Blir det krig nu?

Bloggrannen Cornucopia är alltid kul att läsa. Ibland måste jag säga att det är intressantare med alla kommentarer än själva artikeln i sig. För Cornu verkar på grund av sin storlek dra till sig väldigt många ryska psyopsoperatörer som kommenterar både det ena och det andra.

Men vi får väl försöka bena ut lite vad som kan och vad som inte kan hända av det som trollen påstår. Framförallt är det det ryska kärnvapenhotet som ska vara så oändligt farligt.

Om vi funderar på psykologin bakom en av huvudrollsinnehavarna, Putin, så finns det vissa spekulationer om att han har Aspbergers. Det kan man ju fundera på vad det skulle innebära i praktiken för Putins handlande. Men om vi lämnar sådana spekulationer därhän, utan tittar på sakförhållanden och sådant som är sannolikt.

Putin är en kort kille som antaligen blev mobbad som liten. Han fick sannolikt stryk av större killar än vad hans 170cm räcker till för att spöa på. Därav intresset för kampsporter, eftersom han ville slå tillbaks. Karriärsvalet med KGB är också typiskt för mobboffer som söker revansch. Ni kan fråga vilken polis eller militär som helst, många av dem har varit mobbingoffer och söker en formell maktposition för att skydda sig själv och kanske också för att "ge igen" på buset eller det man uppfattar som motståndare. En sak är dock säker, Putin är inte ointelligent eller korkad på något sätt.

Frågan är bara, vad driver Putin. Revanschlystnad helt klart, framförallt beroende på personliga tillkortakommanden under unga år. Den fysiska revanschen har han sannolikt uppnått i och med kampsportandet och även giftemålet med en avsevärt yngre kvinna. Enligt vissa källor är Putin dessutom god för 1.700 MILJARDER kronor. Bara för att sätta det i perspektiv, så är det cirka 40 årsbudgetar för den svenska försvarsmakten. Även om summan skulle bara vara en hundradel, så är det en avsevärd mängd pengar.

Vi kan nog tryggt konstatera att Putin är inte en självdestruktiv människa som önskar bevisa rysk storhet genom att starta ett kärnvapenkrig. Då skulle det inte vara rationellt att lägga ner all denna energi för att säkerställa personliga tillgångar och välbefinnande.

Så kärnvapenhotet är bara ett tomt hot, förutsatt att vissa kriterier inte inträffar. De kriterier som gäller för användandet av taktiska kärnvapen är ett direkt anfall mot ryskt territorium, oavsett metoder. Alltså, ge fan i ryska gränsen och det som finns på rysk sida. Detta får nog inbegripa Krim, även om man inte erkänner annekteringen.

Varför forsätter kriget i Ukraina då? Jo, det är så enkelt att Putin vet att Ukrainas krigsmakt räcker inte till för att möta hans trupper. Psykologisk krigföring i kombination med dålig statseknomi gör att de ukrainska styrkorna räcker helt enkelt inte till. Den ryska "låga nivån" av modernisering är också fullt tillräckligt för att slå Ukraina.

USA är splittrat i sina diverse krig i Afghanistan, Irak, Syrien, Yemen och så vidare, så man har helt enkelt ingen vilja att omfokusera mot Ukraina. Man kan med fog säga att USA är övermättat med andra konflikter. EU:s politiker beter sig som strykrädda pojkar på skolgården som drabbats av en mobbare. Man hoppas att varje lite eftergift ska stilla Putins vilja att fortsätta kriget. Men i praktiken så uppmuntrar det beteendet Putin, då han ser att kostnaden för kriget är relativt litet kontra vinsterna. Det är klart att han söker en landförbindelse med Krim och samtidigt så får han total kontroll över Ukrainas tillgång till Svarta Havet.

Så eftergifter fungerar inte, fungerar våld då? Självklart. En mobbare slutar när han möter en större motståndare. EU är en potentiellt större motståndare. USA likaså. Även Kina faktiskt, även om de inte har något intresse, bara vinning av konflikten i Europa.

Så hur ger vi Putin stryk utan att starta det tredje världskriget? Så här tänker jag mig en fungerande operationsplan.

Fas 1. Fjärrbekämpning av ryskt artilleri i första steget. Det här är ganska enkelt att uppnå. Med artilleriradar kan ryskt och separatistiskt artilleri lokaliseras med mycket stor precision. Me system som MLRS kan man bekämpa det ryska artilleriet på avstånd upp till 300 kilometer. Det innebär helt enkelt att ryskt artilleri kan inte skjuta tillbaks mot MLRS system. Då MLRS kan skjuta salvor med robotar, så innebär det också att inte ens kvalificerat ryskt luftvärn kan bekämpa inkommande robotar. MLRS-positionerna ska förstås skyddas av Patriot PAC-3 som skydd mot eventuella Iskandermissiler. Kort och gott, med bortskjutet artilleri på ukrainskt territorium kan inte ryssarna verka effektivt mot ukrainarna. Något som de som avvecklade det svenska artilleriet bör reflektera över. Det är endast det ryska artilleriets eldöverlägsenhet som har medfört att Ukraina förlorar kriget.

Fas 2. Bekämpning av logistikkedjan. Kryssningsmissiler i flertal skjuts mot järnvägsknutpunkter inom Ukrainskt territorium. Även logistikpunkter för tankning och laddning av stridsfordon. Dessa positioner kan upptäckas medelst satellitspaning. Det skulle förvägra ryska stridsfordon rörlighet i terrängen.

Fas 3. Bekämpning av ryska stridsvagnar och stridsfordon. Dagtid sker detta lämpligtvis med robotsystem som Javelin av ukrainskt infanteri. Nattetid bör man slå till mot grupperingsplatser i Ukraina med kryssningsmissiler.

Notera att alla dessa faser kan genomföras som fullt lagligt stöd till Ukrainas regering av framförallt USA och Storbrittanien som ett led i Budapestöverenskommelsen om garantier för Ukrainas integritet. Storbrittanien kan förstås be sina EU-vänner om stöd till detta, inklusive Sverige. Till exempel med artilleriradar Arthur.

Syftet är förstås inte att vinna kriget mot ryssarna, då de kommer sannolikt allra senast i fas 2 att erkänna att det är faktiskt rysk reguljär trupp i Ukraina som krigar. Självklart i kombination med ett hot om kärnvapenkrig. Om inte, så kommer fas 3 att räcka för att Ukraina ska kunna återta områdena som förlorats till Ryssland, med undantag av Krim.

Varför krigar Ryssland i östra Ukraina då? Inte är det för att införa en finare form av demokrati till östra Ukraina, utan för att de vill ha kontroll över en landförbindelse till Krim. För en bro blir inte byggd på en dag, eller troligen inte ens inom tio år med dagens sanktioner. Dessutom så levereras all elektricitet och dricksvatten från östra Ukraina till Krim. Ni kan ju tänka er att det är helt livsviktigt för ryssarna för att kunna behålla Krim över tiden.

Nåväl, vad gör vi i fas 2 när Putin deklarerar att det är rysk trupp i östra Ukraina. Jo, vi slutar faktiskt att kriga. Inför personliga sanktioner mot Putin och beslagtar hans tillgångar utomlands, inklusive bulvaner. Det blir säkerligen rättsprocesser, men dessa kan fördröjas såpass länge att tillgångarna blir just icke-tillgångar till Putin och hans anhang.

Sen måste frågan väckas i FN, huruvida det är acceptabelt för en medlem i säkerhetsrådet att börja ett krig i strid mot folkrätten. Det kan leda till FN-systemets haveri, men fråga är om det är en större förlust för världen. För när FN bildades av andra världskrigets segrarmakter, så var styrkebalansen helt annorlunda mot idag. Men det är en annan filosofisk fråga.

Framförallt ser jag framför mig en helt annan typ av åtgärder mot Ryssland. Nämligen ett TOTALT handelsembargo mot Ryssland. OM USA inför det och EU, så kan vi nog se effekter ganska fort. Japan kommer sannolikt att haka på, tillsammans med Syd-Korea. Kineserna skulle nog kunna ta över en del av handeln, men kommer sannolikt att få valet att handla med USA/EU ELLER Ryssland. Och var finns köpkraften? Samma gäller för övrigt Indien.

Sen kan ni fråga er vad konskevenserna blir i Ryssland när Microsoftuppdateringar inte kommer till datorer i Ryssland, iPhone och Androidtelefoner inte får appar och uppdaterinar och så vidare.

Men så har vi ju det läskiga tredje världskriget. OM Putin väljer den vägen, skulle atombombande av USA och EU fixa Microsoftuppdateringarna, iPhones och så vidare. Nä, han kommer att sabotera för sig själv.

Det finns en fördel med en för oss rationell fiende. Han vill inte dö, han vill inte förstöra det som han vill ha och han drivs av motiv som går att styra. Putin är en sådan fiende. Varken mer eller mindre.

Vårt problem är att EU:s politiker verkar inte förstå att anledningen till att man har en militär makt är att den kan komma att behöva användas ibland för att uppnå politiska mål. Våld är inte trevligt, men ibland behövs det lite våld för att undvika mer våld. Motståndaren har visat en vilja till våld när man möter en svagare motståndare. Jag är säker på att en starkare motståndare skulle vara våldsavhållande, om än inte initialt, så i förlängningen.

För övrigt så längtar jag efter regeringens konskevensanalys av konstaterandet att Ukraina har invaderats av Ryssland. Säkerligen mer feministisk utrikespolitik utan reell effekt.

För övrigt, det är redan krig i Europa. Frågan är bara, är vi med de ryggradslösa, eller står vi upp för våra ideal i handling och inte enbart i tal?