Många opinionsundersökningar visar på ett ständigt ökande stöd för SD och minskande för S. Både nymoderata och kristdemokrater kan tänka sig att fälla regeringen.
Därmed har kombinationen av en starkare möjlig Allians och ett svagare S och MP lett till Jimmie Åkessons utsträckta hand, där han lovar att förutsatt att nya moderaterna håller vid deras nuvarande deklarerade invandringspolitik, så kommer SD att stötta en alliansbudget, i praktiken alltså att man ska skapa en regeringskris för nuvarande S&MP regeringen. Därmed får man en alliansregering, där SD stöttar den nya regeringen.
Notera nu hur skickligt SD-förslaget är. De lovar alltså att rösta för en alliansbudget. Men de kommer INTE att medverka till budgeten, dvs. i praktiken slipper de ta ansvar för utfallet av alliansbudgeten.
Så man får en restriktiv invandringspolitik, men slipper ta ansvar för sådant som utfallet av Reinfeldtdoktrinens invandring, alliansregeringens migrationsöverenskommelse med MP och framförallt, så slipper man ta ekonomiskt och politiskt ansvar för de förödande utfall av asylströmmen som har kommit 2014 och framåt.
Så vad händer vid ordinarie val 2018?
Jo, en alliansregering kommer fortfarande att få leva med det ekonomiska och politiska utfallet från tidigare allians- och (S)(MP)-regeringar och kommer sannolikt inte att presentera budgetar i balans, eftersom sannolikt kommer inte en alliansbudget att göra något åt de reella problemen kopplade till invandrings- och asylpolitiken. Alltså kommer vård, skola, omsorg och andra offentliga tjänster att få stryka på foten för de kostnader som kommer i framtiden. Systemtrögheten gör dock att utfallet kommer först 2017-2018, alltså de budgetperioder som väljarna kommer att minnas inför valet 2018.
AKB är också väldigt tydlig i sitt avståndstagande till att ta in SD i en alliansregering. Det medför att i praktiken, så ger AKB ansvarsfrihet för SD när det gäller en alliansregerings budget, även om SD röstar för den. SD kommer bara att hävda att man hade en allians- eller S&MP budget att rösta på och att man valde det minst onda.
Men i praktiken kommer både S&MP och alliansen att få bära hundhuvudet för budgetutfallen 2017-2018, då dessa utfall är ett resultat av tidigare alliansregeringars och S&MP regeringars budgetar.
Då blir alternativet 2018 en Allians som är en version av SD-light och kanske ett ännu striktare SD, som dessutom kan svära sig fria från både S&MP och alliansregeringens politik, som enligt SD då var alldeles för överoptimistisk.
Som jag ser det, så finns det bara ett sätt för Alliansen att hantera det svaga regeringsunderlaget idag. Nämligen att låta utfallet av politiken 2014-2018 få verka ut och låta ansvaret hamna tydligt på S&MP regeringen. Därmed kan man sannolikt driva ner S till under 20%-strecket. MP har bara kvar sina religiösa kärnväljare. Och då kan Alliansen växa. Pragmatiska S-väljare kan nog tänka sig att rösta på M, FP och C. Dock måste AKB hantera Centerpartiets ultraliberala hållning. KD, om de är kvar i riksdagen kan bli Alliansens SD-light och därmed locka till sig en del väljare från betongsossarnas led och kanske även SD.
OM AKB vill ta makten nu, så kommer hon att misslyckas att vända på ekonomin, just på grund av systemtrögheterna. Och därmed garanterar just det handlandet att SD blir med allra största sannolikhet största parti i riksdagsvalet 2018. Vilket vore ett misslyckande för Alliansen.
Låt Stefan, Magdalena, Margot, Anders, Mikael, Åsa och Gustav äta sin egen skit fram till 2018. Det är det enda sättet för Alliansen att få tid för att få Annie Lööf att förstå realpolitik och faktiskt svära sig fria från ansvar för den offentliga finansiella katastrof som kommer 2017-2018. Dessutom får en ny Allians tid på sig att formulera en politik som fungerar. För dagens allianspolitik är inte SÅ mycket bättre än S&MP-regeringens när det gäller de PROBLEM som Sverige står inför. Notera att jag skriver inte utmaningar, utan PROBLEM.
Allt annat är strategiskt obegåvat och dessutom så spelar det SD i händerna till 100%.
