Arbetskraftsinvandringen, myten och verkligheten.

Då var allas vår Tobias Billström i farten igen. Som ni vet, så är Statsmannen väldigt noggrann med att alla fakta är korrekta. Är fakta korrekt, så kan man få fram en form av innebörd, som slutar med en slutsats som är ganska riktig.

Så, låt oss kontrollera vad den goda Tobias har hittat på denna gången. Tobias påstår helt enkelt följande: -"Med hjälp av arbetskraftsinvandringen får vi mer pengar till skolan, vården och omsorgen". Det hävdas av Tobias i Sydsvenskan. Mycket trevlig one-liner inför valet. Men stämmer den?

Ska vi då granska Tobias argument, för att se vilket faktaunderlag han har för sitt påstående. Först lite allmänna påståenden om arbetskraftsinvandring till Kina, Indien och Mexiko, utan några belägg. Samma sak om "brain gain" i Afrika. Helt utan belägg till någon fakta eller källhänvisning. Det är helt enkelt så att bara för att det finns någon form av arbetskraftsinvandring till dessa länder eller kontinenter, så skulle det finnas en kausalitet till svenska förhållanden.

Sen fyller Tobias på med den så kallade ingenjörsbristen för svenska företag. Bloggrannen Cornucopia har redan haft ett mycket bra gästinlägg om den så kallade ingenjörsbristen. Ingenjörsbristen är egentligen ett sätt för företagen att säga att de vill ha billigare ingenjörer än svenska. Och en gång i urtiden så dög det ganska ofta med en så kallad gymnasieingenjör till många jobb.

Sen kommer Tobias till något som kan betraktas som utsagor som kan betraktas som rena fakta. Ska vi då se vilka företag som behöver en massiv arbetskraftsinvandring. Vi börjar med Tobias exempelföretag ett, Massive Entertainment, som är i spelutvecklingsbranschen. Enligt Massives egen hemsida, så anställer de hela 300 personer. Nu får Billström ursäkta mig för att jag är raljant. Men inte ens ytterligare 300 personer på Massive kan bidra märkbart till någon landstingsbudget. Eller kommunal budget för den delen.

Billströms andra exempel börjar bli lite intressantare. Det är företaget Trelleborg AB, med diverse dotterbolag. Här börjar vi faktiskt närma oss en riktig industri, inte ett dataspelsföretag. Här kan vi kanske hitta lite arbetsuppgifter för diverse talanger från utlandet. Man blir faktiskt lite hoppfull, ända till man tittar på Trelleborgs årsredovisning från 2012. På sidan 27 i årsredovisningen beskriver Trelleborg att man har hela 1351 anställda i Sverige 2012 och att man från 2011 har MINSKAT antalet anställda i Sverige med 146 personer. Jag tror inte att minskningen har berott på ingenjörsbrist, utan snarare gamla hederliga effektiviseringsvinster och naturliga pensionsavgångar av 40-talister. Så, hur mycket påverkas då vård, skola och omsorg om Trelleborg skulle gå till 2011 års nivå vad gäller anställda i Sverige? Misstänker att det blir felräkningspengar.

Sista exemplet som Tobias drar till med är företaget Atlas Copco. Ni kan väl redan gissa vartåt trenden pekar. I årsredovisningen för 2013, på sidan 82 så beskriver Atlas Copco att man hade hela 4397 anställda i Sverige. 2012 hade man 4702 anställda. En MINSKNING igen. Tror inte heller att det var ingenjörsbristen som slog till.

Sen kan ju vän av ordning hävda att hävstångseffekten av alla anställda hos Trelleborg och Atlas Copco kan medföra att det kan bli mer klirr i statskassan av företagsbeskattningen än av den direkta beskattningen av anställda. Men eftersom både Trelleborg och Atlas Copco är multinationella företag, hur många tror då verkligen att dessa företag väljer att skatta det mesta i Sverige och hur mycket skattas i andra, förmånligare länder, eller i konstruktiva finansiella upplägg?

2013 tog Sverige emot cirka 115.000 asyl- och arbetskraftsinvandrare. Samtidigt har vi just nu cirka 432.500 människor i arbetslöshet just nu. Så frågan är då, är dessa nästan en halv miljon människor totalt obildbara för den svenska arbetsmarknaden? Och dessa 115.000 invandrare från 2013, vilka kompetensluckor har de fyllt hos Massive, Trelleborg och Atlas Copco?

Till och med Tobias själv erkänner att vi har en "flyktingbörda" i Sverige, som vi inte orkar med längre. Därför vill han att andra länder ska ta mer "ansvar" när det gäller flyktingar.

Ska vi vara riktigt ärliga, det är inte fler ryskor som städar våra hem som behövs. De lågt kvalificerade jobben torde vara helt genomförbart att bemanna med de som är arbetslösa idag, dvs. några av de 432.500 som är arbetslösa och bofasta i Sverige just nu. Vad gäller de riktigt kvalificerade jobben, så är det ett så litet antal, att dessa sannolikt kan räknas som under ett par tusen personer. Dvs. inget som märks i någon form av statistik över huvud taget.

Så vad är min slutsats om Tobias Billström då? Att han är ingen statsman.

På ren svenska. De arbetslösa som finns i landet idag, är en resurs som bör utnyttjas bättre. Utbildning i kombination med incitament för att flytta till orter där jobben finns, skulle lösa företagens behov av arbetskraft.

Invandringen är till stor den en "feel-good" invandring, som använder skattepengar för att ge enskilda individer tillträde till Sverige som socialkontor. Klart att dessa personer i regel inte kan konkurrera med infödda svenskar, eller för den delen invandrare som funnits längre tid i Sverige och lärt sig både språk och kultur. Så de som kommer idag är dömda till utanförskap, förutsatt att svensk industri inte helt plötsligt hittar väldigt många stora och nya marknader. Vilket inte kommer att hända.

Fråga er själv än en gång, kan vi verkligen vara socialkontor åt alla, som inte har det lika bra som vi har det i Sverige. Är det rimligt?

Eftersom jag försöker vara en Statsman, så säger jag nej. En dröm eller en utopi är fint att ha, men den är inte förenlig med realiteter.

Propaganda, myt eller sanning?

Så var vänster Expo igång igen och hävdar att högerextrema sprider propaganda.

Den som vill läsa lite om definitionen av propaganda kan ju kolla i Wikipedia om ordet.

Men det det egentligen handlar om är att vänster Expo inte vill förlora problemformuleringsföreträdet till ett antal fenomen som de så kallade "högerextrema" kritiserar i dagens samhälle.

Så ska vi ta saker och ting i god ordning, innan vi börjar sprida begrepp som propaganda kring oss i tid och otid. Det är lika meningslöst som att vänstern på den gamla goda tiden ville etikettera de gamla mörkblå moderaterna med kapitalist- och fasciststämpel.

Så, hur fungerar det då på riktigt?

Jo, först och främst, så finns det något som heter fakta. Fakta får man fram genom observation av verkligheten. Fakta ska alltså vara någon form av objektiva informationsenheter utan någon form av analys eller förklaringsmodell.

Om vi tar ett exempel på FAKTA, som har fått utstå mycket spott och spe från vänsterkanten. Den inte helt okända boken Invandring och mörkläggning möttes av omfattande kritik från första början. Men var det för att fakta som presenterades var fel? Nej, fakta är som sagt objektiva informationsenheter, som även har konstaterats av andra skribenter. Det är alltså faktamässigt inte konstigt att det blir samhällsmässiga friktioner av en till den totala populationen sedd mycket stor invandring. Om man inte förstår den typen av realiteter, så har man INGET att göra i politiken, eftersom då saknar man all form av verklighetsförankring. Vilket vänstern tenderar att göra från tid till annan.

Nästa steg i processen är att förstå vilken INNEBÖRD observerade fakta har. Innebär vissa fakta att vi har ett problem, så är det nog bäst att börja fundera på eventuella åtgärder. Om fakta säger att hälften av syllarna i järnvägen mellan Stockholms Central och Stockholm Syd inte sitter som de ska, så kan innebörden av denna fakta vara att tåg spårar ur. Så frågan är då, om vi faktamässigt kan se ett antal problem med dagens invandring, vad innebär det då i praktiken. Att vi ska fortsätta som vi gör idag och låtsas som om det regnar, eller vidta korrektiva åtgärder?

Till sist, när fakta och innebörd står klart, så måste vi dra SLUTSATSER av det som framkommer i debatten. Slutsatsen kan rimligen inte vara att etniskt vita svenskar är genetiska praktexemplar när det gäller mänsklighetens utveckling, eller att afrikaner är undermänniskor. Det är helt fel slutsatser som högerextrema gör. Men vänsterextrema drar lika dåliga växlar åt andra hållet. Man påstår i sina slutsatser att alla människor är så lika att de är sinsemellan utbytbara oavsett kulturell eller annan kontext. Det är den vänsterextrema jämlikhetstanken som leder till en FÖRNEKELSE av konkreta fakta och deras innebörd. Och då drar man inte heller korrekta slutsatser, eftersom deras slutsats är dogmatiskt fixerad i den politiska ideologin.

Så vi kan nog med lätthet inser att både högerextrema Svenskarnas Parti och vänster Expo/Researchgruppen/RF/AFA har väldigt mycket fel i sin analys av den så kallade verkligheten. Och nya moderaternas triangulering gör att de saknar både ideologisk och moralisk ryggrad att se verkligheten i vitögat. Man kan nästan säga att den nymoderata politiken influeras allra mest via medias kultursidor och debattörer, än en konkret samhällsvision. Management by vindflöjel...

Det vore mest hedervärt om vi slutade upp med att kalla varandra kommunist, fascist, rasist, islamofob osv. För det är bara ett tecken på att vi inte vill konfrontera verkligheten genom att se på konkreta fakta och deras innebörd, för att dra konkreta slutsatser av det som observerats.

Onekligen är det så att samhället idag har större problem än det Sverige som fanns på 70- och 80-talet. Onekligen är det så att en del av orsakerna till problemen är en kombination av krympande arbetsmarknad och ökande invandring. Det är också helt sant att många invandrare är varken direkta arbetskraftsinvandrare ELLER flyktingar enligt FN:s flyktingkonvention.

Så frågan är, vill vi ha en politik styrd av kultursidorna och en allmän åsikt om vad som är "fint" att tycka. Eller ska vi faktiskt se sanningen i vitögat och genomföra konkreta reformer för att rätta till det som är fel?

Två fel gör inte ett rätt.

/Statsmannen
GAMMALMODERAT

Är sanktioner effektiva, egentligen?

Funderar lite på det här med sanktioner mot ryssar och ukrainare. Hur effektivt är det egentligen? För det första så kan man misstänka att de som har stora tillgångar i EU och USA har flyttat sina tillgångar före inmarschen på Krim. Eller allra senast när det började talas om sanktioner mot diverse aktörer.

Varför inte göra något mer kreativt, som samtidigt skulle fungera som riktigt bra psy-ops.

Nämligen, istället för att frysa eventuella obefintliga tillgångar, eller fasta tillgångar som fastigheter osv, så vore det väl mycket bättre att publicera dessa individers tillgångshistorik officiellt. Dvs. EU upphäver banksekretessen för ett antal individer och redovisar tillgångar helt öppet.

Kan bli pinsamt för Putins lakejer att förklara hur man fick ihop alla miljarderna på en ministerlön. Eller så förnekar man ägandet till tillgångarna, varvid EU skulle kunna beslagta dessa på grund av kriminell verksamhet.

Så sanktioner tror jag inte på. Det som korrumperade ledare hatar mest är transparens och att folket får kännedom om deras affärer. Varför inte nyttja denna tyngdpunkt mot ryska och ukrainska ledare?

Hur populär tror ni att Putin blir, om hans tillgångar redovisas öppet i Ryssland?

Rasism mot svenskar, finns den?

Ja, uppenbarligen finns det rasism mot svenskar enligt Robert Hannah och Simona Mohamsson, folkpartister som skriver på DN Debatt idag.

Jag rekommenderar att ni läser artikeln. Man kan väl säga att den börjar bra, genom att man erkänner att i områden där svenskar är i minoritet, så råkar de ut för diverse former av rasism från majoriteten. Men sen börjar analysen halta högst betänkligt.

Först skyller man på att samhällsmodellen bygger på gårdagens industrisamhälle och att den inte klara av att möta dagens samhällsutmaningar. Såvitt jag vet, så har vi haft någon form av PRODUKTIONSSAMHÄLLE väldigt länge. Till och med jordbruk är en form av produktion. Industrisamhället är också produktion genom lönearbete. Därvidlag är Alliansen väldigt tydlig, att det är arbetslinjen som gäller. Och med en arbetslinje, så innebär det implicit att arbetaren är en produktionsresurs i någon form av verksamhet, privat eller offentlig.

Så då är frågan, varför kan inte invandrarna anpassa sig till produktionssamhället?

Man skyller sen också på att vi har en havererad bostadspolitik. Jag kan inte förstå hur den är havererad, eftersom en fri marknad har en tendens att fylla de behov som marknaden har. I Sverige gör man bostadskarriär genom att först ha ett lönearbete, för att skaffa sig ekonomiska resurser för höga hyror eller höga lån på bostadsrätt eller villa. Kort och gott, utan arbete, ingen bostadskarriär. Det är inte bostadspolitikens fel, utan arbetsbristens fel.

Sen har vi arbetsmarknadspolitiken som orsak enligt skribenterna. Det är en korrekt analys, men därmed inte sagt att det är något fel på arbetsmarknadspolitiken. Fortfarande är det ett nollsummespel på arbetsmarknaden, som innebär att om det bara finns X antal arbeten, så kan inte fler än X antal människor får jobb. Oavsett vilken arbetslinje man driver. Att följa socialisternas modell och öka skatterna för att öka antalet offentliga arbetstagare är inte heller en långsiktigt hållbar modell.

Den största bristen i skribenternas analys är trots allt att de klassificerar Sverige som ett NYBYGGARSAMHÄLLE. Jag har lite svårt att se att den svenska landsbygden har helt plötsligt blommat upp och att sågverken i Norrland har helt plötsligt börjat producera mer timmer till ett ökat byggande. Jag ser inte heller nysvenska samer valla nya renhjordar i Norrland. De småländska och skånska bondgårdarna har inte heller ökat i antal årsarbetskrafter. Tvärtom, döden i jordbruksnäringen är ganska påtaglig för svenska bönder som kämpar mot en billigare EU-konkurrens.

Så min fråga till debattörerna är, vari ligger NYBYGGARDELEN i samhället. Alla former av nybyggarrörelser bygger på NY exploatering. Exploatering kräver investeringar i både formen arbete, kapital och framförallt kompetens och behov. Så vilken form av NY exploatering håller vi på med i Sverige?

Om det finns NY exploatering att göra i Sverige, så är den i regel högteknologisk, kräver utbildning, kompetens och kapital. Jag har inte sett några privata aktörer starta en massa nybyggande i Sverige. Men det är klart att folkpartisterna inte vill göra en mer korrekt analys.

Av NÅGON anledning har dessa så kallade utanförskapsområden studieresultat som klart underskrider nationsmedlet, trots extraordinära satsningar. Att bristande kompetens leder till lägre anställningsbarhet på arbetsmarknaden, är inte heller helt oväntat. Det vore bättre om folkpartisterna faktiskt började analysera orsakerna till de bristande studieresultaten.

Man vill inte heller erkänna att det finns i praktiken ingen ny exploatering i Sverige. Tvärt om, så har en stor del av både den produktiva industrin och jordbruket konkurrerats ut av europeiska och utomeuropeiska företag. De som klarar sig bra i Sverige idag, är sådana som har lärt sig att rationalisera effektivt, vilket brukar betyda FÄRRE anställda.

Så frågan är då, varför är inte folkpartisterna ärliga och säger att behovet av årsarbetskrafter minskar, samtidigt som vi har en relativt stor befolkningsökning genom invandring.

I princip så har ALLA 40-talister gått i pension nu. Det skulle bli så många lediga arbeten efter dessa. Vi kan konstatera att när många 40-talister gick i pension, så passade arbetsgivarna på att rationalisera och minskade på behovet av antalet anställda. Eller så var 40-talisterna kvalificerade och ersattes då företrädesvis av en KVALIFICERAD ersättare. Troligen internrekryterad, eller högskoleutbildad.

