Ofog har rätt?!

Som bekant så finns det många ordspråk i svenskan som härleder till fenomen som är kopplade till djur. En av dem är att även en blind höna kan hitta ett korn (av sanning). Och här finns Ofog idag. Fast en blind höna är fortfarande blind. Speciellt för verkligheten.

Ofog avslöjade härom dagen försvarsbloggaren Wisemans identitet. Därefter har det debatterats lite fram och tillbaks om det var nödvändigt och varför. Jag är nog benägen att hålla med om att om bloggare vill vara anonyma, så ska de få vara det. Ofogs intresse att avslöja Wiseman döljer man bakom ett antal snömosiga förklaringar där man antyder att Wiseman KAN gå ärenden för både vapenindustrin och USA:s krigsmakt.

Pelle Sunvisson, som har gjort sig till Ofogs taleshen i ärendet verkar vara riktigt stolt över vad man har åstadkommit. Det som framkommer efter lite Google-Fu är att han är också aktiv inom Rättvisepartiet Socialisterna i Brandbergen, så han har definitivt inte bara en pacifistisk fredsagenda. Som man kan läsa tydligt, så verkar inte RS ha några problem med att använda våld mot det som de betraktar som fiender, i det här fallet nazisterna i Kärrtorp.

Härvidlag kan vi nog fastställa att Pelle Sunvisson inte har några problem med våld som medel för att uppnå mål, så länge som de uppfyller just RS politiska världsåskådning. Det räcker med att läsa deras hemsida, så inser man att deras politik är ska vi säga, något skruvad, åt vänster.

Men finns det något som Ofog har rätt i då? Jo, faktiskt. Men det är det enda som Ofog inte orkar analysera mer i sitt svar till Wiseman. Och det är kritiken mot det som man kallar den amerikanska krigspolitiken. Kanske för att det är jobbigt att tänka rätt längre stunder.

Så, varför kritiserar inte Sverige och svenska politiker den amerikanska krigspolitiken. Jo, för att idag är nationalstaten Sverige helt beroende av hjälp utifrån för att bevara sin suveränitet som nationalstat. Svenska politiker har oavsett partibok använt Försvarsmakten som en budgetregulator sedan 80-talets mitt. Vi har också sedan 60-talet varit beroende av det amerikanska kärnvapenparaplyet för att försäkra oss om att Sovjetunionen inte skulle överväga ett anfall mot Sverige. Det var en av överenskommelserna mellan USA och Sverige när socialdemokraterna fattade beslutet om att lägga ner det svenska kärnvapenprojektet. P3 dokumentär har också gjort ett bra program om just svenska kärnvapen. Samarbetet fördjupades också på andra områden, som framgått i mediarapporteringen. Inget märkligt i det, USA ville något och Sverige ville något och alla kom överens.

Vad är problemet då?

Jo, USA har tyvärr en krigspolitik som bygger på den sämsta av grunder. Nämligen den att man resonerar både historielöst och enligt principen "Min fiendes fiende är min vän". Det är en bedräglig princip, precis lika dålig som att ont ska med ont förgås. Det har lett till att man har lierat sig med många rent icke-demokratiska krafter i till exempel Syrien. Och att man stöttar en korrupt regim i Afghanistan, som till råga på allt tycker att det är en bra idé att införa sharialagar. Till slut kommer dessa krafter att vända sig mot både USA och de demokratier som stöttar USA:s politik.

Så visst har Ofog rätt i sin kritik mot USA:s krigspolitik. Men frågan är om Ofogs alternativ med RS variant av socialism är så mycket bättre. Vi kan kanske anta att USA och Ofog faktiskt är för vissa former av icke-demokratier för allas bästa? USA stöttar vissa icke-demokratiska regeringar och rörelser, Ofog och RS förordar vissa socialistiska "paradis".

Skillnaden är att USA:s målsättning är det som kallas nationell säkerhet, dvs. i princip allt som är bra för USA kan mer eller mindre bakas in i den nationella säkerheten. Medan Ofog i sin tur har som målsättning att skapa en pacifistisk socialistisk värld som historien har bevisat flera gånger om att det inte fungerar. Exempel från historiens skräphög är Sovjetunionen, Kampuchea, Vietnam, Kina, DDR, Kuba, Nord-Korea osv. En del av dessa länder existerar än idag som socialistiska paradis, men vi kan nog alla hålla med om att inte är folken vare sig fria eller befriade i dessa uppräknade länder.

Min slutsats är att det finns en ganska stor gråskala i vad som är värt att stödja och vad som inte är värt att stödja. I USA:s fall kan man ibland ifrågasätta det långsiktigt kloka i deras stöd till diverse regeringar och rörelser. I Ofogs fall kan hela deras vision om proletariatets paradis förkastas. Men jag väljer i slutändan att stötta en någorlunda funktionell demokrati med hyfsat transparenta målsättningar och aspirationer jämfört med ett socialistiskt Utopia.

Vad tycker du?
 

Politiskt våld, verktyget för homo politicus hecticus.

Så har väl de senaste veckorna bevisat ganska väl att hos vissa individer är civilisationens fernissa väl så tunn. Det som är mest skrämmande är att många av dem säger sig företräda både det ena och det andra heliga ändamålet på den politiska skalan.

Jag ska vara väldigt tydlig. Många statliga utredningar är beställningsjobb där beställaren redan "önskar" sig ett visst resultat eller ett visst utfall, som bevisar beställarens tes eller världsbild. Alltså ska man granska statens offentliga utredningar med en viss skepsis.

Men ibland träffar den mitt i prick. Nämligen SOU 2013:81. Läs gärna utredningen och reflektera över att man har slagit ihop höger-, vänster- och islamistisk extremism i samma korg. Självklart finns det tyckare som tycker att man inte kan klumpa ihop dessa olika miljöer och behandla dem på samma sätt.

Jag vill hävda att utredningen träffar helt rätt och vill komplettera med lite egna reflektioner.

Idag har vi samlat så många väljare i mitten, att man kan garanterat gaffla in 70% av väljarkåren inom partierna FP, M och S. Dessa partier försöker röstmaximera med både fiske i grumligare och mindre grumliga vatten. Sen spelar det ingen roll om det är problematiskt att sådana som fått avslag på asylansökan stannar kvar i Sverige olagligen, att man ska ha svenska avtal även för utländska företag eller andra fiskemetoder för att röstmaximera.

Det som händer med den här gafflingen är att 30% av väljarkåren blir delvis marginaliserad. Oftast hittar vi dessa marginaliserade individer på både vänster-, höger- och miljökanten i det politiska spektrat.

Vissa av dessa människor känner sig utanför den demokratiska processen, genom att de inte får gehör för sina politiska visioner. Därmed har demokratin skapat det som jag vill kalla för:

Homo politicus hecticus

Dessa individer har inte ork, tålamod eller intresse av att bedriva ett demokratiskt opinionsarbete, utan tror att man kan komma fortare fram med sin politiska agenda genom olika former av aktioner. Våld är enligt en del av dessa också fullt acceptabla metoder.

På högerkanten har vi Kärrtorp som en aktuell händelse. Svenska motståndsrörelsen tyckte sig ha ett tillfälle att ge sig på det som de betraktar som vänstermänniskor. Alltså tycker de att det var en korrekt aktivitet, att börja slåss.

På vänsterkanten hittar vi troligen dem som planterade en bomb hemma hos en omdömeslös SD-politiker. Utöver det så verkar många vänsterpartister inte ha gjort upp med vare sig kommunismen eller för den delen revolutionära element som rättfärdigar politiskt våld.

Sist, men absolut inte minst hittar vi olika typer av militanta miljökämpar. De tycker sig ha rätt att nyttja våld som en form av självförsvar för djur, som inte kan försvara sig.

Det som är intressant är hur olika dessa våldsrörelser behandlas i media. Man kan misstänka att det beror på att svenska journalister har oproportionerligt stor preferens för vänsterpartiets och miljöpartiets politik.

Det kan vi exemplifiera med Expressens samarbete med Researchgruppen för att avslöja just "högerextrema rasister" som är Sverigedemokrater. Det märkliga är att inga media är intresserade av att göra samma former av granskning av vänster- och miljöaktivisters våld och strukturer.

Det räcker med att lyssna på debatten mellan partisekreteraren Björn Söder(sd)  och Expressens chefredaktör Thomas Mattsson i Sveriges Radio. Jag kan förstå Söders uppgivenhet och Mattssons slingrande från sakfrågan. Media behandlar inte politiskt våld likadant.

Därvidlag finns det tyvärr en tendens att 70%-politikerna är försiktigare med att kritisera den typen av våld som media inte vill granska. Det beror på att dessa politiker är beroende av medias välvilja i andra sammanhang. Försvaret av vänstervåldet bagatelliseras i sådan omfattning att det är märkligt att media inte reagerar när man skriver artiklar som "Ta avstånd från avståndstagandet".

Här kommer vi till min slutsats.

Om vi antar att cirka 30% av väljarkåren kan riskera att bli Homo politicus hecticus, så är det väldigt viktigt att de 70% som är Homo politcus democraticus står emot ALLA former av politiskt våld. Första steget är att tidigt i livet lära dessa personer att våld som inrikespolitiskt verktyg aldrig kommer att fungera. Trots allt är de flesta människor i en välutvecklad demokrati ganska vettiga och pragmatiska människor. Det betyder att man som en vettig människa varken tror på proletariatets paradis, rasrena ariska stammar eller att man likt i en Disneyfilm talar med Bambi och tittar på solnedgången med alla djur i naturen. Inte heller är det vettigt att tro att en värld styrd av vare sig Bibeln eller Koranen blir harmonisk och trevlig för icke-troende.

Enda sättet som vi 70-procentare kan göra detta på är att tala om för våra politiker att vi inte accepterar NÅGON FORM AV VÅLD. All bagatellisering av våld mot samhällets representanter ska mötas med lagens strängaste straff för respektive våldsbrott. För det som Homo politicus hecticus ägnar sig åt kan bara sammanfattas med ett ord;

TERRORISM

Jag måste få fortsätta skriva om Lena Anderssons kortslutning.

För er som missat Anderssons artikel, här finns den.

Nu vill jag granska den redaktionella hållningen, som media tydligen använder sig av för att värdera eventuellt nyhetsvärde.

Jag citerar:

"
1. Texten borde stoppats för att den har fel i sak och därför är kränkande för den utpekade gruppen.
2. Texten borde stoppats för att den har rätt i sak och just därför är skamlig: man slår inte på utsatta grupper.
3. Texten borde stoppats för att den oavsett fel eller rätt legitimerar obehagliga värderingar."

Om vi granskar ovanstående redaktionella funderingar, så finner vi ganska snart att punkten ett är helt oantastlig. Media ska inte publicera falska nyheter i någon form. Så därvidlag har jag inga invändningar.

Men punkt två är lite mer oroande. Den om att man inte får publicera saker som är korrekta, men att det kan drabba "utsatta" grupper. Här kommer vi till problemet. Och det är att denna nyhetsvärdering är väldigt nära det som offerkoftande Sverigedemokrater kallar för "lilla Saltsjöbadsavtalet", där man skulle med vilje dölja vissa obehagliga fakta för gemene man. Frågan är om inte punkten två är en bekräftelse på att det verkar finnas ett sådant avtal?! Nåväl, det är ändå inte min tveksamhet när det gäller den här punkten. Jag exemplifierar detta med att länka till en sida med några efterlysta kriminella.  Vi kan konstatera att vi hittar bland annat några skurkar på listan som Reinfeldt skulle klassificera som svenskar mitt i livet. Men som istället för arbetslinjen har valt den kriminella banan. Betyder det att alla svenskar mitt i livet blir kränkta av det faktum att några individer som tillhör deras "grupp" är kriminella. Knappast, jag blir inte alls upprörd över det faktum att det råkar finnas några etniska svenskar som är kriminella. Varför skulle då en alban, bulgar, costarican, dansk, engelsman eller en individ med någon annan etnicitet bli upprörd av det faktum att just hans/hennes/hens grupp kan innehålla individer som begår kriminella handlingar. För kriminell blir man inte per automatik, bara för att man tillhör en viss grupp, man blir kriminell på grundval av sina egna livsval.

Punkten tre är riktigt intressant. Den får väl ses som en omyndigförklaring av svenskarna som folk och etnicitet. Jag har skrivit några inlägg om Rom-registret. Trots all negativ publicitet har Skånepolisen valt att skapa ett nytt register, som inkluderar relativt många romer från det gamla registret. Skånepolisens chefsjurist Monica Nebelius granskade ungefär 25% av det gamla registret och konstaterade att av dem som hon granskat var cirka 50% av de som granskades var kriminella eller hade kopplingar till kriminell verksamhet. Om jag då extrapolerar snällt och antar att det fanns bara romer med kriminella kopplingar i det 25-procentiga urvalet och att resterande 75% inte hade några kriminella kopplingar som helst. Då skulle vi kunna komma fram till ett konstaterande att 12,5% av ALLA romer i registret har koppling till någon form av kriminalitet. Om jag skulle göra en elak extrapolering, så skulle jag kunna komma fram till att 50% av alla romer i registret har kopplingar till kriminalitet. OM det skulle vara sant, så skulle det väl vara sensationella nyheter?

Nu tror jag att sanningen finns någonstans mellan 12,5-50%. Vad som har skapat denna onaturligt höga koppling mellan romer och kriminell verksamhet överlåter jag gärna till forskningsvärlden. Troligen bygger det på socio-ekonomiska faktorer och andra omständigheter. Det skulle till och med kunna vara så att romer väljer att inte leva enligt det som får betraktas som majoritetsnormen i samhället. Och alla former av exkludering, oavsett om det görs av majoriteten ELLER minoriteten kommer automatiskt att medföra att man får sämre förutsättningar för att bli framgångsrik vad gäller utbildning, ekonomi och livsmöjligheter.

Frågan är, är det en obehaglig värdering att veta att vissa socio-ekonomiskt svaga grupper kan ha en predisposition till kriminalitet, eftersom de inte klarar konkurrensen på arbetsmarknaden? Är det också obehagligt att känna till att det FINNS kulturer som i sig själv vill exkluderas från majoritetsnormen?

Det är individer inom dessa kulturer som får betala priset för kollektivets val att exkludera sig. Frågan är då, var sätter samhället en gräns för vilken form av exkluderande kulturer som kan vara skadligt för barnen. Alla känner säkert ett instinktivt motstånd mot att låta barn växa upp i en kultur som värderar människor olika, beroende på kön. Eller förresten, det gör vi inte längre. Det är ok att tycka så, förutsatt att du konverterar eller gillar Allah i största allmänhet.

Grejen med att vi gillar olika är nog till syvendes och sist att de som verkligen skriker "Vi gillar olika!" menar följande.

Är du vit medelålders man som vägrar att skaka hand med en kvinnlig chef, då ska du stigmatiseras och krossas till varje pris, eftersom du stöttar patriarkala strukturer.

Är du en mörkhyad medelålders man från Pakistan som vägrar att skaka hand med en kvinnlig chef, då är du ursäktad och har till och med eventuellt rätt till skadestånd, eftersom din religion har blivit skändad.

Nu vill jag framföra en riktigt obehaglig värdering. Jag tycker att båda ovanstående männen beter sig som svin och får ta konsekvenserna av sitt handlande. Eftersom ALLA människor ska behandlas lika, så förutsätter det att ALLA människor följer i samhället accepterade normer.

Jag anser att det INTE är accepterat att kränka någon på grund av kön, etnicitet, religion osv. Jag anser inte heller att det är accepterat att vara såpass lättkränkt, att man inte tål konstruktiv kritik för ett beteende som inte är ska vi kalla det hyfsat normalt? I Sverige hälsar vi genom att ta i hand. Vi accepterar att andra inte gillar våra val av politiska partier, religioner eller för den delen kan till och med kritisera dessa.

Obehagliga värderingar får vi när vi behandlar varandra olika. Fransmännen fick till det rätt med liberte-egalite-fraternite.

Varför tror svenska journalister att landet som de lever i heter Utopia och inte Sverige?

Lena Andersson har skrivit artikeln "Klubben Sverige räknar" i DN.

Den innehåller en del tänkvärt om den generösa invandringspolitiken, som förs i Sverige idag. Men både slutsatser och resonemanget fram till slutsatsen är helt horribla. Jag ska förklara varför.

Om vi börjar med bloggens syfte, att man måste ta den fullständiga KONSEKVENSEN av sina politiska beslut och tyckande, så blir Anderssons slutsatser ännu bisarrare än man kan tänka sig.

Läs gärna artikeln, den är läsvärd. Men jag tänkte bara formulera några konsekvenser efter Anderssons slutsatser eller om ni så vill, teser.

Jag citerar:

"Vi måste skydda ”våra egna”, annars ryker den gemensamma välfärden och kollektivavtalen, lyder i klartext den hållning som gemenskapstanken rymmer. På den följer logiskt Jimmie Åkessons mantra som, eftersom det är logiskt, delas av hans kolleger men inte sägs ut: ”Vi kan inte hjälpa alla.” Är det i stället hjälptanken som är problemet, som vi borde göra upp med, och som borde ersättas med: vi får inte hindra andra."

Den första delen i citatet är ganska tydligt, logiskt och sammanhängande. Svenskarna kan inte betala för att alla världens människor som befinner sig i nöd ska få komma hit och leva på svenskarnas skattepengar. Alltså är slutsatsen ganska tydlig, vi kan inte hjälpa alla.

Men så kommer vi till det horribla, att Andersson vill ersätta kan inte hjälpa alla med "vi får inte hindra andra". Så om Andersson tar konsekvenserna av sitt beslut, så borde hon inte hindra att någon med större behov tillskansar sig hennes mat, möbler, TV-apparat, dator, mobiltelefon osv.

Andersson har helt enkelt inte ens förstått hur vårt civiliserade samhälle är principiellt uppbyggt. Ganska fascinerande att en journalist inte vet det. Så låt oss ta Andersson ur förvirringen.

Svenskarna har genom sin kollektiva historia valt att skapa en nationalstat som idag heter Konungariket Sverige. Man har också på grund av historiska erfarenheter kommit fram till att en nationalstat fungerar ganska bra om man har ett demokratiskt styresskick som baserar sig på stiftade lagar. Men i och med att svenskarna har kommit fram till den slutsatsen, så har de också gjort ett antal andra val som följer av tanken att ett land ska med lag styras.

Den första slutsatsen är att samhället ges våldsmonopol, så att man inte skapar ett anarkistiskt samhälle, där den starkes rätt gäller. Alltså innebär det att individer får sin rätt till våld begränsad, till förmån för kollektivets (svenskarnas) gemensamma säkerhet.

Den andra slutsatsen är att staten inte kan generera ett våldsmonopol eller säkerhet utan kostnad. Därför väljer svenskarna att betala skatt, som skapar samhällsstrukturer som upprätthåller våldsmonopolet och säkerställer att gällande lagar efterföljs av svenskarna och övriga som befinner sig inom nationalstatens jurisdiktion.

 Den tredje slutsatsen är att samhällsmedborgarna kan inte beskattas till mer än maximala 100%, även om vissa historiska Pomperipossaskatter höll på att leda till både 102- och 103-procentiga skatter för vissa medborgare. Den demokratiska modellen har då medfört att svenskarna föredrar regeringar som håller det synliga (löneskatter) skattetrycket på kring 40% för en stor del av väljarkåren. Politiker som tror att medborgarna accepterar väsentligt högre skatter, kommer sannolikt att finna sig bortröstade nästa val. Det innebär att statens och samhällets resurser är begränsade i absoluta siffror. På ren svenska, när pengarna är slut, så är de slut. Visst kan man låna pengar av någon annan, men det finns sannolikt även här en gräns för hur stora lån väljarna accepterar. Men principen är att man har ändliga resurser.

Enligt Anderssons något märkliga logik får vi då inte hindra andra, trots att våra resurser är slut. Och det enda som gäller då är att faktiskt fördela resurserna tunnare. Man ställer grupper mot grupper. Ska vi betala skatter för en ännu större invandring och som en konsekvens sänka kvalitén på skolorna till våra barn. Det törs vi nog göra, eftersom våra barn inte röstar. Men pensionärerna då, ska vi minska deras förmåner med pensioner och sjukvård. Nu börjar det bli farligt, pensionärer har faktiskt rösträtt. Eller ska vi prioritera att Arbetsförmedlingen ska i första hand hjälpa utlandsfödda med att hitta arbeten. Nu är det också farligt, för svenska ungdomar har också rösträtt.

Sen kan jag inte hjälpa det, men jag måste också kommentera avslutningen i artikeln.

"Det är lätt att föreställa sig hur bisarrt det skulle upplevas att låta exempelvis Stockholms kommuninvånare rösta om vilka av rikets medborgare som hade rätt att flytta till och arbeta i Stockholm. Men på global nivå finner vi det naturligt och nödtvunget. Annars bryter ju transfereringarna samman. Eller om det var släktkänslan och kulturgemenskapen."

Det finns inget bisarrt i exemplet att Stockholm kommuninvånare röstar om vilka som får flytta till Stockholm. Indirekt har vi en samhällsstruktur som sköter den röstningen åt oss. Villkoret för att flytta till Stockholm är att du har ett boende på orten. Man kan inte som skriven i annan del av riket bara dimpa ner i Stockholm och säga "Feed me!". För då tar man reda på hemmakommunen och skickar vederbörande dit, eller man lägger kostnaden på vederbörandes hemmakommun. Och jag är helt säker på att t.ex. Karlskrona kommun anvisar vederbörande att flytta till en lägenhet i Karlskrona och därefter påbörjas sociala åtgärder och eventuellt försörjningsstöd.

Det som Andersson tycker är bisarrt, om det skulle vara en folkomröstning, är faktiskt implementerat genom byråkratiska och administrativa filter redan nu. Enda kategorin som detta inte fungerar på är utländska medborgare från icke EU/EES-länder. Därför finns Migrationsverket och andra myndigheter för att omhänderta dessa individers eventuella behov och behovsprövning.

Eftersom jag inte driver en hatblogg, så ska jag inte uppmana uteliggare att uppsöka Lena Anderssons boende och ta förs sig, eftersom hon inte vill hindra andra från att uppnå sina personliga aspirationer.

Däremot så skulle jag vilja fråga Lena Andersson om hon skulle tycka att det var ok att andra försåg sig av hennes personliga tillgångar för att höja sin livskvalité? Eller skulle Lena ringa till polisen, såsom jag skulle göra?

Och här kommer vi till den kanske principiella delningen mellan Anderssons och min syn på det gemensamma. Jag är i kraft av skattebetalare en DELÄGARE i det gemensamma. Det innebär att jag precis som en aktieägare måste ha rätt att säga till om hur min del av skattepengarna används. Det gör jag genom att välja företrädare till diverse politiska församlingar. Jag anser att de pengar som jag som skattebetalare betalar in ska i första hand användas för att stötta övriga DELÄGARE i Sverige AB. Den dagen vi väljer bort våra delägare till förmån för andra, kommer vi att upptäcka att villigheten att vara delägare minskar. Dvs. vi får skatteflykt, förmögna som väljer att lämna landet osv.

Andersson verkar förespråka en ideologi som bygger på principen att vi ska hjälpa alla, oavsett delägarskap eller inte. En fin tanke, men problemet är att då slutar vård, skola, omsorg, pensioner och alla andra trygghetssystem att fungera. Andersson verkar inte heller förstå sambandet mellan hennes egen insats och de välfärdssystem som hon har betalat in till. Hennes egen konsumtion, som betalades av tidigare delägare (dagens pensionärer), började när hon föddes på BB, skolan och efterföljande högre utbildning. Först när Andersson kom i anställning, genererade hon egna investeringar i sin och andras välfärd. Sen kommer Andersson under sin yrkeskarriär att helt säkert behöva sjukvård och kanske även ska de egna barnen få födas på ett tryggt BB och gå i skolan.

Det värsta händer när Andersson blir pensionär. Då upptäcker hon kanske att kommunen har valt att satsa kortsiktigt på flyktingmottagande och att Andersson inte kan flytta till äldreboende, som blivit nedlagt. Eller att om man får äldreboende, så kanske kvalitén på mat, vård och annat är så dåligt, att Andersson blir mest sängliggande.

Nu tycker säkert Andersson att jag raljerar lite väl mycket. Men betänk att av de skatter som kommuner i Sverige tar in IDAG, går redan 97% tillbaks till vård, skola och omsorg. Observera att en svensk kommun har kanske bara 3% i overheadkostnader. Det är en overheadkostnad som skulle göra vilken företagare som helst grön av avund. För att uttrycka det på ett annat sätt. Det du betalar i kommunalskatt har bara ett svinn på 3%, resten går till det som du betalar, vård, skola och omsorg.

Så det innebär att kommunerna har INTE något överskott att sprida till flyktingar i rent behjärtansvärt syfte. Utan det innebär att om inte staten sockrar flyktingmottagandet med stödpengar, så skulle kommunerna vara totalt ointresserade. Tyvärr har det statliga sockret en tidsbegränsning idag på tre år. Och vissa kommuner med stort historiskt flyktingmottagande har börjat upptäcka det. Flyktingar i gemen tar kanske åtta år eller mer att få i arbete. Dvs. kommunen ska betala fem av tre år. Det här har upptäckts av kommunpolitiker oavsett färg, därför protesterar de mot ökat mottagande.

Min slutsats är att Andersson borde dela ut sina personliga tillgångar till behövande, innan hon börjar dela ut tillgångar som tillhör delägare som din mormor, dig, dina barn, din familj, dina arbetskollegor osv.

I ett land med ändliga resurser, måste man alltid prioritera. Med ändliga resurser innebär det att den som blir prioriterad, blir det på bekostnad av någon annan, som blir nedprioriterad.

Alla PISsAr på alla?!

Så, är det någon som är överraskad över utfallet i senaste PISA-mätningen?


Inte jag i alla fall. Nu ska vi bena ut ett par saker, så att vi inte följer med i drevet.

Bloggrannen Cornucopia har skrivit bra om en del av konsekvenserna. Lär och lär!


Först så kan vi konstatera att alla som skriker i media, gör det på en icke-vetenskaplig grund. Alltså är det politiska floskler som passar den egna agendan, oavsett vad som sägs. Ska vi gå igenom några ur högen?

Vi börjar med Lärarförbundet och deras klagovisa.

Självklart säger Lärarförbundet att med bättre resurser (läs fler lärare med högre lön) är lösningen på problemet. Inte märkligt alls att ett fackförbund kan tycka att det är rätt medicin för att lösa problem i skolan. Det som är beklämmande är att lärare ska föreställa ett akademiskt yrke. Därför kunde man kanske förvänta sig ett lite mer nyanserat svar, med lite mer analys bakom. Men dagens lärare kanske inte har den vetenskapliga metoden och analys som huvudsysselsättning i sitt akademiska arbete?!

Skolminister Jan Björklund skyller allt på det gamla systemet.

Enligt Björklund blir allt bättre med det nya systemet som Jan och Alliansen håller på att införa. Det märkliga är att Jan blev skolminister 2006. Enligt gammal, gammal matematik så blir 2013-2006=7. Så Jan har hunnit jobba i sju år utan att någonting har blivit bättre i skolan. Någon som arbetar så intensivt med skolan borde ha lyckats med något positivt under sju års tid. Annars får nog Jan IG som chef, tror jag. Det roligaste av allt är att det är bara det som hänt före 2006 som är fel. Allt efter det är rätt, även om kurvan pekar nedåt. Nåväl, logik är också ett akademiskt ämne, men troligen inget som Jan har studerat. Det är ju så jobbigt med logik som motsäger politiska åsikter.

Sen har vi diverse experter, här en som skyller på eleverna.

Skolforskaren Ulf Fredriksson konstaterar att de sämsta studenterna i Sverige har blivit sämre över tiden. Men ingen förklaring finns till detta. Bara ett konstaterande. Och en jämförelse med Finland som delvis haltar.

Andra experter skyller på kommunalisering och friskolor.

Det märkliga är att kommunaliseringen och friskolorna har sin skara förespråkare och motståndare. Experternas analys pekar på dessa faktorer, framförallt i skapandet av en mer ojämlik skola.

Sen har vi förstås socialdemokraterna, med Löfvén i spetsen.

Här skylls allt på statsminister Reinfeldt. Samtidigt gör Löfvén ingen analys av eventuell socialdemokratisk skuld till skolans kris.

Just sådana här händelser är anledningen till att jag startade bloggen en gång i tiden. För i debatten är det viktigare att ta initiativet och få problemformuleringsföreträde innan motståndaren hinner med. Alltså blir motståndaren den som reagerar på utspel, istället för att sitta ner i lugn och ro och göra en analys av läget. Med en korrekt analys finns det till och med en risk att man kan hitta en lösning på problemet.

Här är Statsmannens revolutionerande analys av bakomliggande faktorer.

1. Ända sedan 68-generationen har skolan varit föremål för diverse social(istisk)a experiment. Här skulle den nya socialistiska generationen fostras enligt folkhemmets önskemål. Problemet var bara att här började eländet. Man byggde en föreställning om att människor inte bara skulle ha samma förutsättningar att studera ämnen, oavsett område. Utan att man förväntade sig också att utfallet skulle bli ganska jämlikt. Dvs. de flesta studenter skulle få medelbetyget tre och sen skulle normalfördelningskurvan säkerställa en rättvis fördelning av högre och lägre betyg från genomsnittet. Det säger sig själv att människors kunskapsinhämtningsförmåga inte följer en normalfördelningskurva i alla ämnen. Förmågan till kunskapsinhämtning baseras på intellektuell kapacitet och MOTIVATION. Det som socialdemokraterna skapade, var en skola för medelmåttor med få incitament för de med högre kapacitet att motivera dessa elever till högre prestationer. Det skapade ett land där Jante regerade i skolan. Det blev helt enkelt fult att plugga. Pluggis har man ju blivit kallad, trots att utmaningen var ganska liten.

2. Jante och den svenska avundsjukan har också fått regera oförblommat. När skolan väl kom på att man kunde stimulera elever med ovanliga förmågor lite extra, vad gjorde man då? Jo, man satsade på kultur, såsom sång och musikskolor. Eller idrottsgymnasier. Helt klart utmanande och utvecklande för de personer som besatte dylika individuella talanger. Men föga nyttigt för att generera välstånd för det stora flertalet. Klart att några artister och idrottsmän blev miljonärer, men blev Sverige som land bättre? Om någon ens vågar andas att vi skulle ha elitskolor för elever med fallenhet för fysik, matematik eller biologi eller för den delen andra NO-ämnen, då rasar alla politiker. Hu så hemskt om vi skulle utbilda en elit inom dessa områden!

3. Den svenska jämställdhetsmentaliteten. Här hittar vi nog den faktor som förstör allra mest för svensk skola. Nämligen att man förväntar sig att UTFALLET av studier ska följa någon form av normalfördelningskurva i populationen elever. Som om elevers fallenhet eller motivation skulle följa normalfördelningskurvor i UTFALLET. Nu fattar inte politiker som tjatar om jämställdhet och feminism det här med utfall. Men jag ska förklara det ganska enkelt. Kanske till och med så enkelt så att en politiker fattar. Jag tycker om musik. Jag lyssnar på musik. Jag har bra tonöra. Men jag är värdelös på att spela instrument och sjunga. För jag kan INTE höra mig själv sjunga. Kort och gott, så tillåter inte min hörsel att jag hör de toner som jag sjunger korrekt. Alltså kan det inte bli sångare av mig. Även om utfallet borde säga att jag skulle vara en minoritet bland sångare, och alltså borde kvoteras in bland sångare, trots att jag de facto inte kan sjunga tonrätt. Däremot har jag en fallenhet för ska vi säga lite mer naturvetenskapliga ämnen. Och där är jag på egna meriter, inte inkvoterad. Av någon anledning, skulle jag då ersättas lämpligen av en invandrad kvinna som inte behärskar ämnet, bara för att man ska inkvoteras? Nä, tror inte det, eftersom naturvetenskapen är ganska obarmhärtig mot vetenskaplig inkompetens. Vi svenskar måste alltså sluta upp med vanföreställningen att om vi har X% kvinnor, Y% män, Z% invandrare, A% halta och lytta, B% HBTQ, så måste utfallet vara att i VARJE verksamhet, så måste fördelningen se likadan ut. Det är ett rent politiskt önsketänkande, som bara leder till felaktiga slutsatser.

Vad kan vi göra åt dessa saker då?

1. Ställ objektiva kunskapskrav på eleverna. Metoderna måste baseras på vetenskapliga metoder, inte flummiga politiska förhoppningar om människans inneboende kunskapstörst osv. Det vet varje förälder idag att om man sätter ungen framför en Xbox, så försvinner kunskapstörsten på en gång. Acceptera också att det måste finnas speciella skolor för både svaga och starka elever.

2. Tillåt skolor som separerar på bättre och sämre elever. Bättre skolor kan tillåta sig har större klasser, eftersom elevernas intellektuella kapacitet kräver mindre motivation för att de ska prestera. Dessutom leder en miljö där fler har högre kapacitet till en sund konkurrens mellan eleverna, som sporrar till bättre prestationer. Det skulle också medföra att skolor med svagare elever kunde satsa mer resurser vad gäller lärare. I många fall behöver säkerligen familjerna stöttning också, vilket skulle underlättas av en separerad skola.

3. Människor kan aldrig bli jämställda vad gäller utfall. En del är intelligentare, andra är starkare och vissa kan sjunga och spela. Det innebär att vi måste acceptera inte bara elevers förutsättningar, utan begränsningar. Det är väl ingen som skulle komma på den korkade idén att minst x% av alla bilförare måste vara blinda, eftersom x% av populationen är blind?! Skolans syfte måste alltid vara att stimulera individen att göra sitt bästa med de egna talangerna, aldrig att försöka matcha in en individ till ett utfall som inte är realistiskt att klara av.

Sist men inte minst, så finns det lite tråkig statistisk hos Skolverket att titta på.

Vi kan konstatera att det finns ett tråkigt utfall i tabell 2 på riksnivå. Och det är att elever med utländsk bakgrund har i 38,6% av fallet icke godkänt i ett eller fler ämnen, jämfört med 19,1% för elever med svensk bakgrund. Men här har vi inte problemet med resurser. Utan problemet är ett annat. Nämligen hur hanterar vi elever med icke-svensk bakgrund.

Först kan vi konstatera en väldigt grundläggande sak. Och det är att elever med utländsk bakgrund är INTE mindre intelligenta än elever med svensk bakgrund. Men att det spelar ingen roll hur intelligent du är, om du inte får rätt förutsättningar att lösa problemen.

1. Säkerställ att eleven lär sig svenska och inget annat initialt. Du kan inte lösa ett komplicerat matematiskt eller fysikaliskt problem, om du inte förstår problemformuleringen i uppgiften.

