Så har SVT under hashtaggen #vitabolag granskat bolagsstyrelser. Förvånande nog har man funnit att i svenska bolagsstyrelser finns det mest vita människor.
Seher Yilmaz från Rättivseförmedlingen skriver i SVT Opinion att kompetensen sitter varken i hudfärg eller kön. Det har hon förstås helt rätt i. Men sen spårar det ur ordentligt.
Ja, Seher jämför sig själv med styrelseproffs och hävdar att hon är inte mindre kompetent. Men det är hon kanske. En styrelsemedlem kan ha en kompetensprofil som Seher inte uppfyller. Jag kan tänka mig att i vissa styrelser tillsätts man på akademiska meriter som till exempel civilekonomer, civilingenjörer och jurister. Ekonomer och ingenjörer kan ju ha ganska likartad utbildning, oavsett var man har fått utbildningen. Men en jurist ska ju i regel vara utbildad på svensk lagstiftning. En juristexamen från Irak är sannolikt inte så gångbar i Sverige.
Sen försöker Seher dribbla bort ämnet genom att prata om kompetens i största allmänhet som en nyttig tillgång till en företagsstyrelse. Om jag råkar vara en kompetent knypplare, kan jag då tillföra ett mervärde till en bolagsstyrelse? Eller om jag är kompetent hambodansare? Nä, jag tror inte det.
Kompetensen måste kvantifieras på ett sätt som tillför företaget nytta eller mervärde. Dvs. alla kompetenser är inte lika. I ett läkemedelsbolag kan man tänka sig att behovet av läkare i styrelsen är viktigare än till exempel civilingenjörer. Vice versa för ett elektronikbolag.
Men den intressantaste aspekten på Sehers argumentation är att hon antyder att man i en homosocialiseringsprocess bara "väljer" vissa typer av människor. Det är helt fel. Höga positioner i samhället, oavsett om det är i politiken, företagande, föreningsliv eller andra sammanhang "får" man inte. Man tar dem genom ambition och strävan. Ambitiösa eller strävsamma individer behöver i sig själva inte ha exakt rätta kompetenserna för ett jobb, men de har drivet att försöka nå sina mål.
Seher försöker inte heller belägga på något sätt hur en annan "kompetens" skulle göra styrelsearbetet bättre för företagen. Det är bara ett antagande i bästa fall, eller en "tro" i sämsta fall. Tyvärr så kan företag inte förlita sig till en tro om något, då marknaden är lite för skoningslös för att tillåta någon form av tro eller vantro.
Sen kan vi konstatera att visst, många människor drömmer om att bli styrelseproffs, statsminister, vd eller någon annan maktposition. Men nu ska vi vara helt ärliga. De som faktiskt erövrar dessa typer av arbeten "får" inte de positionerna gratis. Det ligger målmedvetenhet, hänsynslöshet och alliansbyggande bakom sådana positioner. De tar en livstid. Reinfeldt blev inte "vald" till ordförandeposten i nya Moderaterna. Han skaffade sig allierade, arbetade på ett projekt som han och hans allierade trodde på och tog makten. Så enkelt är det.
Kompetens "får" man inte gratis, den skaffar man sig. En formell kompetens underlättar i många sammanhang, men det räcker inte till för att nå de högsta posterna i samhället. Dessa poster tar man genom sin personliga ambition.
Det finns många icke-vita svenska företagare som klarar sig bra, till och med mycket bra. Men det beror inte på att de har "fått" något, utan att de har gjort något.
Att "få" något gratis är socialism, när den är som sämst. Att förtjäna något på grund av sitt hårda arbete och sina ansträngningar är kapitalism.
Problemet med socialism är, hur ställer du upp kriterierna för vem som ska "få" något, som inte någon annan får. För alla kan ju inte vinna och få medalj i det verkliga livet.
Om Seher kan hitta en blind, muslimsk, rullstolsbunden kvinna som har en manlig könsidentitet, så kan man säkerligen sätta vederbörande i en styrelse och få många PK-bockar ifyllda. Men frågan är, hur ska den individens egenskaper översättas i en "kompetens" som tillför företaget något?
Kapitalism är mänsklig Darwinism på högsta nivå. Där har man inte råd att chansa på "kompetens" vars ekonomiska utfall för företaget är i bästa fall osäker och i sämsta fall katastrofalt. Socialism bygger på ett ideal som är just ett ideal, dvs. inget som skulle fungera bland livs levande människor med sina ambitioner, önskningar, viljor, girighet och begär.