Invandrarna gör ingen bostadskarriär, för att de inte har ekonomiska resurser. Ekonomiska resurser i Sverige fås genom lönearbete normalt sett. Lönearbete förutsätter UTBILDNING, EXAMINATIONER och dessutom ett visst socialt kontaktnät i dagens Sverige.

Ovanstående är INTE ett utslag av strukturell rasism, utan bara ett konstaterande att så här fungerar det i Sverige. Anpassar man sig inte, så får man det svårt. Och bara för att man väljer att inte anpassa sig, så ska man inte skylla på en "svenne" eller "svennehora" för att man misslyckas med sitt liv.

På ren svenska, skärp dig, skaffa dig en relevant utbildning, så ska du se att du kan få jobb.

Vad är värt att kriga för?

Så var det så kallade "demokratiska" valet på Krim genomfört. Alternativen var ju inte så många, så det var en Potemkinkuliss av fina mått, för att få Krim att gå med i Ryssland.

Så, min fråga är, vad är värt att kriga för?

Ingen vill kriga, särskilt inte soldater som varit i krig. Men NU måste VI sätta stopp för Putins återskapande av ett post-Sovjetryssland. Det kan tyvärr bara göras genom krig. I praktiken så borde EU/NATO-trupp gå in i Ukraina, men undvika Krim. Sen så ska alla så kallade "självförsvarstrupper" helt enkelt elimineras. Dvs. slås i armétermer. Och ryssar i Ukraina som vill bli ryska medborgare ska helt enkelt utvisas till Ryssland. Med förstås en nominell ersättning för fastigheter osv. Samma sak i Baltikum. Då slipper vi femtekolonnarna inom EU:s gränser.

Vad kan det kosta? Kärnvapenkrig? Knappast. MAD finns kvar, dvs. USA:s andraslagsförmåga gör att Ryssland INTE kommer att välja det vapnet. Och med ryssarna utvisade från Ukraina och Baltikum, så slipper vi sådana problem i framtiden. En total ekonomisk blockad av Ryssland är också en bra idé. Varför inte? Det kommer att skynda på revolutionen i Ryssland, som kommer att kasta ut Putin med anhang. Det finns inget i Ryssland som vi verkligen MÅSTE köpa. Att dessutom frysa ryska tillgångar i EU och USA kommer att kosta ryssarna mer än oss.

Som sagt, var går gränsen för krig med Ryssland?

Krim?
Östra Ukraina?
Ukraina?

Jag säger att en riktig statsman måste faktiskt välja att ta fighten INNAN motståndaren har hunnit konsolidera sig.

Men tyvärr visar EU med tydlighet att en för alla, alla för en är bara en fin tanke, inte något som man vill omsätta i handling.

Med erfarenheterna från historien kan vi bara lära oss en sak. Stå emot tyranniet tidigt är mycket bättre än sent.

 

Journalist = Idiot

Nu är jag fan trött på alla idioter inom journalistkåren. Senaste idioten är Lars Borgnäs, som tydligt är en nyttig idiot för Ryssland.

Självklart kommer det åsikter om rysk synvinkel på både det ena och det andra och att i väst har vi barra NATO-ivrare och krigshetsare. Ska vi kanske ta och reda ut lite fakta för juristen, civilekonomen och journalisten Lars Borgnäs.

I Ryssland är det LIVSFARLIGT att vara journalist och skriva kritiskt om det ryska samhället. Fler journalister har dödats i Ryssland än någonstans i den fria världen. Därför kan vi nog med ganska god säkerhet säga att Ryssland inte är ett land som tillåter politisk opposition. I alla fall inte inom mediavärlden. OM den ryska staten skulle stå för öppenhet och fakta, varför begränsar de media som är kritiska mot ockupationen av Krim?

Jo, så här ligger det till, kära Lars. Ryssland och Putin är INTE intresserade av FAKTA, eftersom FAKTA motsäger den ryska ståndpunkten. Det finns kvalificerade ryska luftvärnsförband på Krim. Det finns Spetznas-förband med AVANCERADE fordon för ELEKTRONISK krigföring. Den typen av elektronik är det HEMLIGASTE som en nationalstat har. Alltså inget som du köper på Ö&B, ens i Ryssland.

