Intelligenskorridoren

Det är ganska intressant att vi i den politiska debatten har definierat ett nytt begrepp, nämligen åsiktskorridoren. Egentligen är begreppet ett resultat av en intellektuell ohederlighet, som har spritt sig vitt och brett i samhället. Var består då denna intellektuella brist?

Jag har en tes, nämligen att idag så premieras inte snille, utan snarare medelmåtta. Detta för att inte skapa onödiga friktioner och för att man ska säkerställa att människorna befinner sig innanför värdegrunden och inte ens tassar vid värdegrundskanten.

Jag ska ta några exempel som är uppenbara.

Vi kan ta den så kallade genusvetenskapen som exempel. Man kan ganska enkelt konstatera att denna vetenskap är framsprungen ur ett konstruktivistiskt perspektiv, som de facto inte har någonting att göra med etablerade vetenskapliga metoder. Framförallt så har genusvetenskapen stora problem med att fastställa orsakssamband, dvs. kausalitet mellan observerade sociokulturella fenomen och bakomliggande orsaker. I Norge var man sund nog och slutade finansiera genusvetenskap, efter att programmet Hjernevask avslöjade hela "genusvetenskapen" som ren och skär pseudovetenskap.

Det andra exemplet är trenden att relativisera i alla möjliga sammanhang. Till exempel Skolverket har svårt att skilja på en vetenskaplig förklaringsmodell och religiösa förklaringsmodeller. Det är helt fantastiskt att man väljer på en myndighet att relativisera just vetenskap gentemot religioner. Det vore ungefär som om kreationisterna skulle kräva att de skulle ha lika mycket tid för att förklara sin subjektiva världsåskådning inom biologin som man använder för vetenskapligt fastställda teorier som evolutionsteorin. Skillnaden mellan vetenskap och religion/världsåskådning är just att vetenskapen bygger på att man har en tes om hur saker och ting förhåller sig och därefter försöker påvisa genom empiri, experiment och observationer att tesen stämmer, eller är den mest sannolika, om vi ska vara korrekta. Alltså kan vi säga att vetenskapen gör INTE anspråk på en absolut sanning, utan snarare den mest sannolika approximationen till vad som är sant utifrån ett sannolikhetsperspektiv. Det är INTE sannolikt att Jahve/Gud/Allah/Brahman eller någon annan av mänsklighetens imaginära gudomar ligger bakom vare sig universum, människan eller naturen runt omkring oss. Men trots det, så vill Skolverket jämställa dessa hittepå med etablerad vetenskap. Glöm inte att vetenskap är systematik och metod, inte en glad hashdröm om hur saker och ting är enligt någon gud.

Ett annat vansinnigt exempel är att man kallar homeopatiska medel för läkemedel. Att läka något innebär per definition att ett medel verkar mot ett symptom eller sjukdomsorsak. Att ett medel utan någon verksam kemikalie kan "verka" mot en sjukdom på grund av någon molekylär minneseffekt hos vatten är bara rent nys. Man borde inte få kalla något för läkemedel, om man inte har evidens för att medlet fungerar och också förstå mekanismerna bakom funktionen.

Sen har vi kategorin som jag ogillar mest. Makthavare i den offentliga debatten som relativiserar allt möjligt och omöjligt. Det spelar ingen roll om det är en feministisk vänsterpartist som tafsar på kvinnor på fyllan och skyller ifrån sig på sina medmän, eller för den delen feminister som påstår att alla kulturer är lika kvinnoförnedrande och därmed likställda.

Allt ovanstående som jag har beskrivit är ren empiri, dvs. sådant som jag har observerat i samhället. Orsaken till detta är att idag så premieras just intellektuella medelmåttor. Man hamnar i en homosocialiseringsprocess inom dessa grupper, som är anti-intellektuell och i grunden dogmatisk. Jag tar några exempel.

1. Feminsm är bra, eftersom det leder till ett jämlikt samhälle. Vilket är en total lögn, då feministiska elitister gång på gång bevisar att de är bara på jakt efter köttgrytorna. Plus att deras förväntan är ett likartat utfall mellan biologiska kön, inte likartade möjligheter i jämlik konkurrens. Om utfallet blir fel, så skyller man på patriarkala strukturer.

2. Bara vita kan vara rasister och ingen vit kan vara icke-rasistisk. Möjligen kan man vara vit medveten, men fortfarande rasist. Med tillräckligt mörk pigmentering så kan man per automatik INTE vara rasist, oavsett hur man beter sig. Att kalla någon för blatte är straffbart, men att kalla någon för svennehora är ingenting.

3. Vänster och miljö är det enda rätta lärorna för en medveten vit människa. Trots att vänstern har bevisat gång på gång att man lyckas bara generera massmord och misär. Miljöfascismen har ju med vinterns elbrist tydligt bevisat att man kan inte förstår enkla orsakssamband mellan tillgång på energi och förmågan att faktiskt inte frysa ihjäl i vinter.

4. Volymförnekandets automatik är dogmatiskt, enda tills man faktiskt krockar med verkligheten på ett brutalt sätt. Nämligen att vi har varken bostäder eller arbeten till alla som vill komma i åtnjutande av vårt samhälles förmåner. Sen gråter man en skvätt i media och tror att då är det okej.

5. En statsminister, vars tyngsta fördömande är just begreppet: "Det är inte okej."

Allt det som jag beskriver ovan är egentligen ett fenomen som beskriver samhällets anti-intellektuella hållning. Det är inga problem att hitta gymnasieskolor som premierar elever med idrottsliga eller artistiska talanger. Det är helt enkelt okej att premiera dessa individuella egenskaper. Men det är inte okej att ha skolor för elever med hög intellektuell kapacitet. Nej, de ska tvärt om kvävas i den tråkiga och intellektuellt fattiga skolmiljön och blir till slut antingen utåtagerande, deprimerade, lata eller helt enkelt oambitiösa, trots sin inneboende potential.

Nej, jag kan konstatera att åsiktskorridorer, dogmatiska föreställningar, värdegrunder, pseudovetenskaper och politiska eliter skapar en värld för människor som befinner sig inom ett IQ-spann på 95-105. Människor under detta blir förlorade på grund av bristande förmågor och människor som ligger över detta värde blir ett hot mot systemet.

Låt oss kalla detta fenomen för INTELLIGENSKORRIDOREN. För trots allt, intelligenta människor är ett hot mot de som lägger agendan i dagens debatt. Intellektet kvävs till förmån för samhällsdogmerna.

Jag önskar för 2016 att Sverige lämnar både åsiktskorridoren och dess orsak, intelligenskorridoren. För det är först när vi faktiskt tänker de jobbiga tankarna och analyserar de jobbiga problemen, som vi kan lösa dem. Gör vi inte det, så blir det bara prat. Men som alla vet, man måste jobba också, inte bara snacka......