Försvarsmakten bryter mot sin egen uppförandekod och värdegrund

En kompis som känner till Balkan ganska bra, låt oss kalla honom Jokso, ställde en fråga, som jag tyckte var relevant att följa upp.

En del av er känner nog till att Försvarsmakten har både en värdegrund och en uppförandekod, och att alla anställda i Försvarsmakten förväntas efterleva dessa i alla stycken. Underlåtenhet i efterlevnad kan leda till både inofficiella och officiella sanktioner. Officiella i form av anmälningar till FPAN (Försvarsmaktens ansvarsnämnd) är en av dessa. Brukar leda till allt mellan löneavdrag och avsked.

Hur som helst, folk har hamnat i FPAN för allt möjligt, dvs. saker som har varit olämpliga och ända upp till kriminalitet. Så att bete sig olämpligt är kanske inte så farligt, men att vara kriminell borde ju i regel diskvalificera en individ för fortsatt anställning i Försvarsmakten.

Men nu kommer vi till det intressanta, nämligen, vad är andemeningen i värdegrunden och uppförandekoden? Och kan Försvarsmakten vara selektiv i hur man nyttar dessa policyinstrument?

Och här kommer vi till kamraten Joksos riktigt roliga retoriska fråga.

Försvarsmakten har nämligen idag stationerad personal i Thailand, som stöttar den thailändska militären med deras Gripen-flygplan. Och som alla känner till, så har den thailändska militären just störtat sin DEMOKRATISKT valda regering, dvs. de har genomfört en så kallad militärkupp.

Carl Bildt ser inga problem med Gripen i sig själv, eftersom thailändsk militär svårligen kan använda systemet mot den egna befolkningen. Men nu kommer vi till förlängningen av Joksos problemställning.

Nämligen, är det förenligt att svensk militär personal fortsätter att stötta en militär, som mot den demokratiska folkviljan har störtat sin regering? Eller borde Försvarsmakten, i linje med sin värdegrund och uppförandekod upphöra att stötta en militär junta, som har störtat den demokratiskt valda regeringen i Thailand?

Som jag ser det som statsman, så har Försvarsmakten två alternativ. Antingen gäller både värdegrund och uppförandekod för svensk personal ALLTID, i alla lägen, och då kallar man hem personalen till Sverige. Kort och gott, dessa policies är så viktiga, att de är oantastliga i varje läge av en försvarsmaktsanställds gärning, att de alltid får konsekvenser för individens handlande.

Eller så är dessa policies såpass flexibla, att de faktiskt är i sak godtyckliga. Och då är de dåliga nog att slänga i papperskorgen.

För att ställa retoriken till sin spets. Vilket är allvarligare, att stötta en militär som störtat sin folkvalda regering, eller att bete sig lite olämpligt på fyllan och villan under en mässfest?

Om du frågar statsmannen, så är nog stöttande av en militär som genomfört en militärkupp något allvarligare än en missriktad ordväxling på mässen.

Men jag är ganska säker på att Försvarsmakten kommer att gömma sig bakom "affärsprinciper" och att Regeringen ger direktiv.

Men som sagt, ta konsekvenserna av det också. Kasta den värdelösa värdegrunden och uppförandekoden i soporna. Det vanliga lagrummet för statliga tjänstemän räcker för det behov som föreligger när det gäller rättsskipning inom Försvarsmakten.

Eller kalla hem personalen som stöttar en militär, som störtat sin demokratiskt valda regering, tills situationen har återgått till en normalsituation för en demokrati.

Hur hanterar vi extremism i skolan?

Vi som har barn vet att deras förmåga till saklig argumentation och logisk analys brister till vissa delar. Det är inget konstigt med det, för barn utvecklas under sin uppväxt. Det finns till och med de forskare som påstår att vi som människor blir först riktigt mogna vid 25-30 årsåldern. Hur som helst, så kan vi konstatera att barn kan behöva stöd i sin mognadsutveckling för att göra informerade och väl underbyggda val i livet.

Så, då tar vi och spinner vidare på det här med politik i skolan. Finns det ett egenvärde i att politiska partier och andra ideologier (kristendom/islam) ska få påverka skolbarn?

Jag vill påstå att frågan är mycket, mycket svår att hantera. För hur du än gör, så kan det bli fel. Om vi tar den principiella diskussionen, så ska alla få tala fritt och säga vad det tycker och tänker. Den stora faran är dock att barn och ungdomar påverkas mer av känsloargument än vuxna. Som vuxen har man i regel lärt sig att granska argument baserat på en rationell analys och inte bara att "man känner för" något. Så i valet mellan godis och mat, så kan barnet oftare välja godis, medan den vuxne väljer mat.

Det är självklart så att en ideologi som förespråkar genetiskt urval som kriterier för att inkluderas som fullvärdiga medborgare i ett samhälle bör kritiseras. Alltså vill vi inte ha nazister oemotsagda.

Det är självklart så att en ideologi som förespråkar religiöst urval som kriterier för att inkluderas som fullvärdiga medborgare i ett samhälle bör kritiseras. Alltså vill vi inte ha islamister oemotsagda.

Det är självklart så att en ideologi som förespråkar klassurval som kriterier för att inkluderas som fullvärdiga medborgare i ett samhälle bör kritiseras. Alltså vill vi inte ha kommunister oemotsagda.

Jag tycker att här måste vi bli stringenta och kritiskt granska BÅDE politiska och religiösa ideologiers historiska bagage. Alltså är det helt rätt att analysera nazismens/fascistmens/kommunismens/islamismens/kristendomens HISTORISKA brott mot mänskligheten. Ju nyare en förbrytelse är, desto mer graverande är det för dagens diskurs. Något som skedde på 1500-talet är inte lika graverande som det som sker idag. Så dagens svenska mellanmjölkskristna blir nog ganska befriade från kritik. Kommunismens, fascismens och nazismens 1900-talssynder är tyvärr väldigt graverande idag. Observera att jag anser INTE att kommunisters krav är på något sätt berättigade idag. Inte heller har deras Marxistiska ideologi någon bäring på att vara en modell för hur ett idealt samhälle ska byggas. Jag behöver bara nämna Sovjetunionen, Vietnam, Nord-Korea, så förstår nog de flesta som växte upp i skuggan av kommunistdiktaturerna precis vad jag menar. Det är också graverande att i islams namn, så hängs homosexuella, häxanklagade halshuggs och brottslingar piskas och lemlästas.

Om skolan ska klara av att hantera alla former av extremism, så måste man nog börja att granska alla typer av ideologier kritiskt. Man kommer säkert att komma fram till att det finns många ideologier och att ingen av dem är ideal. Kort och gott, det finns för och nackdelar med alla ideologiska förhållningssätt. Vid en kritisk granskning bör nog skolan komma fram till att det är det minst onda som är det bästa för samhället. Det är alltid dåligt om staten/samhället måste använda tvångsmedel mot sina medborgare, oavsett vad det gäller. Alltså bör samhället vara så tvångsbefriat som möjligt. Därmed inte sagt att det inte ska vara lagstyrt, så alla anarkister kan sluta hoppas nu. Det är också ganska klart att revolutionära förändringar av samhällen brukar sluta med onödigt många offer på vägen till det större goda, så här faller nog många politiska och religiösa totalitära ideologier.

Det kan faktiskt vara så illa att dagens socialliberala Sverige med en blandekonomi mellan kapitalistiskt och offentligt ägande är så nära en ideal samhällsmodell som man kan komma. Fördelningar kan man alltid ta upp till saklig debatt, men i grunden är modellen sund. För mycket kapitalism/liberalism ger för många förlorare i samhället. För mycket socialism kväver individers frihet till självförverkligande.

Så vad är svaret som skolan ska ha vad gäller extremism? Jo, de är gärna välkomna, men ska kunna argumentera rationellt för både för och nackdelar med sin politik. Retorik är aldrig argument. Nävrätt är aldrig argument. Tyckande är aldrig argument.

Det enda giltiga argumentet i ett samhälle som styrs av lagar är logiska och rationella argument baserat på en allmänt accepterad demokratisk och jämlik världsåskådning. Jämlikhet är inte lika utfall, utan lika möjligheter. Demokratisk innebär att ALLAS intressen ska vägas in till relevanta delar.

Än en gång, jag krossar gärna en kommunist, nazist eller islamist i den debatt kring det demokratiska samhället. Demokratin är värd att försvaras mot alla totalitära ideologier.

Lärarförbundet ryter till

Eva-Lis Sirén, ordförande i Lärarförbundet ryter till i DN idag. Det är väl ganska behjärtansvärt att totalitära ideologier inte ska få påverka barn och ungdomar, som inte alltid har samma förmåga till kritisk granskning av politik som vuxna.

