Ja just ja, ni kommer väl alla ihåg Uppdrag Granskning och deras undersökning i valstugorna 2002. Där började nog läxan för de nya moderaterna att säkerställa en smal åsiktskorridor och en stringent partipiska.
Denna lektion verkar nu har nått socialdemokraterna på ett högst obehagligt sätt. S backar nämligen om invandringen efter twitterstorm.
Självfallet är det SD-spöket som drabbade S. Den som har någorlunda historiska kunskaper känner igen en hel del av SD-politiken från tidigare socialdemokratisk politik, dvs. den som fördes på 50-, 60- och 70-talet. Man skrämmer också folk med att SD är både extremhöger och nazister. Vilket inte heller går ihop, eftersom nazi är en förkortning av ordet NAzionalsoZIsmus. Alltså nationalSOCIALISM. Att vara både höger och vänster samtidigt är ganska intressant som anklagelse. Men allt för att skrämma en obildad valmanskår, som verkar bli allt mer obildad med tiden, om man får tro PISA-undersökningar.
Så åsiktskorridoren drabbade socialdemokrater, när de svara som de tycker, egentligen. Sen korrigerar man sig för att det är obehagligt nära SD:s åsikter. Ganska intressant reaktion faktiskt. Man kan ju reflektera över vad som är viktigare. En analys av den egna politiken och dess konsekvenser eller ett aktivt avståndstagande av alla åsikter som ligger nära SD?
Det är väl inte så konstigt att SD är näst största parti hos LO medlemmar. För de stora förlorarna i Sverige idag är just ARBETARE med lägre kvalifikationer. Många sådana arbeten har förlorats till andra EU-länders arbetstagare med lägre löner. Eller så har okvalificerade jobb i allt större utsträckning tagits av Annie Lööfs "nybyggare". Resultatet är att många lågutbildade svenskar ser sig som förlorare i både EU och den globaliserade världen.
Som ett ARBETAREPARTI borde socialdemokraterna (SAP) förstå att man bör ha en politik som säkerställer att både EU och globaliseringen innebär en alltför stor snedvridning av konkurrensförutsättningarna för svenska arbetare. Att då reflexmässigt ändra politisk uppfattning för att tillfredsställa en vänster- och miljöpartistiskt orienterad mediekår är bara höjden av svaghet. Man borde faktiskt vara intellektuellt hederlig och säga som det är. Att man i första hand måste prioritera svenska arbetare, eftersom det är dem som man representerar.
Det värsta av allt är att jag uppfattar Stefan Löfven som en riktigt bra politiker. Men på grund av diverse "kommunikationsbudskap" och vänstersocialister i partiet så kommer han inte att kunna realisera den politik som han egentligen skulle vilja föra. Självklart skulle all sådan politik bli schavotterad av varje vänster- och mp-anstruken journalist i både media och sociala media.
Men som sagt, åsiktskorridoren har blivit så smal att i princip alla partier återfinns inom samma åsikter, men med lite olika vinklade kommunikationsbudskap. Förutom de två pariapartier som finns i Riksdagen.
Nämligen SD och V, som ingen vill regera MED.
Denna lektion verkar nu har nått socialdemokraterna på ett högst obehagligt sätt. S backar nämligen om invandringen efter twitterstorm.
Självfallet är det SD-spöket som drabbade S. Den som har någorlunda historiska kunskaper känner igen en hel del av SD-politiken från tidigare socialdemokratisk politik, dvs. den som fördes på 50-, 60- och 70-talet. Man skrämmer också folk med att SD är både extremhöger och nazister. Vilket inte heller går ihop, eftersom nazi är en förkortning av ordet NAzionalsoZIsmus. Alltså nationalSOCIALISM. Att vara både höger och vänster samtidigt är ganska intressant som anklagelse. Men allt för att skrämma en obildad valmanskår, som verkar bli allt mer obildad med tiden, om man får tro PISA-undersökningar.
Så åsiktskorridoren drabbade socialdemokrater, när de svara som de tycker, egentligen. Sen korrigerar man sig för att det är obehagligt nära SD:s åsikter. Ganska intressant reaktion faktiskt. Man kan ju reflektera över vad som är viktigare. En analys av den egna politiken och dess konsekvenser eller ett aktivt avståndstagande av alla åsikter som ligger nära SD?
Det är väl inte så konstigt att SD är näst största parti hos LO medlemmar. För de stora förlorarna i Sverige idag är just ARBETARE med lägre kvalifikationer. Många sådana arbeten har förlorats till andra EU-länders arbetstagare med lägre löner. Eller så har okvalificerade jobb i allt större utsträckning tagits av Annie Lööfs "nybyggare". Resultatet är att många lågutbildade svenskar ser sig som förlorare i både EU och den globaliserade världen.
Som ett ARBETAREPARTI borde socialdemokraterna (SAP) förstå att man bör ha en politik som säkerställer att både EU och globaliseringen innebär en alltför stor snedvridning av konkurrensförutsättningarna för svenska arbetare. Att då reflexmässigt ändra politisk uppfattning för att tillfredsställa en vänster- och miljöpartistiskt orienterad mediekår är bara höjden av svaghet. Man borde faktiskt vara intellektuellt hederlig och säga som det är. Att man i första hand måste prioritera svenska arbetare, eftersom det är dem som man representerar.
Det värsta av allt är att jag uppfattar Stefan Löfven som en riktigt bra politiker. Men på grund av diverse "kommunikationsbudskap" och vänstersocialister i partiet så kommer han inte att kunna realisera den politik som han egentligen skulle vilja föra. Självklart skulle all sådan politik bli schavotterad av varje vänster- och mp-anstruken journalist i både media och sociala media.
Men som sagt, åsiktskorridoren har blivit så smal att i princip alla partier återfinns inom samma åsikter, men med lite olika vinklade kommunikationsbudskap. Förutom de två pariapartier som finns i Riksdagen.
Nämligen SD och V, som ingen vill regera MED.
Hög takt i blogginläggen här! Jag övervägde att göra lite reklam för mitt något mindre invandringsglada proto-parti, men man blir lite bedövad av tre inlägg på en timme.
SvaraRadera