Lööfs misslyckade integrationsvisioner

Så var Annie Lööf i farten igen. Den inofficiella Alliansdrottningen påbörjar sitt valarbete i DN.Debatt med artikeln "Jobb för nyanlända är nyckeln till integration".

Behöver jag säga att hon är ute och cyklar igen? Jag ska förklara varför.

Lööf blandar nämligen äpplen och päron på ett synnerligen ohederligt sätt. Först kan vi konstatera att enligt SCB så är cirka 410.000 människor arbetslösa i november 2014. Det gäller alltså alla kategorier av människor, oavsett om de är svenskar eller nyanlända. Eftersom en svensk sannolikt har större möjligheter på grund av utbildning, språklig kompetens och socialt nätverk att skaffa sig ett arbete, så är det självfallet så att procentuellt kommer fler invandrare att vara arbetslösa.

Så ska vi granska Lööfs recept för att lösa problemet.

För det första hävdar Annie Lööf att trösklar måste sänkas på arbetsmarknaden. Vad betyder det egentligen? Jo, trösklar är lika med lägre lön, lägre anställningstrygghet och eventuellt mindre byråkrati för mindre företag. Men om vi ska vara riktigt ärliga, hur låga löner tål en löneanställd i Sverige? Vi kan konstatera att den bör vara högre än försörjningsstödet som utbetalas av kommunerna. Dessutom torde lönen räcka till ett anständigt boende i en hyresrätt, sund mat och någon form av idrottslig- eller fritidsaktivitet. Plus svensk standard för att inte vara fattig, dvs. iFåne med tillbehör. I storstäderna innebär det nog att en heltidslön borde vara närmare 20kkr/månaden. Dvs. kanske inte riktigt så lågt som Annie skulle vilja. Lägre anställningstrygghet är också en väg att gå, men redan där har vi många problem idag, framförallt med timanställningar och deltidsanställningar. Med en timanställning blir man till exempel i praktiken utesluten från kreditmarknaden som låntagare och även en stor del av hyresmarknaden. Så här tillförs automatiskt ett antal hinder för att hantera sitt liv.

För det andra så tar Annie upp en fördjupad jobblinje, som är helt orimlig sett ur nyanländas perspektiv. Vårdcentraler och skolor är inte de som anställer nyanlända, just på grund av deras bristande kompetens inom vårdyrken och läraryrken. Visst, de kan säkerligen vara kunder inom dessa områden, men inte utförare.

För det tredje så tar Annie upp en förbättrad mottagning och integration. Den enda som skapar mervärden för det är Bert Karlsson och andra aktörer i det asylindustriella komplexet. Det skapar definitivt transfereringar från det allmänna till det privata, men det kommer säkerligen inte att generera mer pengar i den svenska ekonomin. Bara mer pengar på Berts bankkonto.

Som jag ser det, så visar centerpartiet inte en väg åt något håll. Man kommer med pigga tillrop och förhoppningar i debatten, men inget mer. Tomma ord utan bakomliggande förslag.

Om Annie vore helt seriös i sin debatt, så skulle hon kunna föreslå till exempel en icke-dispositiv lägstalön på den svenska arbetsmarknaden. Men den vill hon inte sätta, eftersom hon vet att för att leva på lönen, så måste den faktiskt vara relativt hög. Arbetsmarknadens parter kan ju alltid förhandla om högre lägstalöner.

Annie skulle också kunna föreslå en mycket låg företagsbeskattning för företag som har någon form av industirell produktion. Den skulle kanske kunna vara närmare 0%. Visst, man förlorar i inkomster från företagen, men samtidigt skulle man få skatteinkomster från de anställda.

Sen skulle Annie kunna föreslå infrastrukturförbättringar inom järnvägar, vägar, energisystem osv. för att faktiskt bygga grundlläggande förutsättningar för företagande. Men det skulle väl väcka ont blod i centerns kärnkraftsmotstånd att faktiskt föreslå omsättning av svensk kärnkraft.

Nä, Annie Lööf har påbörjat valkampanjen. Synd bara att Alliansens drottning bara kommer med tomma ord och en politik som består av nyliberala floskler utan innehåll.

Alliansens kronprinsessa kommer nog tyvärr inte heller att komma med något annat än mantrat arbetslinjen...

Så har Annie Lööf sällat sig till matematikernas skara.

Jag hoppas att ni inte blir upprörda för att jag inte håller vad jag lovar, dvs. det blir ingen text om Saudi-Arabien och eventuella "affärer". För nu har Annie Lööf sällat sig till debatten om arbetslösheten, framförallt för unga.

Hon använder sig till och med av ett matematiskt språk för att verka vederhäftig, men till slut blir det pannkaka av alltihop igen. Vad var det jag skrev om att (fp) och (c) måste profilera sig i Alliansen? Nu börjar det med så kallade profileringar. Vilken slump att det blev arbetslösheten för Annie också.

Men vad säger hon egentligen? Inte mycket som är vettigt, om man försöker strukturera hennes argument. Men jag ska göra ett försök att strukturera hennes röra.

För det första påstår hon att man ska ändra på turordningskretsarna från anställningstidsbaserad dito till kompetensbaserad turordning.

Men det är ju redan så bland stora arbetsgivare, att man kan ha flera turordningskretsar för olika kompetensområden. Det är alltså inget nytt. Det som är mest fantastiskt är att Annie L föreställer sig att en arbetsgivare som säger upp äldre anställda skulle också samtidigt anställa yngre personer, företrädesvis nyutexaminerade, handikappade eller invandrare.

Det Annie inte verkar förstå är att ett företag som minskar på antalet anställda gör det för att vinstmaximera, eller i sämsta fall förlustminimera. Dvs. om man sparkar äldre med högre löner, så vill man få in yngre med lägre löner, dvs. företagens lönekostnader minskar och vinstmarginalerna ökar. Hur man ska generera NYA jobb på detta förklarar inte Annie på något sätt. Däremot så har hon skyfflat över kostnaden för de äldre och dyrare arbetarna på A-kassorna och skattebetalarna. Alltså rent vansinne.

(Billigare ungdomslöner) + (Konstant antal jobb) = (Högre vinster) + (Nya uppsägningar av äldre)

Det är nästan så att hon har blivit Sverigedemokrat och ställer grupp mot grupp om man ska dra till på socialdemokratiska växlar. I det här fallet yngre mot äldre i arbetslivet.

För det andra påstår hon att rörligheten på arbetsmarknaden är så låg att många i Sverige stannar kvar på sina arbetsplatser och vantrivs. Och att med lämpliga arbetsmarknadsåtgärder så skulle detta kunna fixas på ett enkelt sätt.

Annies recept för att fixa detta är att man ska sänka trösklarna för nyanställningar, öka tryggheten vid uppsägningar och förbättra möjligheterna till matchning och ge företagen möjligheter att växa.

Hennes åtgärder ter sig mycket märkliga utifrån problemformuleringen. Om man mår dåligt på sitt nuvarande arbete så är väl den första åtgärden att man söker ett annat arbete? Det finns väl ingen som planerar sitt liv genom att säga upp sig (med karens för A-kassan) och sedan hoppas på att hitta ett annat arbete under tiden som man lever på A-kassa? Bara idioter gör på det viset. Utan det vanliga är att man söker ett annat arbete och om man lyckas med det så slutar man och går till det nya. Sänkta trösklar för nyanställning påverkar inte denna process på något sätt, utan det är frågan om det finns andra jobb att söka. Vilket det då INTE gör för närvarande.

För det tredje påstår Annie att man ska skapa konkurrens mellan förmedlingstjänsterna. Vilket också är en floskel av otroliga dimensioner.

Hon har kanske inte märkt att det finns  ett flertal arenor att söka jobb på idag. Arbetsförmedlingen brukar fokusera på dem som har alldeles för låg grundkompetens för att få ett jobb överhuvudtaget, dvs. sådana med bara grundskola, ingen yrkesutbildning och kanske till och med obefintlig kompetens i det svenska språket.

Den som klarar vissa grundläggande kompetenskrav för dagens kompetenskrävande arbetsmarknad klarar faktiskt av att skriva in sitt CV/profil på monster.se, Poolia, LinkedIn och andra webbaserade tjänster. Jag känner medelålders civilingenjörer med lång erfarenhet och aktuell kompetens, och de är likväl arbetslösa, eftersom det INTE finns lediga jobb att tillgå.

Vad gäller arbetsgivare som klagar på att det inte finns arbetskraft att tillgå med rätt kompetens, så är det en fin omskrivning för att de inte får den önskade kompetensen tillräckligt billigt. Dvs. de vill betala mindre för mer. Dvs. man anställer utländska civilingenjörer för sina projekt, man outsourcar televäxlar till baltiska länder osv. Allt detta för att vinstmaximera den egna verksamheten.

Nej, Annies recept är precis som pyttipanna, man vet ungefär vad som är i, och allt verkar fungera, eftersom ingen granskar delarna.

Om man ska lyckas vända på skutan, så ska man öka antalet anställda i Sverige. Man ska kunna konkurrera med EU-länder och framförallt Kina, Vietnam och Thailand. Då börjar vi få en grund för något bra. Eller så ska vi ha såpass högkvalitativ industri så att vi kan konkurrera med Tyskland och Japan.

Men det är klart, det skulle kräva att politikerna tog tag i en del problem på ett radikalt och nytänkande sätt. Vilket inte en politisk broiler som Annie Lööf klarar av.

Men Annie nöjer sig med att fördela skattepengar i högervarv genom att göra den övre medelåldern arbetslös till förmån för en oerfaren ungdomlig väljargrupp som attraheras av hennes budskap. I samma veva har Annie glömt att stabila demokratier byggs av en STOR medelklass som betalar för kalaset.

Behöver jag säga att Annie får IG i matematik och logik.

Annie Lööfs analyser, eller frånvaro av dessa

Det är väl kul att Annie Lööf inte vill ha nyval?

Eller kanske inte så kul egentligen. För centerpartiet gjorde ju inget lysande val. Enligt valmyndigheten så fick centerpartiet hela 6,11%. Starkt jobbat av ett parti, vars ledare har aspirationer på att vara Alliansens inofficiella ledare efter att Fredrik Reinfeldt kastade in handduken.

Eller hon är kanske orolig för det faktum att efter Migrationsverkets senaste prognos, så kommer kanske SD att få ännu fler röster, eftersom svenskarna inte är riktigt så sugna på att öppna både hjärtan och plånböcker. Det skulle kanske svida ännu mer om Alliansväljare gick över till SD. Inte heller helt orimligt att socialdemokratiska väljare skulle gå till SD.

Men nu till min poäng. Annie Lööf har ju fått ett antal möjligheter att samverka med Löfvén vad gäller politik. Därtill har Annie varit tydlig och vägrat, eftersom hon inser att Alliansens styrka är just att den inte viker för de röd-gröna. Vilket är strategiskt helt förståeligt.

Men det som inte är förståeligt är att om SD ställs inför två olika budgetar, så varför skulle de inte få rösta på den som de betraktar som minst dålig? Även om det skulle leda till ett nyval. För då kan ju väljarna ta ställning till en lagd alliansbudget och en röd-grön budget. Finns väl inget bättre läge för att visa på Alliansens överlägsna politik, än att väljarna faktiskt har två riktiga budgetar att välja mellan.

Fast om vi ska vara riktigt ärliga. Annie kan det här med strategi. Hon inser att två relativt snarlika budgetar, utan ändringar för den kommande volymen av migranter, är inte realistisk. Och en sak är säker, svenska väljare är inte dumma. För med Alliansens och de rödgrönas budgetar, så kommer SD att ta många, många röster bland de i befolkningen som ser att det går inte ihop varken under eller efter mandatperioden.

Alltså, det Annie säger är att ett nyval skulle vara förödande för både Alliansen och de röd-gröna. Hon säger också att svenska folket bör inte välja så nära Migrationsverkets prognos och två konkret lagda budgetar.

Det finns flera bra bloggare som har illustrerat detta problem med SD-stödet exemplariskt. De bästa är Cornucopia och Johan Westerholm.

Men jag har ett tips till Annie. Hon har faktiskt möjlighet att rösta på de röd-grönas budget, om hon inte vill ha nyval.

Fast det är klart att det är lättare att skylla på ansvarslösa Sverigedemokrater, än att skylla på det faktum att man har inte tagit sitt ansvar för en just realistisk och ansvarsfull politik.

Än en gång vill jag betona att den svenska valmanskåren är inte korkad eller lättlurad.

Dags att visa om du, Annie, tar ditt ansvar. Rösta på socialdemokraternas och miljöpartiets budget, och visa lite statsmannaskap, eller heter det statskvinnoskap eller statshenskap?

Hur som helst, detta är Statsmannens analys på Annies utspel.


Och det är att Annie är en förlorare, som inser att hon har ännu mer att förlora.

Försvarsberedningar och kriskommissioner

Ja, det är bara att konstatera att det svenska svaret på alla problem är ytterligare en utredning, beredning eller kommission.

Men det är ju ett bekvämt sätt att slippa göra något åt problem som finns i samhället.

Nåväl, eftersom Annie Lööf fortfarande blockerar mig på Twitter, så kan jag lika gärna ta upp henne som exempel på hur ansvarslöst ett allvarligt politikområde hanteras av riksdagspartierna.

Nämligen säkerhet och trygghet i samhället.

Nu har Annie uppmanat regeringen att tillsätta en kriskommission på grund av det allt grövre våldet i Sverige, som är säkrare än någonsin.

Citat: "Larmen om grova våldsdåd har följt oss under den senaste tiden."

Senaste tiden, Annie får det att låta som om det är något som har hänt under 2016. No go zoner fanns i Sverige när Annie var minister i Alliansregeringen. Men då skulle ju Annies regering varit tvungna att betala poliserna mer, öka antalet poliser med mera.

Men det som är mest tragiskt att Annies förslag med 2000 extra poliser inte ens täcker fyra års avgångar från polisen.

Men som sagt, Annie gläfser när hon inte behöver betala för kalaset eller ansvara för problemet.

Eller förresten, Annie sitter ju i en Allians som kan rösta bort regeringen när hon vill med sina Allianskamrater och SD. Då kan hon ju ta ansvar och fixa det som är fel.

Men, det vill hon INTE.

För Annie har som vanligt inga lösningar, utan det blir bara nya beskrivningar av "utmaningarna" som politiken är satt att hantera.

Annies svar på utmaningarna är kriskommission, regeringens en ny försvarsberedning osv.

Det symptomatiska för allt detta är oviljan att ta sitt ansvar och leda och fördela landets resurser så att faktiska problem löses.

Men vi kan väl alltid starta en myndighet till. Finns alltid någon i den politiska adeln som behöver en förläning vid köttgrytorna.

Nu ska jag vara tydlig.

Den svenska poliskåren måste utökas med minst 50%.
De svenska poliserna måste få rejäla lönehöjningar.
Livsstilskriminella ska i huvudsak inte rehabiliteras, utan samhället ska skyddas från dem.
Icke medborgare som är kriminella SKA utvisas.
Skyddet för samhället är viktigare än att livsstilskriminellas barn ska utsättas för en kriminell miljö.

Well, Annie, du kan ju ta bort blocken, jag ser dig på andra Twitterkonton ändå. Och det du skriver där är lika tomt på faktisk handling som din kriskommission. Men det ger alltid nya blogguppslag.

Lycka till med nästa utredning, kommission, beredning eller vitbok.

Det finns andra med riktiga förslag inför valet 2018.

Annie Lööf är tillbaka

Ja, så är allas vår favoritliberal tillbaka i maktens korridorer.

Så vad har hon hunnit åstadkomma då?

Tydligen så tycker Annie att bloggens realpolitiska budskap är obehagligt på något sätt. Eller så har hon kanske en liberal syn på yttrandefriheten? Hur som helst, min obetydliga blogg har några hundra läsare per dag och kanske en bra dag några tusen. Men bara om några större bloggrannar förärar mig med åter-tweetningar eller länkningar. Annars som för jag nog en ganska osynlig tillvaro i bloggosfären.

Men det är alltid intressant att se hur ett parti som ser sig själv som liberalt och frihetligt beter sig. Jag har ju skrivit lite kritiskt om Annie och hennes partis politik som vardande lite ska vi säga (o)realpolitiskt.

Men det är klart, inte har Annie personligen plockat bort mig. Det är nog bara en stackare i hennes stab som vill skydda Annie från realpolitiska lilla jag. Annie är säkert liberal och vill gärna lyssna på mig, eftersom jag är medlem i ett Alliansparti. Fast det är kanske hennes politiska inriktning som fäller nästa möjlighet till Alliansregering? För inte verkar hon följa bästa tjejgänget AKB och EBT när det gäller till exempel invandringspolitiken. Kanske vill hon vara lite av Alliansens Miljöparti, ungefär som Miljöpartiet är för Socialdemokraterna. Biter i det sura äpplet, men gnäller över skitpolitiken.

Annie, välkommen tillbaka. Dina röstsiffror kommer antagligen bli lika låga i valet 2018 som mina besökssiffror, om du fortsätter med den politiken som du för när det gäller viktiga systemhotande politikområden. Eller så får du fundera på hur du kan få ihop en allians med F!, vänsterpartiet och MP.

Än en gång, välkommen tillbaka till livets hårda skola.

Hjälp, hur ska jag rösta i Riksdagsvalet?

Här kommer Statsmannens valguide inför Riksdagsvalet 2014.

Det finns flumpartier som du måste undvika till varje pris.

Vänsterpartiet är fortfarande kommunister. De tycker att det är okej att slå och misshandla nazister, sverigedemokrater, liberala och moderater. De tar inte avstånd från så kallad revolutionär kamp genom sina kamporganisationer Revolutionära Fronten och Antifascistisk Aktion. De har också svårt att säga nej till Putins annektering av Krim, då de ser Putin som arvtagare till det postkommunistiska Sovjetunionen. I praktiken är Ryssland en maffiastat med tillgång till ganska mycket vapen, men det är enligt vänsterpartiet då "goda" vapen. Eftersom man fortfarande är anti-USA, oavsett alla andra förhållanden. Ränderna går aldrig ur, kan vi säga.

Miljöpartiet är ett annat flumparti. Skillnaden är att de ha inte en totalitär kommunistisk ideologi, utan en miljöfascistisk dito. Vi ska alla underkasta oss mer eller mindre fantastiska krav baserat på otydliga vetenskapliga rön. Till dessa rön hör bland annat chemtrails, som en del miljöpartister tror på stenhårt. Så vi ska lägga ner kärnkraften, det mesta av vattenkraften, privatbilismen, energislukande industrier, farliga kemikalier, bygga ut rikstäckande kollektivtrafik, låta alla komma hit som vill och så ska vi ha en mycket god välfärd. Jojo, det här är politik som varken är realiserbar, realistisk eller genomförbar. Eller för att ta konsekvensen av detta, vi skulle gå tillbaks till 1800-talsstandard när det gäller levnadsomständigheter. Dit ska vi nog inte återvända tror jag.

Socialdemokraterna är faktiskt ett mycket bra partival. Så mycket bättre att det är i princip det enda vettiga valet som socialist. Visst, vi kommer att få höga skatter. Men om du MÅSTE rösta rött, så är det i princip det ENDA valet som fungerar. Ju starkare socialdemokraterna är, desto svagare blir MP och V. I princip skulle jag i så fall föredra en socialdemokratisk majoritetsregering.

Då har vi betat av de röd-gröna. Enda alternativet, socialdemokraterna.

Dags för Alliansen.

Det huvudsakliga rådet jag kan ge till en alliansanhängare är att du har i praktiken bara två partier som du kan rösta på, FP och KD. Jag förklarar varför nedan.

De nya Moderaterna har blivit slavar under finanspolitiken, I princip håller de på att avveckla det offentliga Sverige, utan några tankar på vad som händer. Trots Ukraniakrisen, i ett land som är närmare Sverige än Paris, så tycker man att det här med ett starkt försvar är inte så intressant. Eller viktigt för vår kollektiva säkerhet. Att man inte förstår sig på något, eller ännu värre, att man faktiskt förstår sig på något, men prioriterar bort det för andra statsfinansiella behov, är ett bevis på att man är mycket, mycket omogen innehavare av regeringsmakten. Visst, vi har en bostadsbubbla i vardande och kanske även andra problem, men inget, som man inte skulle kunna lösa med lite statsmannamässighet. Fast nu har då de nya Moderaterna lämnat in walk-over från det strategiska tänket och blivit taktiker. Och som alla vet, en god strateg kommer alltid att vinna över en god taktiker över tiden. Vi behöver långsiktiga lösningar inom många områden. Inga quick-fixes som ser bra ut i pressreleaser. Så ju svagare de nya moderaterna är inom Alliansen, desto bättre.

Folkpartiet är faktiskt ganska vettigt, sett till både politik och idéer. Tyvärr lider man under oket av att nya moderaterna styr och ställer i regeringen. Är du liberal och gillar alliansen, så är detta ditt självklara val.

Kristdemokraterna har i mångt och mycket gammalmoderat politik i sitt partiprogram. Är du konservativ, eller känner inte igen dig i de nya moderaterna, så är KD ditt självklara val. Här hittar du många politiker med en mycket realistisk syn på verkligheten och en god uppfattning om vad man vill göra. Gammalmoderat igår, kristdemokrat idag.

Centerpartiet, här har vi den andra av alliansens flumpartier. Här talas det om månggifte, nybyggarland och öppna gränser i näst intill miljöpartistisk flumanda. Annie Lööf har inte en enda gång kommit med KONKRETA förslag till hur centerpartistisk politik ska kunna realiseras. Det brukar bli så när man är så fokuserad på sina visioner, så att man har tappat både kartan och verklighetskompassen. Det är dags för det gamla bondeförbundet att gå till historiens grav. Liberalerna kan ansluta sig till FP och konservativa till KD. Tack och hej.

Så ska vi tala om paria-partierna.

Sverigedemokraterna etiketteras med både det ena och det andra. I praktiken är man ett socialkonservativt parti med många likheter från 50- och 60-talets socialdemokrati. Man är berättigat oroad över invandringens omfattning och volym. Men här har övriga godhetsapostlar i Riksdagen helt enkelt bestämt sig att man ska alltid tycka olika som SD. Mycket märkligt. Jag ser en hel del socialdemokratisk och gammalmoderat politik i SD:s partiprogram. Inte tror jag att någon ens idag hade kallat Per-Albin Hansson eller Tage Erlander för rasist och/eller nazist. Eller Gösta Bohman, förutom kanske en förlupen VPK:are eller KPLM(r):are. Problemet med SD är att ingen av alla uppräknade partier skulle vilja regera tillsammans med SD. Då skulle det nog krävas 20% i röster för att man skulle börja tänka om. SD hamnar nog på 10%. Vid 15% och eventuella varianter där C och/eller KD åker ut ur Riksdagen skulle det kunna bli intressant och se vilka konstellationer som kunde komma i fråga. Men det är spekulation. En röst på SD blir nog mer en proteströst mot det multikulturella nybyggarlandet med i praktiken okontrollerad invandring och överutnyttjandet av välfärdssystemen.

Feministiskt initiativ har lyckats att kombinera det sämsta från vänsterpartiet (kommunisterna) och miljöpartiet. Mycket Gudrun Schyman show och floskler i Annie Lööf-nivå. Mycket märkligt parti, utan någon form av realiserbarhet i sin politik. Det finns ninjafeminister som fortfarande tycker att kvinnor blir i största allmänhet förtryckta i Sverige och deras lösning är att ersätta alla män i ledande befattning med kvinnor. Då ska tydligen problemet lösa sig automagiskt, eftersom kvinnor har en könsbunden talang för stordåd som män saknar i allmänhet och vita medelålders män i synnerhet. Vi som någon gång har erfarit dåliga kvinnliga chefer kan nog ha en annan åsikt. Men eftersom feminismen har upphöjts till statsreligiös status, så kan säkert en och annan väljare kasta bort sin röst på Fi.

Piratpartiet, dessa enfrågepartier är ganska intressanta. Men frågan är, kan vi bygga samhällen på enskilda frågor? Knappast. Alltså en onödig röst. Rösta på FP istället, om du tycker som PP.

Svenskarnas parti. Tja, vad ska man säga. Att vara nationalsocialist är lika omoget som att vara kommunist. Man tror att det finns quick-fixes och att nävrätten är helt okej som arbetsmetod. Behöver jag säga något mer?

Slutsatser.

Det finns bara några partier med vettiga partiprogram som man kan rösta på i årets val. Dessa är KD, FP, S och SD. Övriga har flummiga ideologier eller har tappat greppet om vad som är viktigt för att styra landet.

Så där har ni Statsmannens lilla valguide för 2014. Fortsättning följer säkerligen.

Budgeten och svarte Petter.

Så kommer Sverigedemokraterna att fälla regeringens budget.

I media och på sociala media börjar redan ett blaming game, som säkerligen kommer att fortsätta ett bra tag till. Stora tänkare, som Annie Lööf förutsatte att SD skulle enbart rösta på sitt eget förslag. Vilket kanske säger något om nuvarande Alliansdrottningen Lööfs strategiska tankekapacitet.

Nu får väl Statsmannen förklara hur det förhåller sig.

Regeringsbildaren, Stefan Löfvén, ansvarar för att skapa en regering som är regeringsduglig. Det innebär att regeringsbildaren ansvarar för att förankra sin politik. INGEN annan. Nu gnäller Löfvén om att SD bryter mot praxis. Vilket Löfvéns parti faktiskt började med, genom att plocka ut enskilda poster ur Alliansens budget i strid med gällande praxis. Som man bäddar, får man ligga, med andra ord. Behandla andra som du själv vill bli behandlad. Men det har tydligen Socialdemokraterna glömt.

Den utsträckta handen mot Alliansen har inte tagits emot av vare sig Lööf eller Björklund. Vilket är helt självklart. För Centerpartiets och Folkpartiets ledning har förstått att det skulle spräcka Alliansen. Är det något som Reinfeldt har gjort som är bra i svensk politik, så är det att han förstod vikten av sammanhållning inom borgerligheten, för att ha möjlighet att ta makten. Det fungerade 2006 och 2010, vilket är bevisat nog. Däremot så kannibaliserades de mindre Allianspartierna, vilket i längden medförde att Alliansen försvagades. Om något Alliansparti stöder Löfvén, så är Alliansen slut. En strategisk seger för Socialdemokraterna, men alldeles för uppenbar, för att de små Allianspartierna ska gå på den finten.

Nu finns det en enda utsträckt hand som skulle fungera. Och det är att sex partier tar "ansvar" för den uppkomna situationen. Det innebär i praktiken en koalitionsregering mellan S, M, C, FP, MP och KD. Det skulle leda till en socialliberal politik som en stor del av mittfåran bland den svenska väljarkåren kan acceptera fram till valet 2018. Men frågan är, är det en bra konstellation. Taktiskt, ja, det skulle fungera. Men inte strategiskt. För vad händer i praktiken. Jo, den ansvarstagande koalitionen skulle göra Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna till marginaliserade partier o Riksdagen. Däremot är de inte nödvändigtvis marginaliserade bland väljarna 2018.

Så vad händer om det blir en "sexklöver"? I praktiken oskadliggörs en del av miljöfascisternas oproportionerliga påverkan på svensk politik. Vi kommer att få en högersocialliberal politik, som i princip kanske 70% av väljarkåren ställer upp på. Sexklövern är Löfvéns enda chans att sträcka ut en hand till Alliansen. Allt annat blir självmord för Alliansens småpartier.

Men varför är det inte bra 2018? Jo, fortfarande kvarstår Migrationsverkets prognos, vilket innebär i praktiken öppna hjärtan. Den frågan som sexklövern måste ställa sig är, klarar man verkligen av att ta emot och hantera friktionerna med ett nytt Göteborg inom mandatperioden vad gäller volymen på asylsökande. För att inte nämna de så kallade EU-migranterna. Min gissning är att friktionerna kommer att öka till en nivå som är ohanterliga inom mandatperioden. Johan Westerholm är en mycket intelligent socialdemokratisk tänkare som har skrivit om volymproblemet.För i ett ändligt Sverige, med ändliga resurser, så måste man kunna hantera detta.

Svagheten med sexklövern är just att man kommer inte att klara de politiska "ansvarstagandet" i praktiken, vilket kommer att observeras av valmanskåren. För det är väl ingen vettig väljare som tror att vi bygger ett nytt Göteborg från tomma intet på fyra år? Eller att nuvarande infrastruktur kan svälja så många nybyggare/nysvenskar?

Resultatet blir att en sexklöver kommer att förlora i två riktningar i valet 2018. Nämligen de som vill öppna sina hjärtan ännu mer. Dvs. vänstersocialdemokrater kommer att rösta på Vänsterpartiet. Som än en gång blir ett 10%-igt parti. Och de som upplever friktionerna och resursbristerna i sin vardag. De kommer att rösta på Sverigedemokraterna, som blir minst ett 20%-igt parti. Plus att en så stor invandring kommer att medföra massarbetslöshet. Vilket antingen urholkar välfärdssystemen, eller ökar på skattebördan till en orimlig nivå.

I ett nyval finns det ett antal strategiska möjligheter och risker för Löfvén. De möjligheter som han har i praktiken är att Centerpartiet åker ut ur Riksdagen tillsammans med Kristdemokraterna. Visst har Centerpartiet bra opinionssiffror just nu, men det är sannolikt ett resultat av otydligt ledarskap inom Alliansen. Vilket kommer att förändras fort, när Anna Kinberg Batra blir partiledare för de nya Moderaterna. Så med lite tur kommer ett nyval att medföra att det finns två borgerliga partier kvar i Riksdagen, nämligen nya Moderaterna och Folkpartiet. Vilket är fullt hanterbart för Socialdemokraterna.

De risker som Löfvén möter är att F! kommer in i Riksdagen. Dock så kannibaliseras Miljöpartiet och Vänsterpartiet i dessa fall. Dvs. han får sannolikt flera partier att hantera i sin ringhörna, men dessa är var för sig svagare än bara MP eller V. Vilket i praktiken leder till större inflytande för Socialdemokraterna.

Om vi extrapolerar till valet 2022, så kommer vi fram till att sannolikt så kommer en till volymen mycket stor invandring att medföra att i princip så är alla former av välfärdssystem, som bygger på offentlig finansiering att vara kaputt. Ett låglöne- och svartarbetarproletariat kommer att utnyttjas av mindre nogräknade arbetsgivare. Skattemoralen kommer att vara mycket låg.

OM Löfvén skulle lyssna på Statsmannen, så kan jag bara rekommendera en sak. Nämligen att Löfvén borde lyssna på det fackförbund där han har sina rötter. För LO lever på fabriksgolvet där många svenskar jobbar. Och det är bara att inse, att fler kommer att arbeta på fabriksgolv i Sverige än de som sitter på ett kontor och kommer på nästa Minecraft. Alltså måste man skydda svenska arbetare från det som betraktas som "osund" konkurrens.

Hantera volymfrågan på ett pragmatiskt sätt. Säg att man inför ett tak på 20.000 KVOTFLYKTINGAR för Sverige. Då minskar man volymen till 20% av Migrationsverkets prognos. Det är fullständigt hanterbart och försvarbart. Kräv dessutom att de så kallade EU-migranterna ska tas om hand av sina egna länder inom EU. En EU-stat som är bidragsmottagare inom EU, som till exempel Rumänien borde förstå att man måste omhänderta sina egna medborgare för att få EU-bidrag. Hur svårt kan det vara?

Dessutom så borde man kunna jämka ihop en lägsta acceptabel avtalsstandard inom EU, som tar bort avarterna inom den inre marknaden. Vilket bland annat belyses väl av den oro som transportbranschen uttrycker för den osunda konkurrensen från andra EU-länders åkare.

Strategiskt är jag inte överraskad alls. Sverigedemokraternas val är mycket logiskt. Antingen belönas de av sina väljare och potentiella väljare i ett nyval i vår. Eller så ser de systemkraschen inträffa under mandatperioden inom välfärds- och sociala skyddsnät och tar röster 2018 eller 2022.

Eller så väljer några partier inom det som SD kallar för sjuklövern att nyktra till och inse att det finns fundamentala problem i det svenska systemet. Mest troligt är att de som nyktrar till är Socialdemokraterna, under tryck från LO. Och möjligen FP och KD, baserat på låga stödsiffror. FP har ju fiskat förr i grumliga vatten. Och KD kan ta gammelmoderater som inte vill rösta på SD. Centerparitet är tyvärr alldeles för insnöade i Stureplanscenterns problemformuleringar. Och de nya Moderaternas nya ledare Anna Kinberg Batra är alldeles för mycket fast i Fredrik Reinfeldts världsbild. Vänsterpartiet, F! och Miljöpartiet kommer att fortsätta drömma på Södermalm, så länge som de inte drabbas av verkligheten i sin icke-rasifierade övre medelklassbubbla.

Det här var Statsmannens brutala analys. Det enda som Statsmannen är helt säker på är att den svenska väljaren kommer att få det sämre 2015-2018. Och kanske ännu sämre 2018-2022, om man likt kaptenen på Titanic anser att isbergen inte är ett hot, trots att de är precis framför stäven.

Svarte Petter, det är du som skattebetalare och medborgare......

Beten utlagda i grumliga vatten

Många opinionsundersökningar visar på ett ständigt ökande stöd för SD och minskande för S. Både nymoderata och kristdemokrater kan tänka sig att fälla regeringen.

Därmed har kombinationen av en starkare möjlig Allians och ett svagare S och MP lett till Jimmie Åkessons utsträckta hand, där han lovar att förutsatt att nya moderaterna håller vid deras nuvarande deklarerade invandringspolitik, så kommer SD att stötta en alliansbudget, i praktiken alltså att man ska skapa en regeringskris för nuvarande S&MP regeringen. Därmed får man en alliansregering, där SD stöttar den nya regeringen.

Notera nu hur skickligt SD-förslaget är. De lovar alltså att rösta för en alliansbudget. Men de kommer INTE att medverka till budgeten, dvs. i praktiken slipper de ta ansvar för utfallet av alliansbudgeten.

Så man får en restriktiv invandringspolitik, men slipper ta ansvar för sådant som utfallet av Reinfeldtdoktrinens invandring, alliansregeringens migrationsöverenskommelse med MP och framförallt, så slipper man ta ekonomiskt och politiskt ansvar för de förödande utfall av asylströmmen som har kommit 2014 och framåt.

Så vad händer vid ordinarie val 2018?

Jo, en alliansregering kommer fortfarande att få leva med det ekonomiska och politiska utfallet från tidigare allians- och (S)(MP)-regeringar och kommer sannolikt inte att presentera budgetar i balans, eftersom sannolikt kommer inte en alliansbudget att göra något åt de reella problemen kopplade till invandrings- och asylpolitiken. Alltså kommer vård, skola, omsorg och andra offentliga tjänster att få stryka på foten för de kostnader som kommer i framtiden. Systemtrögheten gör dock att utfallet kommer först 2017-2018, alltså de budgetperioder som väljarna kommer att minnas inför valet 2018.

AKB är också väldigt tydlig i sitt avståndstagande till att ta in SD i en alliansregering. Det medför att i praktiken, så ger AKB ansvarsfrihet för SD när det gäller en alliansregerings budget, även om SD röstar för den. SD kommer bara att hävda att man hade en allians- eller S&MP budget att rösta på och att man valde det minst onda.

Men i praktiken kommer både S&MP och alliansen att få bära hundhuvudet för budgetutfallen 2017-2018, då dessa utfall är ett resultat av tidigare alliansregeringars och S&MP regeringars budgetar.

Då blir alternativet 2018 en Allians som är en version av SD-light och kanske ett ännu striktare SD, som dessutom kan svära sig fria från både S&MP och alliansregeringens politik, som enligt SD då var alldeles för överoptimistisk.

