Om kriget kommer.

Så, då var det dags för Ukraina att få känna av lite "georgiska" påtryckningar. Det kan leda till krig, det kan leda till delning eller till något annat.

Så, när kriget kommer till Ukraina, som inte ligger så långt från Sverige, så ska vi komma ihåg följande.

EU har haft som långsiktig ambition att Ukraina ska bli medlem i EU. Därmed så gäller svensk solidaritetsförklaring även Ukraina, fast i en lite längre framtid. Om Ukraina finns kvar, vill säga.

Så, vad skulle Sverige kunna göra idag, för att vara solidariskt med det ukrainska folket?

Vi kan klaga i FN, men det kommer att blockeras av Ryssland.

Vi kan inte bojkotta ryska varor, då 50% av vår olja kommer från Ryssland. Uranet i våra kärnkraftverk kommer från Ryssland.

Vi kan inte stötta Ukraina militärt, se ovan. Dessutom, vem ska vi skicka? En pluton SOG? Hemvärnet? Några stridsvagnar?

Solidaritetsförklaringen kräver tyvärr en sak som Sverige saknar idag. Militära muskler. De svenska militära musklerna idag rör sig om några ubåtar, några rotar flygplan. Inga offensiva attackvapen. Till skillnad från Libyen, så tror jag inte att ryssarna imponeras av fotospaningsförmåga. Speciellt inte om de har luftherraväldet.

Snipp, snapp, snupp, nu var denna saga slut. Alltså sagan om svensk solidaritetsförklaring och svenska möjligheter att faktiskt göra något för någon annan.

Det är en nymoderat saga från 2006, som ännu inte har upptäckt att man går naken på gatan fram.

Fast om Ukraina har lite tur, så har Försvarsmakten säkert hjälpt dem att skapa ett miljöledningssystem för sin försvarsmakt. Så att de kan skrota all förstörd materiel på ett miljövänligt sätt. Det var något som georgierna var mycket tacksamma för.........

Jag, cynisk?

Det är bögarnas fel?! Igen????

Så var det dags för Statsmannen att konstatera att det här med politik behöver inte ha något med verkligheten att göra, utan med vad man tycker är lämpligt och möjligt.

I dagarna har Ugandas president godkänt en lag som förbjuder homosexualitet, med fängelsestraff som följd. Det är inte konstigt att en sådan lag har godkänts, eftersom det finns många kristna i Uganda som propagerar mot homosexualitet med mycket falsk propaganda. Den mest ökända varianten är nog Poopoo-filmen, se den om ni vill se vilka argument som används mot homosexuella.

Homosexualitet är självklart naturligt för en homosexuell, och inget som icke-homosexuella ska ha synpunkter mot över huvud taget. Låt dem vara, med andra ord.

Men här kommer vi till lite mer icke-statsmannamässigt agerande av svenska politiker. Om vi börjar med Anders Borg, så reagerade han starkt mot Ugandas lagstiftning när han var där nere på besök. Diverse bojkotter föreslogs av debattörer i media osv.

Nu kommer vi till problemet. Sverige gör massor med affärer med Saudiarabien, men har vi hört kritik mot saudiska lagar mot homosexualitet? Carl Bildt gjorde ett mycket uppmärksammat besök i Iran. Var var kritiken mot HBTQ-rättigheterna i Iran? Precis som i Saudiarabien, så föreskrivs det dödsstraff i Iran för homosexualitet.

Varför då så stark kritik mot Uganda, men inte andra länder? Jo, det är ofarligt att kritisera Uganda. Man spenderar dessutom mindre pengar genom att dra in bidragen till Uganda. Dessutom så är det ingen risk att någon ugandier skulle dra igång några terroraktioner mot vare sig Sverige eller andra EU-länder, eftersom Uganda är kristet till stor del.

Nu tycker jag att våra politiker borde vara konsekvensetiska och faktiskt fundera på att bojkotta både Saudiarabien och Iran på grund av deras repression av HBTQ-personer. Men endast ROTUM svenska vapen sälja. Helst till Saudiarabien. Och till Iran vill svensk industri exportera så mycket som möjligt.

Som jag ser det, så finns det två hederliga alternativ. Behandla ALLA länder likadant, som kränker HBTQ-personer. Eller erkänn att HBTQ-rättigheter betyder bara något, när det inte kostar oss något.

Jag kommer att applådera den dagen då vi inom EU bojkottar ALLA länder, som kränker HBTQ-rättigheter. Men den dagen, när kommer den, tror ni?

Fast om våra politiker måste välja, så är islam att föredra framför HBTQ-rättigheter, bara så att ni vet.

PS: Jag slutar att vara islamofob den dagen som en imam viger två män. Helst i Saudiarabien. Men Sverige duger.

Hur många XYZ tål Sverige?

Vi har alla sett rubriken.

Hur mycket invandring tål Sverige?
Hur många rasister tål Sverige?

Tillspetsade och retorisk meningar för att lyfta en debatt, men det finns självklart svar på båda frågorna.

Sverige har en årsinvandring nu på cirka 115.000 människor. I ett tidigare inlägg skrev jag lite om vad detta motsvarade i infrastruktur, resurser, arbeten och så vidare. Alltså finns det inte möjlighet att föda hur många invandrare som helst, eftersom vi inte har oändliga resurser. Jag vill peka på till exempel att Syrier idag får permanent uppehållstillstånd om de tar sig till Sverige. Det är helt automatiskt. Så hur många syrier tål Sverige per år? 10.000, 100.000, 1.000.000? Betänk att det här är en rätt som Syrierna har. Det finns cirka 22.000.000 syrier i Syrien. Hur många kan vi hantera? Det finns med andra ord mer än dubbelt så många syrier som det finns svenskar. Ska varje svensk, oavsett ålder kunna försörja två syrier. Eller om vi får hit 1.000.000 syrier, ska vi då betala tionde, för att betala för dessa? För enligt all statistisk tar det MINST 7-8 år, innan man får arbete. Kommer vi att kunna generera en MILJON jobb snabbt? Om vi kunde, så hade vi inte haft dagens arbetslöshetssiffror.

Hur många rasister tål vi då? Ungefär lika många som anti-rasister. Dvs. inga. Vi har inget behov av varken den ena eller den andra kategorin människor. Rasisterna försöker peka på förträffligheten i den egna etniciteten och degenerationen i alla andra etniciteter. Anti-rasisten försöker se världen genom så kallade anti-rasistglasögon, där det inte finns några andra förklaringsmodeller än just sådana som är byggda på etnicitet. Det värsta är att anti-rasisternas påstående inte ens undersöks på ett vetenskapligt sätt, utan de kommer bara med ett politiskt påstående som inte får granskas.

För varje form av granskning som leder till att anti-rasisters, genusvetares och feministers världsbild rubbas kommer automatiskt att stigmatiseras av den svenska åsiktskorridoren.

Kan vi inte en gång för alla vara överens om att Sverige är som alla andra länder i världen. Vi tål inte hur mycket utgifter som helst, utan att det går ut över det allmänna. Vi tål inte heller hur mycket politiskt stolleri som helst, utan att väljarkåren börjar reagera med proteströstande.

Frågan är bara, hur mycket stollerier tål Sverige?

När sänds Hjernevask i svensk television? När slutar vi upp att betala för politiska åsiktsmaskiner genom vår skattesedel? När lägger vi ner en massa idiotstöd till verksamhet som inte för samhället framåt?

Det var faktiskt bättre förr, när skatten betalade för vård, skola, omsorg, infrastruktur, rättsväsende, försvar och fungerande myndigheter.

Idag betalar vi för allt från Clownen Mannes lön till genusvansinniga professurer. Grattis, skattebetalare!

Vi kräver ett slut på vardagsrasismen, som inte finns???

Så var det dags för ett antal skattefinansierade organisationer att lämna in sitt årliga gnäll om hur vi svenskar är vardagsrasistiska i allmänhet och mot afrikaner i synnerhet.

Man hänvisar till bland annat Afrofobirapporten och hänvisar till annan forskning som bevisar rasismen i samhället.

Fast Afrofobirapporten säger just att det SAKNAS forskning inom området.

"– Det råder brist på både forskning, kunskap och medvetenhet om afrosvenskars situation liksom på åtgärder från samhällets sida för att bekämpa afrofobin."

Så, vem har rätt? För inte kan väl både Afrofobirapporten, som hänvisar till bristande forskning och detta debattinlägg som hänvisar till forskning som inte är redovisad, ha rätt?

Nåväl, vi kan kanske ursäkta det med att det är retoriska knep, fast ohederliga sådana.

Om vi börjar med utbildning och arbetsmarknad. Först hävdar man att just afrosvenskar har lägst utbildningsavkastning av alla kategorier. Men min fråga är då, hur har man räknat utbildningen? Är det utbildning från utlandet, eller från svenska skolor? Är de utländska skolorna inom EU/USA eller andra länder? Om det är bara svenska skolor som man jämför mellan, hur var betygsutfallet i respektive grupp? Många frågor som INTE besvaras. Förhoppningsvis i brist på forskning, annars ytterligare ett sätt att eventuellt dölja fakta. Kan det vara så att studieprestationerna i den afrosvenska gruppen har varit lägre? Jag hävdar inte att det är så, men vore det inte relevant i sammanhanget? För trots allt så väljer många arbetsgivare de som har presterat bäst i skolan, examensarbeten och praktikplatser.

Så har vi gnället om bostadsmarknaden. Den svenska bostadsmarknaden ÄR segregerad. Men den baserar sig inte på någon form av rasistisk segregation, utan EKONOMISK SEGREGATION. Det är märkligt, men så är det i ett kapitalistiskt samhälle. Har man ekonomiska muskler, så får man större valfrihet på bostadsmarknaden. Alltså är det i sig inte rasistiskt, utan en indikator på att vissa grupper inte har det ekonomsikt lika bra som andra.

Sen har vi det intressanta att man hänvisar till diskrimineringslagen från 2009 som ett bra exempel. Samtidigt hävdar man att eftersom så få har fällts enligt lagen, så finns det rasism kvar i samhället. Man har inte dragit slutsatsen att det kanske finns så LITE rasism, att man inte kan lagföra fler enligt lagstiftningen. Alltså så finns det väldigt lite diskriminering i samhället, eftersom lagens sanktioner inte behövs i någon större omfattning.

Man ojar sig också över ökad nationalism och diskriminerande politik inom EU. Det är helt naturligt att när den ekonomiska handlingsfriheten minskar i varje land, så ser man om sitt hus lite mer. Politik i sig är av naturen dessutom diskriminerande, dvs. man gör skillnad på både det ena och det andra. Det är väl diskriminerande att pensionärer får pension, men inte medelålders? Att barn och ungdomar upp till 18-årsåldern får fri tandvård, men inte alla. Att papperslösa får fri tandvård, men inte svenska pensionärer?! Allt det här är diskriminering, dvs. politiker som bestämmer vilka som ska få ta del av vila förmåner i samhället. Men det finns INGEN juridisk diskriminering av de som befinner sig lagligen i riket baserat på etniska kriterier. Däremot finns det diskriminering baserat på ålder, kön, inkomst mm. Det kallas för fördelningspolitik.