Samtidigt är det kanske också fel att utestänga vissa partier, bara för att man inte gillar deras åsikter. Det hjälper heller inte att försöka förneka att dessa åsikter finns. Alice Teodorescu beskriver detta ganska bra i sitt inlägg angående EU-valsutgången.

Men, åter till Siréns oro för att partier med fel värderingar kommer in i skolmiljön. Här är Sirén väldigt tydlig med vilka hon tycker är fel och har värdegrunder som inte är förenliga med den demokratiska skolan. Nämligen NAZISTERNA. Antagligen menar hon Svenskarnas Parti, som jag också skulle vilja klassa som nazister. Den slutsatsen har jag kommit fram till genom att läsa om SvP:s punktprogram. Kort och gott, jag bildar mig en egen slutsats, inte att jag hoppar på medias etikettering av partier. Jag misstänker att Sirén även implicerar SD som stridande mot skolans värdegrund. Men, vidare till problemet med Siréns åsikter. Nämligen att det finns andra icke-demokratiska politiska rörelser. Jag har skrivit tidigare om nazister i skolan och tog då upp det relevanta i att det finns andra totalitära ideologier, som verkar få vara ostörda i skolmiljön. Ja, det är helt riktigt, det finns förintelseförnekare bland nazisterna. Dessa människor är helt enkelt obildade eller okunniga. Men trots allt så hände förintelsen. Dock inte med 6 miljoner dödade judar utan 12 miljoner dödade, varav 6 miljoner judar. Alltså hade den nazityska regimen ihjäl misshagliga individer på industriell nivå. Inget man kan vifta bort med korkade nazistkommentarer. Men trots detta, så tycker antagligen inte Sirén att det är problematiskt om Ung Vänster propagerar i skolan. Ung Vänster är tydliga med att de är ett revolutionärt, Marxistiskt och kommunistiskt förbund. Många ledande personer i Ung Vänster är också tydliga med att de behöver stöd från AFA och Revolutionära Fronten. Uppdrag Granskning var väldigt tydliga med att AFA och RF förespråkade en extrem våldsideologi och valde också att genomföra våldsdåd.Och kommunismens offer kan också räknas i tiotals miljoner.

Så min fråga till Sirén är, kan man betrakta Ung Vänsters politiska revolutionära kommunistideologi som förenlig med skolans demokratiska värdegrund?

EU-valsanalys

Så där satt den då. Det nya EU-parlamentet. Som vanligt finns det många tyckare i både stort och smått.

Bim Clinell är expert på extremhögern och tydligen också Jimmie Åkesson (SD). Låter som en märklig kompetens, men om SR säger så, så får vi väl lita på deras etikettering. Men jag tycker nog att man försöker sig på alldeles för mycket att koppla ihop Front National och SD. Jimmie klargör i intervjun att man har tagit avstånd från Front National. Ni får lyssna själv helt enkelt.

Det vi måste fundera på mer är faktiskt varför moderaterna blev TREDJE största parti, efter både socialdemokraterna och miljöpartiet. På den sjätte mannens blogg finns det en del intressanta reflektioner.

Jag tänkte bidra med mina reflektioner och funderingar. Vi tittar till hos valmyndigheten.

Om vi tar och grupperar väljarna i några distinkta grupper.

Till höger har vi helt enkelt socialliberalkonservativa. Till denna grupp bör vi lägga följande partier.

M, FP, KD, C

Till vänster hittar vi socialvänstermiljöfeministerna. Dit räknas följande partier.

S, MP, V, FI

OM FI kommer in i riksdagen, så kan ni säkert också identifiera dessa två uppdelningar som de traditionella blocken i riksdagen. Dvs. Alliansen mot de röd-gröna.

Sen har vi den tredje kategorin, proteströstarna. Dit lägger vi följande partier.

SD, PP, JL

Så, låt oss göra en väljaranalys av det hela. Vi börjar med Alliansen.

Moderaterna gick kraftfullt back i detta val och blev endast tredje största parti, slaget av det röda Soch gröna MP. Nu funderar man säkerligen på varför de nya moderaterna gick bakåt. Låt oss komma fram till en logisk slutsats först och främst. En S eller MP-väljare skulle aldrig överväga att rösta på de nya moderaterna. Möjligen med undantag av några enskilda högersossar. Så frågan är, vad hände. Det lättsamma antagandet för moderaterna är att önska sig eller tro att många moderatväljare stannade kvar på sofflocket. Det är bekvämt, om än bedrägligt, att göra detta antagande. Men framförallt så misstänker jag att det  är så som moderaterna kommer att resonera. För det andra alternativet vill nog inte moderaterna tänka på. Låt oss anta att Alliansväljare valde något Alliansparti i EU-valet. KD och C fick  klart fler röster i EU-valet än vad som har indikerats inför kommande riksdagsval i höst. Det här leder till den intressanta frågan om inte Alliansväljare på det här sättet har försökt skicka ett budskap till de nya moderaterna att man faktiskt inte nöjer sig med kommunikationsbudskap som politik. Det spelar ingen roll om det rör försvarets oförmåga eller obefintliga satsningar på järnvägsunderhåll eller annat. Man vill som väljare helt enkelt tala om att riksståthållaren Borg faktiskt också måste spendera pengar på vissa saker som väljarna anser vara viktiga.

Statsmannens budskap till Alliansen är glasklart. Sluta upp med "kommunikationsbudskap" och floskler, utan börja leverera HÄR och NU, inte där och då, kanske, så blir det nog lite mer uppslutning. Men som sagt, jag fruktar att de nya moderaterna är inne i en sådan groupthinkfas, att deras förmåga till självständig tankeverksamhet och innovation har tagit slut. I praktiken borde ett annat parti än nya moderaterna leda nästa allians. Problemet är nog att både Björklund och Hägglund saknar nog initiativförmåga för att göra en sådan strategisk kupp.

Så går vi vidare till de röd-gröna.

Min grundläggande analys är att högersossarna och traditionella sossar är ganska stabila i sin partitrogenhet. Löfvén är trots allt en pragmatisk socialdemokrat, som förstår både industrins och marknadens behov, för att skapa jobb i landet. Alltså inget konstigt i att normalt funtade sossar gick och röstade. Men sen kommer vi till de övriga röd-gröna partier. Miljöpartiet gjorde faktiskt en riktigt bra kampanj, med djurskydd och fiskerifrågor. Enkla saker som folk förstår. Ganska lägligt också att det dök upp danska grisskandaler i media lagom till valet. Jag påstår inte att det var mp-anstrukna journalister som tajmade den kända kunskapen med EU-valet. Och inte skulle väl svenska väljare gå på sådana finter. Det var nog en total slump... Många vänstersossar röstar dock på vänsterpartiet, kanske i en liten gammaldags kommunistvurm eller för att signalera till S att man vill ha en högskattepolitik och mer utjämning inom samhället. Sen har vi sensationen FI. Här hittar vi säkerligen radikalfeminister, som tycker att Sverige och EU är osedvanligt ojämlik i jämförelse med omvärlden. Enligt FI blir inte världen jämlik förrän 90% av alla ledare är kvinnor, helt förenligt med radikalfeminstisk teoribildning. Här hittar vi säkerligen också en del röster från radikala MP- och V-väljare, för att signalera till dessa partier att man ska inte slappna av i kampen mot det onda manschauvinistiska högerspöket, som heter Alliansen.

Till sist har vi proteströsterna.

Cornucopia har på sin blogg skrivit en ganska bra artikel om hur många som röstade på SD i ett väldigt intressant perspektiv. Ja, varför röstar svenska män på SD egentligen? Här tror jag att vi hittar två kategorier av män. Vi hittar dem som har det svårt i samhället idag, dvs. dem som saknar ekonomisk makt och kanske till och med jobb. Dessa män ser att yrken med låga krav på utbildning går i allt större om fattning till icke-svenskar. Och då talar vi inte om byggjobb som går till människor från fattigare EU-länder, utan jobb som går till utomeuropeiska "nybyggare". Här finns det nog en stor mängd frustrerade arga unga män. Märkligt nog så eldar de ändå inte upp daghem och bilar, som andra frustrerade unga män verkar göra. Men det är en annan historia. Sen har vi nog kategorin etablerade vita medelålders män, som utgör den största skattbasen för stat, kommun och landsting. Man ser att skattepengarna idag inte ger den output som man borde förvänta sig. Det spelar ingen roll om det gäller åldringsvård, skola eller annat. Tyvärr spenderas det enligt denna grupp ganska mycket pengar i det så kallade "asylsystemet". Oftast är också dessa medelålders män ganska insatta i villkor för företagande, eller annan näringsverksamhet och kan identifiera de negativa konsekvenserna av EU:s regelverk. Man kan helt enkelt tycka i den här gruppen att EU:s regleringsiver och byråkrati har gått lite för långt. Sen hittar vi säkerligen missnöjda gammalmoderater och en del högersossar bland SD-väljarna.

