Så har Annie Lööf sällat sig till matematikernas skara.

Jag hoppas att ni inte blir upprörda för att jag inte håller vad jag lovar, dvs. det blir ingen text om Saudi-Arabien och eventuella "affärer". För nu har Annie Lööf sällat sig till debatten om arbetslösheten, framförallt för unga.

Hon använder sig till och med av ett matematiskt språk för att verka vederhäftig, men till slut blir det pannkaka av alltihop igen. Vad var det jag skrev om att (fp) och (c) måste profilera sig i Alliansen? Nu börjar det med så kallade profileringar. Vilken slump att det blev arbetslösheten för Annie också.

Men vad säger hon egentligen? Inte mycket som är vettigt, om man försöker strukturera hennes argument. Men jag ska göra ett försök att strukturera hennes röra.

För det första påstår hon att man ska ändra på turordningskretsarna från anställningstidsbaserad dito till kompetensbaserad turordning.

Men det är ju redan så bland stora arbetsgivare, att man kan ha flera turordningskretsar för olika kompetensområden. Det är alltså inget nytt. Det som är mest fantastiskt är att Annie L föreställer sig att en arbetsgivare som säger upp äldre anställda skulle också samtidigt anställa yngre personer, företrädesvis nyutexaminerade, handikappade eller invandrare.

Det Annie inte verkar förstå är att ett företag som minskar på antalet anställda gör det för att vinstmaximera, eller i sämsta fall förlustminimera. Dvs. om man sparkar äldre med högre löner, så vill man få in yngre med lägre löner, dvs. företagens lönekostnader minskar och vinstmarginalerna ökar. Hur man ska generera NYA jobb på detta förklarar inte Annie på något sätt. Däremot så har hon skyfflat över kostnaden för de äldre och dyrare arbetarna på A-kassorna och skattebetalarna. Alltså rent vansinne.

(Billigare ungdomslöner) + (Konstant antal jobb) = (Högre vinster) + (Nya uppsägningar av äldre)

Det är nästan så att hon har blivit Sverigedemokrat och ställer grupp mot grupp om man ska dra till på socialdemokratiska växlar. I det här fallet yngre mot äldre i arbetslivet.

För det andra påstår hon att rörligheten på arbetsmarknaden är så låg att många i Sverige stannar kvar på sina arbetsplatser och vantrivs. Och att med lämpliga arbetsmarknadsåtgärder så skulle detta kunna fixas på ett enkelt sätt.

Annies recept för att fixa detta är att man ska sänka trösklarna för nyanställningar, öka tryggheten vid uppsägningar och förbättra möjligheterna till matchning och ge företagen möjligheter att växa.

Hennes åtgärder ter sig mycket märkliga utifrån problemformuleringen. Om man mår dåligt på sitt nuvarande arbete så är väl den första åtgärden att man söker ett annat arbete? Det finns väl ingen som planerar sitt liv genom att säga upp sig (med karens för A-kassan) och sedan hoppas på att hitta ett annat arbete under tiden som man lever på A-kassa? Bara idioter gör på det viset. Utan det vanliga är att man söker ett annat arbete och om man lyckas med det så slutar man och går till det nya. Sänkta trösklar för nyanställning påverkar inte denna process på något sätt, utan det är frågan om det finns andra jobb att söka. Vilket det då INTE gör för närvarande.

För det tredje påstår Annie att man ska skapa konkurrens mellan förmedlingstjänsterna. Vilket också är en floskel av otroliga dimensioner.

Hon har kanske inte märkt att det finns  ett flertal arenor att söka jobb på idag. Arbetsförmedlingen brukar fokusera på dem som har alldeles för låg grundkompetens för att få ett jobb överhuvudtaget, dvs. sådana med bara grundskola, ingen yrkesutbildning och kanske till och med obefintlig kompetens i det svenska språket.

Den som klarar vissa grundläggande kompetenskrav för dagens kompetenskrävande arbetsmarknad klarar faktiskt av att skriva in sitt CV/profil på monster.se, Poolia, LinkedIn och andra webbaserade tjänster. Jag känner medelålders civilingenjörer med lång erfarenhet och aktuell kompetens, och de är likväl arbetslösa, eftersom det INTE finns lediga jobb att tillgå.

Vad gäller arbetsgivare som klagar på att det inte finns arbetskraft att tillgå med rätt kompetens, så är det en fin omskrivning för att de inte får den önskade kompetensen tillräckligt billigt. Dvs. de vill betala mindre för mer. Dvs. man anställer utländska civilingenjörer för sina projekt, man outsourcar televäxlar till baltiska länder osv. Allt detta för att vinstmaximera den egna verksamheten.

Nej, Annies recept är precis som pyttipanna, man vet ungefär vad som är i, och allt verkar fungera, eftersom ingen granskar delarna.

Om man ska lyckas vända på skutan, så ska man öka antalet anställda i Sverige. Man ska kunna konkurrera med EU-länder och framförallt Kina, Vietnam och Thailand. Då börjar vi få en grund för något bra. Eller så ska vi ha såpass högkvalitativ industri så att vi kan konkurrera med Tyskland och Japan.

Men det är klart, det skulle kräva att politikerna tog tag i en del problem på ett radikalt och nytänkande sätt. Vilket inte en politisk broiler som Annie Lööf klarar av.

Men Annie nöjer sig med att fördela skattepengar i högervarv genom att göra den övre medelåldern arbetslös till förmån för en oerfaren ungdomlig väljargrupp som attraheras av hennes budskap. I samma veva har Annie glömt att stabila demokratier byggs av en STOR medelklass som betalar för kalaset.

Behöver jag säga att Annie får IG i matematik och logik.