Att förbjuda etnisk profilering är ganska intressant. Däremot så har vi genetisk profilering inom kriminalunderrättelsetjänsten. För i vissa fall kan det finnas kriminell aktivitet som kan spåras inom vissa familjer. Och då är det en genealogisk fråga helt enkelt. Är du kriminelle XYZ:as son, så kommer din far att försöka få in dig i "familjeföretaget" Brott AB. Därför kan det inte uteslutas att om du är genetiskt XYZ:s son, så har du nog XYZ:s etnicitet också. Inklusive hudfärg, hårfärg osv. Så söker vi till exempel en rånare som tillhör familjen XYZ, så vore det väl fel om XYZ råkar vara vit, att faktiskt i jämlikhetssyfte efterlysa några afrikaner också, så att ingen vit blir kränkt?

Sen föreslår man att det ska finnas officiell statistik över etnicitet och religion avseende diverse utfall som arbete osv, för att sedan införa jämlikhetsmålsättningar osv. Det här är helt enkelt en metod för positiv särbehandling av olika etnicitet och religion. Etnicitet och religion kan aldrig vara grund för särbehandling. Sverige är en meritokrati. Dvs. den som är bäst lämpad ska i de flesta fall få ett jobb. Det vore självklart intressant om det fanns statistik som visade att vissa etniciteter och religioner var lågpresterande i skolan, vilket i sin tur ledde till sämre anställningsbarhet. För då skulle man kunna angripa orsaken till lägre studieresultat. Och jag tror inte att det finns en kausalitet mellan högre och lägre socio-ekonomisk status i sig och studieresultat. För trots allt så har man samma läroplan i Täby som i Rinkeby. Forskning som kunde hitta dessa orsakssamband vore riktigt angeläget, men det blir säkert inte aktuellt, för då skulle man eventuellt få fram att det finns orsakssamband mellan etnicitet och studiekapacitet. Sådana forskningsresultat skulle sannolikt ge resultat som inte efterfrågades av dessa särintressen.

För det är faktiskt så tråkigt att vi har alla samma möjligheter att studera i Sverige, men vi har alla individuella begränsningar i vår förmåga att tillgodogöra oss all kunskap som erbjuds i skolsystemet. Dessa begränsningar kan till exempel vara IQ. Enligt många forskare finns det ett starkt samband mellan IQ och genetik. Genetik styr intelligens, men också andra haplotyper. Dvs. bland annat hudfärg.

Jag påstår absolut INTE att afrosvenskarna har i genomsnitt lägre intelligens än etniska "svenskar". Men jag påstår att ingen vill heller ta reda på hur det förhåller sig vad gäller detta.

En meritokrati har fördelen att den som är bäst skickad har stor sannolikhet att få jobbet. Nackdelen är att en meritokrati bryr sig enbart om prestationsförmåga, inte om andra sociala värden.

Så räkna inte med att du har ett procentuellt utfall på 50% män och 50% kvinnor bland rökdykare, sopgubbar eller byggnadsarbetare inom en snar framtid. Kvinnliga haplotyper medger inte detta.

Trist, men sådan är genetikens värld. Jag kommer inte att vara snabbare i fötterna är Usain Bolt, men kanske snabbare i huvudet. Vem som tjänar mest pengar, tja, det överlåter jag till er att lista ut.

Statsmannen på Twitter.

Om ni vill följa mig på Twitter, så är det bara att följa @Statsmannen

En statsman måste vara ansvarsfull.

Det är alltid fint att vara generös, men det finns en gräns när man kan vara för generös. Om du skänker alla dina pengar till behövande, så blir du själv behövande till slut.

Därför så har vi en förhoppning att våra valda företrädare ska vara ansvarsfulla. Vi talar om ansvaret för regeringsbildning, regeringsduglighet och ordning och reda i statens finanser. Ni känner säkert igen begreppen, både från höger och vänster.

Så idag har vi fått en utrikesdeklaration, som borde drypa av ansvarstagande.

Ska vi då se vilket ansvar den nuvarande regeringen har tagit.

Enligt DN idag så har vi fått 115 845 invandrare till riket 2013.

Det här tycker Alliansen är alldeles utmärkt och bra. Det uttrycks även klart i dagens utrikesdeklaration, som utrikesminister Carl Bildt meddelade riksdagen och folket.

Jag citerar:

" Vi vill ha ett EU som ser till migrationens positiva effekter och som är generöst i mottagandet av asylsökande. Sverige tillhör de länder som tar emot flest flyktingar. Vi verkar för att fler ska göra mer."

Så, Bildt erkänner att vi tar emot väldigt många asylsökande. Nu ska jag vara helt ärlig och säga att alla 115 845 är INTE asylsökande. Men de är individer som INTE har befunnit sig i riket innan 2013. Dvs. då måste väl våra politiker ta ansvar och säkerställa att dessa människor får tillgång till boende, skola, arbete och allt som hör till ett normalt liv.

Så, låt oss göra ett matematiskt exempel av det hela. För att ta ansvar och ordning och reda är väl bara enkel vanlig matematik. Även om man i fall av resursbrist kan prioritera olika.

Så, 115 845 människor, hur mycket folk är det egentligen? Jo, det är så stort som Västerås är totalt sett idag.  Alltså flyttade lika många människor till Sverige 2013 som det bor i landets femte största stad. Om vi antar att man faktiskt behöver en stad för att skapa den infrastruktur med jobb, skola, boende, vård, service och annat, så kan vi väl anta att Västerås är dimensionerat för sitt invånarantal idag.

Då kan vi ställa oss den retorisk frågan, bygger vi VARJE ÅR en ny stad av Västerås storlek i Sverige? Om vi gör en summariskt antagande att varje invandrarfamilj är fyra personer, så har vi säkert ett snitt mellan ensamkommande och större familjer. Om vi också antar att nyanlända invandrare saknar både ekonomi och möjlighet att anskaffa villa eller bostadsrätt, så återstår bara hyresrätter för invandrare att flytta till. Enligt Boverkets indikatorer så beräknas 2013 års produktion av hyresrätter vara cirka 8 000 stycken.

Om vi då räknar lite snabbt, så för att förse 2013 års invandrare med hyresrätter bör man alltså öka den svenska produktionen av hyresrätter med 362%, eller i reda tal bör man producera 28 981 lägenheter per år.

Utöver det rena boende, så kan vi kanske anta att 50% av invandrarna är i arbetsför ålder och behöver arbeten. För att sätta det i perspektiv, så betyder det att det behövs 57 92 nya arbeten bara 2013. Vad är det i reala siffror då? Jo, det motsvarar som om vi skulle ha startat ett nytt Volvo AB, Ericsson och Volvo Personvagnar AB, bara UNDER 2013. Är det någon som sett till en sådan tillväxt i Sverige under 2013?

Så, då har vi konstaterat att bostadsbyggandet inte motsvarar behovet. Vi har också konstaterat att tillgången på nya arbeten på årsbasis inte motsvarar behovet. Och sen har vi all stödinfrastruktur som behövs. Vad tror ni att det kostar att bygga ett Västerås, Sveriges femte stad, men vatten, avlopp, vägar, elnät, kollektivtrafik, vårdinrättningar, offentlig service osv? Det stannar nog inte vid 20, 30, 40 miljarder? När bara ett modern sjukhus i en storstad börjar närma sig miljarden, så förstår nog alla att det går inte ihop sig.

Det är bra att slå sig för bröstet över den svenska generositeten när det gäller invandring.

Men, hur mycket invandring tål Sverige?

Jag vill påstå att dagens politik är inte ansvarsfull, eftersom man till och med med enkel plus och minus och lite procenträkning kan bevisa att vi inte har byggt ett nytt Västerås 2013, vi har inte skapat nya arbeten i den omfattning som behövs och vi lurar oss själv om vi tror att denna tillväxt av nya svenskar kan fortgå.

Det märkligaste av allt är att miljöpartiet vurmar för en invandring som är ohållbar ur ett tillväxtperspektiv. Undrar hur mycket miljöpartisterna skulle gnälla över miljötillstånd för att bygga ett nytt Västerås, ett nytt Volvo AB, ett nytt Ericsson och ett nytt Volvo Personvagnar AB, PER ÅR.

Min slutsats är att våra statsmän i regeringen och oppositionen är inte ansvarsfulla. Alltså är de inga statsmän som hanterar riket på ett ansvarsfullt sätt.

Soran Ismail och public service krav på opartiskhet.

Ja, det finns väl ingen som har missat det här med att Soran Ismail är avstängd från Sveriges Radio.

Twitterstormen blev förstås stor, när man i harm och indignation tyckte att Sveriges Radio agerade både fegt och ryggradslöst. Men vad var det som hände, egentligen? Förutom de ganska oklara motiv som radioledningen tillhandahöll som svar på avstängningen. Inklusive inlägg om SR ska vara opartiskt i valtider.

Som vän av ordning vill jag gärna kommentera det här på ett lite mer självklart sätt än vad som har framkommit i debatten, oavsett vilka som har varit för eller emot avstängningen.

Om vi börjar med det grundläggande, dvs. Sveriges Radios sändningstillstånd. Jag ber er särskilt notera 6 §. Jag citerar;

"Sändningsrätten ska utövas opartiskt och sakligt samt med beaktande av att en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet ska råda i ljudradion.
SR ska före sändning av program så noggrant som omständigheterna medger kontrollera sakuppgifter i programmet. Ämnesval och framställning ska ta sikte på vad som är relevant och väsentligt."

Så, vad är det som Soran har gjort som är så hemskt? Jo, han har bland annat uttryckt att han hatar Sverigedemokraterna. Det är ju ingen åsikt som är särskilt kontroversiell, förutom att hata är ett ganska kraftfullt uttryck för sina känslor. Så förutom så kallat näthat, så kan vi nog säga att Soran representerar ett radiohat gentemot Sverigedemokraterna. Själv kan jag säga att jag känslomässigt som mest OGILLAR KRAFTFULLT vänsterpartister, vänstersocialdemokrater, miljöpartister och nya socialmoderater. Men då menar jag inte individerna, utan de politiska idéer som dessa politiker står för. Nyliberalism och nysocialism, nykommunism eller miljöfascism är inget som tilltalar en konservativ person som mig. Därför OGILLAR jag dem. Men att gå från det till att hata är ganska långt i mitt fall.

Om vi börjar fundera på vad Soran egentligen hatar, så är det ganska märkligt. Han hatar Sverigedemokraterna. Med hänvisning till att Sverigedemokraterna är rasister, islamofober och främlingsfientliga. Jag vill påstå att man INTE hittar något av det i SD:s politik. Jag utmanar er allihopa att peka på HUR SD:s politik uppfyller dessa kriterier.

Man kan summera det med att Sorans hatfulla inställning till SD inte bygger på en saklig grund, eftersom inget i SD:s politik verkar stå för de etiketter som Soran vill anlägga på SD. Alltså brister han i opartiskheten också, eftersom han väljer att inte kontrollera sakuppgifterna angående SD:s politik, utan vidhåller just sina känsloargument, som INTE baserar sig på fakta. Därmed blir också hans inlägg i debatten irrelevanta. Som ni ser, i princip så bryter Sorans verksamhet mot alla delar av SR:s sändningstillstånds 6 §.

Beslutet är alltså helt korrekt vad gäller Sorans person.

Vad gäller SR:s förtroende hos allmänheten, så är det väl känt att journalister i Sverige inte är representativa i sina politiska åsikter, jämfört med det svenska folket i allmänhet. Man vet genom forskning att sympatierna för socialistiska och miljöinriktad politik är större hos journalister än svensken i gemen. Det här har lett till en viss nervositet och överreaktion hos både SR och SVT avseende vilka journalister som borde vara med i diverse program. Här kan vi konstatera att det är antagligen inga problem, förutsatt att journalisterna faktiskt följer sändningstillståndets 6§.

Sen har vi de oroliga retorikerna som säger att media försöker tillfredsställa SD:s väljarbas genom att vara lite antidemokratiska osv. Det är bara ohederlig retorik.

Nu ska vi vara tydliga med några sakfrågor. Det är INTE en mänsklig rättighet att vem som helst får flytta till Sverige, antingen som arbetskraftsinvandrare eller flykting. Det är en möjlighet, som Svea rikes lag medger, men den är villkorad. Det står ALLA partier i riksdagen bakom idag. De mänskliga rättigheterna hittar man hos FN, bland annat. Visa mig EN enda paragraf, som tillåter fri invandring från en stat till en annan efter individens gottfinnande. Nej, just ja, den finns inte. Om FN tycker att den rätten inte tillhör de mänskliga rättigheterna, så är det väl inte så konstigt att ALLA riksdagspartier, inklusive SD tycker som FN?!

Det är inte heller antidemokratiskt att vara mot dagens invandringspolitik, eftersom man har rätt att vara i opposition till regeringens politik. Det är väl det som är demokrati? Det som däremot är antidemokratiskt är att med ohederliga metoder försöka påskina att vissa partier är antidemokratiska, rasistiska, främlingsfientliga och islamofobiska, utan att för den skull underbygga detta med fakta.

Jag är väldigt tydlig med min personliga åsikt om en sak. Det finns INGET och jag menar INGET land som är muslimskt som vi skulle kalla för en funktionell demokrati. Att jag då som demokrat INTE vill ha någon del av Sharia som en del av svensk lagstiftning är väl inte så konstigt? För inte vill väl vi att muslimska kvinnor ska ha färre rättigheter än sina svenska systrar? Det om något är väl antifeministiskt. Så om man som jag är motståndare till Sharia och politisk islam på grund av mina empiriska erfarenheter, så då får man väl stämpla mig som islamofob. Jag är stolt över det faktum att jag är för demokrati, utbildning och jämlikhet, även för kvinnor som har muslimsk bakgrund. Dessutom medger Sharialagstiftningen att man diskriminerar till exempel judar och kristna med högre skatter (jizya) och andra begränsningar, som icke fullvärdiga medlemmar i länder som styrs genom Sharia eller har legala system som grundar sig på Sharia. Det räcker med att läsa omdefinitionen av de mänskliga rättigheterna, som OIC har gjort för att passa muslimsk rättstradition.

Notera att dessa omdefinitioner inte är vare sig jämlika eller rättvisa mellan muslimer och icke-muslimer. Det borde slutligen bevisa att politisk islam inte fungerar enligt nuvarande accepterade mänskliga rättigheter.

Men det är klart, att för politiker och tyckare så är det bekvämare att ropa invektiv gentemot politiska motståndare, än att faktiskt bemöta dem med fakta. Jag tror personligen att man inte kan argumentera mot SD:s invandringspolitik baserat på fakta, eftersom de verkar ha bra koll på fakta själv. Däremot är SD:s EU-politik väldigt omogen och naiv, men det får vi nog tillskriva SD:s orutin vad gäller internationella förhållanden. Här vill jag gå så lågt att jag vill påstå att SD:s EU-kritik är sund, men deras slutsatser om vad som behöver göras är helt fel. Men de får de väl upptäcka själv vad tiden lider.

Adversarii bene sentiant et glorificabor.

Dags att dra full nytta av det multikulturella Sverige.

Statsmannen har funderat.

Vore det inte bra om bara syrianer fick vara frisörer. Kebabrestauranger fick bara drivas av turkar. Pizzerior av italienare och ex-jugoslaver. Bilverkstäder av tyskar. Bondgårdar av svenskar. Banker av judar osv.

Det skulle väl vara ett kanonbra recept för att säkerställa att alla grupper i samhället fick etablera sig inom respektive bransch och man kunde kanske till och med skapa ett litet skråväsende för att kontrollera efterlevnaden. Varför inte kalla det för etnoföretagandereformen? Alla kulturella talanger skulle maximeras i samhället.

Ja, nu tror ni väl att jag har blivit tokig. Men det har jag inte. Självklart är det absurt om man skulle hävda att vissa etniciteter var mer lämpade eller skulle ha monopol på en näring. Det om något måste ju vara väldigt rasistiskt att hävda att syrianer är det bästa och lämpligaste frisörerna.

Men nu är det så i Sverige att det finns faktiskt ett etniskt baserat lagskyddat monopol. Nämligen rennäringen. I rennäringslagen stadgas det att ENDAST samer som är medlemmar i en sameby har rätt att bedriva rennäring och dessutom ha tillgång till EXKLUSIVA naturafömåner inom jakt och fiske.

Sverigedemokraterna har föreslagit att vem som helst skulle ha rätt att bedriva rennäring. Eftersom SD föreslog något som skulle vara etnicitets- och kulturneutralt, så blev det förstås en storm i vattenglaset mot detta förslag. Exempelvis i Finland så är det inte begränsat att endast samer får bedriva rennäring. Och det är väl ingen som hävdar att finska samer är speciellt förtryckta?

Så min fråga är egentligen ganska logisk i ett konsekvensetiskt perspektiv. Om vi tillåter en etnicitet att omhänderta rennäringen, varför inte en annan etnicitet att driva pizzerior? Ni förstår ju själv att det är en inkonsekvens att å ena sidan vara för etniskt baserad näringsverksamhet och i andra fall emot densamma.

Kan vi vara överens om att ingen modern lagstiftning borde ge vissa etniciteter näringsförmåner som andra inte har rättigheter till.

Vänsterns veka vallogik.

Än en gång bevisar vänsterpartiet, i det här fallet Francisco Contreras, att vänstern saknar logisk tankeförmåga.

Nu är anklagelsen att de "homogena"  vallistorna som de svenska partierna har kommer att gynna den så kallade "extremhögern" i Europa. Ska vi vara riktigt ärliga, så är nog högersocialdemokrater "extremhöger" enligt vänsterpartiets diskurs. Men hur som helst. Francisco förnekar sig inte och gör ganska svepande jämförelser mellan diverse nationella partier i olika EU-länder och kallar dem för extremhöger. Att jämföra till exempel Sannfinländarna med Gyllene Gryning i Grekland är verkligen som att jämföra äpplen och päron.

De etablerade politiska partierna i Sverige väljer sina politiker efter partiinterna meriter och det råkar bli relativt många vita människor som är medelklass är väl i sig inte helt överraskande. Och att det i sin tur skulle leda till att EU-parlamentet skulle bli mer främlingsfientligt är också märkligt. Jag ser ingen korrelation mellan etnicitet för den svenska representationen och representationens vilja att bidra till främlingsfientligheten i EU-parlamentet.

Francisco tycker att det är viktigt att få med alla sociala kategorier i EU-parlamentet från svenskt håll. Han pekar ivrigt på misslyckad kvotering inom en del partier vad gäller utomeuropeiska kandidater till valbara platser. Då ska vi titta på hans eget vänsterparti. Idag har vänsterpartiet EN representant i EU-parlamentet. Det råkar vara en man. Vänsterpartiets kongress fattade beslut 2014 om vilka som skulle listas till EU-parlamentsvalet i år. Även om vänsterpartiet skulle öka röstetalet med fyra gånger från förra parlamentsvalet, så skulle inte någon utomeuropeisk vänsterpartist få komma till EU-parlamentet. Här kan vi verkligen tala om att kasta sten i glashus.

Så vad är egentligen problemet?

Inget alls, vill jag påstå. Varför skulle utomeuropeisk bakgrund garantera att man gjorde ett bättre jobb som EU-parlamentariker? Eller varför skulle utomeuropeiska svenska representanter på något sätt kunna påverka hur ANDRA länders EU-parlamentariker röstade efter sina partiprogram?

Nä, det värsta med Franciscos resonemang är faktiskt att han verkar tro att det här med ras, kulturell, social och etnisk bakgrund är viktigare än de sakfrågor som EU-parlamentariker faktiskt ska ägna sig åt. Då i princip alla övriga partier verkar välja sina företrädare efter de kvalitéer man har som politiker inom respektive parti, så verkar det konstigt att Francisco som vänsterpartist förordar etnisk bakgrund som den kvalificerande faktorn som gör skillnad i ett parlamentariskt arbete. Inte ens hans egen partikongress väljer att tycka som Francisco gör.

Jag må vara konstig, men jag tror att sen Rasbiologiska institutet i Uppsala las ner, så har ingen seriös politiker i Sverige haft föreställningen om att individuella kvalitéer hos en människa och hans/hennes/hens lämplighet för ett arbete bestäms av någon form av etniska bakgrundsfaktorer.

Fast Franciscos inlägg visar just att inom vissa delar av vänsterpartiet vurmar man just för en form av etnocentrisk representation och att denna på något automatiskt sätt skulle hindra någon form av EU-parlamentarisk rasistisk och främlingsfientlig aktivitet.

Budskapet är solklart för medborgare med utländsk bakgrund: gör er inga förhoppningar om särbehandling bland många kompetenta medtävlare till EU-valet. Ni kommer med på faktiska meriter, inte på etnisk bakgrund. I Sverige belönas hårt och lojalt arbete, inte hudfärg, vare sig vit eller annan.

Rasistiska strukturer.... IGEN.

