Nackdelen med demokrati är att den är aldrig bättre än 50,1% av valmanskåren på valdagen.
Idag ser vi tyvärr att det sekulära samhället börjar vika sig för religiösa krafter, oavsett om det är kristna som inte vill göra sitt jobb av samvetsskäl, eller muslimer som inte vill behandla män och kvinnor lika, eftersom det är enligt sharia skillnad mellan män och kvinnor.
Det protesteras bland annat kring det faktum att religion i skolan fastnar i fakta. Själv är jag ateist av helt rationella skäl. Gud är en illusion, som är kollektiv i vissa samhällen. Det är inte för inte som Richard Dawkins böcker är förbjudna i många länder där religionen har stor makt. Efter att ha läst några av hans böcker, så kan jag konstatera att inge sund människa kan verkligen tro på allt som förkunnas i religionens namn. Det är klart att nysvenska ungdomar från religiösa hem inte vill ha en sekulär analys av religionshistoria eller för den delen en förklaring till ursprunget för islam, som bygger på en polyteistisk religion som Muhammed rationaliserade till en monoteistisk religion. För ni vet väl att Allah har 99 namn enligt Koranen?
Den riktiga bakgrunden till detta är att på den arabiska halvön så hade man en polyteistisk världsåskådning, med cirka 250 gudar. Månguden Allah var gift med solgudinnan, bara så att ni vet.
Muhammed fick ihop det genom att ta de 99 mest populära gudarna och säga att det var en. Kanske lite som hinduismen, med Brahman som gud och resten som reinkarnationer av Brahman. Kan ju vara trist att höra för en troende muslim som verkligen tror på det faktum att Allah skulle vara samma Abrahamitiska gud som Jahve.
Som ni kan lista ut, så är inte Allah och Jahve samma gud, så redan här faller religionshistoria och religiös tro samman som ett korthus.
Miljöpartiet har ju haft en något religiöst inriktad identitetspolitik, som inte varit helt problemfri. Detsamma gäller nog socialdemokraterna, med Tro och solidaritet som främsta företrädare för identitetspolitik.
Så den allvarliga frågan måste egentligen vara, ska ett demokratiskt samhälle för ALLA baseras på religion eller på en humanistisk sekulär värdegrund? Och vad skulle vi tycka om ett samhälle där väljarkåren till över 50% är religiösa på riktigt?
Skolans plikt är att vara objektiv och vetenskaplig. Härvidlag kan man inte kräva att någon del av det offentliga ska ta ställning i en religiös trosfråga, så länge som frågan i sig inte bryter mot svensk lag eller förordning.
Idag ser vi tyvärr att det sekulära samhället börjar vika sig för religiösa krafter, oavsett om det är kristna som inte vill göra sitt jobb av samvetsskäl, eller muslimer som inte vill behandla män och kvinnor lika, eftersom det är enligt sharia skillnad mellan män och kvinnor.
Det protesteras bland annat kring det faktum att religion i skolan fastnar i fakta. Själv är jag ateist av helt rationella skäl. Gud är en illusion, som är kollektiv i vissa samhällen. Det är inte för inte som Richard Dawkins böcker är förbjudna i många länder där religionen har stor makt. Efter att ha läst några av hans böcker, så kan jag konstatera att inge sund människa kan verkligen tro på allt som förkunnas i religionens namn. Det är klart att nysvenska ungdomar från religiösa hem inte vill ha en sekulär analys av religionshistoria eller för den delen en förklaring till ursprunget för islam, som bygger på en polyteistisk religion som Muhammed rationaliserade till en monoteistisk religion. För ni vet väl att Allah har 99 namn enligt Koranen?
Den riktiga bakgrunden till detta är att på den arabiska halvön så hade man en polyteistisk världsåskådning, med cirka 250 gudar. Månguden Allah var gift med solgudinnan, bara så att ni vet.
Muhammed fick ihop det genom att ta de 99 mest populära gudarna och säga att det var en. Kanske lite som hinduismen, med Brahman som gud och resten som reinkarnationer av Brahman. Kan ju vara trist att höra för en troende muslim som verkligen tror på det faktum att Allah skulle vara samma Abrahamitiska gud som Jahve.
Som ni kan lista ut, så är inte Allah och Jahve samma gud, så redan här faller religionshistoria och religiös tro samman som ett korthus.
Miljöpartiet har ju haft en något religiöst inriktad identitetspolitik, som inte varit helt problemfri. Detsamma gäller nog socialdemokraterna, med Tro och solidaritet som främsta företrädare för identitetspolitik.
Så den allvarliga frågan måste egentligen vara, ska ett demokratiskt samhälle för ALLA baseras på religion eller på en humanistisk sekulär värdegrund? Och vad skulle vi tycka om ett samhälle där väljarkåren till över 50% är religiösa på riktigt?
Skolans plikt är att vara objektiv och vetenskaplig. Härvidlag kan man inte kräva att någon del av det offentliga ska ta ställning i en religiös trosfråga, så länge som frågan i sig inte bryter mot svensk lag eller förordning.
Hur man tror är väldigt personligt. En majoritet av mnniskorna behöver något att tro på. Den del av befolkningen som inte behöver det riskerar att sumpa sin egen tillvaro om man försöker pracka på sin egn övertygelse på de som inte klarar den åsikten. Det är själva problmet med Dawkins.... Han hör inte till majoriteten, så att säga... Samma problem lider det sekulära samhället av. Majoriteten av folket klarar inte att vara sekulära. Det är bara som PK-folket tror.
SvaraRaderaDu närmar dig verkligheten...
SvaraRaderavi kommer ju med nuvarande politik snart hamna i situation där mer än 50% av befolkningen är ickesvensk och bekänner till Islam (som betyder Underkastelse på arabiska). Man behöver förstås inte vara kulturmarxist för att försåt vad som händer då. Om MC-gäng hade antagit samma regler som islam hade det betecknats som kriminellt varför Islam bör betecknas som ett kriminellt nätverk i västerlandet. Kul? - nej men nödvändigt.