Så, Lars, tala om vilka FAKTA som talar för den ryska versionen, så kan vi kanske ta dig på allvar.

Nej, som jag ser det Lars, så finns det bara två alternativ vad gäller din ÅSIKT om Ryssland och landets ageranden.

Antingen är du betald av ryssarna eller så tror du verkligen att den ryska politiken är en framtid att eftersträva för resten av Eurasien.

Eller så är du så inkompetent som journalist, jurist och civilekonom, att du inte ens kan ta till dig fakta i någon objektiv form.

När ska du förresten söka ryskt medborgarskap? Har hört att RT söker duktiga journalister, förlåt, propagandister, ska det vara.

Solidaritetsförklaringen, rätt i papperskorgen.

Så var det klarlagt att den svenska solidaritetsklausulen var värd ingenting, nada, zilsch, zero.

Nu när det verkligen hettar till i närområdet, dvs. Ukraina och Krim, så vill inte det svenska folket vara solidariska. Man har entydigt visat att NATO-intresset har sjunkit.

Kort och gott, svenskar är osolidariska, ställer inte upp för andra och väljer att sköta sig själv, när det skiter till sig i omgivningen. Påminner faktiskt såpass mycket om den svenska neutraliteten från andra världskriget, att jag förstår de länder som ser på solidaritetsförklaringen med skepsis.

Vad kan vi lära oss av detta. Jo, att den svenska skit i andra och sköt dig själv politiken ledde till att Sverige hade ett tag bland annat världens FJÄRDE största flygvapen. Bara USA, Sovjetunionen och Storbritannien hade större flygvapen. Då fungerar en svensk neutralitetspolitik ganska bra.

Om vi nu skulle anta att de baltiska staterna blev överkörda av Ryssland, eller att östra Polen blev överkört, vad skulle Sverige KONKRET ställa upp med, här och nu? Min gissning är att här och nu, så skulle det bli glada tillrop på sin höjd. Klart deprimerande. Den försvarsmakt som Sverige hade kunnat ställa upp 1995 hade spöat dagens försvarsmakt utan vidare. För det som fanns 1995 hade fortfarande Sovjetunionen som dimensionerande hot.

Nu har Sovjetunionen 2.0, dvs. Putinistan stigit fram ur dimmorna. Till skillnad från det kommunistiska ledarskapet, som drömde om en form av världskommunism, så drivs dagens Putinistan mer eller mindre som ett maffiastyrt land med förståelse för både marknadsekonomi och med tillgång till kärnvapen. Låter väl som en trygg omgivning att leva i. Dessutom så har den ryska exporten av gas, olja och uran medfört att många EU-länder är väldigt motvilliga att möta maffatendenserna från Ryssland.

Så nu kommer vi till frågan, OM Sverige skulle få Moskvas onda öga mot sig, hur sannolikt tror ni att polacker, balter och tyskar skulle tycka att svenskarna har uppvisat en sådan solidaritet, att det är värt lite uppoffringar. Antagligen skulle de inte ställa upp, just på grund av den svenska osolidariteten.

Så, vad gör vi nu?

Som jag ser det, så har vi tre alternativ. För det första, så kan vi bli offer för framtidia ekonomisk utpressning från Putinistan, om vi inte tycker som Putin, fast mycket mer.

För det andra så skulle vi kunna bli medlemmar i NATO och betala det som inträdesbiljetten kostar. Vilket torde leda till en dyrare försvarsmakt, frågan är bara om det blir 10-20% dyrare.

För det tredje så skulle vi kunna erkänna den svenska osolidariteten och satsa på att vi klarar oss själv ganska bra. Dvs. Försvarsmakt 2.0, som klarar av ett kvalificerat ryskt hot på egen hand. Då måste vi förstås öka försvarsbudgeten med 100%.

Vilket jag vill se?

Jag gillar kombinationen av NATO-medlemskap och 100%-ig ökning. Fast jag är ju realist. Det måste en statsman vara. Syltryggsliberalerna hoppas bara att INGEN, NÅGONSIN synar att de sitter med värdelösa kort på handen. Det tråkiga är att det är svenska väljare som inte förstår hur dåliga kort vi har. Putin och kompani vet exakt vilka kort vi har.

Vågar du spela om din frihet med värdelösa kort?