårt gemensamma bästa.

Men nu har det hänt något som är ganska märkligt. Från att ha varit ett parti som har förstått industrins behov i ett historiskt kontext, så har man nu gått på någon form av historielös popularitetspolitik a lá miljöpartiet. Dvs. man kör med floskler och inte realpolitik.

Ett lysande exempel på detta misslyckande är Svenska kraftnäts varning om att Sverige kommer att få elbrist på 2020-talet. Energiminister Ibrahim Baylan bemöter dessa varningar på ett synnerligen oseriöst sätt. Mer att läsa finns också hos Cornucopia.

Hur kan man vara energiminister och inte förstå betydelsen av vare sig effektreserver eller behovet av att överse behovet IDAG. För 2020-talet börjar om sex år. Hur lång tid tar det att projektera infrastruktursatsningar i energisystemet? Jo, det tar sannolikt 5-10 år. Så om Baylan gör något konstruktivt IDAG, då kan man kanske lösa problemen som dyker upp på 2020-talet.

Framförallt är Baylans synpunkt att det är bara "antaganden" från Svenska kraftnät som är oroande. Vi får nog betrakta det som utomordentligt osesriöst att energiministern anser att Svenska kraftnät spekulerar i ämnet. De om några borde vara sakkunniga inom elproduktionen.

Men det är klart, socialdemokraterna vill kanske att Sverige ska vara som vilket U-land som helst, där det blir brown outs och black outs i tid och otid?

Tyvärr är min analys bistrare än så. Dagens regering är regeringsoduglig och böjer sig alldeles för mycket för miljöpartiets åsikter och troenden i enerifrågan. Man baserar alltså inte sina beslut längre på fakta utan på tro. Mitt förslag är att man ska stänga elektriciteten till hushåll på Södermalm först. För visst ska väl miljöpartisterna ta konsekvenserna av sina politiska åsikter?

Energiministern borde istället säkerställa att gamla reaktorer omsätts till nya, modernare och säkrare. Men det kan ju miljöpartiet inte gå med på. Så därför väljer man att faktiskt inte se till fakta, utan blundar stenhårt och hoppas att stormen blåser över.

Det mest tragiska med dagens socialdemokratiska regering är att alla ministrar verkar vara lika dåliga. Alla verkar ha triangulerat på kultursidorna och säger det som kultursidorna behöver höra, inte det som man faktiskt måste göra.

Att blunda för sakförhållanden och dessutom förminska betydelsen av dessa sakförhållanden är oskickligt, för att uttrycka det milt.

Jag är nämligen helt övertygad om att Alliansen-(c) och (s) kan komma överens om energipolitiken på en gång. Fast då retar socialdemokraterna upp Romson och Fridolin.

Alltså avstår man och visar samtidigt på sin regeringsoduglighet. För att regera innebär ibland att fatta svåra beslut. Det kan inte vara svårt att komma fram till att i Sverige är inte elavbrott ett acceptabelt handlingsalternativ i framtiden.

Meanwhile, in Russia...

Nu har svensken sannolikt upptäckt att Sverige slutar inte att fungera, bara för att regeringen inte fick igenom sin budget. Bloggrannen Cornucopia beskriver detta mycket väl. Så då vet svensken att myndigheterna fortsätter att verka utan en regeringsbudget. Vilket är precis som det ska vara i Sverige.

Så förutom att man i ankdammen inte kan notera annat än visst politiskt käbbel, vad händer i världen då?

Jo, jag tänkte lyfta lite på det som vissa etiketterar som "ryss-skräck". Dvs. vår kamrat Putins revanschism gentemot västvärlden. Istället för att bara komma med ett antal påståenden, så tycker jag så klart att fakta är mycket bättre än tyckande. Så varför inte läsa kamrat Putins egna ord?

Min källa är kamrat Putins tal till Duman den fjärde december i år.

Om vi börjar med konstaterandet att Ryssland och ingen annan har annekterat Krim olagligen, dvs. stulit land från Ukraina. Det är ett faktum. Det intressanta är att kamrat Putin hänvisar till att Rysslands vagga verkar vara på Krim, närmare bestämt i en stad som heter Korsun. Notabelt är att staden heter Kherson idag och ligger inte i Krim, utan norr om Krim. Kamrat Putin hävdar både till att "Grand Prince Vladimir" blev döpt i Kherson och att han därefter grundade det kristna Ryssland. Alltså har dessa områden ovärdelig betydelse för ryssar som den ryska civilisationens och andlighetens vagga.

Slutsatsen som man kan dra av detta är att det långsiktiga målet för Ryssland är att erövra östra Ukraina i större eller mindre omfattning och att kamrat Putin inte kommer att vika.

Jag presenterar här två bilder med de ryska handlingsalternativen vad gäller områden som man vill erövra. Bilden med något mindre landavträdelser är mest sannolik och den med större landavträdelser är nog det som kamrat Putin skulle betrakta som önskvärt.

Som ni kan se, inga obetydliga erövringar. EU, USA och NATO kommer självfallet inte att göra någonting militärt för att motverka dessa militära företag som kamrat Putin har initierat. Det vet kamrat Putin och det vet EU:s och USA:s ledare. Därför är man ytterst noga med att INTE påstå att nationalstaten Ryssland har invaderat Ukraina, trots att det är ett faktum. För om man officiellt erkänner detta, så erkänner man också att man är maktlös. Därför får ekonomiska sanktioner betydelse för EU och USA. Tyvärr är dessa sanktioner av begränsat värde, eftersom man kan alltid gå runt många av sanktionerna.

Sanktioner fungerar trots allt upp till en viss gräns. Kamrat Putin påpekar särskilt att USA och dess allierade hade, oavsett händelserna på Krim och östra Ukraina, försökt att hitta en ursäkt för att innesluta Ryssland. Alltså hävdar han att USA och dess allierade är på något sätt ute efter att begränsa Rysslands möjligheter till utveckling. Tvärtom hävdar kamrat Putin att USA och dess allierade gladeligen hade sett en Jugoslavisk utveckling i Ryssland, med etniska, religiösa och regionala motsättningar. Helt klart ett konspirationsscenario som kamrat Putin försöker hävda finns.

Det som saknas i den logiska stringensen i Putins resonemang är att det Jugoslaviska sammabrottet kostade och kostar USA, EU och NATO stora pengar, trots att krigen i sig var under 90-talet. Att man skulle önska sig ett motsvarande scenario i en stormakt där småpåvar skulle få tag på riktigt potenta kärnvapen känns inte så troligt. För hur lång tid skulle det ta innan dessa kärnvapen hamnade på villovägar. Endast självmordsbenägna statschefer skulle önska sig en sådan utveckling. En sak är säkert vad gäller politiker i USA och i EU. De är inte självmordsbenägna.

Sen motsäger presidenten sig själv, genom att först hävda att ingen kommer att få ett militärt överläge gentemot Ryssland, även om vi faktiskt kan konstatera att USA:s militära budget överstiger den ryska högst väsentligt och även EU:s militära budgetar gör det också. Alltså får Ryssland bronspeng i denna gren. Däremot så påtalar man ganska tydligt att man är villig att anväda sina militära styrkor, vilket inte EU är. USA är låsta i andra konflikter, som de prioriterar av geopolitiska skäl.

Den intressanta motsägelsen är att Putin hävdar att man ska inte ska beträda en väg av självisolation, xenofobi, misstankekultur och sökande efter fiender. Märkligt nog så dör många kritiska journalister i Ryssland, Putin har själv skrivit på en lag om NGO:er med utländsk finansiering som stämplar dessa som främmande agenter. Putins hela tal är en indikation på att han ser USA och dess allierade som fiender till Ryssland.

Vi kan bara konstatera faktum att den militära verktygslådan finns inte att tillgå vad gäller Ukraina. Så kommer sanktionerna att fungera då? Jo, men det kommer att ta tid. Troligen 10-20 år, förutsatt att det finns en politisk vilja att fortsätta på sanktionsspåret. Och om 10-20 år kommer Krim att vara "naturaliserat" i Ryssland. Men visst har sanktionerna effekt. Putin säger att industrin måste öka sin produktivitet med 5% om året. Beroendet gentemot utländsk teknologi måste minska och rysk industri måste skaffa sig egna kompetenser inom maskinverktyg, mätinstrument, energiteknik och utvinning av naturresurser. I princip föreslår kamrat Putin att GOSPLAN återinförs. Detta kommer förstås att medföra att rysk industri inte kommer att utsättas för markadstryck, utan att man kommer sannolikt att skapa oligopolier inom vissa industriområden. Vilket kommer att leda till karteller och andra negativa markandsinfluenser.

Om jag ska bedöma var kamrat Putin har hämtat sina influenser, så vill jag påstå att dessa kommer från diktaturen i Kina. Det är nästan så att man kan tro att Putin läser Cornucopia. Kina har skapat ett blandsystem av kapitalism och kommunism i kombination med en partianknuten kleptokrati av stora mått. Kort och gott ett system som passar kamrat Putin alldeles utmärkt, eftersom han känner igen många kommunistiska fenomen i Kina och kan associera till dessa. Därmed kan vi räkna ut att den ryska markanden kommer inte i praktiken att vara öppen. Vi kommer också att se brott mot de mänskliga rättigheterna i ännu större omfattning än idag. Och kriget i Ukraina kommer att fortsätta.

Ryssland och Ukraina är länder som påverkar oss i Europa och Sverige högst påtagligt. Men som sagt, det är mer viktigt att käbbla om vem som ska ta ansvar för regeringens budget, än om de stora frågorna.

Nämligen, hur får man rysk politik att ta en mer positiv riktning?

Fast det är klart, de som tillhör dagens politiska adel har ju inte gjort sig kända för att vara tänkare av stora mått. Det kräver ju faktiskt något annat än triangulering av tidningarnas kultursidor.

Jag är inte rädd för ryssar i gemen. Men jag är rädd att den ryska politiska ledningen har vandrat in i en historisk åtevändsgränd som kommer att medföra onödigt lidande för det ryska folket och även omvärlden.

Budgeten och svarte Petter.

Så kommer Sverigedemokraterna att fälla regeringens budget.

I media och på sociala media börjar redan ett blaming game, som säkerligen kommer att fortsätta ett bra tag till. Stora tänkare, som Annie Lööf förutsatte att SD skulle enbart rösta på sitt eget förslag. Vilket kanske säger något om nuvarande Alliansdrottningen Lööfs strategiska tankekapacitet.

Nu får väl Statsmannen förklara hur det förhåller sig.

Regeringsbildaren, Stefan Löfvén, ansvarar för att skapa en regering som är regeringsduglig. Det innebär att regeringsbildaren ansvarar för att förankra sin politik. INGEN annan. Nu gnäller Löfvén om att SD bryter mot praxis. Vilket Löfvéns parti faktiskt började med, genom att plocka ut enskilda poster ur Alliansens budget i strid med gällande praxis. Som man bäddar, får man ligga, med andra ord. Behandla andra som du själv vill bli behandlad. Men det har tydligen Socialdemokraterna glömt.

Den utsträckta handen mot Alliansen har inte tagits emot av vare sig Lööf eller Björklund. Vilket är helt självklart. För Centerpartiets och Folkpartiets ledning har förstått att det skulle spräcka Alliansen. Är det något som Reinfeldt har gjort som är bra i svensk politik, så är det att han förstod vikten av sammanhållning inom borgerligheten, för att ha möjlighet att ta makten. Det fungerade 2006 och 2010, vilket är bevisat nog. Däremot så kannibaliserades de mindre Allianspartierna, vilket i längden medförde att Alliansen försvagades. Om något Alliansparti stöder Löfvén, så är Alliansen slut. En strategisk seger för Socialdemokraterna, men alldeles för uppenbar, för att de små Allianspartierna ska gå på den finten.

Nu finns det en enda utsträckt hand som skulle fungera. Och det är att sex partier tar "ansvar" för den uppkomna situationen. Det innebär i praktiken en koalitionsregering mellan S, M, C, FP, MP och KD. Det skulle leda till en socialliberal politik som en stor del av mittfåran bland den svenska väljarkåren kan acceptera fram till valet 2018. Men frågan är, är det en bra konstellation. Taktiskt, ja, det skulle fungera. Men inte strategiskt. För vad händer i praktiken. Jo, den ansvarstagande koalitionen skulle göra Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna till marginaliserade partier o Riksdagen. Däremot är de inte nödvändigtvis marginaliserade bland väljarna 2018.

Så vad händer om det blir en "sexklöver"? I praktiken oskadliggörs en del av miljöfascisternas oproportionerliga påverkan på svensk politik. Vi kommer att få en högersocialliberal politik, som i princip kanske 70% av väljarkåren ställer upp på. Sexklövern är Löfvéns enda chans att sträcka ut en hand till Alliansen. Allt annat blir självmord för Alliansens småpartier.

Men varför är det inte bra 2018? Jo, fortfarande kvarstår Migrationsverkets prognos, vilket innebär i praktiken öppna hjärtan. Den frågan som sexklövern måste ställa sig är, klarar man verkligen av att ta emot och hantera friktionerna med ett nytt Göteborg inom mandatperioden vad gäller volymen på asylsökande. För att inte nämna de så kallade EU-migranterna. Min gissning är att friktionerna kommer att öka till en nivå som är ohanterliga inom mandatperioden. Johan Westerholm är en mycket intelligent socialdemokratisk tänkare som har skrivit om volymproblemet.För i ett ändligt Sverige, med ändliga resurser, så måste man kunna hantera detta.

Svagheten med sexklövern är just att man kommer inte att klara de politiska "ansvarstagandet" i praktiken, vilket kommer att observeras av valmanskåren. För det är väl ingen vettig väljare som tror att vi bygger ett nytt Göteborg från tomma intet på fyra år? Eller att nuvarande infrastruktur kan svälja så många nybyggare/nysvenskar?