Nu börjar jag bli riktigt trött på dessa människor som hävdar att vi har rasistiska strukturer i Sverige.

Maimuna Abdullahi och Rashid Musa hävdar med emfas att Sverige är ett i grunden rasistiskt land med strukturer som premierar vithetsnormen och förtrycker avvikelser från densamma.

Det värsta med dessa inlägg är att vissa debattörer verkar tro på den strukturella rasismen, just på grund av att det passar deras ideologi.

Jag vet inte hur många gånger jag har sagt detta, men svenskarna är inte rasister, varken som individer eller som kollektiv.

 Maimuna och Rashid har däremot inte förstått vad det är som gäller i Sverige. I grunden är Sverige en demokrati, som bygger på en blandekonomi med både kapitalistiska och socialistiska inslag. Det betyder att vi har betydande aktörer både på den privata och offentliga arenan som anställer arbetskraft.

 Om vi tittar på det privata företagandet, så bygger det på helt vanlig kapitalistisk konkurrens. Dvs. varje anställd i ett företag måste vara delaktigt i leveransen av vinst till företaget. Om det inte blir vinst, så blir det förlust och i förlängningen konkurs. Dvs. det blir inga jobb kvar. För att hantera detta så har svenska kapitalistiska företag i princip valt två strategier. Den första är att man är extremt villiga att effektivisera, dvs. minska på fasta kostnader, såsom löner, lokaler osv. Man har alltså inga problem med att minska på personalstyrkan eller att ersätta dem med maskiner, förutsatt att den ekonomiska kalkylen visar att man får högre vinster. Den andra strategin är att man satsar på väl- och/eller överutbildad personal med hög kompetens och egen kreativitet och initiativförmåga. Detta leder till att man får platta organisationer och en arbetskraft som fungerar relativt självständigt.

 Den första företagsstrategin leder automatiskt till att man försöker att minska på alla former av stödfunktioner till förmån för en hög grad av automation av enklare sysselsättningar. Den andra strategin leder till att som företagare så satsar man på relativt säkra kort, eftersom lagen om anställningsskydd (LAS) gör att företagaren har svårt att avskeda någon som inte riktigt presterar. Därmed så har en individ med bättre formell utbildning, språkliga- och kulturella kompetenser ALLTID en fördel. Det gäller i alla länder, inte bara i Sverige.

 

Vad gäller det offentliga, så har Sverige en lång tradition av meritokrati i all offentlig förvaltning. Det innebär att det är OLAGLIGT att ta hänsyn till några andra faktorer än de formella kraven för att få en anställning/befattning i det offentliga. Det är det offentligas sätt att garantera att man får tillgång till den mest kompetenta arbetskraften. Meritokratin ska också hindra att man kan få befattningar i det offentliga genom kontakter. Även här gäller att man med en svensk kulturell bakgrund har bättre språk- och social kompetens. Dvs. de högre chefsjobben kommer nog ganska automatiskt att gå till svenskar. Däremot så finns det en trend idag att fler utlandsfödda får anställningar i det offentliga, så länge som de uppfyller de FORMELLA kraven för en befattning och är lika kompetenta som en svensk sökande, vilket är bra.

Jag citerar en del ur deras inlägg;

"
Som ett system, är det ett institutionellt arrangemang; rasismen upprätthålls av policys, rutiner och procedurer – både formellt och informellt. Ett system som resulterar i att vissa kroppars handlingsutrymme begränsas kraftigt i skolan, på jobbet, på bostadsmarknaden och i medier."

 

Ja, det är institutionellt att det offentliga är en MERITOKRATI, dvs. den mest kompetenta får jobbet. Ja, det är institutionellt att kapitalistiska företag måste gå med garanterad vinst för att överleva. Men att samtidigt kalla det för RASISM är bara fel och förljuget.

 I skolan har alla samma chans att välja att studera eller att inte studera. Det har inget med rasism att göra.

På bostadsmarknaden så gäller det som vanligt att de med mest pengar väljer först, precis som det ska vara i en i grunden kapitalistisk ekonomi.

Så vi kan nog sluta oss till att svensken bryr sig om att företag ska leverera vinster, som betalar skatter som går till det allmänna. Och att man har att göra med en offentlig förvaltning och service som genomförs av kompetenta människor oavsett bakgrund. Men att kalla sådana krav som implicit rasistiska är i grunden bara en ursäkt för andra problem.

" I look to a day when people will not be judged by the color of their skin, but by the content of their character. " Martin Luther King

 "For success in Sweden, it's better to have Swedish character, than Sharia character." /Statsmannen

PS: Syftet är inte att förminska muslimer, men Sharia är inte förenligt med svensk demokratisk tradition. Varken gammal eller ny.

JASså, försöker Sverige påverka politiska processer?

Idag har varit en mycket märklig nyhetsdag. SR Ekot släppte nämligen nyheten att Sverige försöker påverka utgången av den Schweiziska folkomröstningen avseende anskaffning av JAS.

Om det finns något inslag i radion som bevisar journalisters politiska preferenser och att de lutar åt det vänstersocialistiska och/eller miljöfascistiska, så är det detta inslag.

För det första, det är bara att titta på urvalet av intervjuoffer i programmet. Anna Ek, ordförande i Svenska freds- och skiljedomsföreningen, får uttala sig om det olämpliga i att Sverige som nation försöker bedriva en aktiv kampanj för att få Schweiz att rösta för att anskaffa JAS 39E Gripen.

Är det NÅGON som blir förvånad över det faktum att Svenska freds är motståndare till ALLA former av vapenaffärer. Nä, tänkte väl det. Så då kommer följdfrågan, varför deltar Anna Ek och kör sin förenings mantra i radion rörande eventuella Gripenaffärer? Det har väl inte ens någon relevans till de dokument som SR Ekot har fått fram.

För det andra, så hakar Åsa Romson från miljöpartiet på drevet. Är någon förvånad över miljöpartiets inställning till vapenaffärer och Gripen? Om någon tvivlar på kopplingarna mellan miljöpartiet och Svenska freds, så räcker det med att läsa följande länk, där MP och SvFr samverkar.

För det tredje, så virrar Claes Sandgren, ordförande i Institutet Mot Mutor, till det rejält. Han hävdar bland annat att SAAB har tvingats betala tillbaks ett bidrag på 1,4 miljoner kronor, vilket för det första inte rör ämnet, och för det andra är det inte ens korrekt. Ämnet för dagen är statens inblandning i ansträngningarna att sälja Gripen till Schweiz. Och det är faktiskt den schweiziska kampanjen FÖR Gripenanskaffning som har betalat tillbaks pengar till företaget SAAB, vilket var en del av SAAB:s support till JA-kampanjen.

Nåväl, eftersom då Sveriges Radios oberoende journalister hittade tre ganska irrelevanta röster MOT hela Gripenexporten, så var de tvungna att hitta en för. Det gjordes helt lysande av Sven Hirdman, som faktiskt har en mycket lång diplomatisk erfarenhet.

Så de som var emot statens stöd till Gripenförsäljningen var alltså allmänna tyckare och den som var för statens stöd var en professionell diplomat. Säger väl allt om opartiskheten i inslaget?

Så, hur är det då med svenska försök att påverka en demokratisk process i ett annat land. Om man får tro World Soft Power ranking 2013, så ligger Sverige på sjätte plats i HELA världen. Och det är i princip alla svenska politiker stolta över. Dvs. Sverige har en påverkansmöjlighet i världen när det gäller mjuka värden.

Så, staten är alltså överens med sin ambassadör i Schweiz att man bör stötta JA-kampanjen med en positiv bild av Sverige som nation och svenska produkter i allmänhet och Gripen i synnerhet. Tror någon att en ambassadör någonsin har fått uppgiften att skapa en negativ bild av Sverige och svenska produkter och företag? Självklart är det inte så. Det förstår nog de flesta tänkande människor. Utöver det allmänna intresset av en positiv bild av Sverige som alla ambassader håller på med, så har staten ett ekonomiskt intresse av att Gripen säljs. Man får helt enkelt procent på försäljningen. Bedömt cirka 100 miljoner kronor per flygplan. Så staten kan tjäna kring 2,2 MILJARDER kronor om affären med Schweiz går i lås. Det är kanske värt några övertidstimmar på den svenska ambassaden i Schweiz?!

Svenska diplomater har självklart ett uppdrag att verka för svenska intressen i alla länder, där vi har diplomatiska förbindelser. Det kan vara allt från processen att släppa Martin Schibbye  och Johan Persson till att faktiskt hjälpa till att sälja Gripen. I ett land utan direktdemokrati hade nog påverkan skett mer på minister- och departementsnivå, men i specialfallet Schweiz med direktdemokrati, så valde man att samverka med JA-rörelsen. Nu är inte JA-rörelsen ett privat intresse, utan det finns politiska partier bakom detta, som vill anskaffa Gripen till det schweiziska flygvapnet.

På ren och skär svenska, på vilket sätt är det en nyhet att man vill sälja Gripen till Schweiz och att staten i form av UD stöttar detta? Och varför väljer man en panel av 50% rena motståndare, 25% en ambivalent röst mot och 25% för i Sveriges Radio? Dessutom så är bara den som är för, professionell i egentlig betydelse rörande de hemliga UD-dokument som SR fått tillgång till. Jag tolkar "nyheten" som ett aktivt sätt att försöka sabotera svenska möjligheter att få exportera Gripen till Schweiz och indirekt även möjligheten för den svenska Försvarsmakten att anskaffa E-versionen av Gripen.

Jag vill tacka dessa journalister som skriver det självklara och dessutom försöker misstänkliggöra detta med en massa tyckare som INTE bidrar till analysen på ett korrekt sätt.

Nyliberala och nymoderata villospår.

Eftersom det är valår, så är det dags att börja argumentera för sin sak utan att ljuga, men samtidigt kanske genom att inte berätta hela bilden.

Ska vi ta lite om de här svenska myterna som säkerligen de nya socialmoderaterna kommer att köra med.

För det första, lärartätheten är tredje högst inom EU. Alltså har de nya moderaterna satsat hårt i de landsting där man styr och ställer.

Kanonbra argument, men om man samtidigt betänker att svenskarna har väldigt få läkarbesök jämfört med andra EU-medborgare, så är det väl märkligt att vi har vårdköer och att det är svårt att träffa en läkare.

Sen har vi de nymoderata satsningarna på lag och ordning. Man har utbildat fler poliser än tidigare. Det märkliga är att svensk polis samtidigt har bland EU:s sämsta statistik på uppklarade brott.

Nymoderat infrastruktur är ett lysande bevis på hur det satsas på bland annat järnvägen. Att det samtidigt spårar ur ovanligt ofta på spåren är nog bara en olycklig slump, alltså otur...

Nymoderata försvarssatsningar har lett oss till en situation där vi kanske har ett par dagars försvar för att flytta riksledningen från Stockholm. Sju av tio anställda soldater slutar för tidigt. Jättebra med yrkesförsvar, eller?

Den nymoderata arbetsmarknaden svämmar över av jobb, därför måste vi vara extra liberala när vi tolkar alla asylansökningar. Att kommunerna får betala ovanligt mycket i försörjningsstöd till vissa grupper av människor, som i genomsnitt tar ÖVER sju år att få i arbete är inte en indikation på en arbetsmarknad där efterfrågan är större än tillgången på arbetskraft.

Så, vad är orsaken till allt detta?

Jo, ska vi vara riktigt ärliga, så är den enda delen av den nya moderata politiken den som fördes av de gamla moderaterna. Dvs. om tillräckligt många människor får pengar över i plånboken, så konsumeras dessa pengar direkt i något som ger moms till staten eller så används marginalen för att belåna huset mer och därefter konsumeras i så kallat kvalitetsförbättrat boende genom att köpa diverse ROT- och RUT-tjänster. Så det är bevisat att gammalmoderat politik fungerar.

De nya moderaterna kan vi nog sätta i direkt släktskap med Annie Lööf, dvs. mycket snack, inga konkreta förslag och framförallt ingen verkstad. Detta har lett till en utarmning av många samhällsfunktioner, som har funnit att till slut så har osthyveln nått Edamerostens vaxskal.

Om vi tar de exempel som jag har räknat upp ovan.

En svensk kirurg opererar ungefär åtta timmar per vecka. På en fyrtiotimmarsvecka. En amerikansk kirurg opererar cirka 28 timmar per vecka. Tänk om vi bara kunde få den svenska kirurgen att operera 16 timmar per vecka. Jag kan riktigt visualisera hur operationsköerna minskar.

Nymoderata satsningar på polisen har lett till en osund jakt på statistik och inte på konkreta åtgärder mot det som väljarna betraktar som riktiga problem. Förr var det som vi kallade för vardagsbrott saker som snatteri och inbrott. Idag är vardagsbrotten gängskjutningar och våldtäkter. Vad gäller våldtäkter är vi i nivå med en del afrikanska länder med inbördeskrig.

Infrastruktursatsningar är nog det området som de nya moderaterna har mörkat mest inom. Om man skulle göra de underhållsåtgärder som behövdes inom svensk järnväg, så skulle det ta cirka 300 år innan alla underhållspunkter vore genomförda. Är det någon som tror att en järnväg i drift håller i 50 år ens utan åtgärder?

Försvaret är i praktiken icke-funktionellt idag. En stor officerskår, men inga krigsförband och soldater att utbilda och krigsplacera.

Så, har Statsmannen en analys på vad som är orsaken till detta?

Jo, det har jag faktiskt. Idag så har i princip all offentlig verksamhet drabbats av omfattande byråkrati. En del påtryckt från EU, det ska inte förnekas. Samtidigt verkar svenska byråkrater ha en förkärlek att försöka genomföra varje EU-påbud med maximal nitiskhet, utan tanke på eventuella konsekvenser.

Men den VÄRSTA formen av byråkrati är att vi har avskaffat en hel del relativt billiga människor som var ett väldigt viktigt verksamhetsstöd. Idag sitter i princip varje läkare, banverksingenjör, polis och officer framför en dator och administrerar sig själv i större eller mycket större omfattning för att någon ekonom som leker internaffär ska kunna rapportera nyckeltal till ledningen. Att sedan dessa nyckeltal inte talar om sanningen för ledningen, utan det som förväntas, dvs. att alla uppgifter alltid löses inom tilldelade ekonomiska verksamhetsmedel är bara en lögn och förbannad dikt.

Kan det vara så svårt att kräva att yrkesarbetande i det offentliga faktiskt skulle göra sin huvudsakliga uppgift 80% av tiden och inte som idag, sitta framför idiotiska system som ger en skenbar känsla av kontroll, men i praktiken utarmar professionell kompetens och kärnverksamhetens kvalité.

På ren svenska, ta bort EKONOMERNA från verksamhetens kontrolloop. Låt dem vara revisorer istället.

Nyckeltal för läkare borde vara patienttimmar, inget annat. För poliser antalet fällda brottslingar i förhållande till brott. Banverksingenjörer genom tillgänglighet på ett bansystem utan avbrott. Och för officerare antalet krigsförband med godkänd duglighet.

Fast det är klart, då blir det mindre jobb för byråkrater, och framförallt, mindre makt till byråkraterna.

Vill du ha mer byråkrater, rösta på den nya moderaterna, eller socialdemokraterna, eller MP/V/C.

Alla andra fattar kanske.....

Jens Spendrup, en riktig (mål)tavla?!

Så var det förnärmade drevet igång igen.

Jens Spendrup intervjuades i Ekots lördagsintervju i helgen. Jag tycker personligen att Jens gjorde ett ärligt intryck och svarade som han tyckte, inte som han förväntades att tycka.

Som vanligt, när en människa är ärlig i Sverige, så måste alla kränkta människor ta på sig offerkoftan och kräkas på Facebook, Twitter, Aftonbladet och alla andra ställen. Självklart tar vita feministiska män på sig tolkningsföreträdet och tycker synd om icke inkvoterade kvinnor osv.

Jag tar ett citat från Aftonbladet.

"Näringslivets lista över landets 125 mäktigaste kvinnor anser att kvotering är nödvändigt för att komma till rätta med den skeva rekryteringen."

Jaha, är någon förvånad över att dessa kvinnor talar i egen sak. Självklart ser de sig själva inkvoterade i fler styrelser och därmed berättigade till mer ersättning.

Men nu till pudelns kärna.

Jens säger att tre av fyra företag startas av MÄN. Är det då så konstigt att tre av fyra styrelseplatser tillfaller MÄN? Mig veterligen finns det ingen som förbjuder kvinnor att starta företag. Alltså borde man fokusera på varför kvinnor INTE startar företag. Som jag har skrivit tidigare, svenskar är inte rasister, men svenskar är ibland väldigt avundsjuka gentemot dem som har lyckats. Om vi då antar att eftersom män startar 75% av företagen, så står säkert män också för flertalet av konkurserna. Företagande är förenat med risker, som ägaren måste hantera. Att man då väljer vissa typer av företrädare är ganska naturligt. Civilekonomer, jurister, civilingenjörer och produktspecialister. Notera att jag inte nämnde företrädare som kulturjournalister, politiker, proffstyckare, twittrare, jantelagare eller andra kategorier.

Det är helt upp till kvinnorna att studera på utbildningar som ger möjligheter att få plats i företagsstyrelser. Men det betyder också att ägaren/ägarna till företaget måste få välja in de kompetenser som de anser gynnar företaget. Om man väljer fel, så går man i konkurs, så enkelt är det.

Att vänsterpartister reagerar med ett indignerat jantelagande i ärendet är inte så särskilt överraskande. Men att däremot se att finansmarknadsminister  Peter Norman reagerar på detta visar mer på hur långt nya moderaterna har blivit de nya socialmoderaterna, än på en vettig och rimlig politisk åsikt.

Som ägare till egendom eller företag så förväntas man väl ha rätten att disponera sin egendom fritt, förutsett att man har skött sina åtaganden gentemot det allmänna. Och åtaganden i det här fallet kan bara vara att man betalar sina skatter och avgifter. Inte att det allmänna bestämmer vem som bestämmer över din egendom eller ditt företag.

Svenskar, ett avundsjukt folk.....

Dagens ämne är inte helt oväntat...... skolan.

Så var det dags att konstatera att regeringen har släppt utredningen om kommunaliseringen av den svenska skolan och dess konsekvenser.

Som brukligt i Sverige har särintressen redan tvärsäkert uttalat sig i bland annat Sveriges Radio om vad som är rätt och vad som är fel med denna utredning. Ganska bra jobbat, särskilt med tanke på att uttalandena kom INNAN rapporten på totalt 773 SIDOR släppts. Jag är imponerad av lärarfackens representanter och deras förmåga att ta in icke-publicerad information.

Men ska vi gå till pudelns kärna då? Varför kommunaliserades skolan från början? En del av historiken finns faktiskt i utredningen. Däremot inte en del av de bakomliggande orsakerna. På 80-talet var svenska statens finanser ärligt talat ganska usla. Man började också se en eventuell framtida EG-anslutning i horisonten. Inklusive anslutning till EMU. Men därtill var statens finanser alldeles för dåliga. Då kom någon listig pers(s)on på att om man kommunaliserade skolan, så skulle ett stort utgiftsområde inom staten "trollas" bort. Att den hamnade på kommunerna syntes inte i räkenskaperna på samma sätt. Istället för kostnader för lärarlöner, lokaler, böcker osv, så blev det bara en skolpeng som kunde justeras kostnadsmässigt efter varje årskull skolelever.

Men tankevurpan i det här blir självklart att kommuner har olika förutsättningar. Det är klart att en kommun som Stockholm har helt andra förutsättningar än Vilhelmina när det gäller både skatteintäkter, stordriftsfördelar och elevunderlag. Så man kan säga att reformen var ganska orättvis i ett resurshänseende.

Ett annat problem som också introducerades var det fria skolvalet och privata skolor. Nu tror ju alla att friskolorna täljer guld varje dag. Men det är nog mer troligt att det är kommunen som gör det. Friskolorna har ju inte byggt egna skollokaler, utan hyr i regel av kommunen, som kan sätta vilka hyrespriser som helst. Så kommunen tar tillbaks en hel del av skolpengen genom "marknadsmässiga" hyror på skollokaler. Är det någon som blir förvånad om det är avsevärt mer än självkostnadspris?

Friskolorna har på grund av just brist på pengar blivit tvungna att bli ganska kreativa för att klara av undervisningen. Och här kommer vi nog till det som är spiken i kistan. På 70-90-talet fanns det något som hette OBS-klasser. Dessa var till för elever med diverse särskilda behov. Men det skapade en viss arbetsro i de vanliga klasserna. Idag har man av politiska/ideologiska/ekonomiska skäl lanserat något som man kallar för inkluderingstanken. Det säger sig själv att om man blandar elever med vissa behov av särskilt stöd i en vanlig klass, så kan det bli ganska kaosartat för alla elever. En pappa som ville bevisa hur stökigt det kan vara på en lektion fick sitt barn att spela in eländet. Svaret på detta blev hot om anmälan för åtal osv.

Lärarfacken gnäller om låga löner. Är det någon som tror att kaoset MINSKAR bara för att lärarna får några tusenlappar mer i månadslön? Klart att det inte blir så. Eller spelar det någon roll för lärarna vad som står på lönebeskedet som arbetsgivare? klart att det inte gör. Facken gör antagligen rätt som talar för sina medlemmar, men de är oerhört ohederliga i sin argumentation.