Sorry, men livet är hårt och inte gratis.
Seher Yilmaz från Rättivseförmedlingen skriver i SVT Opinion att kompetensen sitter varken i hudfärg eller kön. Det har hon förstås helt rätt i. Men sen spårar det ur ordentligt.
Ja, Seher jämför sig själv med styrelseproffs och hävdar att hon är inte mindre kompetent. Men det är hon kanske. En styrelsemedlem kan ha en kompetensprofil som Seher inte uppfyller. Jag kan tänka mig att i vissa styrelser tillsätts man på akademiska meriter som till exempel civilekonomer, civilingenjörer och jurister. Ekonomer och ingenjörer kan ju ha ganska likartad utbildning, oavsett var man har fått utbildningen. Men en jurist ska ju i regel vara utbildad på svensk lagstiftning. En juristexamen från Irak är sannolikt inte så gångbar i Sverige.
Sen försöker Seher dribbla bort ämnet genom att prata om kompetens i största allmänhet som en nyttig tillgång till en företagsstyrelse. Om jag råkar vara en kompetent knypplare, kan jag då tillföra ett mervärde till en bolagsstyrelse? Eller om jag är kompetent hambodansare? Nä, jag tror inte det.
Kompetensen måste kvantifieras på ett sätt som tillför företaget nytta eller mervärde. Dvs. alla kompetenser är inte lika. I ett läkemedelsbolag kan man tänka sig att behovet av läkare i styrelsen är viktigare än till exempel civilingenjörer. Vice versa för ett elektronikbolag.
Men den intressantaste aspekten på Sehers argumentation är att hon antyder att man i en homosocialiseringsprocess bara "väljer" vissa typer av människor. Det är helt fel. Höga positioner i samhället, oavsett om det är i politiken, företagande, föreningsliv eller andra sammanhang "får" man inte. Man tar dem genom ambition och strävan. Ambitiösa eller strävsamma individer behöver i sig själva inte ha exakt rätta kompetenserna för ett jobb, men de har drivet att försöka nå sina mål.
Seher försöker inte heller belägga på något sätt hur en annan "kompetens" skulle göra styrelsearbetet bättre för företagen. Det är bara ett antagande i bästa fall, eller en "tro" i sämsta fall. Tyvärr så kan företag inte förlita sig till en tro om något, då marknaden är lite för skoningslös för att tillåta någon form av tro eller vantro.
Sen kan vi konstatera att visst, många människor drömmer om att bli styrelseproffs, statsminister, vd eller någon annan maktposition. Men nu ska vi vara helt ärliga. De som faktiskt erövrar dessa typer av arbeten "får" inte de positionerna gratis. Det ligger målmedvetenhet, hänsynslöshet och alliansbyggande bakom sådana positioner. De tar en livstid. Reinfeldt blev inte "vald" till ordförandeposten i nya Moderaterna. Han skaffade sig allierade, arbetade på ett projekt som han och hans allierade trodde på och tog makten. Så enkelt är det.
Kompetens "får" man inte gratis, den skaffar man sig. En formell kompetens underlättar i många sammanhang, men det räcker inte till för att nå de högsta posterna i samhället. Dessa poster tar man genom sin personliga ambition.
Det finns många icke-vita svenska företagare som klarar sig bra, till och med mycket bra. Men det beror inte på att de har "fått" något, utan att de har gjort något.
Att "få" något gratis är socialism, när den är som sämst. Att förtjäna något på grund av sitt hårda arbete och sina ansträngningar är kapitalism.
Problemet med socialism är, hur ställer du upp kriterierna för vem som ska "få" något, som inte någon annan får. För alla kan ju inte vinna och få medalj i det verkliga livet.
Om Seher kan hitta en blind, muslimsk, rullstolsbunden kvinna som har en manlig könsidentitet, så kan man säkerligen sätta vederbörande i en styrelse och få många PK-bockar ifyllda. Men frågan är, hur ska den individens egenskaper översättas i en "kompetens" som tillför företaget något?
Kapitalism är mänsklig Darwinism på högsta nivå. Där har man inte råd att chansa på "kompetens" vars ekonomiska utfall för företaget är i bästa fall osäker och i sämsta fall katastrofalt. Socialism bygger på ett ideal som är just ett ideal, dvs. inget som skulle fungera bland livs levande människor med sina ambitioner, önskningar, viljor, girighet och begär.
Sorry, men livet är hårt och inte gratis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar