Blir mycket beklämd när jag läser i Uppdrag granskning om småorter, där laglydiga människor överväger att ta till våld för att få ha sin egendom i fred.
Eller exemplet med Bögs gård, där "EU-migranter" i praktiken ockuperade och förstörde omgivningarna för bonden som bor och arbetar där.
Om inte ens polisen i Stockholm klarar av att freda en Sollentunabos gård, vad kan man då förvänta sig på landsbygden, där det inte finns vare sig polisstationer eller poliser på hel eller deltid. Eller att det är som i Norrland, utryckningstider på TIMMAR. Vad tror staten egentligen att det innebär att ha våldsmonopol? Att offer ska få drabbas av kränkningar av både egendom och person utan att få vidta några åtgärder, för det har staten monopol på? Eller att det är faktiskt som det ska vara, dvs. staten har en SKYLDIGHET att utöva våldsmonopolet, för att individen ska ha skydd gentemot rent av kriminella eller sådana som utnyttjar luckor i lagstiftningen...
Vi har en rikspolischef som verkar bry sig mer om brottslingar än brottsoffer. Polisen får internt direktiv om att INTE gå ut med signalement, för att inte verka rasistiska.
Jag anser nog att OM det visar sig att vissa grupper i samhället är mer benägna att begå brott, så spelar det ingen roll om de oskyldiga känner sig "kränkta" av signalement. Inte fan bryr jag mig om någon våldtäktsman skulle beskrivas som mellanblond man kring 35-50 år med smärt kroppsbyggnad och blå ögon. För jag vet ju att det var inte jag. Om någon vill topsa mig för att jag "råkade" vara på platsen, eller personuppgifter bryr jag mig inte heller om.
Som jag ser det, så har staten i praktiken abdikerat från våldsmonopolet, genom att leverera en polisiär tjänst som är helt igenom rutten. Och nu menar jag inte de poliser som arbetar, många gör nog så gott de kan. Men att ha en politiserad ledning som "levererar" förskönande rapporter om verkligheten och väljer att inte fokusera på det som bekymrar "Nisse i Hökarängen" eller "Kent i Korpilombolo" är verkligen att ha fel fokus.
Eller för att citera drottning Elisabeth II; "I serve my people."
När senast hörde vi en svensk politiker som tog sitt uppdrag på det viset? Det känns snarare som om svenska politiker har ett annat motto.
"I serve myself and my party. If you're lucky, you might gain something with my policies. But most of you will loose."
Jag vill härmed varna för den vanmakt som många människor känner idag. Det är bara en tidsfråga innan vi får en svensk Bernie Goetz.
Och då är det inte den svenske Bernies fel, det är staten fel, som har valt att inte bry sig om en av sina kärnuppgifter.
Eller exemplet med Bögs gård, där "EU-migranter" i praktiken ockuperade och förstörde omgivningarna för bonden som bor och arbetar där.
Om inte ens polisen i Stockholm klarar av att freda en Sollentunabos gård, vad kan man då förvänta sig på landsbygden, där det inte finns vare sig polisstationer eller poliser på hel eller deltid. Eller att det är som i Norrland, utryckningstider på TIMMAR. Vad tror staten egentligen att det innebär att ha våldsmonopol? Att offer ska få drabbas av kränkningar av både egendom och person utan att få vidta några åtgärder, för det har staten monopol på? Eller att det är faktiskt som det ska vara, dvs. staten har en SKYLDIGHET att utöva våldsmonopolet, för att individen ska ha skydd gentemot rent av kriminella eller sådana som utnyttjar luckor i lagstiftningen...
Vi har en rikspolischef som verkar bry sig mer om brottslingar än brottsoffer. Polisen får internt direktiv om att INTE gå ut med signalement, för att inte verka rasistiska.
Jag anser nog att OM det visar sig att vissa grupper i samhället är mer benägna att begå brott, så spelar det ingen roll om de oskyldiga känner sig "kränkta" av signalement. Inte fan bryr jag mig om någon våldtäktsman skulle beskrivas som mellanblond man kring 35-50 år med smärt kroppsbyggnad och blå ögon. För jag vet ju att det var inte jag. Om någon vill topsa mig för att jag "råkade" vara på platsen, eller personuppgifter bryr jag mig inte heller om.
Som jag ser det, så har staten i praktiken abdikerat från våldsmonopolet, genom att leverera en polisiär tjänst som är helt igenom rutten. Och nu menar jag inte de poliser som arbetar, många gör nog så gott de kan. Men att ha en politiserad ledning som "levererar" förskönande rapporter om verkligheten och väljer att inte fokusera på det som bekymrar "Nisse i Hökarängen" eller "Kent i Korpilombolo" är verkligen att ha fel fokus.
Eller för att citera drottning Elisabeth II; "I serve my people."
När senast hörde vi en svensk politiker som tog sitt uppdrag på det viset? Det känns snarare som om svenska politiker har ett annat motto.
"I serve myself and my party. If you're lucky, you might gain something with my policies. But most of you will loose."
Jag vill härmed varna för den vanmakt som många människor känner idag. Det är bara en tidsfråga innan vi får en svensk Bernie Goetz.
Och då är det inte den svenske Bernies fel, det är staten fel, som har valt att inte bry sig om en av sina kärnuppgifter.
Tyvärr måste vi se fram emot att svenskar tar lagen i egna händer. De kulturmarxistiska politikerna kommer absolut inte att göra de lagliga och organisatoriska förändringar som krävs för att försvara svenskarna. Svenskarna är för övrigt det enda folk som inte finns i Sverige enligt förrädarpolitikerna inkl. Åkesson.
SvaraRadera