Hur kan då skolan bli bättre?

EN huvudman med ett uttalat ansvar leder sannolikt till en mer jämlik skola. Däremot inte sagt att man inte skulle kunna få ha privata tillhandahållare av utbildning, men då UTAN vinstkrav.

TVÅ viktiga saker måste hända för lärarna. Det akademiska inslaget måste öka. Därför måste lärare i akademiska bristämnen som matematik, kemi, fysik osv måste få högre löner än de lärare som det finns mer tillgång på. Om inte annat, så kanske kan det motivera lärare att specialisera sig inom bristområden. Som andra åtgärd måste lärarnas administration minskas. Ge dem sommarlovet åter också, som bonus/motivator.

TRE saker måste ske centralt. Synen på skolan som en tillhandahållare av utbildning för självförverkligande måste försvinna. Vi har inte råd att utbilda till sådant som inte ger jobb. Skolan måste vara auktoriteter på lärande av kunskap, inte något annat. Sist men inte minst, skolpengen ska BARA få gå till de utgifter som skolan har för lärare och läromedel. Lokaler för utbildning måste helt enkelt läggas på en neutral utgiftspost som inte påverkar skolans medel för utbildning.

Sist, men inte minst så måste man ha disciplin i skolan. Det duger inte att diverse bokstavskombinationer i sina rop på hjälp saboterar för övriga barn. Barn med särskilda behov MÅSTE få gå i skolan på deras villkor. Dessutom finns det en osund statusjakt i skolan som fortfarande inbegriper kläder, skor, idrottsprylar, iPhones, iPads och andra kapitalvaror. Inför skoluniform och absolut förbud för mobiler på lektionerna. Mobbare måste sanktioneras OMEDELBART. Slut med daltande och annat pjosk. I värsta fall får man väl flytta mobbare till särskilda SKOLOR för barn med den typen av problem. Helst med stöd av BUP för eventuella diagnoser.

La liberté sans la connaissance... eller på svenska...

Frihet utan kunskap, vad är det värt?

För man kan ställa sig frågan, varför fungerar demokrati bättre i vissa länder, och sämre i andra?

Jo, det första kravet på en demokrati är att valmanskåren är relativt välinformerad och välutbildad. Ju lägre bildningsnivån är i samhället, desto sannolikare är det att politiken blir mer populistisk och opportunistisk. För om man har en väljarkår som inte har insikter eller insyn, så är det mycket lättare att driva politiska agendor baserat på ideologier och tyckande, än fakta och orsakssamband. Vi ser många sådana trender just nu i både den europeiska och den internationella politiken.

Kan man kanske dra slutsatsen att någonstans finns det en gräns för när demokrati INTE fungerar och där det krävs någon form av upplyst despot som ställer saker och ting till rätta. Och nej, jag menar INTE Vladimir Vladimirovitj, utan de länder som helt plötsligt drabbades av den så kallade arabiska våren. Frågan är om inte våren gick över väldigt fort. Det är inte så att jag påstår att Khadaffi, Mubarak och al-Assad var/är några goda och glada despoter. Men man måste alltid inom statsmannakonsten fundera på hur alternativen ser ut. Dessutom bör man ha moraliskt rätt i sina strävanden. Att bara säga att vi tar bort en dålig sak, eftersom vi inte gillar den och accepterar att man får något ännu sämre känns inte som ett moraliskt korrekt handlande.

Om vi tar fallet Syrien. Visst, Assad är ingen trevlig snubbe. Men frågan är om dessa islamister skulle skapa ett bättre samhälle för syrierna. Knappast, eftersom det finns syrier som är kristna. Dessutom tycker nog inte jag att en godtycklig stening för otrohet är så mycket bättre än det politiska förtrycket gentemot oliktänkande. För trots allt, så handlar kriget i Syrien mer om kampen mellan shia- och sunnimuslimer och vem som ska vara den regionala stormakten. Som bekant fick Irak abdikera från den rollen efter USA:s invasion. Iran försöker desperat att dominera de arabländer där det finns många shiamuslimer. Saudiarabien försöker självklart att motverka denna shiadominans genom att stödja alla möjliga och mindre möjliga sunnimuslimska rörelser och rebeller.

Varför har det då blivit ett sådant kaos i arabländerna. Först och främst, så fanns det en sekulär rörelse i arabländerna från 50-talet och fram till 80-talet. Och det var den panarabiska socialismen. En inte helt obetydlig ledare inom panarabismen var faktiskt Egyptens president Nasser. Där fanns ju problemet, att eftersom han var socialist, så hade USA starka dubier om hur ett framtida socialistiskt Egypten skulle bli. Faktum är att Baath-rörelsen är ochså en del av den panarabiska socialismen. De flesta känner nog till att Saddam Hussein var ledare för Baath-partiet och att de hade en socialistisk ådra. Men de flesta känner INTE till att Assad i Syrien är också Baath-partist. Fast den syriska delen. Khadaffi hade förstås sin egen gröna variant av socialism.

Det som är intressant med de arabiska socialistiska rörelserna är att de försökte skapa relativt sekulära samhällen, där man försökte skapa jämlikhetsideal som var hyfsat demokratiska. Den mest extrema sekularismen inom den islamska världen kan nog tillskrivas Kemal Ataturk. Man kan nog gå så långt som att Ataturk lyckades nästan avislamisera åtminstone de urbaniserade delarna av Turkiet. Men idag har AKP vridit tillbaks klockan i Turkiet.

Så, vad var det som ledde till ett misslyckande för den panarabiska socialismen. Först och främst var det nog bristen på industriella visioner. Man blev mer eller mindre beroende av sovjetisk hjälp för både industriell och militär utveckling. Detta ledde naturligtvis till motrörelser som understöddes av USA. När sen den socialistiska utopin inte infann sig, så började i princip alla panarabiska ledare leta efter syndabockar. Och då hamnade Israel i fokus för ett antal militära krig. Det första började i princip direkt 1948, när Israel utropade sin självständighet. Alla dessa misstag och förlorade krig mot Israel i kombination med att Sovjetunionen till slut upplöstes ledde till slut till två möjliga utfall inom arabvärlden. Antingen hade man mer eller mindre diktatoriska regeringar, som hade USA:s och Europas tysta medgivande så länge som de var stabila. Eller så graviterade man mot Iran (shia) eller Saudiarabien (sunni) för att söka sin identitet i religionen.

Så, vad har vi lärt oss av detta och hur hänger det ihop med inläggets rubrik. Jo, jag vill peka just på det faktum att ju bättre utbildad en valmanskår är, desto bättre chanser har man att skapa en funktionell demokrati. Se bara på grundlagsarbetet i Tunisien. Man har skapat sig en så sekulär grundlag som möjligt i ett muslimskt land. Jag tror att vi kan tacka landets koloniala historia för det. För även om Frankrike inte kanske är en "bra" kolonialmakt, så har ideologin om Francophonie medfört att man i Napoleonsk anda har velat sprida någon form av kunskap med då franska förtecken. Alltså är den relativt välutbildade fransktalande medelklassen i Tunisien orsaken till en vettig kompromiss.

Att då jämföra detta med Egypten, där många faktiskt är ganska outbildade, har ju lett till helt andra utfall i den politiska processen. Först en islamistisk regering och sen ett bakslag med en militär kontrarevolutionär. I länder som Egypten är det mycket lättare att föra en opportunistisk och populistisk politik just på grund av bildningsnivån, eller snarare brist på densamma.

Till slut, varför ska vi bry oss om det här i Sverige? Jo, frågan är om vi inte också är på väg att få en lägre bildningsnivå i samhället. Det finns ett bildningsförakt som inte är helt oväsentligt. Det räcker väl med att titta på hur många som väljer att läsa till kemi- eller fysiklärare idag. Tyvärr måste jag göra alla humanister lite ledsna idag, men att kunna sin Bertol Brecht eller Marx utantill för inte samhällsutvecklingen framåt. Det är endast med hjälp av vetenskap som för industrin och teknologin framåt, som vi kan fortsätta vara en välbildad och välutbildad nation. Det är väl inte för inte som Nobelpriset har flest pris för det som jag vill definiera som riktiga vetenskaper. Litteraturpriset är ett pris för konstnärlig talang. Ekonomipriset till Nobels minne är instiftat av Riksbanken. Och det är väl ingen som tror att ekonomer kommer att rädda världen?

Summa summarum, en god demokrati har en stor väljarkår som fattar rationella och sunda beslut baserat på vetenskap och ett stort mått av sunt förnuft kombinerat med förståelse för moraliska och etiska konsekvenser av fattade beslut.

Frihet utan kunskap leder till ofrihet.

Hur "rökt" är Allansen?

Ja, den frågan ställdes i Sveriges Radio idag.

Så, får vi ett skifte från Alliansen till någon rödgrön röra? SR gjorde en hyfsad analys, där man i princip sa att man ska inte ta ut segern i förskott.

Så vad säger Statsmannen om detta då?

För det första, ge fan i att stödrösta.

För med stödröster, så kommer det parti som fick din stödröst att tro att just deras parti har större opinionsstöd än vad de har på riktigt. Det här kan ju påverka både utformningen av politiken och regeringsbildningen på ett skevt sätt.

För det andra, det är ingen rättighet att partiet alltid finns i riksdagen.

Om man nu inte gillar centerpartiets tokliberalism, så förtjänar de kanske inte att vara kvar i riksdagen. Lika lite som miljöfascisterna eller vänsterpartiet (kommunisterna).

För det tredje, tänk utanför blockpolitiken.

Jag är helt övertygad om att en ren socialdemokratisk regering är mycket, mycket bättre för Sverige än en s+mp+v regering. En allians utan centerpartiet skulle inte heller vara helt fel, förutsatt att nya socialmoderaterna fick lite mindre att säga till om.

Statsmannens funderingar om vilka partier som är tillräckligt verklighetsförankrade för att få vara kvar i riksdagen efter valet 2014 lyder som följer.

1. Folkpartiet
2. Kristdemokraterna
3. Nya Moderaterna
4. Socialdemokraterna
5. Sverigedemokraterna

Som ni ser, kanske helt nya och konstruktiva möjligheter att skapa vettig politik. Centerpartiet, miljöpartiet och vänsterpartiet är för mycket floskler och tomma ord utan vettig och realiserbar politik bakom, för att de ens förtjänar en röst.

Som jag har skrivit tidigare, LÄS partiprogrammen, så tror jag nog att många kommer fram till ungefär samma slutsatser som jag.

Supervalåret 2014

Så var det dags att skriva lite i ämnet Supervalåret 2014.

I år kommer det att bli två stora val i Sverige, det kan ju ingen ha missat. Vi har EU-valet i maj och riksdagsvalet i september. Så här kommer Statsmannens supervalårsrekommendationer.

Regler.

1. Du behöver inte rösta på samma parti i EU, riksdags, landstings och kommunalval.

På ren svenska, så ska du läsa på vad partierna vill i respektive församling. Det kan ju vara så att du vill ha ett EU-kritiskt parti i EU-parlamentet, för att stoppa en del stolligheter, men ett EU-vänligt parti i riksdagen, som ser till att det flyter på i samarbetet inom EU. Det kan också vara så att du tycker att ett alliansparti är bättre i riksdagen, men att dit lokala kommunala parti är bättre på hemmaplan.

2. Du ska inte köpa parti- eller mediapropaganda.

Om du går på partiernas reklam, så låter alla bra. Det är bara klatschiga klyschor som reklammakare och copywriters har skapat för att sälja partierna. Media har självklart sina agendor, med en övervikt av mp och v-anhängare i journalistkåren. Borgar med andra ord INTE för en objektiv analys av partiernas idéer.

3. Du MÅSTE läsa partiprogrammen för intressanta partier i respektive församling.

Det enda som avslöjar vad ett parti vill göra, om de fick bestämma ensamma, är vad deras partiprogram säger. Allt annat är snömos. Och dessutom bör partiprogrammet vara tydligt i HUR man avser att genomföra sin politiska vilja. Att bara skriva att man vill minska arbetslösheten, utan några konkreta förslag på hur det kan ske, är bara politiska floskler i partiprogrammet. Kort och gott, välj ett parti med relativt konkret partiprogram.

4. Du ser problem i blockpolitiken eller de politiska maktstrukturerna.

I grunden finns det två sätt att se på politiken. Antingen så tror du på ett reglerat samhälle, där politiken styr så mycket som möjligt och individens valfrihet begränsas. Eller så tror du på så lite regleringar som möjligt och där individen har maximal handlingsfrihet.

Så om vi antar att du tillhör den fösta kategorin, vad ska du rösta på då?

Det stora flertalet kommer att rösta på socialdemokraterna i denna kategori. Vänstersocialister kommer nog att rösta på vänsterparitet. Och sen kommer miljöpartiet att tillhöra det här blocket.

Den andra kategorin då, vad gäller här.

Du är kanske ganska nöjd med mer pengar i plånboken, men är missnöjd med de nya moderaternas "satsningar" på polisen och försvaret. Då finns det faktiskt andra allianspartier att rösta på. Om du tror på Stureplanscenterns idéer och näst intill total frihet, inklusive månggifte och fri migration, så förtjänar centerpartiet din röst. Om du gillar folkpartiets politik, så ska du självklart rösta på dem. Och kristdemokraterna kan vi nog näst intill klassa som de gamla moderaterna.

Men hallå, nu glömde jag ju offerkoftorna i SD!

Faktiskt inte. SD har i vissa stycken intressant politik. Deras problem är att andra har tagit på sig problemformuleringsföreträdet gällande SD:s politik. Kort och gott, enligt dem som definierar debatten är SD rasistiskt, nästan nationalsocialistiskt. Men vill du proteströsta mot etablissemanget, så är SD ditt bästa val.

Statsmannens slutsatser om partival.

Om du är socialist, så ska du rösta på socialdemokraterna. Vänsterpartiets socialism andas fortfarande kommunism, vilket historien har bevisat många gånger är en återvändsgränd. Rösta INTE på miljöpartiet, då de kommer att hindra en fungerande socialdemokratiskt industri- och energipolitik. Är du för arbetslöshet, höga energipriser och grandiosa tekniskt tveksamma energi- och infrastrukturprojekt som subventionerad vindkraft och Bottniabanan, så rösta  på MP.

Om du är borgerlig, så ska du absolut INTE rösta på nya moderaterna. De har i sin maktfullkomlighet bevisat att det är socialdemokraterna light, fast utan socialdemokraternas pragmatiska industri- och energipolitik. Dessutom har de tryckt ner allianskollegornas politik till oigenkännlighet. Är du riktigt borgerlig, så finns bara alternativet kristdemokraterna att rösta på. Om du är lite lagom liberal, så är folkpartiet ett bra val. Som tokliberal är centerpartiet ditt val. Det viktiga som borgerlig väljare är dock att verkligen minska på de nya moderaternas allt mer självgoda politik och vill jag påstå nästan lögnaktiga "satsningar" på vissa områden.

Och till sist så har vi då alla er som vill proteströsta. Dvs. SD. Det är mer troligt att SD kommer att stödja en borgerlig minoritetsregering än en socialistisk dito. Speciellt om vänsterpartiet får inflytande i en socialdemokratiskt ledd regering.

Det intressanta med en proteströst på SD är faktiskt att man kan påverka regeringsbildningen om man når upp till säg 15%. För trots allt så har de andra partierna mer att förlora på ett nyval efter september 2014 än SD.

Så, har Statsmannen någon partiranking att komma med då?

Jodå, jag har läst alla partiprogrammen till riksdagsvalet. De andra församlingarna överlåter jag till er att läsa. Så vettigast politik enligt Statsmannen finner man i följande ordning, baserat på mina värderingar.

1. Kristdemokraterna (jaja, jag är gammalmoderat)
2. Folkpartiet (ganska vettig och balanserad politik)
3. Sverigedemokraterna (inte alls så läskig politik som den framställs i media etc)
4. Socialdemokraterna (betongsossar är alltid pragmatiska och vettiga)
5. Nya moderaterna (med viss motvilja)
6. Centerpartiet (alldeles för tokliberala)
7. Vänsterpartiet (faktiskt, vänstersocialist hellre än miljöpartist)
8. Miljöpartiet (eller som jag brukar skriva, miljöfascisterna)

Så var det sagt och skrivet. Framför allt, gör din plikt som väljare. LÄS och FÖRSTÅ. Strunta i media och reklamkampanjer.

ENDAST svenskar svensk värdegrund hava.

Så har jag roat mig med en liten analys av den svenska folksjälen och framförallt värdegrunden. Vill göra mina läsare uppmärksamma på att det finns en internationell undersökning som jämför värderingar i olika länder. Och värderingar får väl sägas vara en del av värdegrunden. Jag rekommenderar verkligen att ni tittar på World Value Index.

För vad är väl inte värderingar om inte den socialiseringsprocess som föräldrar, skola och samhället bidrar till under ett barns uppväxt. Störst inverkan har naturligtvis föräldrarna, eftersom de tillhör kärnfamiljen. Även om vissa på den flumvänstra kanten skulle vilja hävda att dagis och skola är viktiga i denna process. Men oaktat detta så är det nog så att föräldrarna har både det största ansvaret och påverkansmöjligheterna i denna process.

Vi kan konstatera att etniska svenskar verkar vara en väldigt unik folkgrupp när det gäller värderingar, om vi tittar till WVI.

Etniska svenskar är alltså ur ett internationellt perspektiv helt unika när det gäller sina värderingar. Man fruktar ingen gud, då man inte tror på någon. Den individuella utvecklingen står i fokus för de strävanden som man har. Kort och gott, en kultur som baseras på individualismens självförverkligande.

Vi kan jämföra oss med människor i vårt närområde, säg våra EU-grannar. Hur ser värderingarna ut där?

Redan inom EU-familjen kan vi konstatera att värderingarna börjar distansera sig från våra svenska värderingar på ett högst påtagligt sätt. Man börjar faktiskt tro på gud och att man inte ska fokusera på självförverkligande i första hand.





Sen tar vi en liten titt på de invandrare som har kommit till Sverige från 70-talet och framåt. Vilka värderingar har dessa människor.

Lägg särskilt märke till att värderingarna börjar närma sig diametralt motsatta ändan av skalan. Då har jag ändå aktivt valt att INTE ta med lite mer islamistiska värderingar. Även om vi vet att det förekommer hos en del muslimer en önskan om att se islam som ett fundament för samhällsbyggnad och inte som en individuell religion. Behöver jag säga länder med den typen av värderingar också finns med på skalan. Se på Pakistan, Egypten, Algeriet och Bangladesh, som exempel.

Det är väl ingen som tror att bara för att en invandrare eller flykting flyttar till Sverige, så byter man helt plötsligt värderingar som är förenliga med den svenska värdegrunden? Lika lite som att om en svensk åker till Egypten på semester, så får hen egyptiska värderingar.

Här närmar vi oss egentligen den friktion som finns mellan den svenska värdegrunden och andra värdegrunder. Nämligen att svensken projicerar sina värderingar på invånare i Sverige, som kommer från ett helt annat kulturellt kontext, även sådan som är diametralt motsatt till den svenska.

Denna projektion är nog den värsta formen av rasism från just de som tror att de försvarar mångfalden. Visst är mångfald bra i många stycken, men det skapar också friktioner som MÅSTE lösas, för att man ska bibehålla ett stabilt samhälle. Mångfaldsförsvararna verkar tro att bara de är kulturrelativistiska, så har de löst friktionsproblemen i samhället. Inget kunde vara mer fel.

Om svenskarna avser att bevara ett någorlunda stabilt samhälle, så måste de inse att det finns egentligen bara två alternativ för att lösa de friktioner som finns mellan så olika värdegrunder i samhället. Nämligen att antingen så förflyttar sig svenskarna ner från sin position i WVI, eller så ska man försöka flytta invandrarna närmare svenskarnas position i WVI. Allt annat leder till kulturrelativism och långsiktigt svåra friktioner i samhället.

Tyvärr så är många svenskar så självgoda att de anser att det räcker med lång vistelsetid i riket, så kommer alla att inse förträffligheten i just den svenska värdegrunden. Men då har man glömt att den största påverkar finns just i hemmet, dvs. föräldrarnas påverkan av barnen. Och det skapar beteendemönster som en svensk inte förstår, men är helt rationell i det kulturella kontext som barnen befinner sig i.

Om vi tittar på den delen av skalan, där man verkligen tror på gud, är det då någon som tror att man inte skulle påverkas av präster och imamer och deras läror? Eller om det är en kultur med hård konkurrens för att överleva och skaffa sig välstånd, är det då någon som blir förvånad över att dessa kulturer belönar våldsanvändning eller hot om våldsanvändning för att uppnå sina mål.

Min slutsats är att den svenska värdegrunden är mycket bra, eftersom det bidrar till ett relativt stabilt samhälle. Frågan är bara hur man ska hantera de invånare som inte delar den svenska värdegrunden. Kulturrelativism eller assimilation är ungefär de alternativ som finns. Kulturrelativism leder till icke-demokratiska fenomen där allas lika rätt och värde kommer att skilja sig. Assimilation leder till att man måste få invandraren att acceptera svenska värderingar.

Politiker som väljer att blunda för dessa skillnader i värderingar kommer tyvärr att leda till ett samhälle med allt fler konflikter.

Jag är inte rasist, men........

eller, hur mycket rasism tål Sverige?

Alexandra Pascalidou körde en helt politiskt korrekt program om svenskarna och deras rasist. Det gör mig ganska beklämd och trött.

Jag är inte rasist, men.......

jag hatar kulturer som värderar människor olika efter religion, kön och sexualitet.

jag hatar pojkar som kallar kvinnor för "svennehora" eller "orre".

jag hatar pojkar som tror att lättklädda kvinnor vill bli gruppsexade.

jag hatar förtryck och kontroll av flickors och kvinnors sexualitet.

jag hatar alla som rånar andra ungdomar, bara för att de inte har en iPhone eller EU-moped.

Att kalla mig för rasist baserat på att jag ogillar ovanstående fenomen som empiriskt verkar vara på något sätt kulturellt betingade är en skam för den som rasiststämplar mig.

Jag föraktar alla som väljer en kriminell karriär och anser att det karriärsvalet kan inte klandras på socio-ekonomiska förhållanden. Idag har alla chansen att läsa i grundskola och gymnasieskola med en hyfsad kvalitet. Tyvärr verkar lektionssabotörer också empiriskt bestå av vissa kategorier människor, med viss kulturell bakgrund. Varför man har en bristande impulskontroll kan jag inte svara på, men det verkar vara en total brist på respekt för lärarens auktoritet.

För trots allt, ALLA har en hyfsad chans i Sverige. Om du inte tar den, utan förstör, så är det inte samhällets fel, det är DITT fel.

Jag klarade av en skola utan Levi's jeans, märkeskläder eller andra yttre attribut som gav hög social status. Trots detta "trauma" så klarade jag av att skaffa mig en utbildning, som idag ger en lön som tillhör den övre tionde percentilen i Sverige. Märkligt, att det gick. Det var flera andra i samma situation som klarade det också. Men idag, så verkar det räcka med att skylla på att man bor i Rosengården, Rinkeby, Tensta eller Majorna för att man ska fullständigt skita i skolan och att anstränga sig.

Eller ska vi gå så långt att vi måste vara kulturrelativitistiska mot elever, som inte nöjer sig med en tillsägelse i skolan. Kanske till och med skolaga, förutsatt att föräldrarna ger sitt medgivande? Nä, trodde väl inte det.

Kort och gott, en skitstövel är en skitstövel, oavsett etnicitet eller socioekonomiska förutsättningar. Alla som vill, kan lära sig att läsa, räkna och tala i dagens svenska skola.

Klart slut!

Hej du svenske afrofob.

Så där ja, nu är det bevisat i den offentliga diskursen att svensken utöver sina andra fobier också är afrofob.

Eftersom vi lever i de lättkränktas land och det finns en hel offentligt finansierad industri som arbetar stenhårt för att bevisa alla fobier som svenskarna har, så skrivs det om detta även i stora dagstidningar som DN. Debattörerna är drivna av kvasivetenskapliga teorier och tvånget att producera "resultat" som bevisar politiskt korrekta teser, såsom att svenskarna stöttar rasistiska och exkluderande strukturer i samhället, är islamofober, afrofober, arabofober (kommer härnäst), halalofober osv. Fobierna slutar helt enkelt inte någonstans, utan alla vi vita svenskar ska skuldbeläggas för att inneha en och annan fobi. Jag blir helt enkelt trött.

Svensken, och med det menar jag en vit, av föräldrar födda i Sverige född, är absolut inte rasist, afrofob eller islamofob. Svensken enligt min erfarenhet är uppfostrad att bedöma individer just som individer, inte som en del av en grupp. Svensken är öppen för nya kulturyttringar, kulturer, sedvänjor och i största allmänhet ganska liberal när det gäller människosynen gentemot sina medmänniskor.

Svensken har däremot svårt att acceptera kulturella yttringar som leder till kränkning av kvinnor och barn, vilket är tillåtet i muslimsk kontext. Svensken har nog också svårt för vissa sedvänjor av andeutdrivning, som riktar sig mot barn. Men som i praktiken är barnmisshandel och så vidare. Kort och gott, vi är för alla kulturyttringar som är positiva för våra medmänniskor, men känner ingen sympati för några yttringar som leder till att våra medmänniskor kränks fysiskt eller psykiskt.

Vilka är afrofober då? Vi kan ta det inte helt okända exemplet, där en afrikansk man blev nästan kastad från en bro inför sitt barn. Media försökte utmåla detta som ett rasistiskt dåd som berodde på diverse rasistiska strukturer i Sverige. Det som utelämnades var att de misstänkta gärningsmännen var KURDER. Ni vår ursäkta mig, men kurder i sin kulturella kontext har inte alltid samma värderingar som svenskar enligt min lite snävare definition än vilket pass man har i byrålådan.

Att araber, främst muslimer föraktar afrikaner är inte alls något som är varken förvånande eller överraskande. Man försöker hela tiden skuldbelägga den afrikanska slavhandeln på vita människor från Europa och USA. Det är helt riktigt att vita var medskyldiga till denna slavhandel, inget tvekan om det. Och visst  är det en skamfläck i vår historia. Men historien som inte berättas är den arabiska slavhandeln. Dessutom är det sanktionerad av Koranen. I och med detta, så är det för en troende muslim halal, dvs. tillåtet att ha slavar, baserat på vissa kriterier. Slaven får inte vara muslim. Och slaven är egendom som man kan behandla hur som helst. Inklusive våldtäkt av kvinnliga slavar. Inte helt ovanligt idag att kvinnor som är "gästarbetare" i arabiska länder behandlas just som slavar och både misshandlas och våldtas.

För mig är det märkligt att svensken, som är liberal i sin människosyn, ska stämplas med diverse fobier, som man inte har. Samtidigt väljer man att inte ta debatten med importerade kulturyttringar, som bevisligen föraktar till exempel afrikaner, icke-muslimer, kvinnor eller för den delen judar.

Men det är klart, nu är det ett supervalår, så man ska inte reta upp en väljarkår som kan påverka valets utfall i höst. Den som vill ta debatten om dessa mindre liberala kulturyttringar kan bara rösta på SD, som sannolikt inte kommer att få någon påverkan i en kommande regering. Alltså är det ingen risk för nya moderaterna eller socialdemokraterna att strunta i dessa väljare. Däremot är det av yttersta vikt att säkerställa de muslimska rösterna, för de kan faktiskt vara avgörande.

Därför väljer dessa två partier att inte ta debatten med dessa förespråkare för en inskränkt och exkluderande kultur.

Makten är viktigare än sanningen.

Vindkraftsdrömmen, eller varför Miljöpartiets dröm om vindkraft inte är hållbar i längden.

Miljöpartiet har ju en vurm för det som de kallar för hållbara energisystem. Men det är tyvärr en flummig dröm, som får fortsätta vara en dröm. Jag ska förklara varför.

Vindkraften är säkerligen det energislag som många miljöpartister verkar förorda som det bästa av alla världar. Det är till och med såpass viktigt att man har skrivit om det i DN, tillsammans med Stefan Löfven. Klimatet är som alltid, ett alibi för miljöpartiet. Ska vi då se hur det ser ut idag?

Jag rekommenderar först och främst att man tittar till Vindkraftsbranschens hemsida för att se lite riktig statistik om vindkraften i Sverige. För 2012 är all statistik tillgänglig, så vi kan väl titta på den.

Idag producerar vindkraften ungefär 7,1TWh/år, enligt statistiken för 2012. Den produktionen var fördelad på 2403 stycken vindkraftverk. Inte så särskilt imponerande, om jag får säga så. En modern kärnreaktor kan generera 1-2TWh/år. Så alla dessa naturförskönande vindkraftverk motsvarar alltså tre eller fyra moderna reaktorer. Observera att ett kärnkraftverk har oftast flera reaktorer på ett ställe.

Miljöpartiet pekar också på framgången för det tyska energiewende, som innebär att Tyskland kommer att stänga av sin kärnkraft. Men alternativet lär inte bli miljövänligare. Och om Tyskland ska fortsätta som industrination, så lär de behöva importera till exempel kärnkraft från Sverige eller Frankrike. Men det är ju ett NIMBY (not in my backyard) fenomen i så fall. Till och med svenska vetenskapsmän rekommenderar att vi INTE ska följa Tysklands exempel.

Så, vad är det då för fel på miljöpartiets drömmar om hållbar el med hjälp av vindkraftverken då? Låt oss anta att vi nöjer oss med vattenkraften som reglerkraft i Sverige och att vi avvecklar kärnkraften helt och hållet. Idag får vi cirka 60TWh/år från kärnkraften. Och om vi extrapolerar vindkraftens expansion till denna nivå, så skulle det innebära i en snabb överslagsräkning att vi skulle behöva bygga 30.000 stycken vindkraftverk i Sverige. Här kommer vi till bristen i vindkraft som system. Det är nämligen så att vindkraften är av nöd och tvång distribuerad över en mycket stor yta. Vindkraftverk har rotordiametrar på 90 meter eller mer. Det betyder att transportvägen fram till kraftverket måste klara av ett 90 meter långt rotorblad. Fundera på hur många vägar som klarar av sådana transporter. Så förutom att man ska transportera dessa rotorer, så finns det också ett mycket omfattande underhållsbehov för vindkraften. Man räknar med att 10% av alla kraftverk står stilla på daglig basis, dvs. bidrar inte till produktionen och kräver underhållsinsatser. Ett exempel är att VARJE kraftverk behöver byta sina växellådor ungefär vart 6-8:e år. Det är bara att konstatera att om det stämmer, så kommer logistiken för tillverkning, transport och installation av växellådor bli ganska omfattande. Om vi antar att det tar en vecka att byta växellådan i ett kraftverk, så betyder det att cirka 150 vindkraftverk står stilla hela tiden och behöver servas. Och det här gäller endast växellådorna. Bara att läsa om alla andra underhålls- och reparationsåtgärder som händer i verkligheten, så inser man lätt att det blir en mycket stor underhållsorganisation med MYCKET stora transportbehov, som kräver fordon, som inte kan vara eldrivna. Till skillnad från kärnkraften, som finns på ett fåtal ställen och kan vid behov försörjas av järnvägstransporter.

Om miljöpartiet vore ärliga och verkligen ville minska CO2-utsläppen, så skulle de verkligen vilja modernisera den befintliga kärnkraften, om de vill påverka klimatet.

Men tyvärr, så är miljöpartiet likt don Quijote helt fokuserade på sina vindmöllor, inte vad som ger reell skillnad i verkligheten.

Men livscykelanalys och andra realiteter har väl aldrig varit ett hinder för en politisk filosofi som närmar sig Lysenkonismen i sin verklighetsförankring.