Vänsterns våld och mediapersoners försvar av densamma

Så har vi ytterligare en mediaperson, Ametist Azordegan, som inte kan acceptera hur verkligheten ser ut när det gäller vänsterns våldsverkare som avslöjades i Uppdrag Granskning. Därmed hamnade hon enligt egen utsago i affekt och twittrade att Janne Josefsson borde komma ut som nazist.

Tyvärr är Ametists halvpudlar inte särskilt övertygande, eller ens hennes uppdragsgivares inställning till den här typen av påhopp särskilt imponerande. Som vanlig så vill man belysa orsakerna till varför något inträffar och inte att det faktiskt inträffar.

Uppdrag Granskning visade på ett mycket föredömligt sätt att många av vänsterns våldsverkare var i första hand just våldsverkare och inte vänsteridealister. Att misshandla gästarbetare, liberaler eller moderater verkade också gå bra. Ursäkten verkar vara någon form av allmän systemkritik mot det liberala marknadsekonomiska samhället.

Det sämsta med Ametits pudlande är att hon verkar faktiskt inte be om ursäkt för sin åsikt. Snarare sagt så gnäller hon om dåligt journalistiskt arbete från Janne Josefssons sida och att Janne inte belyste de bakomliggande orsakerna. Plus en skvätt tycka synd om henne, eftersom hon hade fått ta emot dödshot för sitt twittrande.

Eftersom Statsmannen inte hotar folk, så tänkte jag lära Ametist en liten lektion i politiskt våld, både laglig och olaglig.

I Sverige så lever vi i en konstitutionell monarki, vars lagar stiftas i Riksdagen. Riksdagens representanter väljs av myndiga svenska medborgare i allmänna val vart fjärde år. Så långt, så bra.

Men i Sverige har vi också stiftat lagar mot att INDIVIDER begår våldsbrott. Man har från Riksdagen beslutat att endast det offentliga har rätt att vidta våld och tvångsåtgärder mot individer. Denna rätt till våldsutövning är väl reglerad i både polislag och brottsbalk. Det ENDA undantaget är rätten till NÖDVÄRN vid ett AKUT hot mot hälsa eller stora ekonomiska värden. Notera att denna rätt är också väl definierad och det finns ett antal prejudicerande domar kring nödvärnsrätten och dess begränsningar.

Det som UG visade om RF och de andra vänstervåldsverkarna var INTE i närheten av nödvärn enligt brottsbalken, eller några andra legala kriterier som har satts upp av lagstiftaren.

Att UG belyser att dessa aktivister är i grunden KRIMINELLA VÅLDSVERKARE, utan någon form av legitimitet för sina handlingar var ytterst tydligt i programmet.

Jag tror att det är här som Ametist gör sin felaktiga värdering av faktiska brott. Nämligen att eftersom brottsoffret i det här fallet var nynazist, så var det hennes eget fel att hon blev ett brottsoffer. Med samma logik tycker säkerligen Ametist också, att eftersom tjejen var lättklädd, så fick hon skylla sig själv för att hon blev våldtagen. Eller den ensamstående mamman, som bara har råd att bo i Tensta, som får sin bil uppeldad i sommarkravaller. Ska hon skylla sig själv för att hon bor där hon bor?

Kort och gott, det finns bara brottsoffer och inget annat. Personens karaktär eller omständigheter spelar ingen roll. Den enda aktören som har rätt och möjlighet att agera med våld och tvångsåtgärder är staten och av staten utsedda myndigheter.

För hur skulle det se ut om alla människor fick rätten att sköta sin egen rättsskipning? Jo, då skulle vi få ett samhälle där den starkes rätt och anarki rådde. Jag förutsätter att Ametist är mogen nog att förstå att ett sådant samhälle inte värnar om de svaga, vilket är vänsterns officiella ståndpunkt i ämnet.

Nåväl, om jag har otur, så kommer nog Ametist att klumpa ihop mig med övriga näthatare och troll. Men med tur så tänker hon om och tänker rätt.

Det är självklart att det är tråkigt att Ametist har utsatts för dödshot, det är lika olagligt trots hennes omogna affektskommentar. Men det gör inte henne till ett brottsoffer som får skylla sig själv.

Ametist är endast ett brottsoffer. Precis som den nynazistiska tjejen.