Som jag ser det, så finns det bara ett sätt för Alliansen att hantera det svaga regeringsunderlaget idag. Nämligen att låta utfallet av politiken 2014-2018 få verka ut och låta ansvaret hamna tydligt på S&MP regeringen. Därmed kan man sannolikt driva ner S till under 20%-strecket. MP har bara kvar sina religiösa kärnväljare. Och då kan Alliansen växa. Pragmatiska S-väljare kan nog tänka sig att rösta på M, FP och C. Dock måste AKB hantera Centerpartiets ultraliberala hållning. KD, om de är kvar i riksdagen kan bli Alliansens SD-light och därmed locka till sig en del väljare från betongsossarnas led och kanske även SD.

OM AKB vill ta makten nu, så kommer hon att misslyckas att vända på ekonomin, just på grund av systemtrögheterna. Och därmed garanterar just det handlandet att SD blir med allra största sannolikhet största parti i riksdagsvalet 2018. Vilket vore ett misslyckande för Alliansen.

Låt Stefan, Magdalena, Margot, Anders, Mikael, Åsa och Gustav äta sin egen skit fram till 2018. Det är det enda sättet för Alliansen att få tid för att få Annie Lööf att förstå realpolitik och faktiskt svära sig fria från ansvar för den offentliga finansiella katastrof som kommer 2017-2018. Dessutom får en ny Allians tid på sig att formulera en politik som fungerar. För dagens allianspolitik är inte SÅ mycket bättre än S&MP-regeringens när det gäller de PROBLEM som Sverige står inför. Notera att jag skriver inte utmaningar, utan PROBLEM.

Allt annat är strategiskt obegåvat och dessutom så spelar det SD i händerna till 100%.

Nyliberala och nymoderata villospår.

Eftersom det är valår, så är det dags att börja argumentera för sin sak utan att ljuga, men samtidigt kanske genom att inte berätta hela bilden.

Ska vi ta lite om de här svenska myterna som säkerligen de nya socialmoderaterna kommer att köra med.

För det första, lärartätheten är tredje högst inom EU. Alltså har de nya moderaterna satsat hårt i de landsting där man styr och ställer.

Kanonbra argument, men om man samtidigt betänker att svenskarna har väldigt få läkarbesök jämfört med andra EU-medborgare, så är det väl märkligt att vi har vårdköer och att det är svårt att träffa en läkare.

Sen har vi de nymoderata satsningarna på lag och ordning. Man har utbildat fler poliser än tidigare. Det märkliga är att svensk polis samtidigt har bland EU:s sämsta statistik på uppklarade brott.

Nymoderat infrastruktur är ett lysande bevis på hur det satsas på bland annat järnvägen. Att det samtidigt spårar ur ovanligt ofta på spåren är nog bara en olycklig slump, alltså otur...

Nymoderata försvarssatsningar har lett oss till en situation där vi kanske har ett par dagars försvar för att flytta riksledningen från Stockholm. Sju av tio anställda soldater slutar för tidigt. Jättebra med yrkesförsvar, eller?

Den nymoderata arbetsmarknaden svämmar över av jobb, därför måste vi vara extra liberala när vi tolkar alla asylansökningar. Att kommunerna får betala ovanligt mycket i försörjningsstöd till vissa grupper av människor, som i genomsnitt tar ÖVER sju år att få i arbete är inte en indikation på en arbetsmarknad där efterfrågan är större än tillgången på arbetskraft.

Så, vad är orsaken till allt detta?

Jo, ska vi vara riktigt ärliga, så är den enda delen av den nya moderata politiken den som fördes av de gamla moderaterna. Dvs. om tillräckligt många människor får pengar över i plånboken, så konsumeras dessa pengar direkt i något som ger moms till staten eller så används marginalen för att belåna huset mer och därefter konsumeras i så kallat kvalitetsförbättrat boende genom att köpa diverse ROT- och RUT-tjänster. Så det är bevisat att gammalmoderat politik fungerar.

De nya moderaterna kan vi nog sätta i direkt släktskap med Annie Lööf, dvs. mycket snack, inga konkreta förslag och framförallt ingen verkstad. Detta har lett till en utarmning av många samhällsfunktioner, som har funnit att till slut så har osthyveln nått Edamerostens vaxskal.

Om vi tar de exempel som jag har räknat upp ovan.

En svensk kirurg opererar ungefär åtta timmar per vecka. På en fyrtiotimmarsvecka. En amerikansk kirurg opererar cirka 28 timmar per vecka. Tänk om vi bara kunde få den svenska kirurgen att operera 16 timmar per vecka. Jag kan riktigt visualisera hur operationsköerna minskar.

Nymoderata satsningar på polisen har lett till en osund jakt på statistik och inte på konkreta åtgärder mot det som väljarna betraktar som riktiga problem. Förr var det som vi kallade för vardagsbrott saker som snatteri och inbrott. Idag är vardagsbrotten gängskjutningar och våldtäkter. Vad gäller våldtäkter är vi i nivå med en del afrikanska länder med inbördeskrig.

Infrastruktursatsningar är nog det området som de nya moderaterna har mörkat mest inom. Om man skulle göra de underhållsåtgärder som behövdes inom svensk järnväg, så skulle det ta cirka 300 år innan alla underhållspunkter vore genomförda. Är det någon som tror att en järnväg i drift håller i 50 år ens utan åtgärder?

Försvaret är i praktiken icke-funktionellt idag. En stor officerskår, men inga krigsförband och soldater att utbilda och krigsplacera.

Så, har Statsmannen en analys på vad som är orsaken till detta?

Jo, det har jag faktiskt. Idag så har i princip all offentlig verksamhet drabbats av omfattande byråkrati. En del påtryckt från EU, det ska inte förnekas. Samtidigt verkar svenska byråkrater ha en förkärlek att försöka genomföra varje EU-påbud med maximal nitiskhet, utan tanke på eventuella konsekvenser.

Men den VÄRSTA formen av byråkrati är att vi har avskaffat en hel del relativt billiga människor som var ett väldigt viktigt verksamhetsstöd. Idag sitter i princip varje läkare, banverksingenjör, polis och officer framför en dator och administrerar sig själv i större eller mycket större omfattning för att någon ekonom som leker internaffär ska kunna rapportera nyckeltal till ledningen. Att sedan dessa nyckeltal inte talar om sanningen för ledningen, utan det som förväntas, dvs. att alla uppgifter alltid löses inom tilldelade ekonomiska verksamhetsmedel är bara en lögn och förbannad dikt.

Kan det vara så svårt att kräva att yrkesarbetande i det offentliga faktiskt skulle göra sin huvudsakliga uppgift 80% av tiden och inte som idag, sitta framför idiotiska system som ger en skenbar känsla av kontroll, men i praktiken utarmar professionell kompetens och kärnverksamhetens kvalité.

På ren svenska, ta bort EKONOMERNA från verksamhetens kontrolloop. Låt dem vara revisorer istället.

Nyckeltal för läkare borde vara patienttimmar, inget annat. För poliser antalet fällda brottslingar i förhållande till brott. Banverksingenjörer genom tillgänglighet på ett bansystem utan avbrott. Och för officerare antalet krigsförband med godkänd duglighet.

Fast det är klart, då blir det mindre jobb för byråkrater, och framförallt, mindre makt till byråkraterna.

Vill du ha mer byråkrater, rösta på den nya moderaterna, eller socialdemokraterna, eller MP/V/C.

Alla andra fattar kanske.....

Regeringsduglighet

För att regera ett land, så förutsätter det ett antal egenskaper hos personerna som ska regera.

Den första är integritet.

Det innebär att man tar det fulla ansvaret för ledarskapet, oavsett om man måste fatta populära beslut, eller svåra beslut. AKB är arketypen på bristande integritet. Hon stödde Reinfeldts öppna hjärtan i så många år, så man undrar verkligen om hon är en smart Stockholmare. Nu har hon dessutom upptäckt det som många svenska väljare har upptäckt för länge sedan, nämligen att den svenska (bristen på) integration inte fungerar. Konstigt att hon inte upptäckte det innan. AKB är också fullt medveten om att hon tillsammans med Alliansen och SD kan fälla dagens skadliga regering vilken dag som helst. Men AKB låter dagens regering springa rätt in i kaklet och tror att hon ska få förtroendet av väljarna 2018. Men tyvärr, AKB saknar just integriteten att säga att i praktiken så står hon i invandringspolitiken väldigt nära SD idag, men vägrar av princip att samarbeta med dem nu.

Den andra egenskapen är mod.

Man måste våga vända på alla stenar, oavsett vad man finner, för att bilda sig en uppfattning om hur folk lever och upplever sin verklighet. Vi matas med kod 291, Brottsförebyggande rådet får inte undersöka vissa fenomen, barnbrudar, könsstympning, hedersvåld och annat sopas under mattan. Hur kan man fatta beslut, om man inte har modet att se verkligheten i vitögat? Eller att man försöker skapa diverse förklaringsmodeller som bygger på postmodernistiskt tankegods som inte kan beläggas på vetenskapliga grunder. För att inte tala om identitetspolitiskt relativiserande.

Den tredje egenskapen är handlingskraft.

Om man vågar se verkligheten som den ser ut, så måste man också vara handlingskraftig i sitt ledarskap. Det innebär att man måste fatta konkreta beslut och åtgärder för att påverka verkligheten i en riktning som man önskar. Inrikesminister Anders Ygeman är arketypen för mycket snack, ingen verkstad när det gäller kriminella. Laglydiga människor jagar han dock gärna, då han vet att det är relativt riskfritt. Som sportskyttar och jägare. Att en minister ens kan acceptera att polisen inte klarar av att upprätthålla våldsmonopolet är bevis på bristande handlingskraft. Till gänget som talar om ordning och reda, så ser vi just det, bara prat, ingen verkstad. Annie Lööf är ytterligare en av floskeltopparna, där det inte kommer några konkreta förslag, utan bara nyliberalt snömos.

Så vad behövs för att skapa regeringsduglighet då?

För det första, vi kan konstatera att dagens Riksdag består till stor del av pratkvarnar utan egen integritet, utan bara människor som följer partipiskan och inkasserar höga löner.

Vi behöver politiker som har integritet att agera på fakta.

För det andra, vi behöver politiker som modiga och är realister, helst med kommunal erfarenhet innan, inte en massa ungdomsförbundare som blev polare med rätt människor och därmed skaffade sig en förläning i den politiska adeln. Kort och gott, dessa människor har knappast någon arbetslivskarriär innan politiken. Och för att vara en bra politiker så bör man ha ett grepp om verkligheten, inte bara det politiska spelet. Här krävs det helt enkelt mod att bryta gamla mönster och inte ha beröringsskräck för vad verkligheten kan uppvisa. Man ska också ha modet att säga att den svenska individualismen, jämställdheten, sekularismen, meritokratin, yttrandefriheten och demokratin är faktiskt väldigt unika värden, som måste försvaras mot varje yttre hot som försöker försvaga dessa värden.

Till sist har vi då ett behov av handlingskraftiga politiker, sådana som inte är rädda för att ta i eller ta en värdekonflikt. Kan vi inte försvara våra värderingar, så är inte dessa mycket värda. Vi kan inte bara se på och acceptera parallellsamhällen, där varken svensk lag eller svenska värderingar gäller. Här krävs det helt enkelt handling idag, inte 2018. För varje dag som vi springer mot kaklet, desto närmare är vi punkten där det gör ont, på riktigt. Och kanske når vi en punkt där värdena försvinner.

Jag anser att det som behövs är en politik i samhället som är liberalkonservativ. Med liberalkonservativ menar jag att laglydiga människor ska kunna ha så stora friheter som möjligt i förhållande till det allmänna. Med konservativ menar jag samtidigt att många av de svenska värdena är inte förhandlingsbara eller för den delen föremål för samhällsexperiment baserat på kulturrelativistiska liberal/marxist/socialistiska ideologier.

Så vad är svaret då? För egen del så har jag blivit engagerad i Medborgerlig Samling.

Nu tänker ju vän av ordning att det här verkar ju galet, att välja ett parti som inte ens finns i Riksdagen. Nä, det här är faktiskt ett rationellt val. MED vill för det första vara ett parti som är en folkrörelse. Dvs. man vill att medlemmarna ska påverka politiken. Om du är medlem i ett av riksdagspartierna, hur mycket känner du att du kan påverka?

För det andra, det behövs inte så många röster för att komma in i Riksdagen. Ny Demokrati gjorde det på sin tid. Och det behövs 260.000 röster. Tänk på att F! fick 3,12% förra valet och gränsen är 4%.

För det tredje, känner du verkligen, verkligen att den politiska adeln som sitter i Riksdagen idag uppfyller kravet på integritet, mod och handlingskraft? Om inte, så varför inte våga satsa på en ny kraft i svensk politik. Många i MED är före detta medlemmar i riksdagspartier, som blivit desillusionerade på grund av partipiskor, lågt i tak, decemberöverenskommelsen eller för den delen kommunpolitiker som ser att regering och riksdag lämpar av problem till kommunpolitiker.

Så fråga dig själv en sista fråga, vill du rösta på de som sitter där idag och tror du verkligen att det blir bättre? Eller är det bättre att engagera sig i en ny politisk kraft, utan några gamla låsningar eller beroenden?

Jag är själv en före detta Kristdemokrat, som tyckte om begreppet verklighetens folk, men tyvärr, så verkar dagens riksdagspolitiker inte intresserade av verklighetens folk.

För mig är MED den enda realistiska företrädaren för verklighetens folk, eftersom vi vill att verklighetens folk ska vara MED.

Är du MED?

Om inte, är det inte dags att vara MED?

Centerpartiet säger tydligt nej till framtida energiförsörjning.

Så har det bevisats att partiledaren Annie Lööf driver ett parti som formats av hennes ledarstil, dvs. floskler utan reellt innehåll. Med det menar jag att Centerpartiet har slutat ta ansvar för att faktiskt leverera lösningar för att få Sverige att fungera i framtiden och med ungefär dagens levnadsstandard.

Ett lysande exempel är Centerpartiets förste vice ordförande, Anders W Jonssons inlägg på Newsmill om att centern säger tydligt nej till uranbrytning.

Om vi ska analysera frågan ordentligt.

Energisystemen i Sverige kan i stort indelas i två delar.

Den första delen är de fasta energisystemen som kan nyttja infrastruktur såsom elnät. fjärrvärmenät och dylika system. Till det fasta energisystemet hör t.ex. våra hem, våra arbetsplatser och till och med sådana saker som tåg. Dvs. att man bygger en fast infrastruktur som inte går att omdirigera på ett smidigt sätt.

Den andra delen är rörliga energisystem som i regel ska kunna generera sin egen kraft för att förflyttas. Exempel på detta är bilar, lastbilar, bussar, flygplan, fartyg med mera. Kort och gott alla fordon som inte kan vara fast i en infrastruktur.

Om vi börjar med de fasta energisystemen.

Idag består en stor del av den fasta energiproduktionen av el och fjärrvärme. Elektriciteten produceras i huvudsak av vattenkraft och kärnkraft. En marginell del produceras av vindkraft, biobränslen och andra energikällor. Just idag är det till och med så illa att vi måste starta oljekraftverk för att användas som reserv-el, vilket kallas för reservkraft. Vi återkommer till begreppet reservkraft.

De rörliga energisystemen är på sitt sätt väldigt speciella.

De är nämligen sådana som behövs vid behov. Dvs. bonden plöjer med traktorn vid behov och ni kör till jobbet vid behov. Det som gör det rörliga energisystemet speciellt är att den är relativt infrastrukturoberoende. Självklart behöver vi i dagens system kolväten (olja, bensin etc.) för att driva runt dessa system. Men om vi läser statistik från Energimyndigheten, så framgår det tydligt att dessa rörliga energisystem använder sig av cirka en fjärdedel av landets totala energianvändning. Det är ganska mycket. Av dessa är inrikes transporter cirka 95TWh och utrikes transporter 32TWh. Så Svensk export skulle sluta om vi tog bort utrikes transporter, dvs. vi skulle bli lika fattiga som Nordkorea. Inrikes transporter är livsviktiga för att du och jag ska kunna handla på ICA och Konsum, eller för den delen för att kunna ta oss till arbete, affärer och övrig samhällsservice.

Här kan jag börja kritisera Miljöpartiets politik också, eftersom de vill i praktiken lägga ner transportsektorn, dvs. alla de rörliga energisystemen till förmån för fasta energisystem som t.ex. vindkraftverk, tåg osv. Så hur ska alla varorna komma till ICA då? Mjölkpipelines? Årets pipelinekoncession för läsk går till Coca-Cola? Ni förstår nog problemet. Och hur ska alla på landsbygden få sina transportbehov tillgodosedda? Det finns kort och gott ingen möjlighet att ersätta de rörliga energisystemens princip med fasta dito.

Så hur hänger det här samman med Centerpartiet då?

Jo, vi har redan konstaterat att idag är reservkraften baserad på kolväten, dvs. olja i dagsläget. Olja är en ändlig resurs som kommer att bli rejält mycket dyrare i framtiden. Dvs. till och med vindkraftverk kommer att bli billiga i framtiden i jämförelse med reservkraft i formen av oljekraftverk. Problemet är att oljekraftverk kan startas med en knapptryckning, medan vindkraftverk faktiskt kräver en vind, dvs. den är inte pålitlig som reservkraft. Vattenmagasin kan vara tomma på vatten, dvs. det är inte heller ett vettigt alternativ som reservkraft. Det har vi upplevt vintrarna 2009-10 och 2010-11. Magasinen var i princip tomma.

Så hur kommer vi till uranet då? Jo, i Sverige har vi tillräckligt mycket uran för att kunna försörja behovet av el i det fasta energisystemet. Dvs. vi skulle få el till våra hem, våra arbetsplatser, våra tåg osv. Men problemet är att svenska politiker inte har velat se kopplingen mellan urantillgångar och behovet att bygga nya moderna kärnkraftverk. Det enda sättet att bli kvitt beroendet från omvärlden är att ha egna energitillgångar. Kärnkraft är den mest pålitliga energikällan på alla sätt och vis. Den kan slås på och av vid behov och det går fort. Idag importeras det mesta av bränslet till svenska kärnkraftverk från Ryssland, Canada och Australien. Så vad gör vi den dagen då oljan blir så dyr, eller kanske inte ens finns, så att det inte går så många fartyg med uran från dessa länder till Sverige? Då fryser vi ihjäl, är det korta svaret.

Så jag kan bara konstatera att Centerpartiet har inte gjort någon analys av vilka energisystem som behövs i framtiden för att vi ska kunna bibehålla dagens välstånd. För inte vill vi väl ha det sämre i framtiden?

Man har inte ens bemödat sig med att vara ärlig med vilka energisystem som behövs i framtiden. Det är riktig dåligt. Sverige har två riktigt rejäla energiresurser att tillgå. Det ena är uran, som kan försörja svensk kärnkraft i praktiken flera tusen år. Det andra är oändligt stora bio-massatillgångar per capita jämfört med många andra länder. Med lämplig utveckling av bio-diesel, talloljor etc så skulle man kunna försörja energibehovet för hela det rörliga energisystemet med dagens flexibilitet.

Glöm inte att det är enkelt att vara Centerpartist när man inte inser effekterna av peak-oil inom 10-20 år. Eller för den delen att vara Miljöpartist på Södermalm och tro att man kan få tunnelbana till Burträsk eftersom den går mellan Zinkensdamm och Odenplan.

Vill du att dina barn ska ha samma välfärd som du, då ska du sluta stoppa huvudet i sanden och tro att dagens system kan fortsätta i oändlighet. Då ska du ställa relevanta krav på dina politiker att ta peak-oil seriöst. Sverige som ett geografiskt stort land kan inte bygga dyra, fasta, oflexibla infrastrukturer för framtiden. Precis som agile programmering måste samhället kunna anpassa sig på ett flexibelt sätt. Det gör man med det rörliga energisystemet.

Regeringsfrågan

Hej och välkomna tillbaks efter valet 2018.

Mandatperioden 2018-2022 vill man INTE sitta i regering. Allmän lågkonjunktur, med kraschad bostadsmarknad, högre övervältrade kostnader från staten till kommunerna med mera. Kort och gott, det kan inte vara roligt att vara i regeringsställning och förklara för skattebetalarna att man måste höja skatten med 2-7 kronor, utan att för den skull få mer för pengarna. Tvärtom, det blir sämre med skola, vård, omsorg, äldrevård, infrastruktur med mera.

Nä, skulle jag vara i Kristerssons kläder, så skulle jag gladeligen låta socialdemokraterna köra landet i botten ännu mer, inklusive korkade bidrag till mens på arbetsplatser med mera.

Pasokifiering kommer att kännas som en lätt bris i förhållande till vad som händer vid valet 2022 i så fall.

Visst, jag förstår Kristerssons strävan efter att bli en statsminister. Men tyvärr, det är Svarte Petter på alla sätt och vis. För en mandatperiod räcker inte till för att fixa systemet. Plus att nya moderaterna är inte tillräckligt radikala. Som vanligt så fungerar inte osthyveln när man ska fixa riktiga problem.

Och om vi råkar få Annie Lööf som statsminister, så finns det nog en risk för att SD blir ett 50% parti 2022. För floskler har aldrig fixat något.

Statsmannens slutsats är att den som tar regeringsmakten nu, är den STORA förloraren 2022.

För övrigt anser jag att kommunister ska förföljas lika intensivt som nazister. Same shit, different name.