2. Stöd eleverna och familjen i studiearbetet. Motverka kulturattityder som är "macho" och som försöker förringa betydelsen av studier. Det här är en av de viktigaste framgångsfaktorerna. Framförallt så måste man bryta patriarkala strukturer som förringar behovet av studier för flickor.

3. Låt studierna ta tid för studieovana elever. Varför är det viktigare att hålla en tidplan där eleven går ut med IG-betyg än att låta studierna ta några år extra för att man ska få godkända betyg? Tiden i det här fallet har inget egenvärde. Vem bryr sig egentligen om det tog 9 eller 11 år av grundskolestudier för att faktiskt lära sig saker. Eller att gymnasiet tar ett par år extra? För trots allt är en gymnasieutbildad person på 25 år mycket mer användbar i arbetslivet än en IG-elev på 19 år. Rent samhällsekonomiskt borde det nog vara så.

Slutligen vill jag säga att alla alarmistiska rubriker som ni kommer att se de följande dagarna är bara FUD (Fear, Uncertainty, Doubt). Alla fruktar att de får skulden för problemet. Det finns osäkerheter om vad som orsakar problemet. Och man tvivlar på analysen, om det inte stödjer den egna politiska världsbilden.

Alltså, skit i dessa faktorer. Tänk själv, analysera och ta rätt konsekvenser av analysen.

Arbetslinjen, marknadsliberal lönedumpning. Varför då?

Ska vi börja granska nya Moderaternas arbetslinje lite noggrannare kanske?

Bloggaren Cornucopia skriver lite om arbetslinjen. Hans reflektioner är väldigt intressanta.

Så hur ser jag på det här med arbete då?

För det första, så är inte arbete, och framförallt lönearbete inte meningen med livet. Någonstans i bakhuvudet har jag för mig att någon har sagt att stenåldersmannen arbetade i snitt två timmar om dagen. Bonden jobbade fyra timmar om dagen. Och idag, med pendling och annat, så ligger vi på tio timmar plus. Frågan är om vi har fått livskvalité för dessa timmar. Eller om det är en transport i vuxenlivet till det oundvikliga slutet.

Jag vill nog påstå att meningen med livet är att må bra och faktiskt vara social med familj och vänner. Kanske är det en något hedonistisk inställning, men varför lida, om man kan slippa. Framförallt så tror jag att vi alla skulle må bättre av att jobba mindre.

Vad ska vi ha för principer då? Vänsterpartiet föreslår ju sex timmars arbetsdag. Alliansen föreslår 120% arbetstid för 80% av lönen. Raljant, javisst, men kanske till viss del sant.

Själv tycker jag att samhället borde bli mer familjeorienterat. Det vanliga i Sverige är trots alla nya familjekonstellationer två vuxna och ett till tre barn. Båda föräldrarna lönearbetar 100% och curlar barn resten av tiden. De vuxna fjärmar sig från varandra och skilsmässan/separationen är ett faktum. Inte kanske helt optimalt, och skurken är i det här fallet arbetet.

Jag vill inte gå så långt som att jag vill föreslå medborgarlön.

Men vad sägs om att OM två vuxna har bildat familj, så ska det räcka att de arbetar 150% tillsammans. 100/50, 75/75 eller i någon annan fördelning som familjen tycker passar dem. Kanske skulle det vara läge att sänka skatterna, så att man klarar ett hushåll på en 150% lön för två vuxna tillsammans. Fördelen vore att man fick mer tid till familjen och att man dessutom skulle kunna ta hand om barnen lite längre innan det är dags för dagis. Det finns forskning som visar att det är lämpligast att sätta barnen i dagis lite senare än vi gör i Sverige idag av rent ekonomiska orsaker. Treårsåldern är en bra ålder för barnen att börja socialisera utanför familjen.

Men säger vän av ordning, det skulle bli mindre gjort om man jobbade mindre. Det är inte helt säkert. Det finns inget som tyder på att en individs effektivitet ökar linjärt med arbetstiden. Med längre arbetstid kommer också trötthet, stress och andra faktorer att inverka negativt på effektiviteten.

En annan fundering är det här om ena partnern i en familj blir arbetslös. Som regelverket är skrivet idag, så kan man tvingas att flytta till annan ort och jobba, trots att man har familj och boende på en ort. Hur vettigt  är det. Kristdemokraterna säger ju att de har en politik som är just barn och familjevänlig. Hur kan KD ställa upp på ett regelverk som kräver splittring av familjer i händelse av arbetslöshet?

Nåväl, arbetslinjen är bara logisk om du vill ha en nyliberal marknad där arbetsgivaren är i överläge och där lägsta lönenivåerna är mer eller mindre självändamål.

Vi skulle kanske ha en ny arbetslinje. Nämligen den om meningsfull kombination av arbete och fritid. För trots allt, om vi inte satsar på våra familjer, vad blir det kvar av samhället?

Arbeitsleitung macht frei?!

Dags att införa samhällsplikt.

Nu har Statsmannen funderat lite på saker som inte fungerar så bra.

Om man får tro många debattörer idag, så gnäller man om att både välfärden, arbetsmarknaden, skolan och försvaret är körda i botten och att man kan endast lösa dessa problem med kraftfulla skattehöjningar. Eftersom Statsmannen är allergisk mot onödiga skatter, så vill jag presentera ett alternativ.

Inför generell samhällsplikt för 18 åringar. Vad betyder då detta?

Alla 18 åringar som är skrivna i Sverige, oavsett medborgarskap eller kön ska genomföra både fysisk och psykisk mönstring hos Rekryteringsverket. Utfallet av mönstringen ska utgöra grunden för ett års placering i samhällstjänst. Denna samhällstjänst ska vara meriterande för senare arbeten, dvs.  man har uppvisat att man kan sköta en tjänst i samhället och komma i tid till jobbet osv.

Vilka tjänster ska finnas att göra då?

Försvarsmakten ska förses med soldater med varierad bakgrund, men med höga krav på fysisk och psykisk status. Soldaterna ska genomföra grundläggande militär utbildning (GMU) och kompletterande militär utbildning (KMU). Därefter kan de deployeras på en sex månaders FN-tjänst, eller sköta bevaknings- och beredskapsuppgifter i Sverige under samma tid. Efter fullgjord ett års tjänstgöring ska soldaterna placeras i hemvärn- och driftvärn i sin hemkommun, med tjänstgöringskrav enligt hemvärnskontrakt fram till 30 års ålder. Dvs. cirka 80 timmar om året till hemvärnstjänst. Självfallet kan man också välja att söka anställning som soldat, specialistofficer eller officer. Alla soldater ska få en krigsplacering, även om det är fullt möjligt att tillhöra förband som inte är materiellt uppfyllda. Denna komplettering av materiel kan genomföras vid ett eventuellt återtagande. Krigsplacerade soldater kallas in till KFÖ två gånger fram till 30 års ålder.

Fördelen med denna lösning är att man får en stor bas av personer att rekrytera till Försvarsmakten, man får soldater till utlandstjänstgöring och man får en personalkader att bygga på vid eventuell återtagning. Hemvärnet skulle dessutom förses med unga och välutbildade soldater i sina bästa år.

Den övriga samhällstjänsten då?

Den kan bestå av ett års tjänst i äldrevården, sjukvården, räddningstjänsten, kustbevakningen, stat, landsting och kommun. I princip blir det en personell resurs för det offentliga att nyttja under ett års tid till en kostnad som motsvarar en dagspenning plus kläder, kost och logi. Denna kostnad torde vara avsevärt billigare än att ha fast anställd personal i befattningar som kräver lägre utbildning/specialisering. Dessutom skulle behovet av att rationalisera bort stödfunktioner för kvalificerad personal minska. Dvs. man skulle i praktiken kunna ha omfattande administrativt stöd för personal i det offentliga, som idag håller på med egenadministration istället för kärnverksamhet. Efter genomförd samhällstjänst så kan man söka sig till olika former av totalförsvarsbefattningar i stat, landsting och kommun. Plikttjänsten tar dock slut vid 30 års ålder även för denna kategori.

Vad är då fördelarna för det offentliga?

Medborgare och invånare får bättre insikter i hur det offentliga fungerar. Man får också tillgång till en relativt stor kader personal för befattningar där det krävs små eller obetydliga förkunskapskrav utöver grundskola/gymnasium. Det kan faktiskt vara så enkelt att man jobbar ett år på ett demensboende, eller ett daghem eller andra uppgifter där verksamheten har ont om pengar. Den fast anställda personalen får en arbetsledande funktion för sitt stöd och kan därmed fokusera på sina kärnverksamheter.

Vad är då fördelarna för den som gör samhällstjänst?

Man får ett intyg på att man klara av att hantera ett strukturerat arbete, en arbetssocial situation och dessutom rutin i ett yrke. Framförallt borde detta vara idealt för dem som har svårt att komma in på arbetsmarknaden, eftersom man får ett tillfälle att visa vad man klarar av. En stor vinst är också att man får dela erfarenheter och skapar kontaktnät med människor från annan social bakgrund än den egna.

Är inte det här en nackdel för de som är anställd i det offentliga idag?

Nej, eftersom det fortsättningsvis finns behov av anställda med högre kvalifikationer och utbildning i det offentliga. Tvärtom kan dessa få hjälp och stöd av de samhällspliktiga i sin dagliga gärning. Dessutom lär en del arbetsområden med lägre kvalifikationer också fortsättningsvis kräva flerårig rutin.

Men om jag vill slippa då?

Mönstringen kan ingen slippa. Alla ska mönstra. Självfallet kommer inte alla att få plats i den nya samhällstjänsten, så frivilliga ska tas ut i första hand där det är lämpligt. Högskolestuderande ska få slippa samhällstjänsten. Dock ska ett års samhällstjänst inte medföra förlust av studieplats. Samhällstjänst kan också göras som praktik inom ramen för högskole och universitetsstudier. Självklart kan man också slippa, om man måste genomföra plikttjänstgöring i annat land.

Den stora fördelen med samhällsplikt kan formuleras i några enkla meningar.

Individen får möjlighet till en personlig utveckling både yrkesmässigt och socialt för att hantera framtida arbetsliv och vidareutbildning.

Samhället får möjlighet att stödja sin fast anställda personal med stödfunktioner, som medger större fokus på kärnverksamheten för de fast anställda i offentlig tjänst.

Offentlig verksamhet, oavsett verksamhetsområde kommer att få bättre folkförankring och acceptans.

Helt fantastiskt, Jante-drevet har börjat.

Ibland undrar jag om man inte är lite synsk.

Efter min artikel om att Björklund och Löfven har börjat med jantepolitik, så kunde man inte annat än förvånas över hur snabbt andra hakar på.

Ann-Margarethe Livh, vänsterpartiete, ojar sig på SvD om hur illa det är med låga kvinnolöner. Som jag skrev i föregående inlägg, så styrs lönesättningen INTE av kön, utan vilken karaktär ett arbete har. I och för sig, om man skulle sänka IT-teknikernas löner till samma nivå som sjuksköterskornas, så skulle hon ju uppnå samma effekt som hon efterfrågar, dvs. lika lön mellan kategorierna. För i en vänsterpartists ögon är det viktigare att det är lika och rättvist. Och med sänkta IT-teknikerlöner skulle kanske teknikerna sluta, med utfallet att man inte hade en massa betungande och byråkratiska IT-system i vården. Då skulle sjuksköterskorna kanske hinna ta hand om patienterna istället för att sitta framför en skärm.

Nåväl, att vänsterpartiet tog upp stafettpinnen inom jantepolitik var väl kanske inte helt överraskande. Nu väntar jag bara på att nyaSocialModeraterna plockar upp den efter vänsterpartiet. Fast de kommer nog att gnälla om arbetslinjen, vilken jag kommer att återkomma till vid annat tillfälle.

Endast Sverige svensk Jantepolitik hava.