Resultatet blir att en sexklöver kommer att förlora i två riktningar i valet 2018. Nämligen de som vill öppna sina hjärtan ännu mer. Dvs. vänstersocialdemokrater kommer att rösta på Vänsterpartiet. Som än en gång blir ett 10%-igt parti. Och de som upplever friktionerna och resursbristerna i sin vardag. De kommer att rösta på Sverigedemokraterna, som blir minst ett 20%-igt parti. Plus att en så stor invandring kommer att medföra massarbetslöshet. Vilket antingen urholkar välfärdssystemen, eller ökar på skattebördan till en orimlig nivå.

I ett nyval finns det ett antal strategiska möjligheter och risker för Löfvén. De möjligheter som han har i praktiken är att Centerpartiet åker ut ur Riksdagen tillsammans med Kristdemokraterna. Visst har Centerpartiet bra opinionssiffror just nu, men det är sannolikt ett resultat av otydligt ledarskap inom Alliansen. Vilket kommer att förändras fort, när Anna Kinberg Batra blir partiledare för de nya Moderaterna. Så med lite tur kommer ett nyval att medföra att det finns två borgerliga partier kvar i Riksdagen, nämligen nya Moderaterna och Folkpartiet. Vilket är fullt hanterbart för Socialdemokraterna.

De risker som Löfvén möter är att F! kommer in i Riksdagen. Dock så kannibaliseras Miljöpartiet och Vänsterpartiet i dessa fall. Dvs. han får sannolikt flera partier att hantera i sin ringhörna, men dessa är var för sig svagare än bara MP eller V. Vilket i praktiken leder till större inflytande för Socialdemokraterna.

Om vi extrapolerar till valet 2022, så kommer vi fram till att sannolikt så kommer en till volymen mycket stor invandring att medföra att i princip så är alla former av välfärdssystem, som bygger på offentlig finansiering att vara kaputt. Ett låglöne- och svartarbetarproletariat kommer att utnyttjas av mindre nogräknade arbetsgivare. Skattemoralen kommer att vara mycket låg.

OM Löfvén skulle lyssna på Statsmannen, så kan jag bara rekommendera en sak. Nämligen att Löfvén borde lyssna på det fackförbund där han har sina rötter. För LO lever på fabriksgolvet där många svenskar jobbar. Och det är bara att inse, att fler kommer att arbeta på fabriksgolv i Sverige än de som sitter på ett kontor och kommer på nästa Minecraft. Alltså måste man skydda svenska arbetare från det som betraktas som "osund" konkurrens.

Hantera volymfrågan på ett pragmatiskt sätt. Säg att man inför ett tak på 20.000 KVOTFLYKTINGAR för Sverige. Då minskar man volymen till 20% av Migrationsverkets prognos. Det är fullständigt hanterbart och försvarbart. Kräv dessutom att de så kallade EU-migranterna ska tas om hand av sina egna länder inom EU. En EU-stat som är bidragsmottagare inom EU, som till exempel Rumänien borde förstå att man måste omhänderta sina egna medborgare för att få EU-bidrag. Hur svårt kan det vara?

Dessutom så borde man kunna jämka ihop en lägsta acceptabel avtalsstandard inom EU, som tar bort avarterna inom den inre marknaden. Vilket bland annat belyses väl av den oro som transportbranschen uttrycker för den osunda konkurrensen från andra EU-länders åkare.

Strategiskt är jag inte överraskad alls. Sverigedemokraternas val är mycket logiskt. Antingen belönas de av sina väljare och potentiella väljare i ett nyval i vår. Eller så ser de systemkraschen inträffa under mandatperioden inom välfärds- och sociala skyddsnät och tar röster 2018 eller 2022.

Eller så väljer några partier inom det som SD kallar för sjuklövern att nyktra till och inse att det finns fundamentala problem i det svenska systemet. Mest troligt är att de som nyktrar till är Socialdemokraterna, under tryck från LO. Och möjligen FP och KD, baserat på låga stödsiffror. FP har ju fiskat förr i grumliga vatten. Och KD kan ta gammelmoderater som inte vill rösta på SD. Centerparitet är tyvärr alldeles för insnöade i Stureplanscenterns problemformuleringar. Och de nya Moderaternas nya ledare Anna Kinberg Batra är alldeles för mycket fast i Fredrik Reinfeldts världsbild. Vänsterpartiet, F! och Miljöpartiet kommer att fortsätta drömma på Södermalm, så länge som de inte drabbas av verkligheten i sin icke-rasifierade övre medelklassbubbla.

Det här var Statsmannens brutala analys. Det enda som Statsmannen är helt säker på är att den svenska väljaren kommer att få det sämre 2015-2018. Och kanske ännu sämre 2018-2022, om man likt kaptenen på Titanic anser att isbergen inte är ett hot, trots att de är precis framför stäven.

Svarte Petter, det är du som skattebetalare och medborgare......