Därmed har kombinationen av en starkare möjlig Allians och ett svagare S och MP lett till Jimmie Åkessons utsträckta hand, där han lovar att förutsatt att nya moderaterna håller vid deras nuvarande deklarerade invandringspolitik, så kommer SD att stötta en alliansbudget, i praktiken alltså att man ska skapa en regeringskris för nuvarande S&MP regeringen. Därmed får man en alliansregering, där SD stöttar den nya regeringen.
Notera nu hur skickligt SD-förslaget är. De lovar alltså att rösta för en alliansbudget. Men de kommer INTE att medverka till budgeten, dvs. i praktiken slipper de ta ansvar för utfallet av alliansbudgeten.
Så man får en restriktiv invandringspolitik, men slipper ta ansvar för sådant som utfallet av Reinfeldtdoktrinens invandring, alliansregeringens migrationsöverenskommelse med MP och framförallt, så slipper man ta ekonomiskt och politiskt ansvar för de förödande utfall av asylströmmen som har kommit 2014 och framåt.
Så vad händer vid ordinarie val 2018?
Jo, en alliansregering kommer fortfarande att få leva med det ekonomiska och politiska utfallet från tidigare allians- och (S)(MP)-regeringar och kommer sannolikt inte att presentera budgetar i balans, eftersom sannolikt kommer inte en alliansbudget att göra något åt de reella problemen kopplade till invandrings- och asylpolitiken. Alltså kommer vård, skola, omsorg och andra offentliga tjänster att få stryka på foten för de kostnader som kommer i framtiden. Systemtrögheten gör dock att utfallet kommer först 2017-2018, alltså de budgetperioder som väljarna kommer att minnas inför valet 2018.
AKB är också väldigt tydlig i sitt avståndstagande till att ta in SD i en alliansregering. Det medför att i praktiken, så ger AKB ansvarsfrihet för SD när det gäller en alliansregerings budget, även om SD röstar för den. SD kommer bara att hävda att man hade en allians- eller S&MP budget att rösta på och att man valde det minst onda.
Men i praktiken kommer både S&MP och alliansen att få bära hundhuvudet för budgetutfallen 2017-2018, då dessa utfall är ett resultat av tidigare alliansregeringars och S&MP regeringars budgetar.
Då blir alternativet 2018 en Allians som är en version av SD-light och kanske ett ännu striktare SD, som dessutom kan svära sig fria från både S&MP och alliansregeringens politik, som enligt SD då var alldeles för överoptimistisk.
Som jag ser det, så finns det bara ett sätt för Alliansen att hantera det svaga regeringsunderlaget idag. Nämligen att låta utfallet av politiken 2014-2018 få verka ut och låta ansvaret hamna tydligt på S&MP regeringen. Därmed kan man sannolikt driva ner S till under 20%-strecket. MP har bara kvar sina religiösa kärnväljare. Och då kan Alliansen växa. Pragmatiska S-väljare kan nog tänka sig att rösta på M, FP och C. Dock måste AKB hantera Centerpartiets ultraliberala hållning. KD, om de är kvar i riksdagen kan bli Alliansens SD-light och därmed locka till sig en del väljare från betongsossarnas led och kanske även SD.
OM AKB vill ta makten nu, så kommer hon att misslyckas att vända på ekonomin, just på grund av systemtrögheterna. Och därmed garanterar just det handlandet att SD blir med allra största sannolikhet största parti i riksdagsvalet 2018. Vilket vore ett misslyckande för Alliansen.
Låt Stefan, Magdalena, Margot, Anders, Mikael, Åsa och Gustav äta sin egen skit fram till 2018. Det är det enda sättet för Alliansen att få tid för att få Annie Lööf att förstå realpolitik och faktiskt svära sig fria från ansvar för den offentliga finansiella katastrof som kommer 2017-2018. Dessutom får en ny Allians tid på sig att formulera en politik som fungerar. För dagens allianspolitik är inte SÅ mycket bättre än S&MP-regeringens när det gäller de PROBLEM som Sverige står inför. Notera att jag skriver inte utmaningar, utan PROBLEM.
Allt annat är strategiskt obegåvat och dessutom så spelar det SD i händerna till 100%.
Om alliansen börjar regera tack vare SD hamnar alliansen i samma sits som sittande regering. S+MP sitter där tack vare vänstern, som kan ställa en massa krav utan att behöva stå för någonting.
SvaraRaderaNatürlich
SvaraRaderaPolitisk heder och ansvar, talar för att fälla regeringen i höst (halvtid) och ta över rodret, men....
då hamnar AKB ur eld i aska i eld.
Dvs hon får ärva dels 8 år med Reinfeldt, och kommer att bli ihågkommen som Hövdingens lojale knapptryckarkommandora, och
så kommer hon att få ta ansvar för 2 års prövnng med S+mp, det finns inte en chans i världen, att det går att vända något 2016 - 2018, det blir rakt ner i dyn.
Dvs behöva ta ansvar för andras haverier och vinstchans för en nyreformerad socialdemokrati, faktum är det är nog den Svarte Petter lek som det funderas på nu. Dvs de krafter nu inom M som vill fälla, måst tänka ett steg till, målet måste vara 2018 - 2026. ska detta mål nås, måste rimligen oppositionen få möjlighet att slicka sår, starta om, och lägga fast en ny kurs, trots allt är det ingen dans på rosor att regera, 3 eller 4 i samma båt.
Att partiet med stort S skulle bli tacksamma av en nådastöt, barmhärtighetsskäl och nya nappatag 2018, genom att m fäller regeringen, går att tänka sig.
Förnuft och tanke talar för att Moderaterna, om de ska ha minsta chans att reda ut perioden 2018 - 2022 måste gå in i valåret 2017 som:
ett starkt parti med
övertygande politik, och
dugande manskap.
Utöver detta ska man hantera KD och L och C, och fundera på om man endera ska regera själva som minoritetsregering, eller göra om Sosse-mp tricket, att bli en "konstellation", denna främmande fågel i Svensk politik, dvs att M regerar med KD och L, och stöds i budgeten av C, som kan sitta i kammaren och fortsätta nynna frihetens lov, bakom stängsel, grindar larm och vaktbolag.
Fortsätter samhällsutvecklingen som den gör, talar en del för att C landar på 6 & igen, då finns möjligen lite jordmån för L och kd.
Allt detta är taktiska rävspelsfrågor,
vad ingen kan förutse är verkligheten,
fortsatt tillströmning av barn med skägg, fortsatta upplopp i förorterna, ökad
organiserad brottslighet, forsatt djupdykning
av skolresultat, kraschade kommunekonomier, betsående budgetunderskott, terrorism, tex
någon ny julsmällare, fortsatt EU-kaos,
Eurokris, skuldkris, Brexit, mellanöstern-sammanbrott, tex Egypte,n och mer trassel i Ukraina, som spiller på Kaliningrad och Litauen.
PÅ detta en poliskår i upprorstillstånd, och försvarsmakt på svältkost.
Det är alltså den nivå Sverige försatt sig i nu, som är utgångspunkten för att hantera att sannolikt försämrat omvärldsläge. Rimligtvis kan SD fortsätta öka lite till (bland kvinnor) där det inte är helt omöjligt att tänka sig s+mp+vp = 30 % i valet 2018.
Det går att tänka tanken, att hela landskapet därmed ritas om, där SD i praktiken blir det nya arbetarpartiet :-)
Det finns många spelteorier nu, på bloggar och i gammelmedia, och alla handlar om hur makten ska vinnas av än den ene och än den andre. Under tiden kraschar landet till bananrepublik-nivå med stora oroligheter och kanske rent av det krig som arméchefen bedömde som troligt men då ett inbördes ditto. Allt bara för att den politiska adel och det partiindustriella komplexet endast ser till sin egen kortsiktiga vinning och plats vid maktens köttgryta. Hemskt!
SvaraRaderaJag tror - kräver - att när en helt ny regeringsgruppering med nya obefläckade människor vinner makten 2018 eller 2022 så måste ett ansvarsutkrävande typ Nürnbergsrättegångarna genomföras mot dessa individer och partier & organisationer.
Nu undrar jag verkligen vilken typ av folkrättsbrott eller brott mot mänskligheten som har begåtts för att motivera "Nürnbergrättegångar". Som vanligt krävs det en balansgång av en sansad politik för att lösa problemen som finns idag. Alla former av radikala lösningar är bara skadliga.
RaderaNu hade jag inte de åtalspunkterna i huvudet utan det jag syftade på är formen som Nürnbergsrättegångarna hade. Dvs där åtalade man många ledare och åtalet baserades på principiella övergripande förhållningssätt då det inte fanns internationell lagstiftning som definierade brott mot mänskligheten (folkrättsbrott) 1945. Det man nu här i Sverige skulle kunna luta sig mot är delar i grundlag (även fast där finns inga straff def.) men även bedrägeri, trolöshet mot huvudman och landsförräderi skulle kunna användas. Säger jag som lekman på juridik men den mänskliga övergripande principen kan styra åtal såsom segrarmakterna gjorde 1945.
RaderaAlternativet är att som i Sydafrika ha en försoningskommitté som tvättar byken och sedan förlåter de som varit ansvariga mot att de försvinner bort från det offentliga.