Paris, men sen då?

Alla har skrivit högt och lågt om terrordåden i Paris. Det har varit allt från islams fel till kapitalismen, USA-imperialism, CIA, utanförskap och bristande integration. Man har helt enkelt försökt att analysera dåden efter sin världsåskådning, oavsett om man är islamist, ryss, socialist, nationalist och så vidare. Problemet med detta är att man faktiskt inte försöker adressera grundproblemet.

När man försöker adressera grundproblemet, så tar man faktiskt en risk för att stämplas som islamofob eller något annat dylikt. Islamofob innebär att man har en orationell rädsla för religionen islam. En rationell rädsla är per definition inte en fobi, eftersom det finns ett reellt hot som ligger som grund för rädslan. Så ska vi ta och försöka bena ut begreppsvärlden med en komparativ analys mellan dagens utövare av kristendom och islam.

Kristendomen bygger på judendomen. Jesus var en jude, dvs. han växte upp i en värld som var formad av den mosaiska trosuppfattningen och även de mosaiska lagarna. Vi kan konstatera att de mosaiska lagarna är minst lika stränga som de som finns i koranen. Dvs. hädelse till exempel ska straffas med döden. Så Jesus var inte främmande för vare sig dödsstraff eller andra straff för gärningar som vi idag inte ens skulle betrakta som olagliga. Men vad är då den stora skillnaden mellan kristendom och islam?

Jo, kristendomen har utvecklats och reformerats på olika sätt fram till dags dato. Därför så finns det många skillnader inom den kristna världen, eftersom man har olika acceptans för vilka urkunder som ska gälla för den kristna kyrkan. Det är därför som vi har en romersk-katolsk , anglikansk, rysk-ortodox, syrisk-ortodox och andra kristna kyrkor. Kort och gott, den kristna kyrkan har inte kunnat komma överens vad gäller den religiösa läran. Men varför har då inte den kristna kyrkan fortsatt med vidhållandet av den mosaiska lagen? Det har man gjort. Under medeltiden så bidrog nog de kristna kyrkorna till sin beskärda del av illgärningar och våldsdåd. Men sen så började det hända saker i framförallt Europa från 1500-talet och framåt. Nämligen att vetenskapen började att göra ett intåg. Och som ni vet, så innebär den vetenskapliga metoden att man på ett systematiskt sätt försöker finna orsakssamband. Resultatet av denna utveckling ledde otvetydigt till att många vidskepelser som fanns började försvinna, när man hittade rationella förklaringar till fenomen som man observerade i sin omgivning. Denna process accelererade ytterligare under 1600-talet, när man började närma sig industrialiseringen. 1700-talet tillförde dessutom filosofer som började diskutera begrepp som humanism och även om gud egentligen fanns. Den sista spiken i kistan för en oreformerad/otolkad kristen tro blev nog 1800-talets införande av allmän skola i stora delar av Europa. Detta medförde att skriftkonsten, matematiken och övriga vetenskaper i viss mån blev allmängods. Man kan nog påstå att de dogmatiska delarna av den kristna kyrkans tro utsattes för en vetenskaplig och filosofisk prövning som kyrkan inte kunde motstå. Eftersom idéer och memes också är utsatta för ett darwinistiskt tryck, så gjorde kyrkan det enda som var rationellt för kyrkans överlevnad. Man anpassade sin tro till verkligheten så lite som behövdes, så att man kunde fortsätta.

Rent principiellt kan vi säga att vetenskapen och filosofin som utvecklades i Europa utsatte den kristna kyrkan för ett så hårt tryck, att man måste börja tolka delar av bibeln istället för att hävda någon form av bokstavstro. Detta underlättades säkerligen också av den process som den kristna kyrkan själv har haft i form av urval av vilka urkunder som skulle vara grundande för just kristendomen. Fast här har ju inte den kristna kyrkan kunnat hålla ihop, utan har splittrats just på grund av att man har haft olika grundsyn i vissa trosfrågor.

Om vi tar islam då, vad har hänt där? Egentligen inte mycket, eftersom islam har några grundproblem, som effektivt förhindrar reformation.

För det första så betyder ordet "islam" underkastelse. Dvs. du ska som troende underkasta dig gud och guds vilja. Här har vi en skillnad gentemot kristendomen. I kristendomen så finns den fria viljan med som ett begrepp, som inte är lika tydligt inom islam. Redan här blir det svårt för en muslim att börja tolka koranen och haditherna, eftersom de är antingen guds uttalade ord, eller profeten Muhammeds goda exempel.

För det andra så är Allah lika oförlåtande som Jahve. Dvs. det är i princip en förmedeltida begreppsvärld vad gäller människans rättigheter. Det räcker med att läsa OIC:s definition av de mänskliga rättigheterna, för att inse hur svårt det är att reformera en medeltida syn på människan. Notera alla nationalstater som är medlemmar i OIC. Trots att det är stater som är medlemmar, så underkastar sig dessa stater Allahs vilja vad gäller lagstiftning. Och dessa stater är i regel INTE funktionella demokratier, så det kan rimligtvis inte finnas ett väljartryck för att behålla en inhuman lagstiftning.

För det tredje, så är kravet på att muslimer ska fördöma terrorism helt befängt. För det är i den kristna världen så enkelt att det är individer som begår brott, inte kollektiv. Därför ska vi inte avkräva muslimer någonting i det här fallet.

Men hur var det med grundproblemet då? Jo, vi kan avkräva av alla invånare i ett land att de ska följa landets lagar, oavsett om lagarna i sig bygger på muslimska, kristna, humanistiska eller sekulära värderingar. I Sverige bygger en stor del av lagstiftningen på humanistiska och sekulära värderingar. Dvs. vi har inga hädelselagar och det finns inte heller några rationella skäl till att införa sådana. Dvs. jag får fritt häda Gud, Allah, spaghettimonstret, Vishnu eller vilken påhittad gud som helst. Muslimer är inte heller en folkgrupp, så det är helt lagligt att säga att Allah är en hittepåfigur och att de lagar som föreskrivs enligt sharia är både grymma, oetiska, inhumana och i många fall även förtryckande gentemot kvinnor och barn.

Så det vi kan kräva av en modern svensk är att man är lojal mot svensk lag och efterlever denna. Och det kan väl inte vara svårt för en muslim, precis som det inte är svårt för en kristen eller ateist. Vill man ha sharia, så får man gärna flytta till ett land med sharia som grund. Som synes av OIC:s lista, så finns det flera stater att välja mellan. Och alla de har varken krig eller inbördeskrig.

Jag fruktar att något riksdagsparti kommer att tycka att det kan bli en valvinnare att införa en hädelselag. Vilket vore helt förödande för en rationell lagstiftning. På Irland kan hädelse kosta €25.000. Vilket är helt vansinnigt för en ateist, vilket jag råkar vara.

Ni får gärna kalla mig islamofob, när ni visar för mig att rädslan för islam är ogrundad och orationell. Och att islam är en humanistisk, demokratisk och jämlik grund att bygga ett samhälle som Sverige på. Om ni inte kan det, så får ni gärna kalla mig islamkritisk. Fast då är det nog enklare att kalla mig för ateist, eftersom jag är religionskritisk.