Lööfs misslyckade integrationsvisioner

Så var Annie Lööf i farten igen. Den inofficiella Alliansdrottningen påbörjar sitt valarbete i DN.Debatt med artikeln "Jobb för nyanlända är nyckeln till integration".

Behöver jag säga att hon är ute och cyklar igen? Jag ska förklara varför.

Lööf blandar nämligen äpplen och päron på ett synnerligen ohederligt sätt. Först kan vi konstatera att enligt SCB så är cirka 410.000 människor arbetslösa i november 2014. Det gäller alltså alla kategorier av människor, oavsett om de är svenskar eller nyanlända. Eftersom en svensk sannolikt har större möjligheter på grund av utbildning, språklig kompetens och socialt nätverk att skaffa sig ett arbete, så är det självfallet så att procentuellt kommer fler invandrare att vara arbetslösa.

Så ska vi granska Lööfs recept för att lösa problemet.

För det första hävdar Annie Lööf att trösklar måste sänkas på arbetsmarknaden. Vad betyder det egentligen? Jo, trösklar är lika med lägre lön, lägre anställningstrygghet och eventuellt mindre byråkrati för mindre företag. Men om vi ska vara riktigt ärliga, hur låga löner tål en löneanställd i Sverige? Vi kan konstatera att den bör vara högre än försörjningsstödet som utbetalas av kommunerna. Dessutom torde lönen räcka till ett anständigt boende i en hyresrätt, sund mat och någon form av idrottslig- eller fritidsaktivitet. Plus svensk standard för att inte vara fattig, dvs. iFåne med tillbehör. I storstäderna innebär det nog att en heltidslön borde vara närmare 20kkr/månaden. Dvs. kanske inte riktigt så lågt som Annie skulle vilja. Lägre anställningstrygghet är också en väg att gå, men redan där har vi många problem idag, framförallt med timanställningar och deltidsanställningar. Med en timanställning blir man till exempel i praktiken utesluten från kreditmarknaden som låntagare och även en stor del av hyresmarknaden. Så här tillförs automatiskt ett antal hinder för att hantera sitt liv.

För det andra så tar Annie upp en fördjupad jobblinje, som är helt orimlig sett ur nyanländas perspektiv. Vårdcentraler och skolor är inte de som anställer nyanlända, just på grund av deras bristande kompetens inom vårdyrken och läraryrken. Visst, de kan säkerligen vara kunder inom dessa områden, men inte utförare.

För det tredje så tar Annie upp en förbättrad mottagning och integration. Den enda som skapar mervärden för det är Bert Karlsson och andra aktörer i det asylindustriella komplexet. Det skapar definitivt transfereringar från det allmänna till det privata, men det kommer säkerligen inte att generera mer pengar i den svenska ekonomin. Bara mer pengar på Berts bankkonto.

Som jag ser det, så visar centerpartiet inte en väg åt något håll. Man kommer med pigga tillrop och förhoppningar i debatten, men inget mer. Tomma ord utan bakomliggande förslag.

Om Annie vore helt seriös i sin debatt, så skulle hon kunna föreslå till exempel en icke-dispositiv lägstalön på den svenska arbetsmarknaden. Men den vill hon inte sätta, eftersom hon vet att för att leva på lönen, så måste den faktiskt vara relativt hög. Arbetsmarknadens parter kan ju alltid förhandla om högre lägstalöner.

Annie skulle också kunna föreslå en mycket låg företagsbeskattning för företag som har någon form av industirell produktion. Den skulle kanske kunna vara närmare 0%. Visst, man förlorar i inkomster från företagen, men samtidigt skulle man få skatteinkomster från de anställda.

Sen skulle Annie kunna föreslå infrastrukturförbättringar inom järnvägar, vägar, energisystem osv. för att faktiskt bygga grundlläggande förutsättningar för företagande. Men det skulle väl väcka ont blod i centerns kärnkraftsmotstånd att faktiskt föreslå omsättning av svensk kärnkraft.

Nä, Annie Lööf har påbörjat valkampanjen. Synd bara att Alliansens drottning bara kommer med tomma ord och en politik som består av nyliberala floskler utan innehåll.

Alliansens kronprinsessa kommer nog tyvärr inte heller att komma med något annat än mantrat arbetslinjen...

Socialdemokratisk regeringsoduglighet.

Socialdemokraterna var en gång i tiden ett parti som förstod meningen med den svenska industrin. Den var basen för välfärden, i form av företagsbeskattningar och beskattning av arbetskraften för vårt gemensamma bästa.

Men nu har det hänt något som är ganska märkligt. Från att ha varit ett parti som har förstått industrins behov i ett historiskt kontext, så har man nu gått på någon form av historielös popularitetspolitik a lá miljöpartiet. Dvs. man kör med floskler och inte realpolitik.

Ett lysande exempel på detta misslyckande är Svenska kraftnäts varning om att Sverige kommer att få elbrist på 2020-talet. Energiminister Ibrahim Baylan bemöter dessa varningar på ett synnerligen oseriöst sätt. Mer att läsa finns också hos Cornucopia.

Hur kan man vara energiminister och inte förstå betydelsen av vare sig effektreserver eller behovet av att överse behovet IDAG. För 2020-talet börjar om sex år. Hur lång tid tar det att projektera infrastruktursatsningar i energisystemet? Jo, det tar sannolikt 5-10 år. Så om Baylan gör något konstruktivt IDAG, då kan man kanske lösa problemen som dyker upp på 2020-talet.

Framförallt är Baylans synpunkt att det är bara "antaganden" från Svenska kraftnät som är oroande. Vi får nog betrakta det som utomordentligt osesriöst att energiministern anser att Svenska kraftnät spekulerar i ämnet. De om några borde vara sakkunniga inom elproduktionen.

Men det är klart, socialdemokraterna vill kanske att Sverige ska vara som vilket U-land som helst, där det blir brown outs och black outs i tid och otid?

Tyvärr är min analys bistrare än så. Dagens regering är regeringsoduglig och böjer sig alldeles för mycket för miljöpartiets åsikter och troenden i enerifrågan. Man baserar alltså inte sina beslut längre på fakta utan på tro. Mitt förslag är att man ska stänga elektriciteten till hushåll på Södermalm först. För visst ska väl miljöpartisterna ta konsekvenserna av sina politiska åsikter?

Energiministern borde istället säkerställa att gamla reaktorer omsätts till nya, modernare och säkrare. Men det kan ju miljöpartiet inte gå med på. Så därför väljer man att faktiskt inte se till fakta, utan blundar stenhårt och hoppas att stormen blåser över.

Det mest tragiska med dagens socialdemokratiska regering är att alla ministrar verkar vara lika dåliga. Alla verkar ha triangulerat på kultursidorna och säger det som kultursidorna behöver höra, inte det som man faktiskt måste göra.

Att blunda för sakförhållanden och dessutom förminska betydelsen av dessa sakförhållanden är oskickligt, för att uttrycka det milt.

Jag är nämligen helt övertygad om att Alliansen-(c) och (s) kan komma överens om energipolitiken på en gång. Fast då retar socialdemokraterna upp Romson och Fridolin.

Alltså avstår man och visar samtidigt på sin regeringsoduglighet. För att regera innebär ibland att fatta svåra beslut. Det kan inte vara svårt att komma fram till att i Sverige är inte elavbrott ett acceptabelt handlingsalternativ i framtiden.

Meanwhile, in Russia...

Nu har svensken sannolikt upptäckt att Sverige slutar inte att fungera, bara för att regeringen inte fick igenom sin budget. Bloggrannen Cornucopia beskriver detta mycket väl. Så då vet svensken att myndigheterna fortsätter att verka utan en regeringsbudget. Vilket är precis som det ska vara i Sverige.

Så förutom att man i ankdammen inte kan notera annat än visst politiskt käbbel, vad händer i världen då?

Jo, jag tänkte lyfta lite på det som vissa etiketterar som "ryss-skräck". Dvs. vår kamrat Putins revanschism gentemot västvärlden. Istället för att bara komma med ett antal påståenden, så tycker jag så klart att fakta är mycket bättre än tyckande. Så varför inte läsa kamrat Putins egna ord?

Min källa är kamrat Putins tal till Duman den fjärde december i år.

Om vi börjar med konstaterandet att Ryssland och ingen annan har annekterat Krim olagligen, dvs. stulit land från Ukraina. Det är ett faktum. Det intressanta är att kamrat Putin hänvisar till att Rysslands vagga verkar vara på Krim, närmare bestämt i en stad som heter Korsun. Notabelt är att staden heter Kherson idag och ligger inte i Krim, utan norr om Krim. Kamrat Putin hävdar både till att "Grand Prince Vladimir" blev döpt i Kherson och att han därefter grundade det kristna Ryssland. Alltså har dessa områden ovärdelig betydelse för ryssar som den ryska civilisationens och andlighetens vagga.

Slutsatsen som man kan dra av detta är att det långsiktiga målet för Ryssland är att erövra östra Ukraina i större eller mindre omfattning och att kamrat Putin inte kommer att vika.

Jag presenterar här två bilder med de ryska handlingsalternativen vad gäller områden som man vill erövra. Bilden med något mindre landavträdelser är mest sannolik och den med större landavträdelser är nog det som kamrat Putin skulle betrakta som önskvärt.

Som ni kan se, inga obetydliga erövringar. EU, USA och NATO kommer självfallet inte att göra någonting militärt för att motverka dessa militära företag som kamrat Putin har initierat. Det vet kamrat Putin och det vet EU:s och USA:s ledare. Därför är man ytterst noga med att INTE påstå att nationalstaten Ryssland har invaderat Ukraina, trots att det är ett faktum. För om man officiellt erkänner detta, så erkänner man också att man är maktlös. Därför får ekonomiska sanktioner betydelse för EU och USA. Tyvärr är dessa sanktioner av begränsat värde, eftersom man kan alltid gå runt många av sanktionerna.

Sanktioner fungerar trots allt upp till en viss gräns. Kamrat Putin påpekar särskilt att USA och dess allierade hade, oavsett händelserna på Krim och östra Ukraina, försökt att hitta en ursäkt för att innesluta Ryssland. Alltså hävdar han att USA och dess allierade är på något sätt ute efter att begränsa Rysslands möjligheter till utveckling. Tvärtom hävdar kamrat Putin att USA och dess allierade gladeligen hade sett en Jugoslavisk utveckling i Ryssland, med etniska, religiösa och regionala motsättningar. Helt klart ett konspirationsscenario som kamrat Putin försöker hävda finns.

Det som saknas i den logiska stringensen i Putins resonemang är att det Jugoslaviska sammabrottet kostade och kostar USA, EU och NATO stora pengar, trots att krigen i sig var under 90-talet. Att man skulle önska sig ett motsvarande scenario i en stormakt där småpåvar skulle få tag på riktigt potenta kärnvapen känns inte så troligt. För hur lång tid skulle det ta innan dessa kärnvapen hamnade på villovägar. Endast självmordsbenägna statschefer skulle önska sig en sådan utveckling. En sak är säkert vad gäller politiker i USA och i EU. De är inte självmordsbenägna.

Sen motsäger presidenten sig själv, genom att först hävda att ingen kommer att få ett militärt överläge gentemot Ryssland, även om vi faktiskt kan konstatera att USA:s militära budget överstiger den ryska högst väsentligt och även EU:s militära budgetar gör det också. Alltså får Ryssland bronspeng i denna gren. Däremot så påtalar man ganska tydligt att man är villig att anväda sina militära styrkor, vilket inte EU är. USA är låsta i andra konflikter, som de prioriterar av geopolitiska skäl.