Så var det dags igen. Jan Björklund och Stefan Löfven spelar på samma positiv, fast med olika vinklingar. Man väljer definitivt inte några konstruktiva ämnen, utan den ur-svenska (norska) Jante får bidra med de politiska inläggen. Björklunds utspel togs upp i P1 i morse. Självklart med det typiska på stan inslaget, där kvinnor hävdade att man ska ha mer jämlika löner.

Så, låt oss schavottera dessa två jantepolitiker, såsom de förtjänar.

Vi börjar med Jan Björklund.

Sverige är ett av världens mest jämställda länder. Män och kvinnor kan forma sina liv i princip hur man vill. Alla former av utfall vill man inte knyta till individers fria val, utan man vill från politiskt håll styra så att man väljer "rätt" enligt politikernas vilja. Så den liberala Jan vill inte att liberalismen ska manifestera sig genom individers fria val, utan efter politikers styrning av de fria valen. Precis så petigt som besserwisserpedagogfolkpartister brukar vilja vara. Dvs. veta bättre än vi andra.

Ska vi då ta den stora frågan, som kvinnorna brukar hävda. Att man har lägre löner än män. Det är helt rätt, män tjänar i genomsnitt mer än kvinnor. Men det i sig behöver inte betyda orättvisor. Den amerikanska forskaren Warren Farrell har studerat området lönesättning. Det visar sig att lönesättningen styrs av ganska tydliga och mätbara kriterier.

Många av dessa kriterier som ger hög lön finns i yrken som är mansdominerade. Naturvetenskapliga jobb, farliga jobb, utomhusarbete, omfattande resande, högt risktagande, psykiskt belastande arbeten, obekväm arbetstid, krav på konstant lärande, större ansvar och heltidsarbete. Dessutom så är det ganska tydligt att arbeten i den privata sektorn betalar mer än i den offentliga sektorn.

På vilket sätt är då detta orättvist. Ska det vara så att soldaten (som i regel är man), som är i Afghanistan och riskerar sitt liv ska ha samma lön som en barnskötare på daghem? Eller ska sjukskötaren ha samma lön som hjärnkirurgen?

Kravet borde INTE vara att män och kvinnor ska ha samma lön. Kravet borde vara lika lön för lika ARBETE. Det finns inget i dagens liberala samhälle, där kvinnorna i regel är mer välutbildade än männen, att de söker sig till yrken där lönerna är högre. Det finns inga patriarkala strukturer som hindrar detta över huvud taget. Utan det är kvinnornas egna fria val, som gör att de inte söker sig till höglöneyrken. Att försöka ändra detta politiskt lär nog inte låta sig göras, eftersom individer brukar ha en tendens att motsätta sig sådana styrningar.

Sen tar vi och tittar på Stefan Löfvens svammel om att välfärdens yrken måste få sin frihet och status åter.

Om vi tar frihetsbiten, så är det så enkelt att politikerna i sin iver att göra marknadsliberal affär av allt, infört allt mer omfattande byråkratiska IT-system i offentlig verksamhet. Det har inneburit många, krångliga, omständiga och dyra IT-system, som i praktiken inte tillfört någon form av effektivitet till den offentliga verksamheten. Tvärt om, så har man närt stora konsultbolag i mycket stor omfattning. Och för att ha råd med dessa system, så har man valt att säga upp mindre kvalificerad personal. Som självklart ersatts av just IT-system som inte fungerar riktigt bra.

Vad gäller status för välfärdens yrken, så låter det som en variant av högre löner för sjukvården. Och också mer personal. Det betyder bara en sak på socialdemokratisk svenska. Högre skatter eller avgifter. Helst både och. Faktum är att från 70-talet och fram till 2000-talet, så har sjukvårdspersonalen ökat med fyra gånger, utan att antalet patienttimmar har ökat. Så varför frågar man sig inte om sjukvårdspersonalen gör RÄTT saker. Jag är helt övertygad om att om man avlastar den kvalificerade personalen från administrativt over-head, så kan man klara mycket mer av kärnverksamheten, utan att kvalitén blir lidande.

Det roligaste är dock när Löfven säger att arbetsförmedlingen ska bli matchningsspecialister. Den första frågan är, hur många PRIVATA lediga arbeten finns det att matcha till? Offentliga arbeten kan ju alltid skapas, men de kostar skattepengar. En offentliganställds lön betalas med 100% skattade pengar. Så även om offentliganställda betalar skatt upp till det normala skattetrycket på 60%, så måste någon annan betala resterande 40% av den offentliganställdes lön. Dvs. den privata sektorn. Så för varje offentliganställd måste en privatanställd betala 40% av den offentliganställdes lön. Som ni ser, så är det en ekvation som inte går ihop, eftersom 80% av alla kvinnor är offentliganställda.

Kort och gott, både FP och S väljer att försöka vinna röster på den svenska avundsjukan och Jantelagen. Det skulle inte förvåna mig alls om det börjar droppa in så kallade Jantetabeller i Aftonbladet snart. Jantetabellerna är listorna som AB publicerar med rubriker av typen; "Så mycket tjänar din granne.", "De äger flest sportbilar i din kommun." och den bästa av allt, "Så mycket är grannens hus värt.".

Klart är att alla former av politik som bygger på avundsjuka är i grunden destruktivt för samhället. Man kan bara få en positiv utveckling genom att försöka höja lägstanivån, inte att sänka högstanivån. Det kan förstås innebära att man måste satsa på privat företagande i större omfattning än offentligt. Och då menar jag inte privata företag som levererar till den offentliga sektorn, utan privata företag som exporterar produkter utanför landet.

Vill vi att Sverige ska bli bättre i framtiden, så ska vi absolut inte välja Björklund eller Löfven nästa val.

Är socionomer likalydigt med opinonsbildare eller politiker?

Läser på SvD Opinon artikeln "Socialarbetaren ska se till individens rätt"

Mycket fascinerande hopkok av en hel den politiska tyckanden utan koppling till verkligheten. Ska vi ta och analysera vad man faktiskt säger.

Först presenterar man den retoriska frågan om samhället skapar sociala problem eller om individer med sociala problem drabbar sig själva och samhället.

Och sen väljer man att besvara den retoriska frågan med påståendet att sociala problem i all väsentlighet uppstår genom strukturella och institutionella brister i samhället. Individerna som drabbas av sociala problem drabbas INTE av egen förskyllan utan till följd av maktobalanser i samhället.

Allt detta påstår man utan någon form av bevis eller andra belägg. Kort och gott ett politiskt konstaterande.

Ska vi bena ut begreppen lite.

För det första, individen har alltid ett ANSVAR för sitt eget liv. Samhället kan och bör inte överta ansvar från individer utom i exceptionella fall, som till exempel sådana individer som objektivt sett inte klara sig själv. Vi har idag ett skolsystem som har blivit allt mer kravlöst och som är förlåtande för individens val att inte engagera sig i skolan. Ett exempel på detta är att trots alla "satsningar" på skolor i så kallade utanförskapsområden, så presterar dessa skolor inte tillräckligt många godkända elever för vidare studier. Många skolor i utanförskapsområden har redan IDAG bättre tillgång till IT-materiel, högre lärartäthet och pedagogiska förutsättningar för att utbilda eleverna. Att då hävda att det är en maktobalans i samhället som skapar social misär för att det satsas mer på dessa skolor än andra är en ren lögn. Det är andra faktorer som avgör elevers prestationsförmåga.

För det andra måste vi analysera varför skolor i utanförskapsområden presterar såpass dåligt, trots alla satsningar som görs av samhället. Där är politikerna väldigt otydliga, eftersom det föreligger en beröringsskräck för vissa typer av problem. Eller rättare sagt, man säger inte hela sanningen, eftersom man skulle stigmatisera hela grupper av elever. Här kan jag konstatera att de elever som INTE klarar sig bra i dagens skola är i mycket stor omfattning invandrare i första eller andra generationen. Varför är det så då? Här är problemen ganska komplexa och helt beroende av elevernas bakgrund. Man måste helt enkelt analysera detta på individbasis. Svaret är definitivt inte mer lärare, mer iPads eller flera lokaler. Utan här kan socionomerna faktiskt bidra med INDIVIDANALYS för att komma fram till ett bra svar för individens behov. Mitt antagande är till exempel bristande språkkompetens, bristande studiedisciplin eller faktiska intellektuella begränsningar. Man måste vara realistisk och inse att alla människor är inte predestinerade för högre akademiska studier.

För det tredje är det alltid bekvämt att skylla på maktobalanser och strukturer, eftersom man då kan ursäkta problemet utan att försöka göra något åt det. Det är alltid bra att vara offentliganställd byråkrat och skylla på budgeten, strukturer eller något annat som man förment inte kan påverka. Det är klart att det är bekvämare att sitta på sitt kontor och tycka om politik och resursbrister än att faktiskt bege sig ut i utanförskapsområdet en helg och se vad som händer. Man får acceptera att det är inte samhällets fel om det finns ungdomar som tycker att Tony "Scarface" Montana är en hjälte att se upp till. Eller om det finns äldre kamrater som rör sig med onormalt mycket pengar på grund av kriminellt företagande. Här kommer vi nämligen till det stora problemet för socionomer. Hur många av ungdomarna i utanförskapsområdena idag växer upp i en miljö där man tangerar kravet på att hantera ett LVU-ärende. Skulle tro att det blir väldigt många ärenden. Men föräldrar från andra kulturer som inte kan/vill/orkar hantera de normativa värden som finns i det svenska samhället kan det bli lätt att man isolerar sig inom den egna kulturella gruppen och försöker skydda sina barn från "dåliga" svenska influenser. Därmed normaliserar man också dessa barns världsbild om svenskar och dem som icke-kompatibla kulturer.

Till sist vill jag verkligen säga att Sverige är ett land där klassresor är fullt möjliga, oavsett bakgrund. Men för att detta ska vara möjligt, så måste man ha en kulturell miljö som tillåter detta. Om föräldrar och äldre kamrater inte hjälper till att skapa en sådan kulturell miljö, så har samhället bara två alternativ kvar. Det ena är att samhället omhändertar dessa barn enligt LVU och tillser att studieförutsättningarna blir optimala, eller att samhället accepterar individuella val från föräldrar och barn, som ger sämre förutsättningar att klara sig i ett liberalt samhälle.

För professorer och socionomer kan det vara ett beskt piller att svälja, eftersom alla problem inte kan lösas med mer pengar. Eller rättare sagt, samhällets ekonomiska kapacitet räcker inte till för att maximera varje individs fulla potential utan individens och familjens medverkan.

Man talar i artikeln också om socialtjänstlagen som en rättighetslag. Men man glömmer gärna bort att individen även i detta sammanhang har skyldigheter också. Sen är det alltid diskutabelt var vi sätter gränserna för rättigheter. Min personliga åsikt är att varken Levis jeans, Canada Goose-jackor eller iPhone är förutsättningar för att uppnå bättre studieresultat i dagens skolmiljö. Mig veterligen har dessa faktorer inte påverkat elevers studieförmåga och kapacitet enligt några vetenskapliga rön.

Man skriver till sist att samhällsstrukturen är en del av socialtjänstlagen och att det är hög tid att dessa strukturer åter får bli en del av det sociala arbetet. Här tycker jag definitivt att man blandar äpplen och päron på ett mycket ohederligt sätt. Eller så antyder man att socialtjänstlagen tillåter socionomer att börja påverka samhällsstrukturerna. Här tar man alltså lagen som intäkt för att börja påverka strukturer, som rimligtvis ska påverkas av politiska processer. Dagens svenska samhälle är en liberal marknadsekonomi med vissa inslag av planhushållning. Det är grunden för hur Sverige fungerar idag. Att man från socionomhåll ska påverka grundstrukturen känns väldigt konstigt. Hade man tänkt sig att kvotera in människor från socioekonomiskt svaga grupper in i privata företag? Eller att privata företag och skattebetalare ska med ökat skattetryck bekosta offentlig "sysselsättning" för dessa svaga grupper.

