Så där satt den då. Det nya EU-parlamentet. Som vanligt finns det många tyckare i både stort och smått.
Bim Clinell är expert på extremhögern och tydligen också Jimmie Åkesson (SD). Låter som en märklig kompetens, men om SR säger så, så får vi väl lita på deras etikettering. Men jag tycker nog att man försöker sig på alldeles för mycket att koppla ihop Front National och SD. Jimmie klargör i intervjun att man har tagit avstånd från Front National. Ni får lyssna själv helt enkelt.
Det vi måste fundera på mer är faktiskt varför moderaterna blev TREDJE största parti, efter både socialdemokraterna och miljöpartiet. På den sjätte mannens blogg finns det en del intressanta reflektioner.
Jag tänkte bidra med mina reflektioner och funderingar. Vi tittar till hos valmyndigheten.
Om vi tar och grupperar väljarna i några distinkta grupper.
Till höger har vi helt enkelt socialliberalkonservativa. Till denna grupp bör vi lägga följande partier.
M, FP, KD, C
Till vänster hittar vi socialvänstermiljöfeministerna. Dit räknas följande partier.
S, MP, V, FI
OM FI kommer in i riksdagen, så kan ni säkert också identifiera dessa två uppdelningar som de traditionella blocken i riksdagen. Dvs. Alliansen mot de röd-gröna.
Sen har vi den tredje kategorin, proteströstarna. Dit lägger vi följande partier.
SD, PP, JL
Så, låt oss göra en väljaranalys av det hela. Vi börjar med Alliansen.
Moderaterna gick kraftfullt back i detta val och blev endast tredje största parti, slaget av det röda Soch gröna MP. Nu funderar man säkerligen på varför de nya moderaterna gick bakåt. Låt oss komma fram till en logisk slutsats först och främst. En S eller MP-väljare skulle aldrig överväga att rösta på de nya moderaterna. Möjligen med undantag av några enskilda högersossar. Så frågan är, vad hände. Det lättsamma antagandet för moderaterna är att önska sig eller tro att många moderatväljare stannade kvar på sofflocket. Det är bekvämt, om än bedrägligt, att göra detta antagande. Men framförallt så misstänker jag att det är så som moderaterna kommer att resonera. För det andra alternativet vill nog inte moderaterna tänka på. Låt oss anta att Alliansväljare valde något Alliansparti i EU-valet. KD och C fick klart fler röster i EU-valet än vad som har indikerats inför kommande riksdagsval i höst. Det här leder till den intressanta frågan om inte Alliansväljare på det här sättet har försökt skicka ett budskap till de nya moderaterna att man faktiskt inte nöjer sig med kommunikationsbudskap som politik. Det spelar ingen roll om det rör försvarets oförmåga eller obefintliga satsningar på järnvägsunderhåll eller annat. Man vill som väljare helt enkelt tala om att riksståthållaren Borg faktiskt också måste spendera pengar på vissa saker som väljarna anser vara viktiga.
Statsmannens budskap till Alliansen är glasklart. Sluta upp med "kommunikationsbudskap" och floskler, utan börja leverera HÄR och NU, inte där och då, kanske, så blir det nog lite mer uppslutning. Men som sagt, jag fruktar att de nya moderaterna är inne i en sådan groupthinkfas, att deras förmåga till självständig tankeverksamhet och innovation har tagit slut. I praktiken borde ett annat parti än nya moderaterna leda nästa allians. Problemet är nog att både Björklund och Hägglund saknar nog initiativförmåga för att göra en sådan strategisk kupp.
Så går vi vidare till de röd-gröna.
Min grundläggande analys är att högersossarna och traditionella sossar är ganska stabila i sin partitrogenhet. Löfvén är trots allt en pragmatisk socialdemokrat, som förstår både industrins och marknadens behov, för att skapa jobb i landet. Alltså inget konstigt i att normalt funtade sossar gick och röstade. Men sen kommer vi till de övriga röd-gröna partier. Miljöpartiet gjorde faktiskt en riktigt bra kampanj, med djurskydd och fiskerifrågor. Enkla saker som folk förstår. Ganska lägligt också att det dök upp danska grisskandaler i media lagom till valet. Jag påstår inte att det var mp-anstrukna journalister som tajmade den kända kunskapen med EU-valet. Och inte skulle väl svenska väljare gå på sådana finter. Det var nog en total slump... Många vänstersossar röstar dock på vänsterpartiet, kanske i en liten gammaldags kommunistvurm eller för att signalera till S att man vill ha en högskattepolitik och mer utjämning inom samhället. Sen har vi sensationen FI. Här hittar vi säkerligen radikalfeminister, som tycker att Sverige och EU är osedvanligt ojämlik i jämförelse med omvärlden. Enligt FI blir inte världen jämlik förrän 90% av alla ledare är kvinnor, helt förenligt med radikalfeminstisk teoribildning. Här hittar vi säkerligen också en del röster från radikala MP- och V-väljare, för att signalera till dessa partier att man ska inte slappna av i kampen mot det onda manschauvinistiska högerspöket, som heter Alliansen.
Till sist har vi proteströsterna.
Cornucopia har på sin blogg skrivit en ganska bra artikel om hur många som röstade på SD i ett väldigt intressant perspektiv. Ja, varför röstar svenska män på SD egentligen? Här tror jag att vi hittar två kategorier av män. Vi hittar dem som har det svårt i samhället idag, dvs. dem som saknar ekonomisk makt och kanske till och med jobb. Dessa män ser att yrken med låga krav på utbildning går i allt större om fattning till icke-svenskar. Och då talar vi inte om byggjobb som går till människor från fattigare EU-länder, utan jobb som går till utomeuropeiska "nybyggare". Här finns det nog en stor mängd frustrerade arga unga män. Märkligt nog så eldar de ändå inte upp daghem och bilar, som andra frustrerade unga män verkar göra. Men det är en annan historia. Sen har vi nog kategorin etablerade vita medelålders män, som utgör den största skattbasen för stat, kommun och landsting. Man ser att skattepengarna idag inte ger den output som man borde förvänta sig. Det spelar ingen roll om det gäller åldringsvård, skola eller annat. Tyvärr spenderas det enligt denna grupp ganska mycket pengar i det så kallade "asylsystemet". Oftast är också dessa medelålders män ganska insatta i villkor för företagande, eller annan näringsverksamhet och kan identifiera de negativa konsekvenserna av EU:s regelverk. Man kan helt enkelt tycka i den här gruppen att EU:s regleringsiver och byråkrati har gått lite för långt. Sen hittar vi säkerligen missnöjda gammalmoderater och en del högersossar bland SD-väljarna.
Frågan är helt enkelt, har vi inte hamnat i ett läge där riksdagsvalet i höst blir väldigt intressant. Som jag ser det, så kommer Alliansen att förlora. OM man inte väljer att hämta stöd från SD. MP lär aldrig stötta en alliansregering. Sen har vi socialdemokraterna. De skulle kunna välja att hämta stöd från FP, för att utestänga SD. Då skulle FP-ledningen kunna säga att man gör det för att stoppa högerextrema från att påverka politiken. Men frågan är om FP räcker för att blockera stollarna i MP och FI. Och man skulle sannolikt krascha alla framtida möjligheter till en ny Allians.
Min slutsats är att vi får en kaosregering efter valet 2014, som kommer att krascha någon gång sent 2015. Därefter får vi omval. Om inte, så kommer det svenska folket säkerligen INTE att rösta fram samma regering 2018. Så vem som än vinner, så kommer vinnaren inte att sitta i regeringen i valet 2018.
Min slutsats är att detta valresultat är mer en signal till riksdagspartierna inför höstens val, än det svenska folkets konkreta önskan om hur EU-politiken ska bedrivas de kommande fem åren. Men den otrevliga analysen kommer inte att göras, eftersom det är bekvämare att "kommunicera" lite grand och hoppas på det bästa i höst.
Jag ser framför mig att följande politiker avgår i höst från sina ordförandeposter. Reinfeldt och Lööf.
Bim Clinell är expert på extremhögern och tydligen också Jimmie Åkesson (SD). Låter som en märklig kompetens, men om SR säger så, så får vi väl lita på deras etikettering. Men jag tycker nog att man försöker sig på alldeles för mycket att koppla ihop Front National och SD. Jimmie klargör i intervjun att man har tagit avstånd från Front National. Ni får lyssna själv helt enkelt.
Det vi måste fundera på mer är faktiskt varför moderaterna blev TREDJE största parti, efter både socialdemokraterna och miljöpartiet. På den sjätte mannens blogg finns det en del intressanta reflektioner.
Jag tänkte bidra med mina reflektioner och funderingar. Vi tittar till hos valmyndigheten.
Om vi tar och grupperar väljarna i några distinkta grupper.
Till höger har vi helt enkelt socialliberalkonservativa. Till denna grupp bör vi lägga följande partier.
M, FP, KD, C
Till vänster hittar vi socialvänstermiljöfeministerna. Dit räknas följande partier.
S, MP, V, FI
OM FI kommer in i riksdagen, så kan ni säkert också identifiera dessa två uppdelningar som de traditionella blocken i riksdagen. Dvs. Alliansen mot de röd-gröna.
Sen har vi den tredje kategorin, proteströstarna. Dit lägger vi följande partier.
SD, PP, JL
Så, låt oss göra en väljaranalys av det hela. Vi börjar med Alliansen.
Moderaterna gick kraftfullt back i detta val och blev endast tredje största parti, slaget av det röda Soch gröna MP. Nu funderar man säkerligen på varför de nya moderaterna gick bakåt. Låt oss komma fram till en logisk slutsats först och främst. En S eller MP-väljare skulle aldrig överväga att rösta på de nya moderaterna. Möjligen med undantag av några enskilda högersossar. Så frågan är, vad hände. Det lättsamma antagandet för moderaterna är att önska sig eller tro att många moderatväljare stannade kvar på sofflocket. Det är bekvämt, om än bedrägligt, att göra detta antagande. Men framförallt så misstänker jag att det är så som moderaterna kommer att resonera. För det andra alternativet vill nog inte moderaterna tänka på. Låt oss anta att Alliansväljare valde något Alliansparti i EU-valet. KD och C fick klart fler röster i EU-valet än vad som har indikerats inför kommande riksdagsval i höst. Det här leder till den intressanta frågan om inte Alliansväljare på det här sättet har försökt skicka ett budskap till de nya moderaterna att man faktiskt inte nöjer sig med kommunikationsbudskap som politik. Det spelar ingen roll om det rör försvarets oförmåga eller obefintliga satsningar på järnvägsunderhåll eller annat. Man vill som väljare helt enkelt tala om att riksståthållaren Borg faktiskt också måste spendera pengar på vissa saker som väljarna anser vara viktiga.
Statsmannens budskap till Alliansen är glasklart. Sluta upp med "kommunikationsbudskap" och floskler, utan börja leverera HÄR och NU, inte där och då, kanske, så blir det nog lite mer uppslutning. Men som sagt, jag fruktar att de nya moderaterna är inne i en sådan groupthinkfas, att deras förmåga till självständig tankeverksamhet och innovation har tagit slut. I praktiken borde ett annat parti än nya moderaterna leda nästa allians. Problemet är nog att både Björklund och Hägglund saknar nog initiativförmåga för att göra en sådan strategisk kupp.
Så går vi vidare till de röd-gröna.
Min grundläggande analys är att högersossarna och traditionella sossar är ganska stabila i sin partitrogenhet. Löfvén är trots allt en pragmatisk socialdemokrat, som förstår både industrins och marknadens behov, för att skapa jobb i landet. Alltså inget konstigt i att normalt funtade sossar gick och röstade. Men sen kommer vi till de övriga röd-gröna partier. Miljöpartiet gjorde faktiskt en riktigt bra kampanj, med djurskydd och fiskerifrågor. Enkla saker som folk förstår. Ganska lägligt också att det dök upp danska grisskandaler i media lagom till valet. Jag påstår inte att det var mp-anstrukna journalister som tajmade den kända kunskapen med EU-valet. Och inte skulle väl svenska väljare gå på sådana finter. Det var nog en total slump... Många vänstersossar röstar dock på vänsterpartiet, kanske i en liten gammaldags kommunistvurm eller för att signalera till S att man vill ha en högskattepolitik och mer utjämning inom samhället. Sen har vi sensationen FI. Här hittar vi säkerligen radikalfeminister, som tycker att Sverige och EU är osedvanligt ojämlik i jämförelse med omvärlden. Enligt FI blir inte världen jämlik förrän 90% av alla ledare är kvinnor, helt förenligt med radikalfeminstisk teoribildning. Här hittar vi säkerligen också en del röster från radikala MP- och V-väljare, för att signalera till dessa partier att man ska inte slappna av i kampen mot det onda manschauvinistiska högerspöket, som heter Alliansen.
Till sist har vi proteströsterna.
Cornucopia har på sin blogg skrivit en ganska bra artikel om hur många som röstade på SD i ett väldigt intressant perspektiv. Ja, varför röstar svenska män på SD egentligen? Här tror jag att vi hittar två kategorier av män. Vi hittar dem som har det svårt i samhället idag, dvs. dem som saknar ekonomisk makt och kanske till och med jobb. Dessa män ser att yrken med låga krav på utbildning går i allt större om fattning till icke-svenskar. Och då talar vi inte om byggjobb som går till människor från fattigare EU-länder, utan jobb som går till utomeuropeiska "nybyggare". Här finns det nog en stor mängd frustrerade arga unga män. Märkligt nog så eldar de ändå inte upp daghem och bilar, som andra frustrerade unga män verkar göra. Men det är en annan historia. Sen har vi nog kategorin etablerade vita medelålders män, som utgör den största skattbasen för stat, kommun och landsting. Man ser att skattepengarna idag inte ger den output som man borde förvänta sig. Det spelar ingen roll om det gäller åldringsvård, skola eller annat. Tyvärr spenderas det enligt denna grupp ganska mycket pengar i det så kallade "asylsystemet". Oftast är också dessa medelålders män ganska insatta i villkor för företagande, eller annan näringsverksamhet och kan identifiera de negativa konsekvenserna av EU:s regelverk. Man kan helt enkelt tycka i den här gruppen att EU:s regleringsiver och byråkrati har gått lite för långt. Sen hittar vi säkerligen missnöjda gammalmoderater och en del högersossar bland SD-väljarna.
Frågan är helt enkelt, har vi inte hamnat i ett läge där riksdagsvalet i höst blir väldigt intressant. Som jag ser det, så kommer Alliansen att förlora. OM man inte väljer att hämta stöd från SD. MP lär aldrig stötta en alliansregering. Sen har vi socialdemokraterna. De skulle kunna välja att hämta stöd från FP, för att utestänga SD. Då skulle FP-ledningen kunna säga att man gör det för att stoppa högerextrema från att påverka politiken. Men frågan är om FP räcker för att blockera stollarna i MP och FI. Och man skulle sannolikt krascha alla framtida möjligheter till en ny Allians.
Min slutsats är att vi får en kaosregering efter valet 2014, som kommer att krascha någon gång sent 2015. Därefter får vi omval. Om inte, så kommer det svenska folket säkerligen INTE att rösta fram samma regering 2018. Så vem som än vinner, så kommer vinnaren inte att sitta i regeringen i valet 2018.
Min slutsats är att detta valresultat är mer en signal till riksdagspartierna inför höstens val, än det svenska folkets konkreta önskan om hur EU-politiken ska bedrivas de kommande fem åren. Men den otrevliga analysen kommer inte att göras, eftersom det är bekvämare att "kommunicera" lite grand och hoppas på det bästa i höst.
Jag ser framför mig att följande politiker avgår i höst från sina ordförandeposter. Reinfeldt och Lööf.
Jag tror du har fel i slutsatsen. Det är så här folk önskar att det bleve. Med den kunskap de ha. Men inget etablerat sk mittenparti lever i verkligheten.
SvaraRadera(Personligen är jag helt emot partier som lever sitt eget liv för sina tjänstemän och istället för enfrågeomröstningar)
Det finns inga liberala eller konservativa partier i riksdagen i Sverige. De är alla skattesocialister, mer och inte mindre.
Angående SD tror jag du har rätt i väljarna.
Angående fi upplever jag att "alla" "unga" kvinnor anser sig patriarkaliskt förtryckta och att det var rent för djävligt i Sverige förr. Så de röstar som de tror. Ett klart fall av historielöshet och propaganda i skola och media. Parat med att svenska män inte lärt sig uppvakta kvinnor. Samma med mp, folk tror namnet återspeglar partiets inriktning.
För övrigt borde väl alla som propagerar för lägre företagsskatt än arbetstagareskatt definitionsmässigt vara fascister?