Frågan är helt enkelt, har vi inte hamnat i ett läge där riksdagsvalet i höst blir väldigt intressant. Som jag ser det, så kommer Alliansen att förlora. OM man inte väljer att hämta stöd från SD. MP lär aldrig stötta en alliansregering. Sen har vi socialdemokraterna. De skulle kunna välja att hämta stöd från FP, för att utestänga SD. Då skulle FP-ledningen kunna säga att man gör det för att stoppa högerextrema från att påverka politiken. Men frågan är om FP räcker för att blockera stollarna i MP och FI. Och man skulle sannolikt krascha alla framtida möjligheter till en ny Allians.

Min slutsats är att vi får en kaosregering efter valet 2014, som kommer att krascha någon gång sent 2015. Därefter får vi omval. Om inte, så kommer det svenska folket säkerligen INTE att rösta fram samma regering 2018. Så vem som än vinner, så kommer vinnaren inte att sitta i regeringen i valet 2018.

Min slutsats är att detta valresultat är mer en signal till riksdagspartierna inför höstens val, än det svenska folkets konkreta önskan om hur EU-politiken ska bedrivas de kommande fem åren. Men den otrevliga analysen kommer inte att göras, eftersom det är bekvämare att "kommunicera" lite grand och hoppas på det bästa i höst.

Jag ser framför mig att följande politiker avgår i höst från sina ordförandeposter. Reinfeldt och Lööf.

Nazister i skolan

JK har uttalat sig att det är ok att ha nazister som berättar om sin politik i skolan. Skolverket har ett antal beslut i den här typen av frågor.

Själv är jag väldigt ambivalent till att omogna politiska idéer ska få torgföras till unga utan kritisk granskning. Det märkliga är dock att det i sig blir någon form av begränsning av både yttrandefriheten och de demokratiska rättigheterna. Det är helt enkelt demokrati att få vara korkad och göra korkade val. Men det som jag finner ännu mer intressant är att de som vill begränsa demokratin för att skydda just demokratin är nämligen inte själv demokrater över huvud taget. Och de får propagera fritt.

Jag talar nämligen om Ung Vänster. De har klart och tydligt klargjort att Ung Vänster är ett REVOLUTIONÄRT och KOMMUNISTISKT ungdomsförbund, låt vara med feministiska och HBTQ inslag i sin politik. Men jag ställer bara den retoriska frågan, varför ska icke demokrater bestämma vilka som är demokratiska? Ung Vänster i Uppsala, som till och med stöttar AFA och Revolutionära Fronten? Uppdrag Granskning visade nog på just hur demokratiska och laglydiga dessa organisationer var.

En del debattörer tycker att vi är naiva om vi släpper in Svenskarnas Parti i skolorna. Jag föredrar att debattera med en SvP:are istället och trasa sönder vederbörandes argument. För trots allt, om våra unga får se att det som extrempartier på BÅDE höger, vänster och miljökanten erbjuder som politik inte är realistiskt, då har vi samtidigt visat på styrkan i en sund demokratisk process. Det finns alltid mindre bemedlade som blir missledda. Men en stor del av ungdomen kan faktiskt göra kloka val, om man ger dem rätt förutsättningar.

Så, jag välkomnar alla icke-demokratiska partier, så att vi får visa vilka tokstollar ni är. Gäller alltså V, MP, SvP, KPMLr och ni övriga vet också vilka ni är.

Sluta gnäll på sossarnas löner

Jahapp, eftersom vallistorna ska granskas på diverse olika sätt, så har vi inte nöjt oss med att kolla snopp/snippa, religion, HBTQ, handikappade och eventuella andra preferenser. Utan nu kör vi en ren etniskt svensk kontroll, nämligen, vad tjänar folket på listorna? Sen ska vi förfasa oss över att vi upptäcker att de tjänar mer än flertalet väljare.

Etniska svenskar går helt enkelt igång på det här med att någon tjänar mer än någon annan. Så djävla typiskt svenskt, som en kollega skulle uttrycka det.

Men om vi analyserar det här lite nyktert då. Och vi kan ju ta socialdemokraterna som exempel, eftersom de får klä skott för att de är ett arbetarparti, men har definitivt inga arbetarlöner.

För det första, många socialdemokraterna har varit partiaktiva i flertalet tiotals år. Det innebär att de är redan invalda i kommunstyrelser, länsstyrelser och riksdagen. Ni trodde väl inte att de tjänade lika lite som en svarvare? Nä, de tjänar snarare som mellanhöga och höga chefer till svarvaren. Dessutom så tenderar väletablerade partier att locka till sig intelligenta människor, även till socialdemokratin, så det innebär i regel att man kanske hittar lite mer välutbildat folk bland dem som nominerats. Och utbildning leder i princip alltid till hyfsade löner över genomsnittet. Dessutom råkar många inom socialdemokratin komma från fackliga förtroendeposter, så det är väl inte så konstigt att de har lite högre löner där. För medlemmarna är ju ganska många, så de har hyfsade mellanchefslöner i facket.

Kort och gott så är lönetjafset i media bara en skitsak, för att folk ska känna sig indignerade över att etablerade människor inom politiken, som i regel också är i övre medelåldern tjänar mer än en 25-årig bilmekaniker. Ujujuj så hemskt. Inte.

Tvärtom, betala duktiga politiker bra löner. Dåliga ska vi välja bort nästa val.

Ansvar att skydda flyktingar.

Lyssnade på SR:s EU-debatt från Kulturhuset i Stockholm igår. Det var ganska intressanta inlägg när det gäller flyktingar.

Om vi tar frågan om det som kallas för "nödasyl", så finns det ett antal aspekter på problemet. Framförallt är väl frågan, vilket är Sveriges och vilket är EU:s ansvar.

Om vi tar det principiella först, så att vi inte blandar bort korten i onödan.

EU är en INRE marknad, med gemensamma spelregler för det mesta när det gäller lagstiftning och regler. Eller det finns i alla fall en lägstanivå som alla i den INRE marknaden accepterar. EN del av den inre marknaden är fri rörlighet för arbetskraft. Inget konstigt i det, faktiskt en ganska bra princip inom den inre marknaden. Men implicit så antyder EU-fördragen att det finns en YTTRE marknad, där man inte spelar enligt våra regler. Därför har vi skyddstullar för att skydda våra INRE jobb, så att vi inte blir utkonkurrerade av kineser som kanske inte har samma inställning till vare sig kollektivavtal eller arbetsmiljö.

Alltså är vi överens om att det måste finnas fördelar med att skydda EU och EU:s medborgare från en del osund YTTRE konkurrens.

Som en konsekvens av detta får man inte komma till den INRE marknaden utan att uppfylla ett antal kriterier. Ett av dessa kriterier är att man får ett arbete eller medges studier inom den inre marknaden. En annan är att man kan få flyktingstatus.

De flesta länder inom EU väljer att definiera folk som flyktingar genom att följa FN:s definition av flyktingar, dvs. det som kallas för kvotflyktingar. Sverige tog emot cirka 1.900 kvotflyktingar förra året. Du får själv fundera på hur de övriga cirka 113.000 definierades. Eller så berättar jag helt enkelt för dig att dessa uppfyllde INTE FN:s definition på flyktingar, utan är sådana som lagstiftaren anser att det är synd om, dvs. särskilt ömmande skäl. Med den logiken kan en medborgare i USA söka asyl i Sverige och kräva sjukvård, då vederbörande inte har råd med det i USA och saknar försäkringar. Ja, ni ser den haltande logiken.

Tyvärr anser många svenska politiker att de EU-länder som väljer att STRIKT följa FN:s definition av flyktingar är på något sätt osolidariska i till exempel fallet Syrien. Idag får vem som helst med ett syriskt pass automatiskt PERMANENT uppehållstillstånd i Sverige. Det har hänt att syriska medborgare boende i USA har flyttat till Sverige, uppvisat syriskt pass och fått permanent uppehållstillstånd. Nice, eller hur?

I princip så kan man säga att de EU-parlamentskandidater som säger att EU ska ta STÖRRE ANSVAR för flyktingsituationen för att man ska använda sig av Sveriges milt sagt mycket slappa tolkning av vem som är flykting och inte nöja sig med FN:s tolkning. Jag tror nog att FN har mer rätt än Sverige i denna definitionsfråga.

Men säger vän av humanism. Inbördeskriget i Syrien är ju BLODIGT och det finns oskyldiga offer. Trista nyheter, det finns alltid oskyldiga som dör i krig. Men nu kommer vi till det viktiga. Det var INTE den syriska regimen som startade inbördeskriget. Utan det var diverse rebellrörelser som satt igång, uppmuntrade av den arabiska våren. Tyvärr var inte den syriska regimen riktigt lika villig att ge upp makten, så man valde faktiskt att slåss för det som man uppfattade som sin statsrättsliga rätt att motverka upproret med polisiära och militära medel.

Jag påstår INTE att den syriska regimen är bra. Men rebellalternativet verkar inte heller vara bättre för vare sig demokrati och jämlikhet.

Så då kommer vi till grundfrågan. Vilket är EU:s och Sveriges ANSVAR till att konflikten pågår i Syrien? I princip kan vi nog säga att Sverige är ganska ansvarsbefriat. Däremot finns det EU-länder som aktivt stöttar rebellerna. De har säkerligen ett visst ansvar. Men betyder det att Sverige måste ta ansvar för något som man inte är skyldig till? Inte skulle väl du vilja bli ställd till ansvar för en trafikolycka som du råkade se, men inte medverkat till på något sätt? Nä, tänkte väl det.

Om vi tar den moderna principen "Responsibility to Protect", som har utkristalliserats efter ett antal trista konflikter som Rwanda och diverse dito på Balkan, så kan vi konstatera att visst, det finns kanske en skyldighet att skydda civila. Men frågan är, är det rätt syrier som försöker ta sig till EU? Eller är det några andra? Och så länge som konflikten/kriget pågår, blir det bättre egentligen. Och om vi räknar med att kriget är övergående, varför PERMANENTA uppehållstillstånd? Syrien har cirka 22 miljoner invånare. Om vi antar att hälften vill fly, och EU tar sitt ansvar. Som en av de rikare länderna i vår Pippilångstrumpekonomi, så borde vi alltså kunna bära 10% av EU:s ansvarstagna flyktingkvot. För de fattiga EU-länderna har ju inte direkt något överskott på pengar. Så då skulle Sverige i runda slängar ta emot EN MILJON syrier. Gissa vad som händer med välfärden, boenden och låglönejobben. Kort och gott, klarar vi en miljon flyktingar?

Så vi kan konstatera att vi har inget ANSVAR för konflikten i Syrien som nationalstat. Så då är frågan, har vi ansvar att skydda. Jo, här kan det faktiskt finnas ett ansvar. Libyen och Operation Unified Protector var ett utmärkt exempel på detta. Utfallet blev riktigt tråkigt för libyerna, då den nya regimen inte är mer demokratisk eller jämlik än den föregående, men prejudikatet finns där. Dvs. det är ok att starta ett krig för att skydda civilbefolkningen.

Så då börjar vi inom EU att kriga mot Syrien då?! Klart att vi inte gör. För syrierna har luftvärnssystem som är dimensionerade att möta det israeliska flygvapnet, dvs. ganska kvalificerat luftvärn. Vilket bevisades av det faktum att ett turkiskt flygplan har skjutits ner av syrierna. Plus att vi får inte förglömma att till skillnad från Gadaffi, så har al-Assad en polare som heter Vladimir Putin, någonting. Och Vladimir har ju visat sig inte vara så skraj för just EU.

Så, kära läsare. Vilka krav ska vi ställa på våra politiker? Urholkning av vår gemensamma välfärd över mycket, mycket lång tid, eller faktiskt konstatera att vi skulle kunna använda våra gemensamma stridskrafter för att vinna över al-Assad?

Om vi vill låtsas att vi tar ansvar, så ökar vi flyktingkvoten. OM vi verkligen vill ta ansvar, så borde vi använda oss av militära medel för att kasta ut BÅDE al-Assad och de mindre demokratiska rebellrörelserna. Kanske någon form av FN- eller EU-förvaltning. Skulle misstänka att efter UNMIK:s fadäser i Kosovo, så skulle nog EU-förvaltning vara att föredra.

Fast det är klart, så svåra beslut kräver faktiskt statsmannaskap. Det är enklare att leka den snälle förvaltaren och spä ut våra gemensamma tillgångar ännu mer.

Eller vad tycker du?