Den intressanta motsägelsen är att Putin hävdar att man ska inte ska beträda en väg av självisolation, xenofobi, misstankekultur och sökande efter fiender. Märkligt nog så dör många kritiska journalister i Ryssland, Putin har själv skrivit på en lag om NGO:er med utländsk finansiering som stämplar dessa som främmande agenter. Putins hela tal är en indikation på att han ser USA och dess allierade som fiender till Ryssland.

Vi kan bara konstatera faktum att den militära verktygslådan finns inte att tillgå vad gäller Ukraina. Så kommer sanktionerna att fungera då? Jo, men det kommer att ta tid. Troligen 10-20 år, förutsatt att det finns en politisk vilja att fortsätta på sanktionsspåret. Och om 10-20 år kommer Krim att vara "naturaliserat" i Ryssland. Men visst har sanktionerna effekt. Putin säger att industrin måste öka sin produktivitet med 5% om året. Beroendet gentemot utländsk teknologi måste minska och rysk industri måste skaffa sig egna kompetenser inom maskinverktyg, mätinstrument, energiteknik och utvinning av naturresurser. I princip föreslår kamrat Putin att GOSPLAN återinförs. Detta kommer förstås att medföra att rysk industri inte kommer att utsättas för markadstryck, utan att man kommer sannolikt att skapa oligopolier inom vissa industriområden. Vilket kommer att leda till karteller och andra negativa markandsinfluenser.

Om jag ska bedöma var kamrat Putin har hämtat sina influenser, så vill jag påstå att dessa kommer från diktaturen i Kina. Det är nästan så att man kan tro att Putin läser Cornucopia. Kina har skapat ett blandsystem av kapitalism och kommunism i kombination med en partianknuten kleptokrati av stora mått. Kort och gott ett system som passar kamrat Putin alldeles utmärkt, eftersom han känner igen många kommunistiska fenomen i Kina och kan associera till dessa. Därmed kan vi räkna ut att den ryska markanden kommer inte i praktiken att vara öppen. Vi kommer också att se brott mot de mänskliga rättigheterna i ännu större omfattning än idag. Och kriget i Ukraina kommer att fortsätta.

Ryssland och Ukraina är länder som påverkar oss i Europa och Sverige högst påtagligt. Men som sagt, det är mer viktigt att käbbla om vem som ska ta ansvar för regeringens budget, än om de stora frågorna.

Nämligen, hur får man rysk politik att ta en mer positiv riktning?

Fast det är klart, de som tillhör dagens politiska adel har ju inte gjort sig kända för att vara tänkare av stora mått. Det kräver ju faktiskt något annat än triangulering av tidningarnas kultursidor.

Jag är inte rädd för ryssar i gemen. Men jag är rädd att den ryska politiska ledningen har vandrat in i en historisk åtevändsgränd som kommer att medföra onödigt lidande för det ryska folket och även omvärlden.

Budgeten och svarte Petter.

Så kommer Sverigedemokraterna att fälla regeringens budget.

I media och på sociala media börjar redan ett blaming game, som säkerligen kommer att fortsätta ett bra tag till. Stora tänkare, som Annie Lööf förutsatte att SD skulle enbart rösta på sitt eget förslag. Vilket kanske säger något om nuvarande Alliansdrottningen Lööfs strategiska tankekapacitet.

Nu får väl Statsmannen förklara hur det förhåller sig.

Regeringsbildaren, Stefan Löfvén, ansvarar för att skapa en regering som är regeringsduglig. Det innebär att regeringsbildaren ansvarar för att förankra sin politik. INGEN annan. Nu gnäller Löfvén om att SD bryter mot praxis. Vilket Löfvéns parti faktiskt började med, genom att plocka ut enskilda poster ur Alliansens budget i strid med gällande praxis. Som man bäddar, får man ligga, med andra ord. Behandla andra som du själv vill bli behandlad. Men det har tydligen Socialdemokraterna glömt.

Den utsträckta handen mot Alliansen har inte tagits emot av vare sig Lööf eller Björklund. Vilket är helt självklart. För Centerpartiets och Folkpartiets ledning har förstått att det skulle spräcka Alliansen. Är det något som Reinfeldt har gjort som är bra i svensk politik, så är det att han förstod vikten av sammanhållning inom borgerligheten, för att ha möjlighet att ta makten. Det fungerade 2006 och 2010, vilket är bevisat nog. Däremot så kannibaliserades de mindre Allianspartierna, vilket i längden medförde att Alliansen försvagades. Om något Alliansparti stöder Löfvén, så är Alliansen slut. En strategisk seger för Socialdemokraterna, men alldeles för uppenbar, för att de små Allianspartierna ska gå på den finten.

Nu finns det en enda utsträckt hand som skulle fungera. Och det är att sex partier tar "ansvar" för den uppkomna situationen. Det innebär i praktiken en koalitionsregering mellan S, M, C, FP, MP och KD. Det skulle leda till en socialliberal politik som en stor del av mittfåran bland den svenska väljarkåren kan acceptera fram till valet 2018. Men frågan är, är det en bra konstellation. Taktiskt, ja, det skulle fungera. Men inte strategiskt. För vad händer i praktiken. Jo, den ansvarstagande koalitionen skulle göra Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna till marginaliserade partier o Riksdagen. Däremot är de inte nödvändigtvis marginaliserade bland väljarna 2018.

Så vad händer om det blir en "sexklöver"? I praktiken oskadliggörs en del av miljöfascisternas oproportionerliga påverkan på svensk politik. Vi kommer att få en högersocialliberal politik, som i princip kanske 70% av väljarkåren ställer upp på. Sexklövern är Löfvéns enda chans att sträcka ut en hand till Alliansen. Allt annat blir självmord för Alliansens småpartier.

Men varför är det inte bra 2018? Jo, fortfarande kvarstår Migrationsverkets prognos, vilket innebär i praktiken öppna hjärtan. Den frågan som sexklövern måste ställa sig är, klarar man verkligen av att ta emot och hantera friktionerna med ett nytt Göteborg inom mandatperioden vad gäller volymen på asylsökande. För att inte nämna de så kallade EU-migranterna. Min gissning är att friktionerna kommer att öka till en nivå som är ohanterliga inom mandatperioden. Johan Westerholm är en mycket intelligent socialdemokratisk tänkare som har skrivit om volymproblemet.För i ett ändligt Sverige, med ändliga resurser, så måste man kunna hantera detta.

Svagheten med sexklövern är just att man kommer inte att klara de politiska "ansvarstagandet" i praktiken, vilket kommer att observeras av valmanskåren. För det är väl ingen vettig väljare som tror att vi bygger ett nytt Göteborg från tomma intet på fyra år? Eller att nuvarande infrastruktur kan svälja så många nybyggare/nysvenskar?

Resultatet blir att en sexklöver kommer att förlora i två riktningar i valet 2018. Nämligen de som vill öppna sina hjärtan ännu mer. Dvs. vänstersocialdemokrater kommer att rösta på Vänsterpartiet. Som än en gång blir ett 10%-igt parti. Och de som upplever friktionerna och resursbristerna i sin vardag. De kommer att rösta på Sverigedemokraterna, som blir minst ett 20%-igt parti. Plus att en så stor invandring kommer att medföra massarbetslöshet. Vilket antingen urholkar välfärdssystemen, eller ökar på skattebördan till en orimlig nivå.

I ett nyval finns det ett antal strategiska möjligheter och risker för Löfvén. De möjligheter som han har i praktiken är att Centerpartiet åker ut ur Riksdagen tillsammans med Kristdemokraterna. Visst har Centerpartiet bra opinionssiffror just nu, men det är sannolikt ett resultat av otydligt ledarskap inom Alliansen. Vilket kommer att förändras fort, när Anna Kinberg Batra blir partiledare för de nya Moderaterna. Så med lite tur kommer ett nyval att medföra att det finns två borgerliga partier kvar i Riksdagen, nämligen nya Moderaterna och Folkpartiet. Vilket är fullt hanterbart för Socialdemokraterna.

De risker som Löfvén möter är att F! kommer in i Riksdagen. Dock så kannibaliseras Miljöpartiet och Vänsterpartiet i dessa fall. Dvs. han får sannolikt flera partier att hantera i sin ringhörna, men dessa är var för sig svagare än bara MP eller V. Vilket i praktiken leder till större inflytande för Socialdemokraterna.

Om vi extrapolerar till valet 2022, så kommer vi fram till att sannolikt så kommer en till volymen mycket stor invandring att medföra att i princip så är alla former av välfärdssystem, som bygger på offentlig finansiering att vara kaputt. Ett låglöne- och svartarbetarproletariat kommer att utnyttjas av mindre nogräknade arbetsgivare. Skattemoralen kommer att vara mycket låg.

OM Löfvén skulle lyssna på Statsmannen, så kan jag bara rekommendera en sak. Nämligen att Löfvén borde lyssna på det fackförbund där han har sina rötter. För LO lever på fabriksgolvet där många svenskar jobbar. Och det är bara att inse, att fler kommer att arbeta på fabriksgolv i Sverige än de som sitter på ett kontor och kommer på nästa Minecraft. Alltså måste man skydda svenska arbetare från det som betraktas som "osund" konkurrens.

Hantera volymfrågan på ett pragmatiskt sätt. Säg att man inför ett tak på 20.000 KVOTFLYKTINGAR för Sverige. Då minskar man volymen till 20% av Migrationsverkets prognos. Det är fullständigt hanterbart och försvarbart. Kräv dessutom att de så kallade EU-migranterna ska tas om hand av sina egna länder inom EU. En EU-stat som är bidragsmottagare inom EU, som till exempel Rumänien borde förstå att man måste omhänderta sina egna medborgare för att få EU-bidrag. Hur svårt kan det vara?

Dessutom så borde man kunna jämka ihop en lägsta acceptabel avtalsstandard inom EU, som tar bort avarterna inom den inre marknaden. Vilket bland annat belyses väl av den oro som transportbranschen uttrycker för den osunda konkurrensen från andra EU-länders åkare.

Strategiskt är jag inte överraskad alls. Sverigedemokraternas val är mycket logiskt. Antingen belönas de av sina väljare och potentiella väljare i ett nyval i vår. Eller så ser de systemkraschen inträffa under mandatperioden inom välfärds- och sociala skyddsnät och tar röster 2018 eller 2022.

Eller så väljer några partier inom det som SD kallar för sjuklövern att nyktra till och inse att det finns fundamentala problem i det svenska systemet. Mest troligt är att de som nyktrar till är Socialdemokraterna, under tryck från LO. Och möjligen FP och KD, baserat på låga stödsiffror. FP har ju fiskat förr i grumliga vatten. Och KD kan ta gammelmoderater som inte vill rösta på SD. Centerparitet är tyvärr alldeles för insnöade i Stureplanscenterns problemformuleringar. Och de nya Moderaternas nya ledare Anna Kinberg Batra är alldeles för mycket fast i Fredrik Reinfeldts världsbild. Vänsterpartiet, F! och Miljöpartiet kommer att fortsätta drömma på Södermalm, så länge som de inte drabbas av verkligheten i sin icke-rasifierade övre medelklassbubbla.

Det här var Statsmannens brutala analys. Det enda som Statsmannen är helt säker på är att den svenska väljaren kommer att få det sämre 2015-2018. Och kanske ännu sämre 2018-2022, om man likt kaptenen på Titanic anser att isbergen inte är ett hot, trots att de är precis framför stäven.

Svarte Petter, det är du som skattebetalare och medborgare......

Annie Lööfs analyser, eller frånvaro av dessa

Det är väl kul att Annie Lööf inte vill ha nyval?

Eller kanske inte så kul egentligen. För centerpartiet gjorde ju inget lysande val. Enligt valmyndigheten så fick centerpartiet hela 6,11%. Starkt jobbat av ett parti, vars ledare har aspirationer på att vara Alliansens inofficiella ledare efter att Fredrik Reinfeldt kastade in handduken.

Eller hon är kanske orolig för det faktum att efter Migrationsverkets senaste prognos, så kommer kanske SD att få ännu fler röster, eftersom svenskarna inte är riktigt så sugna på att öppna både hjärtan och plånböcker. Det skulle kanske svida ännu mer om Alliansväljare gick över till SD. Inte heller helt orimligt att socialdemokratiska väljare skulle gå till SD.

Men nu till min poäng. Annie Lööf har ju fått ett antal möjligheter att samverka med Löfvén vad gäller politik. Därtill har Annie varit tydlig och vägrat, eftersom hon inser att Alliansens styrka är just att den inte viker för de röd-gröna. Vilket är strategiskt helt förståeligt.

Men det som inte är förståeligt är att om SD ställs inför två olika budgetar, så varför skulle de inte få rösta på den som de betraktar som minst dålig? Även om det skulle leda till ett nyval. För då kan ju väljarna ta ställning till en lagd alliansbudget och en röd-grön budget. Finns väl inget bättre läge för att visa på Alliansens överlägsna politik, än att väljarna faktiskt har två riktiga budgetar att välja mellan.

Fast om vi ska vara riktigt ärliga. Annie kan det här med strategi. Hon inser att två relativt snarlika budgetar, utan ändringar för den kommande volymen av migranter, är inte realistisk. Och en sak är säker, svenska väljare är inte dumma. För med Alliansens och de rödgrönas budgetar, så kommer SD att ta många, många röster bland de i befolkningen som ser att det går inte ihop varken under eller efter mandatperioden.

Alltså, det Annie säger är att ett nyval skulle vara förödande för både Alliansen och de röd-gröna. Hon säger också att svenska folket bör inte välja så nära Migrationsverkets prognos och två konkret lagda budgetar.

Det finns flera bra bloggare som har illustrerat detta problem med SD-stödet exemplariskt. De bästa är Cornucopia och Johan Westerholm.

Men jag har ett tips till Annie. Hon har faktiskt möjlighet att rösta på de röd-grönas budget, om hon inte vill ha nyval.

Fast det är klart att det är lättare att skylla på ansvarslösa Sverigedemokrater, än att skylla på det faktum att man har inte tagit sitt ansvar för en just realistisk och ansvarsfull politik.

Än en gång vill jag betona att den svenska valmanskåren är inte korkad eller lättlurad.

Dags att visa om du, Annie, tar ditt ansvar. Rösta på socialdemokraternas och miljöpartiets budget, och visa lite statsmannaskap, eller heter det statskvinnoskap eller statshenskap?

Hur som helst, detta är Statsmannens analys på Annies utspel.


Och det är att Annie är en förlorare, som inser att hon har ännu mer att förlora.

EU-migranter, vad är vårt ansvar?

Jag tycker att det är dags att skriva lite om de så kallade "EU-migranterna".

När vi talar om saker som fattiga och utsatta, så måste vi vara noggranna med definitioner och vad vi kallar saker och ting.

För det första, det finns inget juridiskt begrepp som heter EU-migranter. Det är en politisk omskrivning av svenska debattörer, som inte på något sätt beskriver vad det handlar om.

För det första, den fria rörligheten inom EU bygger på att du har frihet att resa till ett annat EU-land för en period av maximalt tre månader för att till exempel turista. Du har också rätt att söka arbete i ett annat EU-land och när du har fått anställning, så har du rätt att flytta till det andra EU-landet. Grundkravet är att du som EU-medborgare ska kunna försörja dig på ett ur alla juridiska aspekter korrekt sätt.

Eftersom tiggeri inte är förbjudet i svensk lag, så skulle vi kunna kalla tiggeri för ett arbete eller eget företagande. Det förutsätter att tiggaren skaffar sig F-skattesedel och betalar skatt, arbetsgivaravgift och sociala avgifter för sina inkomster från tiggeri. Om man inte gör det, så är det inte mer lagligt än en svartarbetande byggjobbare eller någon annan som undandrar sig sin skattskyldighet.

Kort och gott, en tiggare är sannolikt inte en person som uppfyller sin del av det juridiska ansvaret för att arbeta i Sverige.

Om man ska vara vänsterpartistiskt extrem, så kan man antyda att om vi inte hjälper dessa "EU-migranter", så bryter vi mot FN:s konventioner med mera. Det finns ingenting i FN:s konvention om mänskliga rättigheter att alla människor ska ha rätt till svensk normalstandard. I så fall skulle nog i princip bara ett tiotal länder uppfylla FN:s konventioner för mänskliga rättigheter. Fast det låter fint i en politisk pamflett.

Vi måste också vara tydliga med att svensk lag gäller för alla människor som befinner sig i Sverige. Att som vänsterpartiet då påstå att svensk lag inte ska följas, till exempel Bygglagen med mera för tillfälliga "läger" i stadsplanerat område är fullständigt orimligt. För det är väl ingen som påstår att dessa "läger" uppfyller någon form av svensk byggstandard?

Sen finns det andra som kräver att dessa "EU-migranter" ska få det lättare att få jobb i Sverige. Jag ställer mig bara frågan, vad gör dessa "EU-migranter" till mer arbetsbehövande än de cirka 472.000 arbetslösa som vi redan har i Sverige? Just det, ingenting. Det ska vara lika lätt eller svårt för dem som för alla andra på den svenska arbetsmarknaden.

Vidare hävdar andra att "EU-migranter" ska få tillgång till sociala rättigheter, boende, vård med mera, precis som en invånare i Sverige. Det är också helt orimligt, eftersom man som EU-medborgare faktiskt redan har ett hemland som är skyldigt att säkerställa sina invånares behov enligt alla EU-fördrag som man har skrivit under. Det är kanske inte så förvånande att fattigare EU-länder inte har definierat lägstanivån till svensk nivå, men det betyder inte att den svenska skattebetalaren måste sörja för dessa EU-medborgare.

Visst är det synd att det finns människor som är fattigare än andra inom EU. Men det måste vi påverka genom EU, inte genom ett självpåtaget åtagande, som inte löser några långsiktiga problem, vare sig för "EU-migranten" eller svenska skattebetalare.

Ett annat exempel är att många debattörer börjar kräva att svenska kommuner ska ordna både det ena och det andra för "EU-migranterna".

Inget kunde vara mer fel. Faktum är att EU-domstolen har avgjort att "EU-migranter" INTE har rätt till sociala system i ett annat EU-land. Alltså finns det numera ett juridiskt beslut på hur det SKA fungera inom och mellan EU-länder.

Så om du tycker synd om en "EU-migrant", så ska du inte kräva att svenska skattebetalare ska betala. Då ska du inhysa "EU-migranten" i din lägenhet, betala för vederbörandes uppehälle, vård och så vidare.

Eller så kan du göra som jag. Dvs. följ principen som gäller enligt EU-lag. Rörligheten är till för turism och arbete. Inget annat.

Och arbete, det får man i konkurrens med andra arbetssökande på en marknad, som är lika för alla. Troligen skulle jag ha svårare att få arbete i Rumänien än i Sverige, eftersom jag inte behärskar rumänska. Sannolikt är det tvärtom för en rumän i Sverige. Och det är väl varken rasistiskt eller diskriminerande, eftersom vi förutsätts att kommunicera med arbetskamrater, chefer, kollegor och så vidare.

Men det är klart, det måste ju alltid finnas någon som säger att just det faktumet är rasistiska strukturer. Fast egentligen handlar det om vilka realistiska förutsättningar som en individ har i konkurrens med andra individer.

Jag vill varken fika med Virtanen eller kommunister, eller?

Så har vänstern än en gång bevisat att man saknar helt historiska insikter eller för den delen förmåga till korrekta analyser. Kanske bristen på analytisk förmåga bland socialister och kommunister som leder till havererade samhällen, där man försöker införa socialismen som statsreligion?

Hur som helst, Virtanen vill varken fika med Marcus Birro eller rasister.

Så ska vi ta och analysera Virtanens obefintliga analys?

Först och främst så anmärker han på tweeten där Birro är kritisk mot extrema religiösa inriktningar, där det begås terroristbrott. Mot detta påstående är Virtanen mycket kritisk. Jag måste säga att Virtanen måste vara mer än lovligt naiv om han INTE kan konstatera grundläggande fakta, som att islam används av diverse aktörer som en rationalisering eller ursäkt för att begå både terrorbrott och även brott mot mänskligheten. Det betyder INTE att alla muslimer är dåliga människor, eller terrorister och/eller terroristsympatisörer. Däremot bör man kunna problematisera kring det faktum att många inriktningar av islam, som är bokstavstroende, faktiskt är mycket tillåtande eller förlåtande gentemot aktörer, som i islams namn mördar människor av annan tro eller till och med muslimer med "fel" inriktning. Det är väl ingen som tror att Saudi-Arabien och Iran faktiskt har några geopolitiska konflikter. Konflikten handlar helt enkelt om vilken inriktning av islam som är den "rätta", sunni eller  shia. Virtanen kan väl inte heller ha missat Daesh/ISIS härjningar i Irak och Syrien gentemot de som man betraktar som otrogna, eller tror på fel form av islam.

Sen kan jag nog tycka att man kan utvidga Birros analys till att gälla andra religioner också. Det är väl ingen, som tycker att hindunationalisternas jakt på muslimer i Indien är av godo. Eller extremreligiösa kristna inriktningar i USA, där man förnekar både vetenskap och objektiva fakta. Det är helt korrekt att påstå att det finns kristna mördare i USA som har genomfört mord på läkare och sjukvårdspersonal, som har arbetat på abortkliniker.

Om jag skulle kritisera dessa mördare av läkare, så är jag säker på att Virtanen skulle INTE stämpla mig som kristianofob? Däremot, att kritisera avarterna av islam, hedersvåld med mera, då kommer Virtanen gladeligen att stämpla en person som islamofob. Det är väldigt bekvämt, eftersom då slipper man att både göra en objektiv analys av orsakssammanhang och dessutom kanske konstatera att fakta talar mot den idealiserade världsbilden som man har skapat åt sig själv.

Sen väljer Virtanen att kritisera ett uttalande av Ivar Arpi om Sverigedemokraterna. Eller rättare sagt, Virtanen ser inga problem med att Vänsterpartiet stöttar den Socialdemokratiska regeringen. Ska vi kanske bena ut Virtanens argumentation i det här fallet också?

Först hävdar han att Sverigedemokraterna är rasister, baserat på Expos "Sverigedemokraternas vitbok 1988-2014." Expo erkänner själv att de har en politisk agenda, alltså kan man inte hävda att Expo är en neutral eller vetenskapligt korrekt granskare av SD:s politik. Om man läser partiprogrammet, så kan man nog mer konstatera att det finns inslag av socialdemokratisk politik från 50- och 60-talet. Plus konservativa drag inom områdena rättsväsende, försvar och även EU-kritik.

Jag är säker på att om Timbro skulle upprätta en vitbok över socialdemokratin från 1921-1996, så skulle Virtanen inte anse att det vore en ärlig vitbok om socialdemokraternas samhällsgärning i Sverige. Även fast socialdemokraterna bildade det Rasbiologiska Institutet i Uppsala, gjorde affärer med Nazi-Tyskland under andra världskriget och bedrev tvångssterilisering av invånare i Sverige. Fast Virtanen är nog jättestolt över dessa progressiva åtgärder som socialdemokraterna genomförde i MODERN tid i Sverige.

Sen avslöjar Virtanen sin demokratisyn, genom att påstå att vänsterpartiet är det mest demokratiska, eftersom de driver minoriteters rättigheter. Ska vi kanske titta på Virtanens älskling, Vänsterpartiet lite mer, eller?

Först och främst, ett parti byggs av dess medlemmar. Vi tittar lite på vänsterpartiets ungdomsförbund, Ung Vänster. De är väldigt tydliga i sitt principprogram, antaget i maj 2013! Maj 2013 är ett och ett halvt år sedan. Och det är väl ingen som tror att när en person från Ung Vänster går upp i Vänsterpartiet, så har de ändrat åsikter i någon märkbar form. Så vad säger Ung Vänster i förordet då?

"Ung Vänster är ett REVOLUTIONÄRT ungdomsförbund med rötter i den KOMMUNISTISKA delen av arbetarrörelsen, förankring i kvinnorörelsen och influenser av miljö- och fredsrörelsen."

Vad sägs om det? Jag har förstärkt några ord med versaler, för att belysa vad det handlar om. Influenserna från fredsrörelsen är ett arv från det KOMMUNISTISKA VPK, som gick Sovjetunionens ärenden. Notera att den fredsrörelsen var bara intresserad av att avväpna den DEMOKRATISKA västvärlden. Inte kommunistiska diktaturers militära styrkor, som var en del av den revolutionära verktygslådan.

Nåväl, Virtanen kommer säkerligen att säga att det är inte Vänsterpartiet, utan Ung Vänster, som jag kritiserar. Så låt oss titta på Vänsterpartiet då. Vad är bättre källmaterial än Vänsterpartiets partiprogram?

I stycket Makt och medvetande, så står det tydligt följande.

" För vänsterpartiet är marxistiska och feministiska teorier viktiga politiska verktyg som skall användas kritiskt och prövande. Vår förståelse av samhället utvecklas i ett samspel mellan analys och aktivitet."

Konstigt det här med Marx. För det är inte Groucho Marx som Vänsterpartiet har som teoretisk förebild, utan Karl Marx. Virtanen kan kanske upplysa mig om vilka stora verk som Karl skrev som rörde demokratiska nationalstater och deras utveckling. Eller för den delen vilka skrifter som marxismen har producerat vad gäller HBTQ-rörelsen.

Det som är allvarligast med Vänsterpartiet(kommunisterna) är det faktum att man tar inte avstånd från en revolutionär våldsideologi, vare sig det gäller Ung Vänster, eller deras stormtrupper i formen av AFA och Revolutionära Fronten. Ursäkterna för både det "fina våldet" eller det revolutionära våldet blev väldigt tydligt när Uppdrag Granskning gjorde sitt inslag om just dessa stormtrupper.

Problemet med Virtanen är hans vurm för socialismens revolution. För det är bara att konstatera att inget ungdomsförbund med ett förord som förordar REVOLUTION kan vara demokratisk för alla medborgare i Sverige. En revolution förutsätter alltid att det finns motkrafter till revolutionen. Dessa ska på känt manér bekämpas av revolutionens söner och döttrar. Om SDU skulle införa i sitt principprogram att man var för en revolution för att genomföra sin politik, då skulle Virtanen peka på att man är en våldsförhärligande rasistisk och/eller nazistisk rörelse.

Men Virtanen, var är din massiva kritik gentemot Ung Vänster och Vänsterpartiet, eftersom man önskar en revolution som är kommunistisk och/eller marxistisk?

För du kan väl inte på fullt allvar mena att marxismen har bidragit positivt till NÅGOT lands demokratiska och frihetliga utveckling?

 Däremot är jag helt villig till att hålla med dig om att du lever i ett ideologiskt ghetto. Nämligen ett ideologiskt ghetto som förordar särrättigheter till de "goda", som arbetar för socialismen och revolutionen. Du likställer även marxismen som en positiv demokratisk kraft, som gör att vänsterpartiet är synnerligen sympatiska politiska spelare i det svenska samhället. Att kritisera avarter inom en religion, oavsett vad den heter, är inte fel, utan en demokrats och humanists skyldighet. Du letar efter ursäkter för avarterna, inte en realistisk analys.

Fredrik Virtanen, jag skulle gärna fika med dig, för att få höra hur du tänker. Och då vill jag inte ha en föreläsning i politisk marxism, utan en korrekt samhällsanalys baserat på fakta och realiteter. Och hur samhällets utmaningar ska lösas utan revolution, onödigt tvång och överbeskattning av befolkningen.

105.000 nybyggare 2015

Där satt den, Migrationsverkets prognos för 2015.

Självklart ska ni inte nöja er med att läsa pressreleaser, utan även själva grunddokumentet.

Först ska ni reflektera över de trender som framkommer. Sen ska ni börja fundera rent logiskt.

2015 kommer Sverige att ta emot lika många människor som det bor i Umeå, minst. Och den högre ändan av uppskattningen är lika många människor som det bor i Linköping.

För er som inte har koll, så är Linköping Sveriges SJUNDE största stad. Befolkningen i Linköping har tillgång till all samhällsservice som kan behövas. Plus en fungerande arbetsmarknad, med allt vad det innebär av infrastruktur och allt annat.

För att alla dessa nybyggare ska lyckas, så måste vi alltså nybygga ett stycke Linköping, varje år, för att dessa nybyggare ska få tillgång till arbeten, samhällsservice osv. När byggde vi senast Sveriges sjunde stad, ÅRLIGEN? Om vi dessutom skulle bygga ett Linköping årligen, så skulle det i praktiken innebära att vi byggde ett Stockholm vart tionde år. Har vi gjort det? Har någon räknat på vad det skulle kosta att bygga ett Linköping, varje år? Om vi gör en snabb kalkyl, för att illustrera problemet.

Varje människa behöver kanske 20m2 boendeyta, om vi räknar på eget rum plus kök mfl. Det innebär överslagsmässigt 20x105.000x20.000kr/m2=42 MILJARDER kronor, bara för boende. Då har jag inte räknat med infrastruktur som vatten, avlopp, el, vägar osv. Vi kan nog anta att den formen av komplicerad infrastruktur kostar säg dubbelt så mycket som husbyggnad per person. Så bara i form av att bygga ett Linköping, så skulle kostnaden landa på någonstans kring 200 MILJARDER. Så för att betala för detta, så måste VARJE invånare i Sverige öppna sitt hjärta för 20kkr/år. En normal familj på fyra personer ska alltså vara generös för 80kkr/år. Det är fint att vara generös, glöm inte det.

Utöver det har jag inte räknat på några kostnader för utbildning och annat som behövs, för att få ett nytt Linköping att fungera enligt svensk standard.

Sen kommer vi till frågan, vad dessa nybyggare ska arbeta med. För om det är offentliga jobb, så betalas dessa via skattesedeln. För det är väl ingen som tror att New Linkoping kommer att bli ett IT-Mecka som Linköping?

Tyvärr är det som vi ser ett antal öppna politikerhjärtan, som öppnar skattebetalarnas plånböcker till ett projekt som inte är hållbart i ett land med ändliga resurser.

Visst är det otrevligt att lägga grupp mot grupp. Men faktum är att alla former av politiska avväganden är just en fråga om vilka vi ska satsa på. Min gissning är att snart röstar alla pensionärerna på SD. Övre medelklassen har råd att öppna sitt hjärta, så de kan fortsätta rösta på (s)(v)a((M)P). Arbetare kommer att rösta på SD.

En ljus framtid, knappast?

Det värsta av allt är att jag har alltid tagit avstånd från människor som påstår att Sverige skulle kunna drabbas av ett inbördeskrig. Nu är jag tyvärr inte helt säker på det. Min bedömning, 2020......

Värnplikt, att vara eller inte vara

Än en gång bevisas det att media har en otrolig förmåga att hitta (o)talanger lite överallt. Den här gången är det Mattias Svensson, redaktör på Neo, som har beklagat sig över en eventuellt återinförd värnplikt, denna gången på SVT Opinion.

Först och främst har inte Svensson förstått att demokrati är inget som kommer gratis. Vi betalar alla ett pris för vår demokratiska frihet, på ett eller annat sätt. Mattias förslag är att vi ska rekrytera anställda soldater. Sanningen är att rekryteringen går väldigt dåligt, eftersom Försvarsmakten i praktiken har inte lönemedel för att betala soldatlöner som är vettiga. För inte vill väl Mattias att Fas3 människor ska tvingas in i soldatleden. För Fas3 är verkligen en form av slaveri under tvång. Dessutom icke-tidsbestämd. Vi kan konstatera att det är lönsammare att städa på Högkvarteret, än att jobba som soldat. Dessutom antagligen mycket riskfriare.

Jag har ju en misstanke om att Svensson inte är intresserad av att höja lönemedlen högst avsevärt för försvarsmaktsanställda. Men nu ska vi ta och bena ut Svenssons retorik på ett ganska enkelt sätt.

För det första, det är inte kränkande att ställa upp för samhället och sina medmänniskor. Man tar varken livet eller friheten från unga människor. Sen ser jag inte heller något problem med att man får en samhällsorienterad fostran i värnpliktssystemet. Eller för den delen att man skulle lära sig att underkasta sig hierarkier. Som redaktör är väl Svensson inte intresserad av underställda som inte inordnar sig i arbetsplatsens hierarkier? Värnplikten är ett sätt att betala den skuld som vi alla har för att värna just vår demokrati, frihet och självbestämmande.

För det andra är inte värnplikten ett samhällsekonomiskt slöseri. Det ger många unga människor en möjlighet att för första gången i sina liv en förmåga till självständighet, initiativförmåga, ansvar och gruppsocialisering med olika samhällsgrupper, oavsett tidigare erfarenheter. Hur det skulle kunna vara samhällsekonomiskt dåligt, är bortom min fattningsförmåga.

För det tredje, alla krig leder till förluster. Välutbildade värnpliktiga har gång på gång bevisat i internationell tjänst att de är väl så bra rustade för en riktig krigsuppgift. Det räcker med att titta på BA01 och hur de löste sin uppgift i kriget i Bosnien. Eller för den delen alla värnpliktsutbildade soldater som har varit i Afghanistan. Självklart kommer en återinförd värnplikt att innebära att Rekryteringsmyndigheten kommer att genomföra uttagningar där man matchar person med befattning. Allt annat vore helt förkastligt. Dessutom så finns det behov av många sorters kompetenser i ett värnpliktsförsvar. Svensson kan vara tryggt förvissad i att profilen för en kustjägare avviker högst avsevärt från en värnpliktig flygtekniker. Därmed kommer ett omtag i värnpliktssystemet att vara lika demokratiskt som det gamla värnpliktssystemet.

Sen avslöjar Svensson sin egentliga agenda på slutet. Nämligen att han själv hade svårt att inordna sig i hierarkiska system. Eller så tror han kanske att friheten behöver aldrig försvaras med vapenmakt. Frågan är bara, är det ursäkten han kommer att ha till folket på Krim, i Novorossija och andra ställen, där demokratin ställs mot totalitära system? För det ska Svensson ha klart för sig, friheten är aldrig gratis. Fast Svensson accepterar kanske någon form av eftergifter eller tributer till alla som gör anspråk på nationalstaten Sverige, dess resurser och dess folk?

Min slutsats är att Mattias Svensson är en anhängare av någonannanstanismen, dvs. filosofin att någon annan löser problemet. Helst gratis. Och att det inte finns några konkurrerande maktstrukturer som skulle vilja påverka oss i framtiden. Det är enligt mitt sätt att se det som väldigt naivt, ovärdigt en vuxen människa. Men Svensson har kanske inte haft tillräckligt många lektioner från Livets Hårda Skola?

Filisteernas rike

Så har regeringen i sin oändliga visdom erkännt Palestina.

För den som inte känner sin historia, så är palestinier detsamma som bibelns filisteer. Det arabiska ordet för palestinier och filisteer är samma. Men det visste säkert regeringen, när de har fattat sitt ganska unika beslut.

Så då kommer vi till frågan hur ett svenskt erkännande av Palestina kommer att förbättra de demokratiska och progressiva krafterna på Västbanken och i Gaza. Antagligen inte alls. Och så länge som Hamas skjuter raketer in i Israel, så kommer israelerna att förr eller senare att tröttna och göra något åt det. Enkel psykologi.

Men om vi tar en parallell som är lite intressantare istället.

Finland erkänner riket Sapmí. Det är ett folk. De har en regering i form av sametinget. De har funnits i området i flera tusen år. Däremot är gränserna lite otydliga, på grund av långvarig ockupation fron invaderande folk, i det här fallet svenskar. Fast det är klart, svenskar är ingen etnicitet, knappt en kultur enligt många tänkare idag. Dessutom inkräktar svenskarna på samernas traditionella näringsverksamhet, jakt- och fiskerätter på ett orättfärdigt sätt. Finland tycker att ockupationsmakten ska återlämna samiska områden som Luossavaara-Kirunavaara. Även kuststäder som Luleå, Umeå och Piteå borde återlämnas. För att inte tala om naturresurserna i form av kraftverk, som helt uppenbarligen har byggts på samiska områden. Det är till och med så att samiska boplatser flyttades i samband med kraftverksbyggen. Mycket hänsynslöst av ockupationsmakten.

Så vad tycks om den parallellen? Fast det är klart, de samiska krafterna är ju inte lika progressiva som de filisteeiska krafterna. Dessutom bedriver inte samerna vare sig raketbeskjutning mot ockupanterna eller önskar en utplåning av ockupanterna som folkslag.

Men det är klart, att med socialister och miljöfascister i regering, uppbackade av kommunister, så får man förvänta sig tokigheter. För att vara helt ärlig, en skattehöjning här eller där bekommer mig inte så mycket. Inte heller en omfördelning av någon miljard hit eller dit i den stora konkursen. Men jag blir heligt förbannad när vi har en regering som för plakatpolitik som utrikespolitik, istället för att vara realpolitiska i sina relationer med andra länder.

Snart förväntar jag mig en presskonferens, där Sverige erkänner Novorossija, Transnistrien, Syd-Ossetien och även Abchazien.

Det krävs en rödvinsvänster i samverkan med påsva(mp)ade regeringskollegor, för att komma fram till slutsatsen att Fatah och Hamas är  progressiva, fredliga och humanistiska krafter i sin egen nationalstat.

Lönestrukturer, lönestrukturer

Jag måste säga att jag gillar det mesta av det som Alice Teodorescu skriver. För sin unga ålder har hon vettiga idéer. Men jag håller definitivt inte med henne när det gäller låglönejobb, som hon skrivit om i Dagens Samhälle. Detta synsätt är alldeles för nyliberalt och ungdomligt för att passa i Sverige. Jag ska strax förklara varför. Men innan dess, så vill jag peka på andra debattörer, som inte är för Timbros variant av nyliberalism, som till exempel Bengt Olof Dikes inlägg i SVT.opinion.

Jag har i grunden inga problem med en lönespridning på arbetsmarknaden. Det är klart att vissa yrken kommer alltid att vara bätter betalda än andra. Men frågan är om USA:s modell är eftersträvansvärd? Alice tycks tro det. Men om vi tar en liten principiell diskussion om vad som är fel med USA:s modell först.

För det första, man kan INTE leva på låglönejobb i USA om man jobbar 8 timmar om dagen. Det är ett faktum. Många låglönearbetare tvingas i praktiken att ha två heltidsjobb för att klara sig. Det är inte rimligt att människor ska arbeta 16 timmar om dagen, fem dagar i veckan.

För det andra, om man tvingas till dubbla arbeten, så kommer man till exempel inte att ha tid att uppfostra och stötta sina barn. Så i den ändan kan vi skapa ytterligare sociala problem.

För det tredje, man ska kunna leva på ett jobb utan samhällsstöd. Det innebär inte att man för lägsta lön ska kunna köpa sig en femma på Södermalm. Men att man faktiskt ska ha en reell möjlighet att hyra bostad, trots kreditkontroll, och att man ska ha en skälig levnadsstandard. Med skälig levnadsstandard menar jag inte en full uppsättning av iPrylar eller oxfilé till middag varje dag. Men inte heller att man ska käka Gorby's piroger och panpizza varje dag.

Kort och gott, det jag vill hävda är att man måste kunna försörja sig helt själv på en lägstalön, även i Stockholm eller någon annan storstadsregion.

Rättvisa handlar varken om lika rättigheter eller lika utfall. Utan att rättigheterna ska ha en lägsta nivå som är acceptabel. Vi bör hellre diskutera var den lägsta nivån ligger. Min uppskattning är att för att klara sig i en storstadsregion i Sverige idag, så bör man minst tjäna 13.000 kronor efter skatt som ensamstående. Med barn, så bör man ha ytterligare 2.000 kronor per barn. På det tillkommer barnbidraget.

Jag är väl medveten om att det finns många som tjänar mindre, men det är i regel timanställningar och deltidsanställningar, där man inte arbetar 40 timmar i veckan. Men min uppskattning gäller som sagt var ett heltidsjobb.

Så frågan är, vad accepterar vi som tillräckligt rättvist? Det är inte rättvist om man jobbar 40 timmar i veckan och behöver fortfarande försörjningsstöd. Det är bara förnedrande.

Gudrun ser ingen yttre Fi

Så har tänkarmössorna inom Fi slagit till igen, genom att debattera mot eventuella anslagsökningar till Försvarsmakten och ett möjligt återinförande av värnplikten.


Först börjar man med att faktiskt tala mot egen sak, genom att hävda att man måste ha en krisberedskap mot reella säkerhetshot. Men sen så hävdar man att Försvarsmakten är varken fredsfrämjande eller fungerande till det syftet.

Nu ska vi se vilka reella hot som finns.

Fakta 1; Krim har annekterats i strid med folkrätten av Ryssland.
Fakta 2; Lavrov har i Izvestija antytt att man kommer att erkänna val i de så kallade självständiga republikerna Donetsk och Luhansk (Novorossija).
Fakta 3; Ryssland har en militär doktrin som är milt uttryckt något offensiv och även obalanserad.

Men varför ska Fi bry sig om en yttre fi som är farlig och instabiliserande på riktigt, när man kan raljera om så kallad pittmätning.

Dessutom verkar Gudrun vara riktigt histiorelös, genom att hävda att det var tack vare feminismen, dvs. Socialdemokratiska kvinnoförbundet, som Sverige avstod från kärnvapen. Det var kanske en bekväm "sanning" på den tiden, när Sverige skulle vara alliansfritt i fred för att vara neutralt i krig. Förklaringsmodellen passade helt enkelt historieskrivningen på flera plan. För i praktiken så avstod Sverige från kärnvapen genom en överenskommelse med USA, där Sverige i praktiken var under USA:s kärnvapenparaply, precis som de andra västliga nationerna.

Dessutom, så tror väl Gudrun inte på riktigt att Ryssland hade annekterat Krim, om Ukraina hade haft kvar sina kärnvapen? Eller för den delen försökt skapa Novorossija?

Hela problemet i Gudruns resonemang är att hon tror att den svaga måste börja nedrusta först och att den starke ska följa efter, då man känner sig moraliskt förpliktigad att göra detta.

Då har jag ett tankeexperiment som Gudrun och hennes Fi-vänner kan göra. Skriv en lapp på ytterdörren där det står följande text.

"Hej. Jag är en god människa som tror på alla människors inneboende godhet och hederlighet. Därför har jag valt att inte låsa min ytterdörr, för att visa min tro på mänsklighetens inneboende godhet. Om du öppnar min dörr så kommer jag inte heller att ringa till polisen, eftersom jag litar på att vi kan ha en dialog om din situation och vi kan säkert lösa den med lite jämnställdhet, ett miljöprojekt och kanske till och med någon form av utjämning av privata tillgångar."

Men det är klart, en sådan skylt lär vi aldrig se hos en Fi-politruk, eller väljare heller, för den delen. För innerst inne vet även en Fi-hen hur mänskligheten fungerar.

Problemet är att Gudrun vill hålla på med ovidkommande saker och bekvämt glömma bort realiteter. För det är trots allt så att det är enklare att diskutera skitsaker än att lösa riktiga problem.

Och riktiga problem är aldrig behagligt att lösa.

Hur dåligt får polisen sköta sitt jobb?

Först måste jag klargöra att jag absolut inte kritiserar enskilda poliser eller deras tjänsteutövning.

För problemet ligger på ett högre plan, nämligen ledarskap. Polisen har nyligen släppt en rapport ; "Kriminella nätverk med stor påverkan i lokalsamhället.". Man kan väl säga att polisens egen kommentar till utredning är något tunn.

För att citera en del av rapporten.

"Äldre kriminella
Upprätthålla ett kontaktnät över tid- De äldre kriminella ingår i mer fasta kriminella
konstellationer och begår mer avancerade brott som kräver högre förmåga att upprätthålla
ett kontaktnät över tid. Samverkan mellan de äldre kriminella präglas mer av etnicitet,
släktskap eller vänskapsband än av den geografiska platsens betydelse."

Vi har ett medielandskap idag som i princip hävdar att polisen inte ska "rasprofilera" eller på annat sätt rikta in sig mot vissa etniska grupper. Det är märkligt att man för den typen av resonemang i en miljö som just bygger sin brottsliga verksamhet på etniska- eller släktförhållanden för att kunna fortsätta verka som yrkeskriminella. Det så kallade romregistret var ett sådant som kritiserades kraftfullt. Man kan ställa sig frågan varför kritiken finns där, eftersom syftet var att utreda kriminella aktiviteter, inte huruvida man var romsk eller inte. Och om det nu är så att vissa etniciteter bedriver kriminalitet i ett område, så ska man då inte få föra register på grund av att man utöver kriminell verksamhet kanske kartlägger etnicitet och/eller släktskap?

Förra justitieministern, Beatrice Ask och även rikspolischefen uppvisade tyvärr ett mycket dåligt ledarskap när det gäller stödet till sina underlydande. Det är helt klart att polisen måste ha rätten att spana på och registrera ALLA brottslingar och all brottslig verksamhet som de får reda på, oavsett gärningsmannens etnicitet. Men här valde fd justitieministern och rikspolischefen att uppvisa mycket dåligt ledarskap och förståelse för den verklighet som polisen möter i sin dagliga gärning.

Så vad ska vi göra då? Jag tycker nog att vi har passerat en gräns för vad som är acceptabelt i låt gå mentaliteten gentemot livsstilskriminella. Det gäller faktiskt att satsa såpass mycket från samhällets sida, så att dessa brottslingar inte får en lugn stund. Polisen ska kanske satsa på dessa 55 områden under mycket lång tid och med hög uthållighet.

Tyvärr tror jag att den enda nyttan som du som medborgare kommer att ha av denna rapporten är kartorna, så att du vet vilka områden du ska undvika i respektive stad.

Vad gäller polisens ledning, så är det nog så att dessa områden kommer aldrig att åtgärdas. För kriminella är ju också väljare, och i vissa fall även politiker.

Pierre Schoris piruetter

Ibland blir man mindre imponerad av människor som borde veta bättre. Den här gången har Pierre Schori uttalat sig i SVT Opinion om den så kallade "ubåtsjakten", eller underrättelseoperationen som pågick nyligen i Stockholms skärgård.

Först blir det en bunt insinuationer om vad som eventuellt pågår i skärgården och diverse debattörers eller hökars blodtörst vad gäller själva jakten. Men om vi skulle vara lite mer realistiska och titta på substansen i Schoris påståenden.

Nämligen den delen om den strategiska bilden. Här antyder Schori att NATO har expansionistiska planer som Ryssland finner oroande. Om vi tar saker i tur och ordning, så att vi inte tappar besticken i debatten.

Nämligen, vilka är NATO:s strategiska intressen visavi Ryssland och andra länder. Vi kan i grunden utgå från att NATO:s medlemsstater är i princip fullt funktionella demokratier, med allt vad det innebär för mänskliga rättigheter, friheter osv. Vi kan också identifiera att flertalet av dessa NATO-stater är också medlemmar i EU, dvs. med i en demokratisk allians där Sverige är fullvärdig medlem idag. Man kan inom ramen för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik konstatera att EU försöker bygga relationer med sitt närområde som rör demokratiutveckling, fria marknader och ett utökat samarbete med framförallt före detta Sovjetrepubliker. Ukraina är ett sådant exempel. Men nu kommer vi till den strategiska frågan. Nämligen varför Ryssland motsätter sig en högre grad av samarbete mellan EU och dessa numera SJÄLVSTÄNDIGA nationalstater?

Är det för att ryssarna tror att EU kommer att anfalla Ryssland?
Eller är det att den ryska demokratin och rättsstaten är vida överlägsen den som existerar inom EU?
Kan det till och med vara så att vi har för många homosexuella i EU och ryssarna är rädda för att det ska smitta av sig på den ryska ungdomen?

Givetvis är det inte så. Den enkla och självklara förklaringen är att Putin och hans anhang har skapat en kleptokrati som försöker konsolidera sin makt och därmed få fortsätta att driva nationalstaten Ryssland som sitt privata fögderi med bristande friheter, rättigheter och rättsosäkerhet. Det är klart att den typen av människor uppfattar varje form av funktionella demokratier och demokratins spridning som ett direkt hot mot kleptokratins existens. Varför offrade sig så många ukrainare för friheten. Jo, för de är ganska välinformerade och är i grunden ganska trötta på den formen av kleptokrati som rådde i Ukraina.

Min enkla fråga till Pierre Schori är vad han tror att han försvarar, när han tar ställning mot NATO och våra EU allierade? Den ryska demokratin och livsstilen? Eller en acceptans för att Ryssland ska få styra och ställa i sitt närområde, även om det skulle förta möjligheterna för dessa nationalstater att utvecklas i en riktning som de själv önskar?

Vad tror du driver Pierre Schori? Jag vet faktiskt inte.

Fastighetsskatten, den orättfärdiga skatten.

En av Alliansens största förtjänster var att de avskaffade fastighetsskatten.

Nu har vi fått en debatt om återinförande av fastighetsskatten. Sannolikt fiskar debattörerna efter ett trevligt utredningsuppdrag för den röd-gröna regeringen, eftersom själva fastighetsskatten som princip är helt förkastlig. Jag ska förklara varför.

Debattörerna har helt rätt i att INGA skatter är i grunden populära, eftersom man kan alltid hävda att mindre skatter är bättre ur individens perspektiv. Men nu tänkte jag angripa debattörernas argument instället.

Först och främst så hävdar debattörerna att man har en avkastning i form av den hyra som man sparar genom att bo i egen bostad.

Om vi tar det argumentet, så vill jag hävda att det är befängt ur flera perspektiv. Först och främst, så är ALLA former av boende helt nödvändig för att man ska överleva i kalla Norden. Den som hyr, betalar en avgift för detta till hyresvärden/fastighetsbolaget. Men hur är det då med den som äger sin bostad då? Här kommer vi till det som är principiellt fel i debattörernas resonemang. Nämligen att man som ägare skulle ha en mindre kostnad än en hyresgäst för sitt boende. Om vi tittar på ägandet, så är det så enkelt att på pappret, så äger villaägaren sin bostad. Men i praktiken är det banken som äger boendet genom skuldsedlar och panter. Så i princip kan man säga att villaägaren hyr sitt boende från banken.

Sen kan vi alltid argumentera att om man ser till villaägarens räntor och amorteringar, så kan det vara så att kvadratmeterhyran blir billigare för villaägaren än hyresgästen. Men här haltar resonemanget också ganska mycket. Det är nämligen så att för den högre kvadratmeterhyran, så kan en hyresgäst helt bortse från fastighetens behov av underhåll och reparationer. Dessa åtgärder är inrymda i hyran. Eller borde vara, om hyresvärden sköter sitt åtagande korrekt. Villaägaren däremot måste själv betala för alla former av reparationer och underhåll, för att fastighetens och därmed pantens värde inte ska minska. Om vi skulle kalkylera med underhåll och reparationer, så är jag ganska övertygad om att kvadratmeterhyran mellan en hyresrätt och en villa skulle närma sig varandra.

Ett annat principiellt fel med fastighetsskatten är att fastigheten i sig genererar ingen inkomst för villaägaren. Dvs. det kommer inte in några intäkter till villaägarens konto. Eller så blir det miljöpartistisk logik att man måste låna mer pengar från banken för att kunna betala sina fastighetsskatter. Vilket i sig är helt galet, eftersom svenskarna är redan alldeles för skuldsatta på grund av en upphaussad bostadsmarknad, med alldeles för låga underliggande fastighetsvärden.

Däremot kan jag hålla med om debattörernas retorik kring ränteavdragen. Själv anser jag att dessa borde avskaffas på ett kontrollerat sätt, för att undvika en framtida fastighetsskatt.

Jag har inte heller några problem med att man ska betala skatt på de realisationsvinster man gör när man väl säljer en fastighetsskatt. För då kan man faktiskt hävda att man betalar skatt på en vinst som har kommit in på kontot. Därvidlag har vi en metod att betala skatt som har allmän acceptans bland en stor del av alla människor.

Men att vi skulle hamna i en situation där någon pensionär råkar ha bott länge i ett område och därmed har fått avsevärt höjda fastighetsvärden, ska absolut inte betala högre skatter för en teoretisk inkomst som inte har realiserats.

Skatt kan man bara betala med riktiga pengar. Alltså ska man bara kunna beskatta riktiga inkomster eller realiserade vinster. Transaktionsskatter som moms är också lätta att förstå och acceptera.

Debattörerna Johan Eklund och Charlie Karlsson från den "Internationella" handelshögskolan i Jönköping har bevisat att den akademiska utarmningen är ett faktum efter alltför frikostiga tilldelningar av akademiska privilegier till diverse oförtjänta institutioner.

Den svenska bomben

Nu har vi haft åtta år av Alliansregering. De kom, de såg, de segrade i två val. Frågan är om det blir tredje gången gillt, eller om vi får en vänsterregering. Om man lyssnar på opinionsinstituten, så är det till och med så att statsminister Reinfeldt får högre förtroendesiffror än statsministerkandidaten Löfven.

Vad har allt detta med bomben att göra? Ganska mycket, vill jag påstå. Det blir ett långt inlägg, men man bör kanske lägga ner lite tid inför ett avgörande val. DU har väl läst parti- eller principprogrammet för det parti som du kommer att rösta på? För du kan inte skylla på någon annan, om du får som du har röstat ;)

Först och främst så ska man bygga sin verklighetsuppfattning på någon form av vetenskaplig evidens, dvs. fakta. Så först erkänner vi ett antal objektiva fakta som är lätta att observera för folket, dvs. väljarna.

Vi kan faktamässigt konstatera att Sverige VAR en militär stormakt under det kalla kriget. Det är till och med belagt att svenska politiker hade ambitionen att utveckla svenska kärnvapen. Den tillrättalagda historien säger att svenska politiker, läs socialdemokratiska män, slutade med dessa ambitioner på grund av påtryckningar från det socialdemokratiska kvinnoförbundet. Sen har det visat sig att sanningen var att Sverige spelade under täcket med USA och var de facto en del av USA:s kärnvapenparaply, med långtgående samarbeten.

Idag är Sverige en militär dvärg i sitt närområde. Det illustreras väl av ÖB:s yttrande om enveckasförsvaret och att försvarsministern har fått det hett om öronen vad gäller just försvarsoförmågan. Det har inte heller blivit bättre med diverse nymoderata försvarssatsningar som ett flertal försvarsbloggare har skrivit om. Det räcker med att läsa valfria artiklar av Cornucopia och Wiseman för att förstå hur illa ställt det är.

Så vad är Sverige i dagens Allianssverige? Alliansen slår sig för bröstet över det faktum att Sverige är numera en humanitär stormakt, vilket framgår av regeringens utrikespolitiska deklaration från 2013.

Så vad har vi fått från det att vi var utan egen bomb, men under USA:s beskydd och lagt ner vårt eget försvar i praktiken till förmån för titeln humanitär stormakt? Vi har fått ett Europa, där Ryssland bedriver krig i Ukraina och dessutom har annekterat delar av Ukraina, dvs. Krim. Den annekteringen kostar Ukraina både ekonomi och möjligheter. Vi har ett Ryssland som hotar med taktiska kärnvapen om NATO ingriper. Vi har ett EU, som inte har förstått hur Putin och Ryssland fungerar. För alla är inte liberala krämare som vill få ihop debet och kredit för att sedan göra en vinst. Trots att Ukraina fick förmånen att skriva på ett associationsavtal med EU, så har det avtalet skjutits upp under ryskt tryck. Rysk propaganda i form av RT var inte sena att uttrycka det som en stor vinst för Ryssland.

I det lilla ser vi också trender i det stora, när det gäller säkerhetspolitiska "signaler". Det är ganska klarlagt att den ryska staten kidnappade en estnisk säkerhetspolis på estniskt territorium och tog honom till Ryssland. Det är en tydlig signal till NATO-landet Estland att ryssarna gör som de vill och faktiskt struntar i internationella avtal och rätt. Om ryssarna vågar kidnappa en est, som är medborgare i ett NATO-land, vilka hinder föreligger då för ryssarna att agera i Sverige och Finland? Svensk polis? Finnarna har historiska erfarenheter av ryssar och  deras expansionistiska politik. Därför genomför Finland riktiga satsningar på sitt försvar för att möta eventuella ryska hot i framtiden. Det gör Finland här och nu.

Den humanitära stormakten, under alliansledning, kommer att göra satsningar på försvaret, där och då, kanske, om ett par mandatperioder, som i praktiken inte gör annat än sänker svensk försvarsförmåga. Problemet är att det rödgrönrosa alternativet med socialdemokrater, miljöpartister, vänsterpartister och eventuellt feministiskt initiativ, inte heller kommer att förbättra situationen för Försvarsmakten. Tvärtom, det kan gå från dåligt till sämre. Men tyvärr är det så att i en väpnad konflikt, så finns det inga silvermedaljer. Oavsett Alliansen eller RödGrönRöra, så blir det bara sämre och osäkrare.

Som ni vet, så är samhällsekonomin ett nollsummespel, där grupp ställs mot grupp, eller för den delen offentlig verksamhet mot varandra. Lyssnar man på F! och MP, så verkar det inte vara på så vis, men de har å andra sidan inte anammat en vetenskaplig syn på verkligheten. Vi ska alltså öppna våra hjärtan för 48 miljarder, men tål inte en reell förbättring av försvarsförmågan i skuggan av Putin?!

Så vad finns det för alternativ då? Egentligen inga, vill jag påstå. Sverige är ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv ett konkursbo som är helt kört. Vi har INGEN kapacitet att vara solidariska med vare sig Finland, Estland, Lettland eller Litauen. Den svenska solidaritetsförklaringen är en i grunden ideologisk önskning om att alla geopolitiska aktörer följer ungefär de liberala demokratiska värden och spelregler som vi har inom EU.

Så min fråga till dig som väljare imorgon är, tror du att de liberala demokratiska värdena respekteras av geopolitiska aktörer som Ryssland, Kina, Saudiarabien, Iran, Irak, ISIS, Indien med flera? Om du tänker efter, så kommer du nog fram till att ingen av dessa stora aktörer är vare sig liberala eller särskilt demokratiska.

Gillar du Alliansen och realistisk säkerhetspolitik, så ska du rösta på FP eller KD. 
Gillar du socialism (light) och realistisk säkerhetspolitik, så ska du rösta på S.

Vill du protestera mot dagens ordning, så röstar du på SD.

Den parlamentariska situationen blir hur som helst stökig efter valet. Som väljare ska du strunta i det. Du ska rösta på DET PARTI som DU föredrar. Resten är upp till regeringsförhandlarna.

Jag vill påstå att som väljare imorgon, så har du ett lika stort ansvar, som väljarna hade när de valde Per Albin Hansson och socialdemokraterna. Hanssons regering agerade klokt under andra världskriget, med en realpolitisk inställning till saker och ting. Frågan är, vilka partier idag ser lika nyktert på omvärlden som dåtidens socialdemokrater?

Ditt val imorgon kommer att ge konsekvenser långt in i framtiden.

Val 2014

Det så kallade supervalårets sista tillfälle att välja Sveriges framtid är här. Vi vet hur det gick i EU-valet, frågan är hur det går här hemma.

Här vill jag komma fram till några filosofiska resonemang, som ni bör överväga innan ni kastar er röst.

För det första, DIN röst räknas. Det är därför som politikerna springer benen av sig för DIN röst. Alltså, ligger du på sofflocket, så räknas du inte. Kalle Anka räknas inte heller. Gör DIN röst hörd.

För det andra, det finns inget som heter förutbestämda resultat. Vad opinionsmätningarna säger är totalt ointressant på valdagen. Det är vad DU väljer på valdagen som räknas. INGET annat.

För det tredje, det finns många sorter av väljare. Dessa ska jag bena ut lite mer, innan jag kommer fram till min slutsats.

Riksdagsvalet 2014 handlar egentligen om vilken sorts människor vi är eller vilken sorts människor vi vill vara. Det har nära koppling till mitt resonemang. Nämligen att valmanskåren består av två sorters människor i grunden. Och då menar jag varken kapitalister eller socialister. Eller rasister och antirasister för den delen. Valet handlar heller inte om en ansvarstagande regering eller en oansvarig regering.

Det valet handlar om är om valmanskåren vill se världen som den är, eller som man vill att världen ska se ut. Alla partier har fin reklam, som låter bra för de flesta. Alltså ska du INTE rösta efter reklamen.

Det som räknas är egentligen om du är realist eller idealist. Det är fint att vara idealist i en perfekt värld där alla är idealister. Problemet är att verkligheten ser inte ut på det sättet. Verkligheten har en ful tendens att pocka på ens uppmärksamhet när man minst önskar så.

Så då tänkte jag göra en liten reality check på om DU som väljare är realist eller idealist.

Först och främst, vi har ett antal globala problem som kommer att ställa till med problem, förr eller senare. Dessa problem härrör sig till geostrategiska problem som vi måste hantera förr eller senare.

Vi börjar med det första problemet, nämligen att Ryssland för ett krig mot Ukraina. Dvs. två europeiska stater är i praktiken i krig med varandra. Anledningen till att det INTE kallas för krig är att det skulle medföra att ett antal europeiska politiker och några i USA skulle vara tvungna att fatta ett antal obehagliga beslut. Alltså följer man den mänskliga reaktionen att förneka det uppenbara.

Jag ska vara tydlig på denna punkten. Europa är i krig, men det har inte kommit till oss ännu.

Det andra problemet är att politisk islam har börjat få fotfäste i muslimska länder. Det är mest tydligt i Syrien och Irak, men begränsar sig inte till dessa länder. Libyen är också ett sekteristiskt kaos. Men, tänker den idealistiska väljaren, det drabbar ju bara muslimska länder. Då måste jag tyvärr göra dig besviken. Om till och med den saudiske kungen går ut med varningar om att politisk islam kommer att förflytta striden till Europa och USA, så borde man börja fundera lite kring dessa saker. Jag vill inte låta nedlåtande mot den idealistiska väljarens bevekelsegrunder, men nog är säkerligen den saudiske kungen en bättre kännare av politisk islam, än de flesta av oss med kristen eller sekulär bakgrund.

Än en gång, ett krig som kan komma till oss. Inte i formen av ett reguljärt krig, men sannolikt spektakulära terrordåd och kanske en och annan kidnappning efterföljd av en VIMEO-video på en halshuggning.

Det tredje problemet är att Kina börjar känna sig självsäkert i rollen som ekonomisk stormakt och har ambitioner att bli en supermakt. Kina har börjat spänna musklerna genom att försöka påverka ett antal grannländer i diverse dispyter rörande Syd-kinesiska sjön. Men som svensk väljare behöver man väl inte bekymra sig. Nåväl, om du som svensk väljare tycker att USA:s roll som supermakt ska ersättas av en korrupt kommunistisk enpartistat som slår världsrekord i både nätcensur och dödsstraff med medföljande avrättningar, så låt gå då. Men själv är jag inte så begeistrad i några kommunistiska system, hur bra de än är. Och kinesernas är inte direkt det arbetarnas paradis som Marx och Lenin förutspådde.

Här kommer vi till den första frågan som du som väljare i Sverige ska ställa dig. Nämligen, har vi fått fred i vår tid, precis som Chamberlain sa efter att ha signerat ett avtal med Hitler. För trots allt så började Hitler med frivilliga anslutningar som blev allt mer ofrivilliga och till slut oacceptabla. Om du verkligen, verkligen tror att Putin inte har ambitioner att ansluta mer territorium till Ryssland, så får du rösta som du vill. Gärna med genusförsvar från FI, eller dialogförsvar av MP-karaktär. Och då menar jag inte MilitärPoliser, utan miljöfascister.

Alltså, röstar du nu för dina barn eller barnbarn, eller är du bara en blåögd idealist?

När vi talar om dina barn eller barnbarn. Hur kommer det sig att skolan är i ett kaos? Vinster? Nej, knappast. Snarare att lärare idag inte har verktyg för att hantera disciplinproblem och inte heller har de möjlighet att hantera elever med särskilda behov, utan att förstöra för övriga elever. Om en lärare har 10kkr mer i månaden, blir han/hon/hen en bättre lärare då och blir eleverna mer benägna att hålla en god ordning och disciplin i klassrummet? Du som är idealist, får gärna rösta på dessa partier. Jag ser nog bara två alternativ som fungerar. Antingen bättre verktyg eller ett återförstatligande, som ger staten alla verktyg att hantera skolproblem.

Så röstar du på fortsatt flum, eller ordning och reda?

Sen tar vi invandringen. Det förbjudna ämnet, där man kan få stämpeln rasist slängd på sig så fort som man lämnar åsiktskorridorens mycket smala gång. Den har till och med blivit så smal att myndigheter i sin önskan att tillfredsställa sina uppdragsgivare, politikerna, gärna till och med struntar i både grundlagsskyddade rättigheter för att uppfylla värdegrunder och uppförandekoder. Här vill jag ge Sara Skyttedal, KDU:s ordförande en eloge för hennes inlägg i DN.

För nu kommer jag till kontentan av hela min argumentation om vilken typ av väljare är DU. Nämligen, antingen väljer du att se världen som den är, eller som du önskar att den vore. Det innebär att man inom samhällets ekonomi, precis som din privata måste välja mellan olika saker för att få ihop allt som behövs inom ramen för sin ekonomi. Du skulle säkert tycka att det vore korkat att köpa en ny iPryl och strunta i att äta resten av månaden. Konsekvensen blir nog ganska dålig för din del. Det är samma sak med samhället. OM du tror att samhället har råd med allt till alla, så rösta gärna efter en idealiserad världsbild på alla partier som företräder en idealiserad och förenklad världsbild om det enda onda. Sen om det onda heter kapitalism eller chemtrails är irrelevant. Det som är relevant för en idealistisk väljare är att man röstar på en idé eller vision om framtiden. Tyvärr har historien bevisat att ett antal av dessa idéer inte fungerar. Dit hör kommunismen, marxismen, leninismen, fascismen, nazismen, socialismen och islamismen. Du kan säkerligen komma på fler till listan.


För sanningen är sådan, kära väljare, att realisten måste acceptera att världen är varken ideal eller inriktad till att uppfylla EN vision. För människor är komplexa varelser med komplexa behov och önskningar. Realisten förstår också att för att hantera komplexa problem, så får vi inte vara låsta till ensidiga och enkla lösningar i alla lägen. Möjligen drivs realisten av ett behov att förenkla, men inte in absurdum.


Så vad ska en realist välja på valdagen då, om man inte vet?

Här kommer vi till ditt ansvar som väljare. Du MÅSTE läsa partiprogram för de partier som du anser vara seriösa i sin partipolitik. Jamen, det är ju åtta partier i Riksdagen, det orkar/hinner/vill du inte göra. Då har jag bara ett tips. Jag kan korta listan åt dig. I alfabetisk ordning listar jag de partier, vars partiprogram du bör läsa.

1. Folkpartiet
2. Kristdemokraterna
3. Socialdemokraterna
4. Sverigedemokraterna

Varför inte XYZ, frågar du......

De nya moderaterna har möjligen förtjänat en icke-ledande roll i en alliansregering. Deras "satsningar" på försvaret, polisen och kustbevakningen har mer än väl bevisat att nymoderata satsningar på dessa samhällsviktiga områden är mer fiskala övningar än att man tar säkerhetspolitiska hänsyn i sin politiska gärning. Sen spelar det ingen roll om problemet heter Putin eller Black Cobras.

Centerpartiets, eller snarare sagt Stureplanscenterns, förnyelse av partiprogrammet var en tydlig indikation på att man har börjat konkurrera om miljöpartiets väljare, inte att man värnar landsbygden. Dessa nyliberaler förtjänar att hamna i historiens sophög efter sina försök att omdana partiet.

Vänsterpartiet är fortfarande kommunister. Jag behöver väl inte säga mer.

Miljöpartiet är riktigt flummiga drömmare, som ser inbillade problem och blundar för reella problem. Redan det räcker för att inkompetensförklara dem. Trodde inte att jag skulle säga det, men Birger Schlaug och Peter Eriksson känns riktigt stabila i jämförelse med dagens språkrör.

Den som röstar på FI, får åka till Ukraina först och dialogisera lite med Putins anhang. OM de överlever, så får de gärna rösta på FI...

Till slut vill jag än en gång påminna om att Sveriges 9,5 miljoner invånare har bara EN plånbok. Och när räkningarna är betalade, så bör plånboken innehålla några kronor. Noll kronor går att hantera, men skuldsedlar ska alltid betalas, av dina och mina barn, om inte av oss.

Så fråga är, ska vi öppna våra hjärtan och strunta i Putin? Eller ska vi ta hand om de svåra problemen först och sen förbättra världen?

Jag är tyvärr uppfostrad att se världen som den är. Och det jag ser är inte så trevligt. Jag har också uppfostrats till att hantera stora problem först.

Men man kan ju som hipster alltid glida ner till Urban Deli och beställa några hekto Pata Negra till fredagsmyset och förneka allt som sker utanför Södermalm. För en röst på FI eller MP är ju en reality check av stora mått.

PS: Ingen kallar socialdemokrater för rasister och nazister, trots att SD:s politik är en kopia av (S) politik från 50- och 60-talet. SvP är rasister och nazister. SD är gammelsossar i ny populistisk förpackning.

Nya moderaternas valstrategi har en brist.

Så har valkampanjerna startat. Jag vill ta upp de nya moderaternas valkampanj och dess huvudsakliga brist.

Vi bör ha en tes om att två motsatta saker kan inte vara sant samtidigt.

Då tar vi det här med invandringen, och om Sverige tjänar på den, eller om Sverige betalar för sin generositet.

Det grundläggande påståendet från de flesta riksdagspartier är att Sverige tjänar på invandringen. Man har argumenterat så hårt om detta, att SD är i praktiken pariastämplade, när de påstår att invandringen faktiskt KOSTAR pengar för samhället. Inte att vi tjänar på det. Det har gått så långt att regeringen kände sig nödgade att bemöta så kallade sverigedemokratiska lögner med en hemsida.

Sverigedemokraterna å sin sida hävdar bland annat böcker som Låsningen och Invandring och mörkläggning.

Vi kan alltså med helt vanlig logik konstatera att moderaternas sanning att man tjänar på invandringen kan inte vara sann om sverigedemokraternas påstående att invandringen kostar pengar är sann.

Så låt oss anta att moderaterna har rätt, vi tjänar pengar på invandringen. Så varför kommer invandringen helt plötsligt att kosta mer pengar, enligt Reinfeldts sommartal?

Om vi lyssnar på Reinfeldts sommartal, så kan vi konstatera att han lovar INGA reformer, utan uppoffringar för att hjälpa människor på flykt.

Då tar vi och tittar lite på statistiken under Reinfeldts regering. Enligt migrationsverkets statistik, så  har vi under Reinfeldts regeringsperiod 2006-2013 tagit emot cirka 406.000 flyktingar som har fått uppehållstillstånd. Kostnaderna för dessa var tydligen så små att man har lyckats införa hela fem stycken jobbskatteavdrag och ha en riktig Pippi Långstrumpeekonomi. Imponerande, måste jag säga. Men det som är frapperande i statsministerns (snart f.d.), är att helt plötsligt kan kanske en tioprocentig ökning av denna summa, dvs. en ökning på kanske 40.000 flyktingar under kommande år medföra att den svenska ekonomin inte medger någon form av reformer.

De nya moderaternas valstrategi har helt klart en brist. Nämligen att den är inte sanningsenlig. Det är okej att säga att invandringen kostar, om den kostar pengar. Vilket den gör, men man vill inte erkänna det. Detta faktum är lika sant som de nya moderaternas kampanj om hur socialdemokraterna kommer att förstöra Försvarsmakten, när det är klart konstaterat att nymoderata satsningar har lett till en allvarlig utarmning av svensk försvarsförmåga.

Men det är kanske så enkelt att moderaterna har bevisat sin oförmåga att hantera det som kallas för realpolitik. För realpolitiken säger att det är svårt att skapa nya jobb på en privat arbetsmarknad, där nyanlända inte kan konkurrera med gymnasie- och högskoleutbildade svenskar. Realpolitiken säger också att Putin håller på och kriga här och nu och inte om 10 år.

Jag tror att det vi ser nu är de nya moderaternas systemkollaps, där man har nått vägs ände vad gäller hur länge man kan styra sitt land med "kommunikationsbudskap", problemformuleringsföreträden och stöd från ett näringsliv som önskar lägre löner och försämrade välfärdssystem.

Moderat betyder enligt Svenska Akademiens ordlista följande;

måttfull, hovsam, sansad, präglad av konservativ grundsyn

Nu ser jag inget måttfullt eller sansat med de nya moderaternas politik. Den konservativa grundsynen begravdes nog med Bohman. Det vi har kvart är ett ultraliberalt parti som arbetar hårt för att avskaffa alla komponenter av nattväktarstaten och som dessutom verkar göra sitt bästa för att importera ett nytt och billigare proletariat för kapitalet att nyttja.

Darwin är inte tillräckligt effektiv......

Så har jag nog läst årets mest korkade utlåtande som finns över huvud taget. Nämligen Carl Idermarks flummerier om varför militärt motstånd är meningslöst och bara slöseri med både pengar och resurser.

Carl är kort och gott antagligen lågintelligent, eller går på substanser som medför att hjärnan inte fungerar helt normalt. Enligt hans tes är all form av militärt motstånd helt meningslöst, eftersom man ändå förlorar ett krig mot en starkare motståndare. Men då har han inte ens förstått grunden i vare sig samhällets våldsmonopol eller hur den fungerar.

Mellan individer, så har vi i praktiken ett explicit förbud att använda våld, utom i självförsvar enligt nödvärnsrätten. Om Carl blir anfallen av en större kille, betyder det då att Carl väljer att INTE nyttja sin lagenliga nödvärnsrätt för att värja sig själv och eventuella barn, eller tar han bara emot stryk och accepterar sitt öde, eftersom han inte kan vinna mot en större och starkare motståndare? Med den logiken borde inte Carls genetiska kombination blivit född, utan Darwin hade säkerställt att den genetiska predispositionen borde ha försvunnit i tidigare släktled.

Samma sak gäller mellan stater. Alltså, man behöver inte vara lika stark eller starkare än den andra parten i en balans mellan våldspotential och våldsintention. Carl brer självfallet på med kärnvapenkrig och andra spöken. Men låt oss anta några enkla saker, som även Carl borde förstå. För det första, så finns det MÅNGA länder med tillräcklig potential att slå ut den civiliserade världen. Lått oss anta att dessa länder är USA, Ryssland, Storbritannien, Frankrike och Israel. Alltså talar vi om en förmåga att i praktiken skicka tillbaks mänskligheten till stenåldern. Men bara för att man har en våldspotential, så behöver det inte innebära att man har en vilja att just genomföra detta. För just att föra tillbaks mänskligheten till stenåldern ligger nog sannolikt inte i någon av de uppräknade ländernas politiska vilja.

Alltså, så blir kalkylen lite mer rationell för aktörerna än att utnyttja sin maximala våldspotential. Låt oss anta att man är villig att för att uppnå den strategiska vinsten X är villig att satsa Y antal resurser. Om vi analyserar Ryssland, så kan vi konstatera att vinsten att annektera Krim kostade dem ett fåtal operatörers liv. För den vinsten fick de i praktiken tillgång till en halvö med en flottbas, ryskspråkig befolkning, industrier, i praktiken HELA Ukrainas olje och gasreserver, blockad av Ukrainas tillgång till Svarta Havet. Kort och gott, så var priset väldigt lågt för att genomföra just den operationen.

Dessutom verkar Rysslands strategiska vinst bekräftas av de förhandlingar som Vladimir Stalin och Angela Ribbentrop för, dvs. att EU skulle acceptera annekteringen av Krim. Putin skulle med andra ord få en ordentlig strategisk vinst nästan gratis. Förutom lite militärövningar, som han ändå tänkte genomföra.

Den strategiska vinst som Putin ännu saknar för att konsolidera sin vinst är just tillgången till östra Ukraina, eftersom Krim är nämligen mycket beroende av just östra Ukraina för sin tillgång till dricksvatten och elektricitet. Det förstår väl vem som helst, att om Ryssland börjar ta överpriser för sin gas till Ukraina, så är det en inte helt obefintlig risk att Krim drabbas av både el- och vattenavbrott, eller överprissatta el- och vattenpriser. Det här förstår Putin, därför satsar han på att destabilisera östra Ukraina. Dessutom skulle ett el- och vattenstopp i praktiken omöjliggöra livet på Krim.

Men allt det här verkar Carl inte förstå, utan vill lägga sig på rygg och ge sig, så fort som möjligt. Mycket korka, om jag får tycka det.

Skulle Ryssland ta till kärnvapen mot Ukraina? Knappast, eftersom man inte är intresserad av ett kärnvapenkrig. Skulle Ryssland invadera med konventionell trupp? Ja, sannolikt, eftersom det tar minst 3-5 år att ordna självständig infrastruktur för el och vatten på Krim. Med tanke på rysk korruption, kanske snarare 10-20 år. Alltså, så kan man risker en hel del för den strategiska vinsten att ha vunnit Krim.

Skulle något kunna motverka en rysk invasion. Ja, faktiskt. För ryssarna är kriget i östra Ukraina relativt billigt. Ryska gränsen släpper igenom både militär och stridsfordon utan att de "märker" något konstigt vid sin gräns. Om priset skulle öka, låt oss säga genom att omärkta gröna, dock ej afroamerikanska, smurfer helt plötsligt skulle börja skjuta sönder dessa stridsfordon, som verkar passera gränsen från Ryssland problemfritt, hur skulle Putin reagera då? Om motståndet är tillräckligt kvalificerat, så kan han säkerligen göra en bra gissning, men den gissningen leder bara till resultatet att en fullskalig invasion av östra Ukraina skulle kunna vara vansklig. Han är villig att förlora delar av förband, men sannolikt inte hela förband. För det blir svårt att förklara för ryska mödrar hur icke-ryska förband i Ukraina hade sina söner i förbanden. Då skulle han i praktiken medge folkrättsbrott. Inte helt osannolikt att det skulle krascha FN, men också Ryssland möjligheter att göra affärer med väst.

För trots allt är det så att alla brottslingar, inklusive Putin, gör en kostnads-/riskanalys över sin brottslighet. Och då räcker det med att vara tillräckligt stor och bestämd, inte störst, för att hindra brottslingen.

Fast det har varken Carl förstått, eller för den delen nymoderaterna som "satsar" på försvaret.