lördag 15 mars 2014

Solidaritetsförklaringen, rätt i papperskorgen.

Så var det klarlagt att den svenska solidaritetsklausulen var värd ingenting, nada, zilsch, zero.

Nu när det verkligen hettar till i närområdet, dvs. Ukraina och Krim, så vill inte det svenska folket vara solidariska. Man har entydigt visat att NATO-intresset har sjunkit.

Kort och gott, svenskar är osolidariska, ställer inte upp för andra och väljer att sköta sig själv, när det skiter till sig i omgivningen. Påminner faktiskt såpass mycket om den svenska neutraliteten från andra världskriget, att jag förstår de länder som ser på solidaritetsförklaringen med skepsis.

Vad kan vi lära oss av detta. Jo, att den svenska skit i andra och sköt dig själv politiken ledde till att Sverige hade ett tag bland annat världens FJÄRDE största flygvapen. Bara USA, Sovjetunionen och Storbritannien hade större flygvapen. Då fungerar en svensk neutralitetspolitik ganska bra.

Om vi nu skulle anta att de baltiska staterna blev överkörda av Ryssland, eller att östra Polen blev överkört, vad skulle Sverige KONKRET ställa upp med, här och nu? Min gissning är att här och nu, så skulle det bli glada tillrop på sin höjd. Klart deprimerande. Den försvarsmakt som Sverige hade kunnat ställa upp 1995 hade spöat dagens försvarsmakt utan vidare. För det som fanns 1995 hade fortfarande Sovjetunionen som dimensionerande hot.

Nu har Sovjetunionen 2.0, dvs. Putinistan stigit fram ur dimmorna. Till skillnad från det kommunistiska ledarskapet, som drömde om en form av världskommunism, så drivs dagens Putinistan mer eller mindre som ett maffiastyrt land med förståelse för både marknadsekonomi och med tillgång till kärnvapen. Låter väl som en trygg omgivning att leva i. Dessutom så har den ryska exporten av gas, olja och uran medfört att många EU-länder är väldigt motvilliga att möta maffatendenserna från Ryssland.

Så nu kommer vi till frågan, OM Sverige skulle få Moskvas onda öga mot sig, hur sannolikt tror ni att polacker, balter och tyskar skulle tycka att svenskarna har uppvisat en sådan solidaritet, att det är värt lite uppoffringar. Antagligen skulle de inte ställa upp, just på grund av den svenska osolidariteten.

Så, vad gör vi nu?

Som jag ser det, så har vi tre alternativ. För det första, så kan vi bli offer för framtidia ekonomisk utpressning från Putinistan, om vi inte tycker som Putin, fast mycket mer.

För det andra så skulle vi kunna bli medlemmar i NATO och betala det som inträdesbiljetten kostar. Vilket torde leda till en dyrare försvarsmakt, frågan är bara om det blir 10-20% dyrare.

För det tredje så skulle vi kunna erkänna den svenska osolidariteten och satsa på att vi klarar oss själv ganska bra. Dvs. Försvarsmakt 2.0, som klarar av ett kvalificerat ryskt hot på egen hand. Då måste vi förstås öka försvarsbudgeten med 100%.

Vilket jag vill se?

Jag gillar kombinationen av NATO-medlemskap och 100%-ig ökning. Fast jag är ju realist. Det måste en statsman vara. Syltryggsliberalerna hoppas bara att INGEN, NÅGONSIN synar att de sitter med värdelösa kort på handen. Det tråkiga är att det är svenska väljare som inte förstår hur dåliga kort vi har. Putin och kompani vet exakt vilka kort vi har.

Vågar du spela om din frihet med värdelösa kort?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar