En observation gjord igår kväll

Jag vill tacka Den sjätte mannen för en trevlig kväll igår. Det var många närvarande av olika sorter i bloggosfären och partifärger. Ingen nämnd och ingen glömd.

Det som är intressant är att jag gjorde en observation i församlingen som gav mig en insikt.

Nämligen att det är sannolikt att många politiker har glömt en av ledarskapets hörnstenar, nämligen Maslows behovstrappa eller behovspyramid. Det är grunden för att förstå hur människor agerar och varför de agerar som de gör. Det finns givetvis andra faktorer, men om vi antar att behovspyramiden är evolutionspsykologiskt hyfsat korrekt för att bedöma en individs drivkrafter.

Så vad var min insikt då?

Jo, jag upptäckte att politiker ligger absolut inte i samma del av behovspyramiden som de flesta väljare gör.

Om vi utgår från botten, så kan vi nog korrekt anta att man behöver i grunden inte svälta, frysa eller törsta ihjäl. Dvs. behovspyramidens första del är applicerbar på hela befolkningen.

Men sen börjar det bli lite skakigt. Steg två innebär att man behöver trygghet. Och det innebär faktiskt trygghet i både det lilla och det stora. Jag är ganska säker på att med dagens no-go zoner, gruppvåldtäkter, gangsterskjutningar, handgranatsövningar på allmän plats, spontana balkongfall och allt det andra som är tydligt observerbart för de flesta, innebär också en minskad trygghet. Skolans disciplinproblem är ett tydligt exempel på en för många barn otrygg miljö. För att inte tala om äldre och pensionärers villkor. Otryggt helt enkelt.

Behovet av kärlek och gemenskap kan inte heller uppfyllas om människan inte känner sig trygg i samhället. Hur kan man våga ut och träffa nya människor, om man känner sig instängt för att man känner sig otrygg på allmän plats?

Som ni ser, så är nog de flesta väljare i steg två i behovspyramiden. Tyvärr så har en nästan enig politikerkår tillsammans med journalister och andra opinionsbildare ett liv som inte är som för de flesta väljare. Nämligen deras liv finns i steg fyra till fem i behovstrappan. Tyvärr verkar det som om många människor i samhällseliten bedrar sig själv genom att tro att i princip alla människor lever i samma del av behovspyramiden. Det gör man med hjälp av tjänstemän i åsiktskorridoren, som vet vad beställaren vill ha/höra. Och av självbedrägligt beteende av media, som mörkar den verklighet som många upplever. Nästan aldrig får vi höra att det finns makthavare som bor där problemen existerar. Eller tar del av den allmänna välfärden. Här finns det gott om plats för privata alternativ för att få en gräddfil som väljaren i gemen inte har eller kan få del av. Tyvärr så är denna elit såpass bortskämd, att de börjar likna en viss fransk drottning, som kommenterade brödbristen med att bönderna fick väl äta gräddbakelser istället.

Det värsta är att politikerna verkar tro att väljarna är korkade. Det är nog dags att upplysa dem om att väljarna i Sverige har sannolikt en IQ på 100, dvs. man är vid sina sinnens fulla bruk.

Är det någon som tycker att det är trovärdigt att Gustav Fridolin påstår att han bor i Hallonbergen, när vi vet att han bor i Duvbo, som är en av Stockholms absolut dyraste villastäder? Eller Åsa Romson oskattade diesel, giftiga bottenfärg och icke befintliga exekutiva makt som vice statsminister.

Eller för den delen, en kändiselit som kräver likt Henrik Schyffert att det kostar bara lite pizza och Netflix att öppna sitt hjärta. Alla ska vara solidariska. Samma kändisar som gärna delar med sig av andras skattepengar, men själv sitter med företagskonstruktioner för att minimera sin skatt. Solidaritet, javisst, men lite mer solidariskt för andras plånböcker.

Just ja, Magdalena Anderssons nya budget drabbar åtta av tio med HÖGRE skatter. Kan ni gissa vilka som INTE drabbas. Just ja, de där kändisarna som inte tar ut lön, utan aktieutdelning med endast 20% skatt och inte löneskatter på 50-65%.

Så där har vi problemet. Många, många politiker och opinionsbildare kan inte föreställa sig hur livet är när man som väljare är i steg två i trappan och saknar trygghet i sin vardag. Det kan innebära trygghet från brott, trygghet till arbete/utkomst, trygghet till en fungerande skola, trygghet till en vård värd namnet, som inte bara klämmer i folk Alvedon när de har ont, utan gör något åt orsaken och inte symptom. Man vill ha trygga allmänna kommunikationer, man vill känna sig trygg på pendeltåg, bussar, SJ med mera.

Vad får då väljarna av politikerna som har sina liv högre upp i trappan. I sämsta fall dåliga reklamkampanjer som påstår att väljarens upplevelse av verkligheten är fel. Ignorans när man påtalar uppenbara problem. Ineffektiva lösningar som genererar fin statistik, men inget bestående resultat. Med mera.

Och det värsta av allt, man idiotförklarar ett partis väljare genom att ingå en överenskommelse om att man ska bara bedriva plakatopposition i riksdagen, men faktiskt inte utnyttja sina röster. Då kan väl de riksdagsledamöterna ställa sina stolar till förfogande, eller i alla fall inte kosta lön. Tjänstledigt utan lön, det är vad de borde ha till nästa val. För de har ju kommit överens om att inte rösta mot. Alltså så räcker det med S, MP och SD politikerna i riksdagen. För de jobbar väl, typ.

En statsman kan och får aldrig ignorera det som väljarna upplever. Den dagen man gör det, så börjar förtroendekapitalet att sjunka. Politikerförakt är inget som väljaren håller på med för att det är roligt att hacka på politiker. Politikerförakt genereras av politikernas skamlösa ignorans för väljarna och deras åsikter.

Det värsta av allt är att när det finns ett parti i riksdagen just nu som verkar tala till väljarna på väljarnas vis, så försöker övriga partier att ignorera detta parti. Vilket i förlängningen kommer att leda till att allt fler väljare kommer att gå till just detta parti.

Varför blir det så då? Är det någon som på riktigt tror att vård, skola och omsorg blir bättre till 2018? Eller att helt plötsligt får vi ett antal fler PRIVATA arbetstillfällen på arbetsmarknaden? Att boendekostnaderna blir lägre? Maten blir billigare? Pensionärerna får det bättre? Att våldet minskar? Att utanförskapet och bristande integration inte ökar?

Jag är mycket, mycket pessimistisk för Sveriges framtid med den destruktiva politik som dagens regering driver. Jag är också pessimistisk inför det faktum att Alliansen faktiskt inte levererar så mycket bättre. Eller att man inte fäller regeringen och faktiskt tar och presenterar ett vettigare alternativ.

När jag tog upp diskussionen, så påstod vissa att ett samarbete med SD var omöjligt för att de var SOCIALkonservativa. I princip sossar av 50- och 60-talssnitt. Men varför inte fokusera på att de är socialKONSERVATIVA. För hos sossarna har vänsterfalangen i princip segrat i och med samarbetet med miljöpartiet. Så sossarna är i mångt och mycket light-Vänsterpartiet.

Men visst, vi kan blunda för verkligheten. Jag förutspår att SD blir största parti 2018. Därför kommer de av talmannen att få första tjing på att bilda regering. De övriga vill förstås inte bilda regering med SD, så då går alternativet till näst största parti. Men jag misstänker att även då, så kommer socialdemokraterna att bilda regering med MP och kanske till och med V. Men det räcker inte med för att få fler röster än SD och Alliansen. Så DÖ fortsätter i så fall mandatperioden 2018-2022. Möjligen kommer folk att tröttna på nuvarande regeringens skatter och de nya moderaterna kan bli näst största parti. Men en sargad Allians med kanske en eller två borgerliga partier utanför riksdagen kommer att driva den nya Alliansen rätt i knät på miljöpartiet. Och vilka överenskommelser de har gjort med de nya Moderaterna tidigare vet vi ju resultatet av. DÖ fortsätter förstås. Eller så kan det bli att de två "statsbärande" partierna tar "ansvar" och bildar gemensam regering, eftersom man inser att de kan tillsammans driva en någorlunda företagarvänlig politik och kanske få fart på svensk ekonomi under 2018-2022.

Men om vi förutsätter att de makroekonomiska faktorerna är precis som de är nu. Dvs. att andra regioner i världen fortsätter att nagga europeisk ekonomi i kanten genom tuffare konkurrens med mera. Eller för att uttrycka det på ett annat sätt. Blir det bättre i Europa och inom EU i framtiden? Knappast med dagens politiska riktning.

Och om det går dåligt för Europa, så går det dåligt för Sverige. Så enkelt är det.

Nåväl, jag är övertygad om att OM Alliansen väljer att vara lite mer ödmjuka inför väljaropinionen och faktiskt kastar DÖ där den hör hemma, nämligen i runda arkivet. Då skulle vi kanske få en relativt borgerlig och socialKONSERVATIV politik hela vägen till minst 2026, kanske ända till 2030.

Sen borde kanske alla partier rensa upp bland sina foliehattar, skygglappar, utopister och faktiskt driva fram realpolitikerna i partierna. För de av väljarna upplevda REALA problemen måste få en lösning som löser problemet, inte bara få sig ett reklambudskap att det är inte så illa som man upplever det som.

Jag vet inte hur det är med dig, men jag kan helt säkert säga att Sverige var mycket, mycket tryggare förr. Allt var inte bättre då, men mycket är mycket, mycket sämre nu.

Det sagt som en väljare, som inte var otrygg förr, men är det idag.