Socialismen, demokratins sanna fiende.

Demokrati betyder som en del kanske minns från historielektionerna, FOLKSTYRE.

Nu var inte de gamla grekerna sådana demokrater att alla fick rösta, utan det var i princip bara fria män som hade den rätten i de gamla grekiska stadsstaterna.

Den moderna tillämpningen i många demokratiska länder är just den representativa parlamentariska demokratin. Dvs. man bytte ut en man, en röst mot flera män, en representant. Fördelen med representativ demokrati är att parlamentet kan förhoppningsvis hantera fler omröstningar per tidsenhet än motsvarande direktdemokrati. Det är bara att titta på Schweiz och hur många, eller rättare sagt hur få folkomröstningar som genomförs i landet.

Det som är intressant i den representativa demokratin är att med koncentrationen av rösträtten till parlamentet, så har man också koncentrerat makten till ett fåtal individer. En man, en röst fungerar bara vart fjärde år och ger i princip representanterna fri makt mellan valen.

Denna koncentrerade makt har självklart dragit till sig många lycksökare till politiken. En av de värsta är olika former av socialism. Nu ska jag förklara varför socialismen är så farlig.

Om vi börjar med det som de flesta anser vara ganska harmlöst, den svenska socialdemokratin. Det räcker med att titta på partiets historia, så inser man att man har en hel del att skämmas för.

Det rasbiologiska institutet i Uppsala startades av socialdemokrater. Man hade tvångssterilisering av så kallade "sinnessvaga". Man tillät både nazitysk transferering av trupp och sålde järnmalm till nazi-Tyskland. Man ville under 80-talet i princip förstatliga alla företag genom så kallade löntagarfonder. I princip så hade man ett transfereringssystem under 1900-talet att det i princip var omöjligt att bli förmögen. Om man inte hade gamla pengar. Socialdemokraternas hemliga polis IB registrerade oliktänkande, men framförallt kommunister. SAP är alltså en form av nationaliserad/nationell socialism.

Kort och gott, inget som ens en modern kommunikationsstrateg skulle kunna trolla bort som hedervärda insatser för demokratin.

Eftersom jag redan har nämnt kommunismen, så kan jag ta upp den formen av socialism också. Den är i många former mer extrem, eftersom man accepterar våld mot meningsmotståndare. Man kan också säga att kommunismen är en form internationell socialism, där det ska råda jämlikhet mellan "troende". Därav det kommunistiska stödet för socialistinternationalen med mera. Jag tror inte att jag behöver beskriva kommunismens folkrättsbrott, utan den historian kan ni lika bra som jag.

Sen har vi då nationalsocialismen, som är en variant av nationaliserad socialism. Gärna med inslag av att andra nationer är underlägsna och ska förbättras, eller helst utvisas på ett eller annat sätt. Hitler försökte på sitt kända inhumana sätt. Inget att imponeras av. Nazismens brott är väl dokumenterade, trots några riktigt korkade förnekare.

Det intressanta med mina exempel är att socialismen som ideologi verkar födas i början av antingen en demokrati (Sverige, Tyskland) eller under en revolution, som till exempel Ryssland och Kuba. Man kan anta att omogna demokratier också medför omogna väljarkårer. Dvs. att väljarkåren saknar det som vi kallar för demokratisk mognad. Ett exempel är den arabiska våren, där många, inklusive kvinnor tyckte att sharia var en bra idé och röstade på det muslimska brödraskapet. Fast det var kanske inte en bra idé för själva demokratin som koncept.

Alltså, vad är lockelsen i socialismen? Om vi tittar på den franska revolutionen, så kom ju parollen: "Frihet, jämlikhet och broderskap". Framförallt är det jämlikhet som är socialismens fokus. Vi ska vara jämlika. Jämlikaste socialisten av alla idag är Kim Jong-Un. En riktigt anspråkslös socialist. Eller för den delen, många i den kinesiska kommunistiska nomenklaturan. Eller varför inte en Göran Persson i sitt Torp. Det är till och med så att jag undrar om inte socialismen är en värstingavart av kapitalismen, där politikerna inte bara kontrollerar kapitalet, utan även har tillgång till stadsstatens våldsmonopol för att kunna ta det som de vill ha.

Omogna väljare lockas säkert just av jämlikhetstanken och att alla ska ha det lika bra, eller som utfallet blir oftast i socialistiska stater, lika dåligt. Förutom eliten då, som måste jobba hårt för folket. Problemet med jämlikheten i kapitalistiska termer är att oavsett hur tillgångar är fördelade i ett land, så är de ändliga. Då de socialistiska politikerna vill genomföra "reformer" för populasens bästa, så betyder det på ren svenska att man söker tillgång till mer resurser. I dessa valtider finns det många politiker som talar om mer resurser till allt möjligt och omöjligt.

Varifrån kommer dessa resurser? Det, min käre läsare, är de skatter som du och jag betalar. Socialismen har på ett ganska magiskt sätt glömt ordet FRIHET, dvs. socialistiska företrädare tar sig också tolkningsföreträde för kollektivet, men det kostar mindre i frihet för dig. Mindre frihet på ren svenska innebär mer skatter och andra kollektiva styrningar, som begränsar individens handlingsfrihet.

En annan olustighet i socialistiska tankegods är att man har rätt att genomföra revolution, eller i alla fall nyttja våld som politisk metod mot meningsmotståndare. Nazisterna i VAM och BSS misshandlade invandrare under 80- och 90-talet. Revolutionära fronten misshandlar borgerliga och SD-politiker. Det som är riktigt skrämmande med dessa socialistiska våldsutövare är att de uppsöker sina offer, genomför sina våldsdåd och kallar det för självförsvar, antingen för demokratin eller den vita rasen. Egentligen spelar det ingen roll vilken ursäkt man har, man tar sig rätten att nyttja våld.

Därför vill jag hävda att socialismen är en demokratifiende, oavsett form. Den vill begränsa individens frihet. Dess hunger efter reformer kommer förr eller senare att leda till beslag av alla nationella resurser. Och sist men inte minst, den ser inga problem med att använda våld på vägen till paradiset, oavsett om det är den kommunistiska utopin, det rasrena samhället.

Socialistiska partier i Sveriges riksdag är idag följande:
Vänsterpartiet, Socialdemokratiska Arbetarpartiet, Miljöpartiet, Nya moderaterna, Sverigedemokraterna.

Finns alltså tre icke-socialistiska partier att rösta på. Orsaken till dessa partiers låga popularitet kan vara en omogen valmanskår, som inte förstår socialismens innersta väsen och dess konsekvenser.

Så, är det nyttigt med många socialister i en representativ demokrati?