Det skulle vara intressant att veta vilka strukturer som man vill ändra på för att få till en reell förändring för socioekonomiskt svaga grupper. Men dessa svar kommer vi nog inte att få, eftersom då skulle man behöva höja skatterna till en sådan nivå att dessa blir politiskt helt oacceptabla, utom möjligen för vänsterpartiet. Men det är kanske en partsinlaga från vänsterpartiet???

Socialisterna förnekar sig inte för fem öre, särskilt inte om det är dina ören.

Håhåjaja, då har socialismens räddare och intelligensreserv slagit till igen, denna gången i form av tankesmedjan Katalys och deras önskan om ett högskattesamhälle.

Eftersom min blogg handlar om statsmannaskap, så kan vi konstatera att tankesmedjan Katalys saknar alla former av framåttänkande. Deras recept verkar vara att den svenska modellen fungerade mycket väl mellan 1930-1980, då skattetrycket ökades från 10% till 50% av BNP.

Sen när blev det ett självändamål att ha höga skatter? Om det fanns ett linjärt samband mellan höga skatter och högt välstånd/BNP, då borde vi väl ha närmare 100% skattetryck idag. Vänta nu, det finns ju ett sådant land redan. Där allt mitt är ditt och där det finns politiker som fördelar det till alla och envar efter förmåga och behov. Låt se, landet är...... Nordkorea. Japp, helt klart arbetarnas paradis på jorden.

Det är bara att konstatera att tankesmedjan snarare dammat av några gamla böcker om hur det var bättre förr och sen förpackat om dessa.

Därför proklamerar Katalys stolt följande meningar och punkter.

"Därför presenterar i dag Katalys rapporten ”Hälften kvar och hela framtiden” med ett sammanhållet förslag för att hantera de stora framtidsutmaningarna som handlar om att:
 
Häva utanförskapet, öka jämlikheten och förbättra välfärden i en tid när allt färre ska försörja allt fler.

Hejda klimatförändringarna och säkra livsbetingelserna på jorden för kommande generationer."

Om vi tittar på punkterna en och en, så kan vi konstatera att det är bara snömos från början till slut.

Häva utanförskapet, kan vi bara göra med en kvalitativ utbildning som syftar till att fylla de luckor som finns på arbetsmarknaden. Synd bara att svenska företag är så effektiva att man inte har några luckor att fylla. Eller att de luckorna kräver sådana kvalifikationer att man sannolikt inte kan utbilda vem som helst för att fylla dessa luckor.

Öka jämlikheten, för vem? Sverige är sannolikt världens mest jämlika samhälle på de flesta områdena. Att då påstå att det behövs jämlikhet är väl bara ett sätt att säga att vi vill kvotera in lite politruker här och där som ska tycka som Katalys, fast mycket mer.

Vad gäller förbättringar i välfärden, så är det väl så krasst att idag ÖVERUTNYTTJAS välfärden i alldeles för stor omfattning. Och då talar jag inte om våra gamla och sjuka. Utan om till exempel att alldeles för många lever på försörjningsstöd idag. Antagligen tillhör många kategorier som "drabbats" av utanförskapet på grund av den strukturella svenska rasismen enligt vissa tänkare. Ett annat överutnyttjande är säkerligen att offentliga medel används ineffektivt. Kommunerna gör nog så gott som man kan, men staten, där har vi nog den stora boven.

Sen gillar jag verkligen inte uttrycket att allt färre ska försörja allt fler. Det betyder ju implicit att allt färre måste JOBBA allt mer för att ekvationen ska gå ihop. För i slutändan så kan man oftast bara producera ett visst antal saker per tidsenhet. Och varför ska jag försörja någon utanför min familj? Klart att man vill vara solidarisk med de som har råkat illa ut. Men att det ska vara såpass många som påstås idag, det håller jag inte för troligt. Utan det här är bara ett sätt att göra oss genomsnittligt sett FATTIGARE.

En annan sak som jag också protesterar mot är deras förslag om en ny fastighetsskatt. Om man funderar på hur en skatt ska fungera, så är en skatt i princip en avgift på inkomst eller konsumtion. En fastighet (läs villa), genererar inga inkomster att betala skatt för. Och det är inte heller en konsumtion som borde särbeskattas på ett annat sätt än en lägenhet. Att ha ett skattesystem som tar betalt i förväg för en potentiellt värde i en fastighet vid försäljning är också helt fel. Vad händer om den så kallade fastighetsbubblan spricker. Kan jag då retroaktivt få tillbaks skatter som är inbetalade när de-facto värdet inte blev det som Skatteverket beräknade vid tillfället. Eller ska man följa miljöpartiets rekommendation att låna pengar på banken till räntorna.

Nä, jag kan bara konstatera att förlaget kommer att katalytiskt försämra svensk konkurrenskraft och svensk ekonomi. Men som sagt, socialister har ju aldrig haft kravet på sig att tänka för mycket. Det är enklare att tycka och framförallt tycka att man som socialist ska tillhöra den omfördelande eliten och därmed faktiskt få skattelättnader i sitt inkomstskick. Cornucopia har gjort en lysande analys av den delen.

Ni som vill ha högskattesamhället tillbaks får gärna rösta på (S), (MP) och (V). Var så säker på att kapitalet och vi som kan kommer att rösta med fötterna. Kakan kommer att bli mindre per person och därmed kommer ni, kära väljare att bli fattigare.

nyModerata floskler

Nu måste jag skriva lite om ett par nyModerata floskler, som florerar alldeles för ofta i debatten.

Vi tar statsministerns favorit, som tyvärr har spridit sig till allt fler byråkrater.

"Givet xyz, så kommer abc att inträffa"

Läser vi i Svenska Akademins Ordlista, så betyder ordet;

givet  prep. * under förutsättning av

Om vi då tittar på begreppet givet, så är det helt enkelt så att nya Moderaterna gör ett antal antaganden, och förutsatt att dessa inträffar, så blir utfallet enligt nya Moderaternas förutsägelser.

Några saker som nya Moderaterna verkar ta för givet är att EU:s ekonomi kommer att få en över tiden positiv utveckling. Detta kommer INTE att ske, eftersom EU:s medborgare köper mest kapitalvaror som är made in China, Taiwan, Thailand, Vietnam osv. Alltså, alla köplador som vi befolkar en lönehelg som denna, kommer att skicka pengarna utomlands, till utomeuropeiska fabriker. Kort och gott, EU:s ekonomi kommer att gå sämre och sämre. Den enda kontinenten som just nu går riktigt bra i reella tillväxtsiffror är Afrika. Och det är ju inte så konstigt.

För här kommer vi till en annan av nya Moderaternas floskler. Nämligen att någonting börjar från en låg nivå, eller är på en låg nivå. Afrika som kontinent har bevisligen en mycket låg nivå avseende jämn förmögenhetsdistribution. Men eftersom det är från en låg nivå i Afrika, så kommer nya Moderaterna inte att satsa på att öka den svenska närvaron i Afrika. Det överlåter man så gärna till de kapitalstarka kineserna istället. Tänk om vi kunde exportera någon variant av det svenska samhället till Afrika. Det skulle bli hur bra som helst. Men nej, nya Moderaterna lämnar walk-over till Kina istället. Och kineserna är ju goda demokrater, eller hur?!

Ett annat irriterande ny Moderat antagande är just den låga nivån på Ryssland militära förmågor. Denna låga nivå används som motivation för att sänka Försvarsmakten till en obefintligt låg nivå. Just nu kan man inte ens få ut NYA strumpor till insatsförband, utan man får nöja sig med noppiga dito. Men det är väl bara bra att Playstation-generationen härdas medelst noppiga strumpor. Eller så skyller vi i leden på PRIO. Kundvagnen blev fel, och därmed blev det inga nya prylar. PRIO har till dags dato kostat över FYRA MILJARDER kronor. Undrar om Försvarsmakten blev bättre på väpnad strid av det? Vi har också skapat skrämmande förband som Gender Centrum och dessutom så var Försvarsmakten rådgivare hos Georgiens försvarsmakt för att skapa ett miljöledningssystem. Nåväl, det medförde i alla fall att georgierna kunde skrota sin sönderskjutna militärmateriel på ett miljövänligt sätt.

Så, dags för Statsmannen att vara lite ny Moderat retorisk.

Givet att nya Moderaterna är med i nästa regering, så kan vi konstatera att Rysslands väpnade styrkor kommer att från och med 2018 (FMOrg18), att vara i princip avvecklade, eller omvandlade till en gender-, HBTQ- och genuskorrekt fredskår som endast åtar sig uppdrag från FN. Nya Moderaterna kan också konstatera att Försvarsmakten vid samma tid kommer att ha en förmåga att sätta upp en etniskt-, gender, HBTQ- och genuskorrekt pluton per län i Sverige. Eventuellt KAN de hantera eldhandvapen, men endast den delen som rör SäkI och kassunförvaring. Väpnad strid kommer att betraktas som så 1900-tal, så det håller man inte på med. Eventuella behov av väpnad strid kommer att upphandlas av civila företag, helst drivna av riskkapitalbolag på en så kallad öppen marknad.

Vi kan bara konstatera att nya Moderaternas antaganden är mest illa underbyggda antaganden utan reell faktakontroll och verklighetsförankring. Faktiskt så skulle vi kunna säga att nya Moderaterna har uppfunnit den svenska varianten av nya Språket. Och för oss som kommer ihåg sina litterära referenser, så är det bara en sak som gäller, om man ska klara sig i det nya Samhället. Och det är att älska nya Moderaterna.

För till syvendes og sidst, det finns en myndighet som lyssnar på alla medborgare, och den kontrolleras av Fredrik stridshingsten och hans ryttare. Ryttaren kontrollerar en treställig amerikansk myndighet som lär ha förmåga att avlyssna telefoner, bland mycket annat.

Islams sanna ansikte.

Programmet Morgonandakt i P1 har visat islams sanna ansikte.

Det var Andreas Hasslerts avsitt från den första oktober som avslöjar allt.

Avsikten är nog inte att avslöja islams människosyn, men den framgår med all önskvärd tydlighet. Först börjar det med en allmän betraktelse om universum och människans relation. Människan kan bara kalla sig människa om man kämpar. Och endast TROENDE är riktiga människor enligt Anderas syn. Sen beklagar han sig över att han inte hittar så många (riktiga) människor bland majoritetsbefolkningen.

Ibland kan man verkligen fundera på muslimer och deras människosyn. Helt klart är att de betraktar endast muslimer som fullvärdiga människor och att vi övriga inte har något människovärde. Samma människosyn illustreras också i Ekots inslag om bristen på rättstolkar. Cirka 1:44 in i inslaget så förklarar tolken att juridiska termer som grov kvinnofridskränkning inte finns i arabisk rättstolkning. Mannen äger kvinnan och sina barn och får göra vad han vill med dem.

Det tredje exemplet är Tenstafallet, där sex killar gick fria från våldtäkt på en femtonårig flicka. Det krävs inte så mycket arbete för att hitta namn och bilder på de frikända. Jag behöver väl inte säga mer än att de heter inte Kalle och Pelle. Om du är nyfiken, så kan Flashback, Facebook och Avpixlat leda dig rätt. Killarna såg nog flickan som en dålig flicka, dvs. hora i deras ögon. En människa som inte är värd något.

Vad vill jag illustrera med dessa exempel är att man inom MENA (Middle East, North Africa) kulturerna nedvärderar andra, icke-muslimer. Man uppfostrar även barn i Sverige idag till att bejaka dessa kulturella åsikter. Gå in på MEMRI.TV för att titta på översatta klipp på värderingar som kommer ner i en parabol nära dig. Att döda otrogna är en god gärning. Att hata judar är bara bra (grattis Malmö). Och att barn ska bli glada om någon dör i jihad, även om det är fäder och bröder.

