Det spelar ingen roll om det gäller invandring, ljugande asylsökande eller terrorism, vi har varit naiva verkar vara standardursäkten 1A.....
Jag är tyvärr en cynisk gammal man, och det ger mig vissa fördelar. Nämligen att jag försöker se verkligheten som den är och ibland värre än så. Min förutsättning är att ALLA toppolitiker i landet har kommit till sina positioner inte genom att vara "naiva" utan kallhamrade maktspelare som har stuckit en och annan kniv i ryggen på någon som trodde att politikern i fråga var en vän. Som det heter så riktigt, snälla pojkar får inte kyssa vackra flickor.
Så varför kör man med ursäkten "naiva" då? Jo, för att man har faktiskt vetat hur det har förhållit sig, men struntat i FAKTA, eftersom det inte passar det egna narrativet.
Jag kan inte ens räkna upp alla tillfällen, där SD har framhärdat i vissa frågor rörande invandring, asyl och terrorism och där andra politiker bara har slängt fram rasistkortet eller fascistepitetet.
Frågan är, vilket är värst, en politiker som är korkad nog att kalla sig själv för naiv, eller en politiker som ljuger för sina väljare om hur sanningen förhåller sig och sen skyller på "naivitet".
I min värld är båda typerna av politiker värda förakt och framförallt inte värda några förtroendeuppdrag.
Det spelar ingen roll om man är svetsarlärling, komikerhustru eller något annat. Står man inte för en politik som är faktabaserad, så ska man inte ha folkets förtroende. Och om ens politiska motståndare var först med att belysa problemet, så ska man inte vara osmaklig nog att påstå att bara för att en politik föreslås av parti A, så är den rasistisk, men när den föreslås av parti B, så är den tyvärr nödvändig.
Svetsarlärlingen ska kanske ta sitt svetscertifikat till slut. Och komikerhustrun ska kanske överväga en karriär som fluffer åt sin man, det kanske hon duger till.
Men den politiska ursäkten "naiva" är egentligen en omskrivning för grovt inkompetent, vilket inte är statsmannamässigt.
Jag är tyvärr en cynisk gammal man, och det ger mig vissa fördelar. Nämligen att jag försöker se verkligheten som den är och ibland värre än så. Min förutsättning är att ALLA toppolitiker i landet har kommit till sina positioner inte genom att vara "naiva" utan kallhamrade maktspelare som har stuckit en och annan kniv i ryggen på någon som trodde att politikern i fråga var en vän. Som det heter så riktigt, snälla pojkar får inte kyssa vackra flickor.
Så varför kör man med ursäkten "naiva" då? Jo, för att man har faktiskt vetat hur det har förhållit sig, men struntat i FAKTA, eftersom det inte passar det egna narrativet.
Jag kan inte ens räkna upp alla tillfällen, där SD har framhärdat i vissa frågor rörande invandring, asyl och terrorism och där andra politiker bara har slängt fram rasistkortet eller fascistepitetet.
Frågan är, vilket är värst, en politiker som är korkad nog att kalla sig själv för naiv, eller en politiker som ljuger för sina väljare om hur sanningen förhåller sig och sen skyller på "naivitet".
I min värld är båda typerna av politiker värda förakt och framförallt inte värda några förtroendeuppdrag.
Det spelar ingen roll om man är svetsarlärling, komikerhustru eller något annat. Står man inte för en politik som är faktabaserad, så ska man inte ha folkets förtroende. Och om ens politiska motståndare var först med att belysa problemet, så ska man inte vara osmaklig nog att påstå att bara för att en politik föreslås av parti A, så är den rasistisk, men när den föreslås av parti B, så är den tyvärr nödvändig.
Svetsarlärlingen ska kanske ta sitt svetscertifikat till slut. Och komikerhustrun ska kanske överväga en karriär som fluffer åt sin man, det kanske hon duger till.
Men den politiska ursäkten "naiva" är egentligen en omskrivning för grovt inkompetent, vilket inte är statsmannamässigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar