Så måste jag vara lite pessimistisk i alla fall. Eller agera lite som väckarklocka.
Så här är det.
Anders Borg har varit framgångsrik som finansminister. Hans arbete har till och med varit så effektivt att svensk ekonomi har fått epitetet Pippi Långstrumpekonomi, dvs. jättestarkt. Detta i kombination med skattesänkningar för alla och hos den övre medelklassen populära ROT- och RUT-avdrag har gjort att man har fått förtroendet för en andra mandatperiod.
Men nu börjar fasaden rämna. Borg har exemplariskt hållit statens utgifter under hård kontroll, men samtidigt har en del av statens grundläggande funktioner börjat fungera mindre bra. Det i kombination med ideologiska (nyliberala) omfördelningar av offentliga medel till privata (över)vinster har lett till en förtroendesvacka för nyliberalismen.
Ett tydligt tecken på bristande förståelse för en del grundläggande förutsättningar för företagandet i landet är det faktum att det finns inga åtgärder som påverkar industrin i positiv riktning. KROG-avdraget med sänkt restaurangmoms är en typisk indikation på bristande idéer om vilka lösningar som behövs för att förbättra svensk ekonomi. Det här är dock ett område där Stefan Löfven kan uppvisa bättre insikter. Att som metallordförande verka för sänkt arbetstid och sänkta löner visar att Löfven är en pragmatiskt politiker som inte vill offra arbetstillfällen för principers skull. Därav även hans personliga insikt att kärnkraft är en billig och bra energikälla för svensk industri. Det börjar faktiskt avspegla sig i opinionsmätningarna.
Oaktat detta så tror jag att moderaterna föredrar att förlora nästa val. Socialdemokraterna kommer i så fall att få fortsätta kämpa mot dålig europeisk ekonomi. Sverige är som sagt en exportnation och våra största exportpartners är just EU-länder, och när de krisar, så blir det mindre exporter från Sverige till dem. Det andra exportlandet är USA, men i ett läge där Onkel Sam lånar massivt med pengar från Onkel Chang, så kan vi se att USA ominriktar sig från ett fattigt Europa mot en allt rikare Stillahavsregion.
I och med att industrin kommer att få svårare att exportera, så kommer också arbetslösheten att vara fortsatt hög. Den uppgång som svensk ekonomi har haft under de nya Moderaterna och Alliansen är i mångt och mycket lånefinansierad. Dock inte pengar som lånats av staten, utan av privata medborgare som använt sig av sina fastigheter som säkerhet för allt högre och orimligare skuldsättning. Många bloggare har redan skrivit mycket om detta, som t.ex. Cornucopia som till och med döpt medelklassen till BLT, dvs. bolånetorskar. Att betala 3-7 miljoner för ett hus vars produktionskostnad är maximalt 1,5 miljoner plus tomtpris är rent vansinne. Men eftersom konsumenterna har räknat med låga räntor i sina glädjekalkyler så har man fortsatt att belåna sig till riktigt höga nivåer. På Newsmill kan man läsa ett inlägg som visar på att Sverige är lika skuldsatt som Grekland, men skillnaden är att en privatperson kan inte bara strunta i att betala sina skulder, vilket ett land kan.
Glöm inte att om du är skyldig banken 5 miljoner, så kommer de med Kronofogden och tar dina säkerheter och tillgångar, är du skyldig banken 5 miljarder, så hämtar det dig med privatjet och försöker rädda så mycket som möjligt.
Till råga på allt så kommer oljepriset att öka både på grund av ökad efterfrågan och minskad tillgång, så det drabbar svensk ekonomi extra mycket. Och vår olja kommer i huvudsak från Onkel Vanja, som gladeligen ser ett fortsatt stigande världsmarknadspris. Plus att Löfvens pragmatiska politik kommer att skjutas i sank av kärnkraftmotståndare inom (s) och av miljöpartiet.
Kort och gott, vi kommer att få en handlingsförlamad socialdemokratisk regering som inte kan genomföra praktisk realpolitik på grund av allianspartier (MP+V) som blockerar varje form av konstruktiv utveckling.
Jag tror faktiskt att det enda som skulle fungera vore en allians mellan de nya moderaterna och socialdemokraterna just nu. Med inriktning på att faktiskt lösa realekonomiska problem. Men det är klart, sådana koalitioner skapas bara i länder med krismedvetande, som Finland, inte i Sverige, där man värderar formen mer än funktionaliteten. En inriktning vore att möta de problem som peak-oil medför genom att satsa på svensk lokal energiproduktion av olika slag. Professor Kjell Aleklett förklarar det här med peak-oil mycket bättre än både jag och ett antal foliehattar kan, så jag hänvisar till honom.
Så mina medmedborgare, Statsmannen har spått för 2014-2018. Vi går en hård framtid till mötes. Och glöm inte var ni läste det först.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar