Den arabiska vårens misslyckande

Äntligen!

Mellanösternanalytikern Per Jönsson från Utrikespolitiska institutet tar bladet från munnen när det gäller Syrien.

Är det någon som kan peka på att den arabiska våren blev en succé med massor av moderata demokratier vid Medelhavets strand? Exempel som Libyen och Egypten belyser verkligheten svårigheterna att införa någon form av funktionella demokratier i regionen. Att många fortfarande vidhåller vanföreställningen att al-Nusrafronten eller andra aktörer i Syrien skulle vara bättre demokrater än Assad är nog ett utslag av alldeles för mycket rödvinsfilosoferande på kammaren med homosocialiserade politiska fränder i ett jättelikt group-think än en realistisk analys av alternativen till Assad.

Ska vi vara riktigt ärliga, så är Assad faktiskt den legitima statschefen i Syrien. Det finns inget mandat från FN och säkerhetsrådet att avsätta Assad. Vi kan konstatera att kaoset i Syrien har mindre att göra med Assad än kampen mellan Saudiarabien (sunniislam), Iran (shiaislam), Turkiet (sunni) och kurdernas nationalistiska strävanden. Kort och gott, en soppa som inte är helt lätt att lösa, samtidigt som politiker i väst har valt att inte angripa orsakerna till problemet, utan pekar på Assad som orsaken, fast han är faktiskt en bisak.

Vi måste erkänna att INGET av länderna som "drabbades" av den arabiska våren kan kallas för funktionella demokratier som har FN-stadgan som ledstjärna inför framtiden. Libyen är ett kaos av sekteristiskt och klanbaserat våld. Svarta afrikaner i Libyen är extra drabbade av våldet. Egypten har idag en president i form av al-Sisi, som i princip är en yngre variant av Hosni Mubarak. Någon som tror på en moderat och demokratisk utveckling i Egypten? Nä, trodde väl inte det.

Faktum är att det blir nog ingen ordning i Mellanöstern och Nordafrika, förrän våra politiker inser att det är bakgrundsfaktorerna som måste åtgärdas, inte de symptom som man ser i regionen. Och de stora skyldiga till kaoset är just Saudiarabien med sin wahabbistiska inriktning av islam och Turkiet, som är livrädd för en kurdisk frigörelse.

Tyvärr visar MENA-området mer än väl att den gamla devisen; "Min fiendes fiende är min vän." Tvärtom, min fiendes fiende, blir min fiende efter att vi har hjälpt just denna fiendes fiende. Att man inte har lärt sig något från tidigare historier är frapperande, för att inte nästan säga kriminellt ignorant eller ointelligent. För trots allt så måste vi kräva att våra politiker faktiskt ska agera mot alla, som är fiender till demokratiska grundprinciper. Men det är kanske kapitalistens största svaghet, att man inte kan tacka nej till pengar, om kunden är villig nog att betala stort.

Men vi måste nog erkänna att i Mellanöstern så finns det ingen god sida, så länge som man inte är demokrater i sann demokratisk och jämlik anda.

Tyvärr slutar det nog så här, OM VI INTE LÄR OSS I TID.

En observation gjord igår kväll

Jag vill tacka Den sjätte mannen för en trevlig kväll igår. Det var många närvarande av olika sorter i bloggosfären och partifärger. Ingen nämnd och ingen glömd.

Det som är intressant är att jag gjorde en observation i församlingen som gav mig en insikt.

Nämligen att det är sannolikt att många politiker har glömt en av ledarskapets hörnstenar, nämligen Maslows behovstrappa eller behovspyramid. Det är grunden för att förstå hur människor agerar och varför de agerar som de gör. Det finns givetvis andra faktorer, men om vi antar att behovspyramiden är evolutionspsykologiskt hyfsat korrekt för att bedöma en individs drivkrafter.

Så vad var min insikt då?

Jo, jag upptäckte att politiker ligger absolut inte i samma del av behovspyramiden som de flesta väljare gör.

Om vi utgår från botten, så kan vi nog korrekt anta att man behöver i grunden inte svälta, frysa eller törsta ihjäl. Dvs. behovspyramidens första del är applicerbar på hela befolkningen.

Men sen börjar det bli lite skakigt. Steg två innebär att man behöver trygghet. Och det innebär faktiskt trygghet i både det lilla och det stora. Jag är ganska säker på att med dagens no-go zoner, gruppvåldtäkter, gangsterskjutningar, handgranatsövningar på allmän plats, spontana balkongfall och allt det andra som är tydligt observerbart för de flesta, innebär också en minskad trygghet. Skolans disciplinproblem är ett tydligt exempel på en för många barn otrygg miljö. För att inte tala om äldre och pensionärers villkor. Otryggt helt enkelt.

Behovet av kärlek och gemenskap kan inte heller uppfyllas om människan inte känner sig trygg i samhället. Hur kan man våga ut och träffa nya människor, om man känner sig instängt för att man känner sig otrygg på allmän plats?

Som ni ser, så är nog de flesta väljare i steg två i behovspyramiden. Tyvärr så har en nästan enig politikerkår tillsammans med journalister och andra opinionsbildare ett liv som inte är som för de flesta väljare. Nämligen deras liv finns i steg fyra till fem i behovstrappan. Tyvärr verkar det som om många människor i samhällseliten bedrar sig själv genom att tro att i princip alla människor lever i samma del av behovspyramiden. Det gör man med hjälp av tjänstemän i åsiktskorridoren, som vet vad beställaren vill ha/höra. Och av självbedrägligt beteende av media, som mörkar den verklighet som många upplever. Nästan aldrig får vi höra att det finns makthavare som bor där problemen existerar. Eller tar del av den allmänna välfärden. Här finns det gott om plats för privata alternativ för att få en gräddfil som väljaren i gemen inte har eller kan få del av. Tyvärr så är denna elit såpass bortskämd, att de börjar likna en viss fransk drottning, som kommenterade brödbristen med att bönderna fick väl äta gräddbakelser istället.

Det värsta är att politikerna verkar tro att väljarna är korkade. Det är nog dags att upplysa dem om att väljarna i Sverige har sannolikt en IQ på 100, dvs. man är vid sina sinnens fulla bruk.

Är det någon som tycker att det är trovärdigt att Gustav Fridolin påstår att han bor i Hallonbergen, när vi vet att han bor i Duvbo, som är en av Stockholms absolut dyraste villastäder? Eller Åsa Romson oskattade diesel, giftiga bottenfärg och icke befintliga exekutiva makt som vice statsminister.

Eller för den delen, en kändiselit som kräver likt Henrik Schyffert att det kostar bara lite pizza och Netflix att öppna sitt hjärta. Alla ska vara solidariska. Samma kändisar som gärna delar med sig av andras skattepengar, men själv sitter med företagskonstruktioner för att minimera sin skatt. Solidaritet, javisst, men lite mer solidariskt för andras plånböcker.

Just ja, Magdalena Anderssons nya budget drabbar åtta av tio med HÖGRE skatter. Kan ni gissa vilka som INTE drabbas. Just ja, de där kändisarna som inte tar ut lön, utan aktieutdelning med endast 20% skatt och inte löneskatter på 50-65%.

Så där har vi problemet. Många, många politiker och opinionsbildare kan inte föreställa sig hur livet är när man som väljare är i steg två i trappan och saknar trygghet i sin vardag. Det kan innebära trygghet från brott, trygghet till arbete/utkomst, trygghet till en fungerande skola, trygghet till en vård värd namnet, som inte bara klämmer i folk Alvedon när de har ont, utan gör något åt orsaken och inte symptom. Man vill ha trygga allmänna kommunikationer, man vill känna sig trygg på pendeltåg, bussar, SJ med mera.

Vad får då väljarna av politikerna som har sina liv högre upp i trappan. I sämsta fall dåliga reklamkampanjer som påstår att väljarens upplevelse av verkligheten är fel. Ignorans när man påtalar uppenbara problem. Ineffektiva lösningar som genererar fin statistik, men inget bestående resultat. Med mera.

Och det värsta av allt, man idiotförklarar ett partis väljare genom att ingå en överenskommelse om att man ska bara bedriva plakatopposition i riksdagen, men faktiskt inte utnyttja sina röster. Då kan väl de riksdagsledamöterna ställa sina stolar till förfogande, eller i alla fall inte kosta lön. Tjänstledigt utan lön, det är vad de borde ha till nästa val. För de har ju kommit överens om att inte rösta mot. Alltså så räcker det med S, MP och SD politikerna i riksdagen. För de jobbar väl, typ.

En statsman kan och får aldrig ignorera det som väljarna upplever. Den dagen man gör det, så börjar förtroendekapitalet att sjunka. Politikerförakt är inget som väljaren håller på med för att det är roligt att hacka på politiker. Politikerförakt genereras av politikernas skamlösa ignorans för väljarna och deras åsikter.

Det värsta av allt är att när det finns ett parti i riksdagen just nu som verkar tala till väljarna på väljarnas vis, så försöker övriga partier att ignorera detta parti. Vilket i förlängningen kommer att leda till att allt fler väljare kommer att gå till just detta parti.

Varför blir det så då? Är det någon som på riktigt tror att vård, skola och omsorg blir bättre till 2018? Eller att helt plötsligt får vi ett antal fler PRIVATA arbetstillfällen på arbetsmarknaden? Att boendekostnaderna blir lägre? Maten blir billigare? Pensionärerna får det bättre? Att våldet minskar? Att utanförskapet och bristande integration inte ökar?

Jag är mycket, mycket pessimistisk för Sveriges framtid med den destruktiva politik som dagens regering driver. Jag är också pessimistisk inför det faktum att Alliansen faktiskt inte levererar så mycket bättre. Eller att man inte fäller regeringen och faktiskt tar och presenterar ett vettigare alternativ.

När jag tog upp diskussionen, så påstod vissa att ett samarbete med SD var omöjligt för att de var SOCIALkonservativa. I princip sossar av 50- och 60-talssnitt. Men varför inte fokusera på att de är socialKONSERVATIVA. För hos sossarna har vänsterfalangen i princip segrat i och med samarbetet med miljöpartiet. Så sossarna är i mångt och mycket light-Vänsterpartiet.

Men visst, vi kan blunda för verkligheten. Jag förutspår att SD blir största parti 2018. Därför kommer de av talmannen att få första tjing på att bilda regering. De övriga vill förstås inte bilda regering med SD, så då går alternativet till näst största parti. Men jag misstänker att även då, så kommer socialdemokraterna att bilda regering med MP och kanske till och med V. Men det räcker inte med för att få fler röster än SD och Alliansen. Så DÖ fortsätter i så fall mandatperioden 2018-2022. Möjligen kommer folk att tröttna på nuvarande regeringens skatter och de nya moderaterna kan bli näst största parti. Men en sargad Allians med kanske en eller två borgerliga partier utanför riksdagen kommer att driva den nya Alliansen rätt i knät på miljöpartiet. Och vilka överenskommelser de har gjort med de nya Moderaterna tidigare vet vi ju resultatet av. DÖ fortsätter förstås. Eller så kan det bli att de två "statsbärande" partierna tar "ansvar" och bildar gemensam regering, eftersom man inser att de kan tillsammans driva en någorlunda företagarvänlig politik och kanske få fart på svensk ekonomi under 2018-2022.

Men om vi förutsätter att de makroekonomiska faktorerna är precis som de är nu. Dvs. att andra regioner i världen fortsätter att nagga europeisk ekonomi i kanten genom tuffare konkurrens med mera. Eller för att uttrycka det på ett annat sätt. Blir det bättre i Europa och inom EU i framtiden? Knappast med dagens politiska riktning.

Och om det går dåligt för Europa, så går det dåligt för Sverige. Så enkelt är det.

Nåväl, jag är övertygad om att OM Alliansen väljer att vara lite mer ödmjuka inför väljaropinionen och faktiskt kastar DÖ där den hör hemma, nämligen i runda arkivet. Då skulle vi kanske få en relativt borgerlig och socialKONSERVATIV politik hela vägen till minst 2026, kanske ända till 2030.

Sen borde kanske alla partier rensa upp bland sina foliehattar, skygglappar, utopister och faktiskt driva fram realpolitikerna i partierna. För de av väljarna upplevda REALA problemen måste få en lösning som löser problemet, inte bara få sig ett reklambudskap att det är inte så illa som man upplever det som.

Jag vet inte hur det är med dig, men jag kan helt säkert säga att Sverige var mycket, mycket tryggare förr. Allt var inte bättre då, men mycket är mycket, mycket sämre nu.

Det sagt som en väljare, som inte var otrygg förr, men är det idag.
 

Decemberöverenskommelsen är statsmannamässigt förkastlig

Så var vi där då. Budgeten har presenterats i riksdagen. Lyssnade man till en del av kverulanterna som stod i talarstolen, så var de lika fokuserade på debatten som en tonåring som uppdaterar sin KIK.

Man kan kort och gott konstatera att våra folkvalda parlamentariker inte gjorde det som de är betalda för, nämligen att leda landet och göra det i enlighet med folkviljan. (S)(v)a(MP)-regeringens budget är precis lika dålig som man kunde tänka sig från ett gäng gymnasister som fick approximera i Excel och dessutom undanhåller man fakta eller nya kunskaper vad gäller budgetens ingångsvärden.

Dessutom har man mage att påstå att det blir bara liiite sämre för 6 av 10 skattebetalare, när verkligheten är att 8 av 10 får det sämre.

Men de värsta hycklarna är trots allt den så kallade Alliansen. Allians mot vad? Inte regeringens förödande ekonomiska politik i alla fall. För om man vore en allians, så borde man väl rösta emot regeringens budget. Men nä, här kör man bara ett budskap till väljarna att regeringens budget är dålig och sen gör man inget åt det. Vad ska väljarna göra då? Inget annat än hosta upp stålarna som Magdalena Anderssons skattehöjningar kostar. Utan att gnälla. För det kan vi göra först i september 2018.

Nåväl, det vore bättre med ett omval nu än 2018. För det är väl ingen som tror att regeringens politik kommer att leda till fler jobb, bättre skolor, mindre kriminalitet osv? Nä, just det. Och kommer Alliansen att kunna leverera ett alternativ? Nä, snarare att man kör en återställare, dvs. 8 av 10 väljare kommer att få det ekonomiskt bättre. Däremot så kommer man inte att lösa det som så fint kallas för samhällsutmaningar och ansvarstagande.

Faktum är att jag tror att ett nyval nu skulle vara bättre än ordinarie val 2018. Visst, SD kommer att öka. Men samtidigt så lär SD få mindre i valet 2018 med ett nyval nu, än om vi väntar på det ordinarie valet då. Min prognos är att utan omval, så får vi se ett SD med närmare 35%. Men med ett omval, där något block väljer att kompromissa med SD, så kommer SD inte över 25% 2018.

Men det är klart, för att tänka sådana tankar, så måste man vara strateg. Vilket både regeringen och Alliansen har bevisat, att de saknar den förmågan.

Jo, de har nog tänkt en tanke inför 2018. Att om SD blir största eller näst största parti, så bildar socialdemokraterna och moderaterna regering. Utan MP och med eventuellt C och KD ute ur riksdagen. OM det händer, så blir valet 2022 riktigt intressant, förutsatt att nuvarande öppna hjärtan politik och dito inom vård, skola och omsorg fortsätter, så kommer sannolikt SD att nå den magiska gränsen 50,1%.

Men för fan, fortsätt att köra rätt mot isberget. Jag är pensionär snart nog, så jag kan säkerligen flytta till ett lågskatteland och titta på från läktaren, när Sverige sjunker.

För trots allt, decemberöverenskommelsen var bara avsedd att rädda vissa partier som hängde på gärdsgården att åka ut. Som KD och C. Möjligen också FP, som det såg ut.

Men det vi ser nu i opinionsundersökningarna är bara ett resultat av DÖ. Så varför är man förvånad. Även om SD kallar sig socialkonservativa, så ser många före detta borgerliga väljare bara social(konservativa). Och man röstar som konservativ på det parti som applicerar konservatism bäst, om det är ens enda alternativ.

SD idag är lika lite nazister och fascister som S idag består av skallmätare och steriliseringsivrare.

Bara att röra sig vidare in i framtiden och erkänna att i princip alla partier har ett osnyggt historiskt bagage. Men det viktiga är inte historien, utan vad vill vi i framtiden.

Och för de som inte är statsmän/kvinnor/hen, så måste jag säga att framtiden är inte one-liners, klatschig reklam och budskapsbaserad politik.

Utan det är att faktiskt skapa en realpolitik som fungerar på riktigt och som väljarna faktiskt har förtroende för. För NI, kära riksdagsledamöter, representerar OSS, folket och vår vilja. Inte vad ni själv vill......

Åkesson leder ett öppet rasistiskt parti

Så börjar docenten i filosofi, Martin Peterson, sitt inlägg i SvD mot Sverigedemokraterna.

Uppenbarligen behöver filosofie studenter inte läsa logik nuförtiden. För logik brukar leda till att man kommer fram till ett antal slutsatser, eller i värsta fall konsekvenser.

Först och främst, det första stycket försöker verkligen göra en koppling mellan SD och Breiviks dåd. Guilt by association, även om det inte finns en tillstymmelse till koppling mellan SD och Breivik.

Med SAMMA logik, så borde vi påminna oss om att ISLAM är skyldigt till de dåd som utförs av Daesh, Boko Haram, al-Quaida med flera organisationer. För att inte tala om de brutala lagar med kropps- och dödsstraff som NATIONALSTATEN Saudiarabien genomför. Martin problematiserar inte alls kring det faktum att svenska skatter går till ISLAMISKA organisationer i Sverige, som står för Sharia, vilket strider mot alla former av svensk demokratisk värdegrund. Men Martin ser antagligen ingen koppling mellan islam och bestialiska juridiska system och terrororganisationer.

Att det står att "Sverige är svenskarnas land" i SD:s partiprogram kan väl inte vara så sensationellt. Jag undrar om Martin har läst Regeringsformen.?

 25 § För andra än svenska medborgare här i riket får
särskilda begränsningar göras genom lag i fråga om följande
fri- och rättigheter:
1. yttrandefriheten, informationsfriheten, mötesfriheten,
demonstrationsfriheten, föreningsfriheten och
religionsfriheten (1 § första stycket),
2. skyddet mot tvång att ge till känna åskådning (2 § första
meningen),
3. skyddet mot kroppsligt ingrepp även i annat fall än som
avses i 4 och 5 §§, mot kroppsvisitation, husrannsakan och
liknande intrång, mot intrång i förtroliga försändelser och
meddelanden samt i övrigt mot intrång som innebär övervakning
och kartläggning av den enskildes personliga förhållanden (6 §),
4. skyddet mot frihetsberövande (8 § första meningen),
5. rätten till domstolsprövning av frihetsberövande av annan
anledning än brott eller misstanke om brott (9 § andra och
tredje styckena),
6. offentligheten vid domstolsförhandling (11 § andra stycket
andra meningen),
7. författares, konstnärers och fotografers rätt till sina
verk (16 §),
8. rätten att driva näring eller utöva yrke (17 §),
9. skyddet för forskningens frihet (18 § andra stycket),
och 10. skyddet mot ingrepp på grund av åskådning (21 § tredje meningen).

På sådana föreskrifter om särskilda begränsningar som avses i
första stycket ska 22 § första stycket, andra stycket första
meningen samt tredje stycket tillämpas. Lag (2010:1408).

Märkligt att Martin inte har noterat att grundlagen tillåter att man tar rättigheter från invånare i Sverige, som inte är svenska medborgare. Inklusive de rättigheter som Martin antagligen tror är generella för alla som är invånare i Sverige. Så SD säger i princip att svenskar har fler rättigheter i Sverige än utlänningar. Måste vara märkligt för Martin att konstatera att grundlagen håller med SD.

Även citatet "Alla människor är inte likadana" kan väl hänföras till Regeringsformen. Plus att jag måste vara ärlig och säga att jag tycker inte att en islamist eller en person som vill införa sharia eller för den delen kommunistisk revolution känns som förenlig med svenska demokratiska värderingar. Men Martin tycker antagligen att sharia och kommunism är lika bra som svenska demokratiska värderingar?

"Låt alla folk vara herrar i eget hus" är ju också rakt av det som beskrivs i Regeringsformen.

1 kap. Statsskickets grunder

1 § All offentlig makt i Sverige utgår från folket.

Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på
allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett
representativt och parlamentariskt statsskick och genom
kommunal självstyrelse.

Den offentliga makten utövas under lagarna.

Alltså har det svenska folket rätt till självbestämmande enligt den allra första paragrafen i svensk grundlag. Kan ju inte vara särskilt odemokratiskt?

 Sen följer en egen tolkning av dessa citat som är rent horribel. "Vi i SD tycker att folk som inte ser ut och beter sig som vi är ett väldigt stort problem, just därför att de inte ser ut och beter sig som vi!". Inget som någon sverigedemokrat har någonsin satt, utan just en tolkning som Martin har gjort på egen hand. 


Sen föreslår Martin att vi ska följa Catos exempel och påminna om det som Martin tycker sig ha bevisat, nämligen att SD är rasistiskt.

För övrigt anser jag att vänsterpartiet är ett icke-demokratiskt kommunistiskt parti med en icke-frihetlig politik.

För övrig anser jag att miljöpartiet är miljöfascistiskt parti med en icke-frihetlig politik.

Men för fan Martin, det är bara att du läser in kursen i logik och kanske ska du ta den fulla konsekvensen av din logik och applicera den på andra partier i riksdagen också?

Även näringslivet har bäst före datum

Nu har jag nog hört ett av årets mest senila inslag i radion. Marcus Storch ondgör sig på ett väldigt konstigt sätt över näringslivets kontakter med Sverigedemokraterna. Framförallt är det inslaget i Sveriges Radio som är riktigt frapperande.

Man kan konstatera att i princip så går Marcus argumentation ut på att bara för att sju övriga partier inte vill samarbeta med SD, så är partiet inte rumsrent. För att inte tala om det retoriska misslyckandet där han jämför SD med barnamördare.

Vi kan konstatera att det retoriska tricket är att sju partier inte vill samarbeta med SD är i praktiken bevis för att SD är ett parti som inte är seriöst. Ett av de sju partier som Storch hänvisar till är det ledande regeringspartiet. Det ledande regeringspartiet har i regeringsställning steriliserat tiotusentals svenskar. Man har ägnat sig åt rasbiologi och rashygien. Regeringspartiets stödparti, MP, har väl lägst förtroende bland just näringslivet. Det inofficiella stödpartiet till regeringen, V, har en lång och fin tradition av att stödja socialistiska diktaturer. Inte ens partiets främsta företrädare kan avgöra huruvida demokratin är bättre i USA än på Kuba. Bara det säger allt om de mörka krafter som regeringen BEVISLIGEN har i sitt bagage och även till viss del fortfarande har.

Så frågan är, vad gör Storch om SD får 50,1% i något val? Om de utesluter alla andra partier från samarbete, blir de andra parias för näringslivet då?

All strategi som bygger på att isolera SD kommer att medföra fler röster till SD. Fast Storch förstår sig antagligen inte på politisk strategi. Undrar vad han förstår sig på egentligen?

Nä, jag tror att Marcus Storch ska ta sina miljoner och pensionera sig. För inte skulle jag vilja ha en näringslivstopp som resonerar så luddigt att det känns nästan som att lyssna till en Alzheimerpatient. Eller i värsta fall, en person som har känslomässiga argument som inte bygger på fakta eller realiteter. I vilket fall, bäst före datumet har passerats.

Regeringen och kungen kan antagligen ge honom en medalj. För en rejäl pension, det har han ju redan.

Öppna hjärtan, German style

Ingen kunde väl missa hur Tysklands moder Merkel öppnade sitt hjärta för flyktingarna. Det skedde alltså i förra veckan. Nu, elva dagar senare är det tyska hjärtat inte lika öppet. Gränsen till Österrike stängs och antaligen kommer Dublinförordningen att införas med full kraft.

Helt plötsligt ter sig Orbans stängsel ganska logiskt. Som första Schengenland kommer säkerligen Ungern att få registrera och behandla asylansökningarna i Ungern. Och hur det slutar, kan vi säkerligen ana. Ungern är fortfarande ett relativt fattigt land, efter 1900-talets kommunistiska katastrof. Att ens tro att Ungern har ett socialt skyddsnät som är tillnärmelsevis likt det svenska är en utopi. Och flyktingarna kommer säkerligen att "försvinna" från Ungern i hopp om att hitta länder med bättre trygghetssystem. Troligen kommer Ungerska registreringar av flyktingar också att "försvinna".

Så frågan är, ska vi verkligen kasta skit på Ungern och övriga gränsländer i Schengenområdet? Nej, det är djupt orättvist att göra det, eftersom dessa länder har redan relativt dåliga ekonomier. Så fråga är, vad ska vi göra då?

Merkel har bevisat en sak. Och det är att elva dagars öppna hjärtan, det är vad EU:s ekonomiska lokomotiv klarar av. Sverige är ett högskattetåg, så här går det att köra ett tag till. Men när tar det slut för oss, om tyskarna inte klarar det mer än i elva dagar? Elva veckor? Elva månader?

Om du frågar mig, så klarar vi inte ens dagens situation. Och att diverse systemkollapser kommer att fortsätta att fördjupas hos svenska kommuner, landsting och till slut i de statliga omfördelningssystemen. Och vad har vi då kvar?

Nä, det är bara att inse, att det är dags att åtgärda sjukdomen i Mellanöstern och inte bara lappa och laga i en situation som bara blir värre. En del debattörer har börjat vakna i frågan, men det kommer att ta tid, pengar och kraft. Plus ett helt nytt diplomatiskt klimat, som tillåter realpolitik.

Eller som jag skulle vilja kalla det, brutalpolitik. Det måste vara ett slut med daltandet av Mellanösterns och för den del Afrikas diktaturer. Dags att visa vad som gäller, på riktigt.

Visst, det kan kosta på och FN-systemet kommer troligen att krascha. Men frågan är, varför ska vi hålla ett system under armarna, som är totalt handlingsförlamat? För politiska organisationer kan bara fortleva på sina meriter i dagens gärningar, inte på minnet från fornstora dagar.

Just ja, med tanke på att Tyskland väljer att stänga gränsen, så är det inte dags att sluta med kampanjer som #jagdelar? För trots allt, det är alltid någon annan resurser som man vill dela. Mer korrekt borde kampanjen hetat #jagdelarandraspengar

Islamiska Staten I Sverige

Jo serru min son.

En gång fanns det något som hette svenskar. Sen valde de att bli självdestruktivt goda genom att skänka allt de hade till alla andra, utom just svenskar. Så idag så har Finland ett nytt grannland. Islamiska Staten I Sverige. Eller nästan i alla fall. Riksdagen klubbade igenom det mesta av sharialagarna, utom dödsstraff. Det skulle ha kunnat leda till att Sverige blev utsparkat ur EU, och mullorna var inte riktigt sugna på att bli av med alla stödpengar från EU.

Jazia, dvs. extra skatt på kristna och judar var redan infört i Sverige. De flesta muslimer arbetar inte, utan det är de kristna och judarna som betalar för muslimerna.

Och ateisterna, de packade ihop och flyttade till grannländerna. Märkligt nog, när ateisterna försvann, så försvann många tjänstemän, ingenjörer, läkare, lärare med mera. Men ingen fara. Mullorna har börjat med madrasas istället. Så nu är Koranen den första läseboken för barnen.

Men min son, nu ska vi inte prata om det som hände efter grundlagsändringen 2042. Nu ska vi fundera på hur Finland ska hantera det faktum att den svenska minoriteten i landet uppgår till 20% numera. Många svenskar valde nämligen att flytta till Finland, då de såg en snarlik utveckling i Norge och Danmark, som den som Sverige fick. Så de tog det säkra för det osäkra och valde Finland.

Fast riksdagsarbetet har blivit lite mer komplext, då Sannfinländarna har 49% av riksdagsmandaten och Svenska Folkpartiet har 20%. Det parlamentariska läget är kinkigt. Man diskuterar dock en juniöverenskommelse, där man inte röstar mot regeringen, trots att man är i opposition. Så att det inte blir för mycket inflytande från svenskarna.

Nåväl, vi får se var vi hamnar i framtiden.

PS: Texten ovan är ironisk. All likhet med verkliga politiska förhållanden är slumpmässig, satirisk och möjligen överdriven för att skapa maximal turbulens i mottagarens PK-filter....

Den progressiva socialisten

Jag har funderat på varför socialister på vänsterkanten kallar sig progressiva, dvs. sådana som utvecklar ett samhälle framåt i en positivistisk riktning.

Det vore mer korrekt om vänstersocialister kallade sig regressiva och repressiva.

Regressiviteten i socialismen innebär att man inrättar i princip ett feodalt system där en elit, normalt kallad nomenklaturan har makten. Och i sann feodal anda, så ärvs platserna i nomenklaturan. Det räcker med att säga Nordkorea, Kina, Vietnam, Sovjetunionen, Venezuela, så förstår ni nog min poäng.

Den repressiva delen utövas mot den del av befolkningen som inte är del av eller tycker som nomenklaturan. Kort och gott, man använder sig av statens våldsmonopol för att förtrycka övriga medborgare. Eller i vanlig socialistisk anda, alla ska ha det lika dåligt. Förutom nomenklaturan då, som har det mycket mindre djävligt än folket, eftersom de jobbar så hårt för folket.

Så vad säger ni som är socialister. Är det inte bättre att ni kallar socialismen för vad den är, regressiv och repressiv? Vänsteraktivister har bevisat detta gång på gång genom att bryta mot många fler lagar än konservativa någonsin har gjort. Och skyll nu inte ifrån er på att det är fel på lagarna. De flesta lagar som vi har i Sverige har stiftats av SOCIALDEMOKRATISKA ARBETAREPARTIET!

Tur att vi konservativa är progressiva på riktigt, eftersom vi tror på evolution, och inte samhällsomstörtande och samhällsförstörande revolution.

Det pågående världskriget

Efter första världskriget bildades Nationernas Förbund för att undvika framtida storkrig i Europa. Tyskland förnedrades genom fredsvillkoren och bäddade i praktiken för andra världskriget.

Efter andra världskriget sa vi aldrig mer till koncentrationsläger, etniska rensningar och massdödande av civila. Förenta Nationerna bildades av segrarmakterna.

Nu hävdar flera debattörer att det tredje världskriget pågår i praktiken i Mellanöstern. Bland dem Mats Svegfors på DN.

Analysen bakom definitionen av ett världskrig är väl lite skakig ur ett vetenskapligt perspektiv, men kanske ganska korrekt med tanke på hur många människor som drabbas. Men sen slirar analysen ordentligt, det är nämligen hur man ska ta prioriteringarna. Det är nästan så att jag tror att Svegfors missbrukar den retoriska tre-regeln och listar fyra punkter som måste göras. Och det är den viktigaste som kommer sist.

OM vi verkligen menar efter VK1 och VK2 att vi ska ALDRIG MER ha världskrig, så måste vi kanske avsluta världskriget. Eller ska vi nöja oss med punkterna ett och två och börja bygga läger där vi i praktiken förvarar människor, visserligen i säkerhet, men med litet hopp för egen försörjning? Eller vad är receptet egentligen enligt Svegfors?

Då är jag mer benägen att hålla med bloggrannen Brix Ski, som mycket tydligt pekar på vilka som är skyldiga till det tredje världskriget. Nämligen de flesta härskare i MENA området.

Så om vi ska vara tydliga. Vi vet VILKA som är ansvariga för kriget och lidandet. Vi har medlen att avsluta kriget. Så varför avslutar vi inte kriget då?

Jo, för att vi tror att bara vi är tillräckligt givmilda och har öppna hjärtan, så blir det bättre. Vilket inte kunde vara mer fel. För för varje flykting som kommer till EU, så finns det minst 99 lidande människor kvar i MENA-området.

Tyvärr måste vi tala om för kapitalisterna i USA att nu är det slutgullat med Gulfens härskare och dags att tala maktspråk med dem. Få slut på finansieringen av diverse terrororganisationer och sluta bråka om sunni eller shia har mest rätt inom islam. I värsta fall, hota dem med ett par megaton mot Mecca och Medina. Kort och gott, visa dem den stora käppen.

För en sak är klar, VI har inget ansvar för det som händer i MENA. Men VI har ett ansvar att få slut på kriget, om det är ett världskrig.

Fast det är klart, med dagens syltryggar till politiker utan någon form av statsmannaskap kan vi konstatera att det som händer är att vi betalar och betalar och betalar för politikernas godhet.

Men frågan är, har vi löst problemen, eller har vi flyttat hit problemen?

Min åsikt är att nu måste vi sätta hårt mot hårt. Och då talar jag inte om flyktingarna. Utan just mot de som faktiskt ansvarar för MENA-områdets problem.

Dags att utkräva ansvar av ledarna i de misskötta länderna.

För om det inte sker, så kommer våra politiker att utkrävas ansvar för ett havererat samhälle.

Doktorn har talat

Vi måste öppna gränserna - också för vår egen skull, skriver docent Robert Egnell på DN.

Artikeln är mycket tänkvärd och innehåller många sakargument för i princip fri invandring från diverse kriser till Europa.

Problemet är bara att det Europa som flyktingarna drömmer om inte finns och är inte möjligt för det stora flertalet av de som flyr från sämre förhållanden, oavsett om det beror på krig eller klimatkatastrofer. Det handlar nämligen om några principer som MÅSTE hålla, för att Europa ska fortsätta vara det som flyktingarna drömmer om.

För det första, man måste ha egen försörjning. Dvs. man ska kvalificera sig i ett lönearbete eller företagande. För de välfärdssystem som finns i europeiska länder tål inte ett uttag som ett antal miljoner migranter skulle generera. Det kan bara sluta på två sätt. Extremt höga skatter för de som arbetar (vilket inte kommer att hända), eller nedmontering av de välfärdssystem som flyktingarna såg framför sig. Behöver jag nämna att de som nyttjar välfärdssystemen i Europa idag är i många fall väljare också.

Eftersom många flyktingar faktiskt inte har en studiebakgrund som kvalificerar dem för anställningar, så måste man fråga sig, hur de ska försörja sig. Ett annat alternativ är att man säker lägstalöner till nivåer som tillåter väldigt låga löner, dvs. man gör mer enkla arbeten. Frågan är bara, vad fackföreningar och socialister tycker om det egentligen? Antagligen inte alls, men de nyliberala kommer att få glädjefnatt över att man har lyckats både med demontering av välfärdssystemen och relativt jämlika löneförhållanden.

Tyvärr måste jag säga att resultatet av mycket öppna gränser till Europa inte kommer att medföra att alla liv blir värda lika mycket, utan alla liv blir värda lika LITE. Jag riktigt ser framför mig ett stort prekariat som kommer förr eller senare att försöka införa kommunism 2.0 i Europa.

Vi ska vara väldigt tydliga med det faktum att en viktig anledning till att vi i Europa har fungerande välfärdssystem är det faktum att det är fler som betalar in till välfärdssystem än de som nyttjar dem.

Vad får vi med öppna gränser? Skulle gissa på att västeuropéer kommer att få samma levnadsstandard som säg i Polen eller Bulgarien. Det känns ju som en röstmagnet, eller hur? Allt för solidariteten.

Eller så har vi mitt alternativ. Börjar seriöst bojkotta länder som missköts. Om de dessutom sätter sin befolkning i misär, så borde R2P (responisbility to protect) utnyttjas till det yttersta och faktiskt sparka ut dem som skapar misären. Det vore fint med en EU-insats som faktiskt förklarade krig mot Daesh. Med av EU garanterade områden, där man fick vara säker.

Men det är klart, då kommer vi säkert på kant med Saudiarabien, Turkiet och en del andra länder som direkt eller indirekt stöttar Daesh.

Det bästa vi kan göra är inte att ta hit flyktingar, som leder till välfärdssystemkollaps, utan att vi tar oss till flyktingarnas länder och hjälper dem att införa de samhällssystem som vi har.

Statsmannen har talat

#jagdelar

Så var det dags för den stora kampanjen #jagdelar för att visa solidaritet gentemot asylsökande, migranter och flyktingar.

Det är notabelt att många kändisar deltar i den så kallade manifestationen. Budskapet är helt enkelt att man ska vara solidarisk och ställa upp för människor i nöd. Inget fel i det och ganska oantastligt.

Men, det som smakar illa är att jag är helt säker på att om man granskar dessa kändisar, så kommer man sannolikt att hitta ett riktigt unket faktum. Nämligen att dessa kändisar har skatteupplägg för att minska sin skatt maximalt. Kort och gott, man vill MINIMERA sin solidaritet genom att betala så lite skatt som möjligt.

Självklart kommer mothugget att vara att att de har lagliga skatteupplägg som godkänts av både revisorer och skatteverket. Må så vara, men den vanliga Svensson har inte råd med revisorer för att minimera sin skatt. Så det betyder i vanligt tal att kändisarna vill att Svensson ska vara solidarisk. För artisterna är ju solidariska genom att skriva på floskelkampanjen. Inte genom sin plånbok.

Så jag har ett förslag till dessa kändisar. Agera solidariskt själv genom att MAXIMERA er skatt. För trots allt, så kan ni väl lika gärna ta ut intäkterna som ni får som LÖN. Det skulle innebära att era miljonintäkter som ni bokför i era företag kan beskattas maximalt. Men ingen fara. Ni kommer inte att behöva vara mer solidariska än maximalt 55% av era inkomster. Så varför ska ni då ta ut inkomsterna som aktieutdelning med 3:12 regler och bara vara solidariska till 20%?

Men som sagt, vad vet väl en enkel Statsman som maximerar sin skatt? Troligen maximeras den ännu mer för att täcka ökade kostnader, samtidigt som de solidariska kändisarna skrattar hela vägen till banken och köper miljökompenserade resor till Thailand, Monaco och den franska rivieran.

Jag, avundsjuk? Så klart. För jag är troligen mer solidarisk än kändisarna, som försöker att få mig att känna mig osolidarisk.

För till skillnad från dem, så är jag ingen hycklare.

Samtal med doktorn

Igår hade jag ett intressant samtal med doktorn, dock inte en medicine sådan. Det gav upphov till reflektioner om migration.

Vi börjar kanske morgonen lite enkelt med lite grundläggande fakta.

1. De flesta EU-länder är idag högskatteländer med relativt väl fungerande välfärdssystem.
2. De flesta EU-medborgare är idag mycket nöjda med att man har fungerande välfärd.
3. De flesta EU-medborgare accepterar med sina politiska val att relativt många EU-medborgare är arbetslösa, men försörjs på något vis av välfärdssystemen.
4. De flesta EU-medborgare hjälper gärna människor i nöd.

Så vilka reflektioner har jag fått då?

Jo, i många EU-länder har vi en arbetslöshet på mellan 6-25%. Det är inte orimligt att anta att med det skattetryck som finns i många EU-länder, så kan vi säkerställa en rimlig levnadsnivå för de arbetslösa. I praktiken kan vi nog konstatera att man har infört något som liknar medborgarlön med välfärdssystemen. Sen har vi kanske lite olika nivåer på välfärden länderna emellan, men de är hyfsat lika vad gäller basala tjänster som säkerställer tak över huvudet, mat för dagen och basal sjukvård och skola.

Om vi tar och tittar på Sverige specifikt, så har vi mycket lyxiga välfärdssystem, sett ur ett europeiskt perspektiv. Vi har idag nästan en halv miljon arbetslösa. Och ungefär 80.000 lediga jobb. Så det finns ett ledigt jobb på 500.000 arbetslösa.

Men då kommer vi till frågan, hur ska vi ta hand om flyktingarna som är på väg till främst Tyskland och Sverige?

För hög skatt, det kan vi acceptera. Men frågan är, kan skatten bli för hög? Frågar du en kommunist eller vänstersocialist, så är de antagligen inte nöjda förrän du får behålla ett tionde av din lön och resten fördelas av nomenklaturan efter eget skön. Självklart med en procent till nomenklaturan för besväret. Men alla andra då? Det första som händer är antagligen brain-drain, dvs. de som har intellektuell kapacitet, driv och vilja, kommer säkerligen att hitta andra länder att flytta till. Medelklassen kommer att beskattas mycket högt och får betala allt högre skatter, som de inte får någon utdelning på.

Sen kommer vi till välfärden, hur långt ner har vi råd att sänka den? Socialt acceptabel lägsta standard MÅSTE sjunka, om vi ska fördela skattemedel på fler. OM vi antar att vi skulle öppna våra hjärtan riktigt ordentligt och ta "vårt ansvar", så kan vi nog anta att halverad nivå på all välfärd är sannolikt oacceptabel för väljarkåren. Skulle någon fattigpensionär acceptera halva pensionen? Den som har försörjningsstöd, skulle man acceptera halverat stöd? Ni ser nog min poäng. Eller ska vi sänka kvalitén på sjukvården och skolan? Minska på polisen? Eller skaffa oss sämre infrastruktur vad gäller vägar, järnvägar, kollektivtrafik, vatten och avlopp osv?

Accepterar medborgaren att man försörjer allt fler med allt högre skatter bara för att öppna sina hjärtan? Speciellt om de nyanlända migranterna börjar ställa krav på särrättigheter på grund av sin religion eller kultur. Införandet av hädelselagar, begränsningar av yttrandefriheten för att inte "kränka" gudar och profeter osv?

Visst vill vi gärna hjälpa, men det gör vi i tron att det är "någon annan" som betalar. Som nyligen visats i media, så är svensken inte ens medveten om att man redan idag har ett totalt skattetryck på ungefär 52%. Smaka på den. Över hälften av din lön går till att betala för just välfärden med mera. Så när tycker DU att det blir för mycket skatt för din del? 60%, 70%, 80%? För min del tycker jag nog att redan 52% är lite mycket. Av princip borde skattetrycket vara maximalt 50%. Och kom inte och gnäll över att rika kan betala mer. Javisst kan de det, men det blir ingen skillnad i kassakistan, eftersom för få är rika. Ergo, de rika kommer att flytta.

Jag fruktar att vi är på väg mot ett samhälle som i praktiken  är en nattväktarstat med minimal välfärd. Vi blir som USA med andra ord. Kanske inte så kul att få ett två tredjedelssamhälle. Och USA är nog på väg till att bli ett en tredjedelssamhälle. Jag är ganska övertygad om att dagens medborgare inte önskar avskaffandet av välfärdssamhället. Så frågan är vad som kommer att hända i framtiden?

Doktorn sa att det kommer antagligen bli väldigt obehagligt i framtiden. Jag är benägen att hålla med. Fast jag tror att det blir värre än så.

De medborgare som vill behålla välfärdssamhället kommer förr eller senare att inse vart vi är på väg, och kommer att välja därefter. Troligen kommer en radikalisering att inträffa. Så jag antar att det nya normala bland svenska väljare som vill behålla välfärdssystemen kommer att bli SD. SD kommer att tvingas att göra icke-medborgare till andra klassens medborgare på grund av att medborgaren vill behålla sina välfärdssystem. Vi kommer troligen alla att ha samma nivå på sjukvård. Men jag tror att bland annat medborgarskap kommer inte att delas ut som lördagsgodis. Jag tror inte heller att införda språktest kommer att vara ett större hinder för medborgarskap. Däremot förutser jag att man kommer att införa ett absolut krav på egenförsörjning för att få erhålla ett medborgarskap, om du inte har minst en förälder som är svensk medborgare. Fundera på konsekvensen av den karamellen. I praktiken, ett välfärdssystem och ett stöd för medborgare och ett riktigt minimalt dito för icke-medborgare. Vad kan gå fel?

Tror ni att jag har fel? Då ska ni fundera på hur många pensionärer vi har, som definitivt anser sig ha rätten till de pensioner och förmåner som de har arbetat för ett helt yrkesliv. Fundera på de svenskar som är lågavlönade. Eller de som går på försörjningsstöd idag. Hur många miljoner människor blir det som röstar? Skulle tro att de väljarna räcker för ett 50%-igt parti. Jaja, många pensionärer röstar på socialdemokraterna av gammal vana. Men den vanan slutar när de upptäcker SD:s folkhemspolitik och att faktiskt, så blir det mycket märkbara försämringar i den egna välfärden.

Det är lätt att öppna sina hjärtan, när det är någon annan som betalar. Men NÄR, inte om, utan NÄR du upptäcker att det är DU, dina barn och dina barnbarn som betalar, då är det nog inte lika smakligt. Ungefär som lattehippsters som röstar F! och MP på Södermalm. De är inte verklighetens folk.

Verklighetens folk är de som får leva med konsekvenserna av dagens politik. Om nu någon inte fattar det, så röstar verklighetens folk efter vad de uppfattar är relativt bra för dem, när det väl gäller.

Så jag måste tacka doktorn för dessa reflektioner. Dock så är jag mer cynisk än den gode doktorn. Kanske beror det på att livets hårda skola ger andra perspektiv än akademin. Och många, många fler människor har gått på LHS än i akademin. Eller så är jag kanske bara lite mindre öppen i hjärtat och håller mina nära och kära för mer än för mig okända människor.

Så, doktorn, det blir inte dåligt, det blir värre. Frågan är bara när, var och hur smällen kommer.