Kort och gott, islam och MENA-kulturerna är våldsbejakande, patriarkala, rasistiska, odemokratiska och ojämlika.

Det jag upprörs mest av allt är att media INTE granskar den här typen av människosyn bland en idag ganska stor kategori invandrare. Hur kommer det sig att feministerna inte kritiserar islams kvinnosyn. Hur kommer det sig att politiker inte reflekterar över vilka värderingar som växer i förorterna. Jag lovar, ett nytt fritidshus ger bara ytterligare en lokal, där man kan skrika svennehora till tjejer.

Om det finns strukturella, rasistiska problem i samhället idag, så finns dessa inte hos den "etniskt" svenska delen av befolkningen, utan just hos dessa unga grabbar som matas med att de har rätt till allt just på grund av deras tro, kön och av gud givna rätt.

Grattis Sverige, vi har silat mygg och svalt kameler igen.

Fast det är klart, många yrkespolitiker är väl mer måna om att göra små obetydliga justeringar, än att ta tag i reella problem. Det kan ju skapa spänningar på riktigt. Men som alla spänningar, så är det bättre att mota Olle i grind än att vänta på den stora smällen. Med tanke på politikers verklighetsfrånvaro idag, så blir inte Olle motad. Problemen kommer med andra ord i framtiden.

DN fortsätter med sin ohederliga vinkling kring "rom-registret".

Det är alltid fascinerande att se hur vissa företrädare för media inte kan släppa sin vinkling, även när de börjar märka att vinklingen börjar förlora kraft. Därmed blir man allt mer generell i sin verklighetsbeskrivning. Först hette det ganska tydligt, att syftet med registret var att registrera etniska romer. Och i dagens DN så går Niklas Orrenius ut med nyheten att "alla" polisanställda har betraktat registret som ett register över romer. Cirka 5-10% av alla romer i Sverige verkar vara upptagna i kriminalunderrättelseregistret.

Det är väl inget konstigt med en sådan registrering. Jag kan ju inte veta om någon av mina vänner, bekanta, släktingar eller andra kontakter medverkar i kriminell verksamhet. Det är ju helt självklart att om jag skulle umgås med en person misstänkt för kriminalitet, så kommer jag att bli intressant för polisen, ända tills man kan avfärda min eventuella kriminalitet, eller faktiskt konstatera att jag medverkar i kriminell verksamhet.

Det ohederligaste av allt som Niklas gör är att han tjatar om att "Registret visar ingen kriminalitet". Det gör han dessutom TVÅ gånger, för att vara extra tydlig. Niklas har helt rätt. Syftet med detta register är INTE att visa kriminalitet, utan vilka nätverk som personer som MISSTÄNKS för kriminalitet har. Och det inkluderar även familj, som kan vara helt ovetande om personens kriminalitet. Misstänkt kriminalitet ska dokumenteras i MISSTANKEREGISTRET. Det borde Orrenius förstå, men det gör han antagligen INTE, eller så väljer han att bortse från detta, eftersom det inte ingår i DN:s vinkling av "affären".

Det som är mest intressanta är att DN i det här fallet väljer aktivt att bortse från alla eventuella förklaringar till registrets legitimitet. Vilken typ av journalistik bedriver man, om man inte kan ändra vinklingen varefter nya fakta och ny information tillkommer.

För övrigt skulle jag inte heller bli förvånad om Niklas kunde hitta sig själv i något KUT-register, om han mot förmodan skulle umgås med människor som drar en lina eller två på något innehak i Stockholm. Men jag är helt säker på att Niklas vet att ALLA hans vänner, bekanta och kollegor aldrig skulle göra något illegalt som skulle medföra att Niklas hamnade i ett register.

Tänk om det framkom att Stockholmspolisen narkotikaspanare hade ett register där 10% av alla Sveriges journalisterna fanns med. Och att man dessutom hade registrerat dessa som boende i Bromma och på Södermalm. Sympatiserande med (v) eller (mp). Supportande Ship to Gaza. Klart att Stockholmspolisen har gjort ett sådan register. För de har ju så mycket tid, eftersom kriminaliteten är så låg. Och journalister kan ju vara farliga. Eller så kan det vara att för många journalister i Stockholm har festat med kändisar, kulturtyper och annat folk i Stockholms innemiljöer, där det kan förekomma att man drar en lina kola eller två på lördagskvällen.

Men vad vet jag, polisen har nog ingen aning om att lyxnarkomaner i innemiljöer skulle umgås med hederliga journalister. Och om journalisterna skulle registreras i detta sammanhanget, så är det bara en förföljelse av hederliga journalister från fascistiska poliser, eller hur? För polisen vet väl hur journalister är?!

DN, skärpning! Ni har redan lågt förtroende av en anledning. Det vore hederligare om ni tittade på argumenten FÖR kriminalunderrättelseregister också.
 

Det är skamligt när politiker ljuger för att vara populistiska.

Det bör inte finnas en tänkande människa som röstar för Erik Ullenhag, allas vår integrationsminister.
Lyssna på följande klipp från dagens P1-morgon.

För att förtydliga, så har Erik Ullenhag titeln Jur. kand på sin självpresentation i Riksdagen. Det innebär att Ullenhag har juristexamen och bör därmed vara väl förtrogen med Svea rikes lagar och förordningar. Inklusive hur rättsordningen fungerar i Sverige. Dvs. ingen annan än en domstol kan konstatera om ett brott är begånget och utdöma eventuell påföljd för brottet.

Trots sin dokumenterade kompetens inom juridiken, så väljer Ullenhag att helt på egen hand, som representant för den lagstiftande församlingen, att ta på sig domstolens roll och konstatera att registret som upprättats på Skånepolisen är ett lagbrott. Jag skäms för att en jurist och tillika lagstiftare tar till ett populistiskt grepp och dessutom hakar på mediedrevet kring polisens spaningsregister.

Hur kan man som statsanställd som följer lagar, regler och förordningar kunna lita på att en riksdagsman som Ullenhag faktiskt står för att land ska med lag styras. Dvs. att alla ska få en prövning enligt svensk rättsordning och därefter ska eventuell skuld avgöras. Här väljer alltså Ullenhag att direkt i media avgöra skuldfrågan.

Det här är ett flagrant bevis för att media kan driva svenska politiker att göra avsteg från det som är klar och tydlig lag i Sverige för att tillfredsställa medias bild av verkligheten, oavsett om den är sann eller inte. Kort och gott, som tjänsteman i staten, räkna aldrig med politikerstöd, oavsett om du har följt alla bestämmelser.

Ullenhag är en påminnelse till mig personligen om att inte rösta på FP nästa val. Jag har röstat på dem, men nu har de bevisat att FP är inte mogna regeringsuppgiften att delta i regeringen av landet med lag.

DN må tycka att de har ett ädelt syfte, men trots allt far de med sanslösa vinklingar när det gäller polisens spaningsregister rörande kriminella kretsar, där ett stort antal personer med olika egenskaper ingår.

Hjälp, staten har register över alla svenskar och deras relationer sedan tidig medeltid.

Så var moralpaniken igång igen.

Den här gången är det ett register över "resande" som finns hos polisen.

Låt oss angripa frågeställningen på ett strukturerat sätt.

1. Finns det ett register med resandefolk lagrat hos polisen?

Först och främst så kan vi konstatera att STATEN har haft register om svenskar och deras släktskap sedan medeltiden. Idag kan alla släktband hittas i SPAR-registret, vilket skulle kunna generera släktträd helt automatiskt. Detta gäller inte bara romer, utan alla som är folkbokförda i Sverige. Så förekomsten av statliga genealogiska register är inte på något sätt unikt för romer/resandefolk.

Men sen kommer vi till det intressanta, nämligen varför just polisen, som statens representanter har ett eventuellt register rörande resandefolk. Vi kan först ta det rent juridiska, att upprätta länkdiagram mellan olika individer i I2 Analyst Notebook ÄR per definition en sökbar databas, dvs. den uppfyller alla juridiska kriterier för att vara ett register. Antalet användare är inte relevant, utan att den har upprättats på myndigheten räcker för att det ska vara just ett register.

Alltså kan frågan om ett befintligt register besvaras med ett ja.

2. Den intressanta frågan är, vilken typ av register handlar det om?

De register som man i dagligt tal associerar polisen med är belastningsregistret och misstankeregistret. Belastningsregistret innehåller uppgift om brottslingar, som är dömda och domen har vunnit laga kraft. Misstankeregistret innehåller uppgifter om personer som polisen misstänker i samband med brottsutredningar. Det är nog helt klart, att det upprättade registret hos polisen i det här fallet är varken eller, då småbarn finns i registret.

Däremot kan vi konstatera att både media och diverse företrädare för romer och andra politiska opportunister försöker påskina att det är ett misstankeregister, eller ännu osmakligare, en förberedelse för att minst förfölja romer, eller ännu värre, med anspelningar på Hitlers försök att utplåna romer som ett folk, att polisen inte borde ha registret. Denna retorik är bara totalt smaklös.

Så hur besvarar vi fråga två då?

Inom polisen finns det ett behov av att genomföra kriminalunderrättelsetjänst. Detta är en fullt normal och accepterad verksamhet, som syftar till att utreda brott och förberedelser för brott. Inom ramen för kriminalunderrättelsetjänsten har man självklart tillgång till moderna verktyg för att analysera relationer mellan individer, platser och objekt. Inom underrättelsevärlden är I2 Analyst Notebook i princip en standardprodukt, som klarar av just detta. I princip alla poliskårer inom EU nyttjar I2-produkter inom sin kriminalunderrättelsetjänst. Inget konstigt i det, med andra ord.

Kort och gott, så har alltså romerna/resandefolket adderats till registret inom ramen för kriminalunderrättelsetjänsten.

Men nu kommer vi till belackarnas nästa argument, att i Sverige är det förbjudet att registrera efter ETNICITET.

Det är helt riktigt, etnicitet i sig får aldrig vara grunden för en registrering. Misstänkt kriminalitet är dock en helt legitim orsak till registrering. Men, säger vän av ordning, inte är väl tvååringar misstänkta för kriminalitet. NEJ, DET ÄR HELT RIKTIGT. Men man kan utan vidare fantasi tänka sig att eftersom misstänkta kriminella skulle t.ex. uppehålla sig vid ett dagis, så kunde det vara relevant att koppla den misstänkte till sin dotter/son som går på just detta dagis. Alltså är INTE BARNEN misstänkta, eller misstänkliggjorda, utan kopplade till den misstänkte genom en relation, vilket registreras i I2 Analyst.

Så ett antal familjemedlemmar eller släktingar till misstänkt kriminella hamnar alltså i registret på grund av sin relation med den misstänkte. Utan att för den skull själva vara misstänkta för något.

3. Det här indikerar ju att enligt polisen så är romer/resande är mer kriminella än andra?

Det här är en antydning, som är riktigt otrevlig och ful. Speciellt om man försöker påskina att polisen arbetar enligt denna människosyn. 

Det är en väl etablerad sanning att kriminalitet har en mångfacetterad orsak. Låt oss lista upp några sådana.

* Socioekonomiska orsaker som fattigdom, låg utbildning osv.
* Värdegemenskap, som t.ex. motorcykelgäng.
* Ekonomisk vinning, som t.ex. skattebrott, momsfiffel osv.

Den delen som jag vill utveckla är just värdegemenskapen. Brottsligheten kan baseras på t.ex. den värdegemenskap som finns hos motorcykelgäng, dvs. individens frihet, att man vill slippa samhället osv. Men det vi inte får förglömma är att det finns värdegemenskaper som också baseras på familjerelationer, släktband, religiösa band osv. Exempelvis Södertäljenätverket, där det finns både familjeband, religiös gemenskap och andra gemensamma faktorer. Dock inte sagt att just familjebanden, religiös gemenskap eller andra faktorer i SIG har varit orsaken till kriminalitet. Däremot så har dessa faktorer varit möjliggörare för kriminella relationer och osunda lojaliteter.

Så svaret på fråga tre är också ganska enkelt. Polisen kommer inom ramen för sin kriminalunderrättelsetjänst att registrera ett antal individer som är oskyldiga i sina register. Man kommer också att komma på eventuella relationer mellan individer, oavsett om dessa bygger på familj, språk, kultur, föreningar, klubbar, etnicitet osv. Att i det här fallet förbjuda polisen att observera vissa typer av relationer vore bara hyckleri.

4. Men det finns ju döda och småbarn i registret?

Hel riktigt. Barn har jag förklarat tidigare. Att man inte tar bort döda kan ju vara ett sätt att visa relationer. För visst är man kusiner och tre- eller fyrmänningar, oavsett om anfadern är död och begraven. Dvs. det är bara ett sätt att påvisa en familjerelation mellan nu levande individer. Förresten kan man visa på familjerelationer mellan vuxna genom barnen. Till exempel om någon är gudfar till ett barn. Det är ju i vissa kulturer en förpliktande familjerelation.

5. Men försöker du inte bortförklara registret?

Nej, absolut inte. Men jag försöker inte heller utmåla registret som ett verktyg för Hitlers efterföljare, så att arbetet kan slutföras. STATEN har en legitim orsak att beivra brott och stämpling till brott. Inom ramen för detta legitima arbete kommer ett antal individer som inte är kriminella att registreras på grund av att de har någon form av relation till en misstänkt kriminell eller kriminell verksamhet.

Och jag är helt säker på att polisens kriminalunderrättelsetjänst är tillräckligt kompetent för att avgöra när det är relevant att upprätta dessa så kallade link-charts.

Däremot är jag inte helt säker på att polischeferna kommer att offentligt försvara sina arbetsmetoder, vilket hedern skulle kräva i det här fallet.

Och om registret, som vissa vill påskina, har varit tillfälligt och överspelat, så har polisen nämligen ett annat problem. Att de har avskedat expeditionspersonal för registervård och att poliserna inte har förstått vikten av att eventuellt gallra ut gamla register.

/Statsmannen

Etiketter på politiska partier.

Jag är riktigt trött på alla debattörer som försöker sätta etiketter på politiska partier. Eller snarare ett politiskt parti, som etiketteras som invandrarfientligt, invandringsfientligt, invandringskritiskt, rasistiskt osv. Det är helt enkelt retoriska trick för att undvika huvudfrågan i debatten. Och det är att förra året fick cirka 17.400 personer ASYL i Sverige. Alltså inte arbetskraftsinvandring, utan ASYL. Det märkliga är att alla övriga nordiska länder fick inte ens ihop så många beviljade asylansökningar tillsammans som Sverige klarade av. Och det konstigaste av allt är att dessa asylsökanden kommer från Irak, Syrien och Somalia till stor del. Märkligt, då det knappt finns några direktflyg från dessa länder till Sverige. Trots allt hävdar alla att det var det första EU-landet som de kom till. Har du kommit till Arlanda någon gång från utsidan av Schengenområdet? Då vet du att du är knappast papperslös när du går genom passkontrollen. Ni fattar min poäng, misstänker jag.

Hur som helst, så ska vi etikettera alla politiska partier för rättvisans skull.

SD - Invandringsfientligt (asyl, kultur, religion mm.)
nyaM - Faktafientligt (omvärldsanalys av finansiellt läge, Försvarsmaktens förmågor osv.)
FP - Verklighetsförnekande (analys av skolans misslyckande, behovet av mängden akademiker)
KD - Kristendomspositivister (tror att alla problem går att lösa med en kristen lösning)
C - Extremnyliberalistvänliga (idéprogrammet stollerier räcker väl för denna titel?)
MP - Modernismfientliga (allt var bättre förr, trots att man utrotade stora djur redan under stenåldern)
S - Utvecklingsfientliga (tror att världen inte utvecklats sen 50- och 60-talets folkhemsdröm)
V - Privategendomsfientliga (tror att allt löser sig om V får konfiskera allt och fördela själv)

Som ni ser så är etiketter ganska trubbiga verktyg och ger ingen nyanserad bild av vad ett parti egentligen vill. Jag skulle kunna analysera dessa partier i all oändlighet, men jag ska ge er kortversionen.

SD - Är kritiska till dagens nivå på ASYL-invandringen, där det finns många tveksamma fall som slinker igenom systemet. Det är ganska talande att ungefär 5% av alla asylsökanden uppfyller FN:s definition på flyktingar. Alltså är många asylsökande personer som söker sig till en bättre framtid, inte från hemsk förföljelse. Och eftersom skattekronorna faktiskt har en gräns, så är SD kritiska till att såpass mycket ska fördelas till just den falska asylinvandringen.

M - Genom högre belåning av folket så kommer konsumtionen att fortsätta vara hög. Lägre skatter ökar också konsumtionen, likväl som RUT, ROT och sänkt restaurangmoms. Problemet med dessa skattesänkningar är att de skapar inte internationell konkurrenskraft för landet. Alltså är det kortsiktiga bot på vissa symptom, men ingen bot för själva sjukdomen. Sjukdomen är att vi har för låg internationell konkurrenskraft och att den interna omfördelningen i landet av välstånd har blivit skevt. I och för sig så har vi genom den ovan nämnda asylinvandringen importerat en ny underklass. Sveriges handelsbalans har faktiskt till viss del blivit negativ och ni skulle inte bli glada över att se vad som bidrar till den positiva sidan. Det är nämligen mest råvaror som järn och trä. Inte kanske den bild av high-techlandet Sverige som många har. Inte ens en gammal moderat paradgren som försvaret kan man hantera längre. Försvarsminister Borg säkerställer att man kan köpa röster för pengarna än att satsa på en starkare Försvarsmakt i en allt osäkrare tid. Behöver jag nämna energibrist, vattenbrist, klimatkatastrofer, peak-oil, ökad laglöshet mm?

FP - Har ännu inte lyckats med sin analys av varför skolan får allt sämre resultat. Har försökt att förneka verkligheten genom att införa legitimationskrav på lärare och införa nya betygssystem. Den korrekta analysen är att idag är lärarna överhopad med onödig administration, har för låg utbildning och dessutom med för stora klasser. Lösningen är att skippa all administration för lärare som inte är direkt kopplad till lektioner och betyg. Återinför högre krav på akademisk kompetens. Och då talar vi om vetenskapliga ämnen som matematik, fysik och kemi. Inte genuspedagogik och annan kvasivetenskaplig smörja. Inför ett maxtak på 25 elever per klass. Det sista problemet är att många asylinvandrarbarn kommer in i skolsystemet någonstans i mitten (mellanstadiet) och har ingen reell chans att komma ikapp med vare sig språk eller andra ämnen. Dessa barn bör behandlas speciellt, för att hantera problemet.

KD - Väljer bara mjuka frågor som ingen bryr sig om. Och tror att alla lösningar på problemen är att göra en uttolkning av kristen filosofi i politiken. Exemplet är att man har valt barnen som fokusområde i politiken. För att de ska må bra och ha det ännu bättre. Antagligen har Sverige världens mest bortskämda barn. Alla får medalj, alla ska med osv. Till och med barnfattigdomsbegreppet har blivit urholkat i Sverige. Tydligen är man "fattig" som barn i Sverige om man inte har iPhone, Playstation, Levi's jeans, Canada Goose-jacka, egen laptop och flera hundra TV-kanaler. Det är helt klart ingen valvinnarfråga på något sätt att skämma bort svenska barn ännu mer, hur kristet altruistiskt det ändå känns.

C - Det nya idéprogrammet visar med all tydlighet hur verklighetsfrånvända de centerpartistiska politiska broilersena har blivit. Att man inte har förstått att det inte finns arbetstillfällen nog ens för dagens folkmängd och sen tror man att 30-40 miljoner nysvenskar skulle säkerställa svensk ekonomi. Det är nästan så att man undrar om de röker på eller drar kola i Stureplanscentern. Och att antalet människor som önskar sig Sharia-äktenskap i Sverige idag vida överstiger antalet polyamrösa förhållanden. Men det är alltid bekvämt att blunda för isberget och fortsätta köra full fart framåt.

S - Tror tyvärr att världen fortfarande ser ut som på 50- och 60-talet, då svensk industri kunde konkurrera med internationell dito, som var mer eller mindre ute för räkning efter andra världskriget. Tyvärr finns det en hel del socialdemokrater som fortfarande tror att alla mekanismer som infördes då är ändamålsenliga idag. Dessa har blivit heliga kor i den svenska politiska debatten. Till och med såpass att de nya Moderaterna inte vågar röra dessa. Exempel ur floran är LAS, den svenska modellen, NATO-medlemskap osv. Det är bara att konstatera att Stefan Löfvén har ett antal vettiga idéer, men att han kommer att bli överkörd av de övriga, som inte kan analysera var utvecklingen är på väg.

V - Här har vi politikens riktiga dinosaurie. Trots att man har tagit bort ordet kommunisterna från partinamnet, så är det fortfarande det som man är. Marx läror är fortfarande stilbildande. Det räcker med att läsa partiprogrammet för att förstå detta. I princip är grundidén att man ska beslagta all privat egendom och fördela till var och en enligt behov. Ungefär som i Nordkorea med andra ord. Dessutom så kör man med en högljudd retorik och försöker prata omkull sina politiska motståndare. Och när det inte hjälper med prat, så slår man omkull sina motståndare genom sin lilla privata armé inom AFA. Om ni inte tror mig, så börja undersöka hur många vänsterpartister som är med i AFA. Det är ganska många. Och för varje järnrörsfilm på YouTube kring SD:are, så kan jag plocka fram över etthundra polisanmälningar om AFA-våld mot just SD:are. Jag skulle också gå omkring med järnrör om jag trodde att AFA var ute efter mig.

Nu har jag alltså utifrån partietiektteringen försökt att göra en lite mer omfattande analys av vad dessa etiketter kan kan betyda. Och då kan ni själv se hur förkastliga dessa etiketter är, eftersom de är bara retoriska trick för att avleda från den egentliga frågan. Ge din motståndare en etikett, så är det slutdiskuterat enligt dagens svenska diskurs. Det spelar ingen roll om etiketten är homofob, islamofob, rasist, kommunist eller kapitalist.

Det viktigaste av allt är att du måste TÄNKA SJÄLV. Och fatta EGNA BESLUT i alla lägen. Om du tror att det är problemfritt med cirka 17.000 nya människor varje år som försörjs med skattepengar, så varsågod, rösta på dessa partier som tycker det. Om du tycker att utvecklingen i Ryssland är jättepositiv och att demokratin är som bäst med Putin, så rösta på de partier som vill lägga ner Försvarsmakten i praktiken. Om du tycker att all egendom ska fördelas av politiker som vet bättre än du, så rösta gärna på dessa.

För min egen del vet jag att det kommer att bli massor med problem i framtiden med minskad energi, klimatet, populationsförflyttningar osv.

Därför vill jag minska på den osakliga "asyl"invandringen, som tär på våra resurser.

Därför vill jag ha ett ökat försvarsanslag och NATO-medlemskap.

Därför vill jag öka svensk industris konkurrenskraft.

Och därför kommer jag att prioritera ett partival under nästa val för mina barns bästa. Och mina barn ska inte växa upp i ett land utan försvar, utan en svensk majoritet och utan politiker som gör realistiska omvärldsanalyser.