Syriens änglar?!

Birgitta Ohlsson skriver i SVT Opinion i ämnet Syrien och att Assad och Putin är inte Syriens änglar.

Problemet med Birgittas debattartikel är precis som de flesta politiska ledares inlägg och åsikter idag, nämligen att det finns en problemformulering som man vill torgföra. Däremot så saknas det något som också är väldigt viktigt om man aspirerar på att inneha ett ledarskap.

Nämligen att man måste ha en LÖSNING på problemet.

Och det saknar Birgitta. De som kommer ihåg Operation Unified Protector 2011, när Khadaffi avsattes och sedemera avrättades, tänker nog både en och annan gång om dagens Libyen är bättre än Khadaffis.

I Syrien så finns det officiellt religionsfrihet, vilket inte är så konstigt, eftersom Assads Baathparti är i grunden socialistiskt. Syrien har kristna och andra religiösa minoriteter som kanske inte är lika positiva till de alternativ som finns istället för Assad.

Birgitta har också fel i påståendet att de som gör sig skyldiga till folkrättsbrott kan aldrig trovärdigt försvara civilisationen mot barbari. Tortyr av islamister genomförda av CIA, är inte det folkrättsbrott? Trots det så är Liberalerna positivt inställda till USA och NATO. Är inte Saudiarabiska avrättningar av folk som döms för häxeri folkrättsbrott? Eller för den delen Saudiska bombningar i Yemen?

Det farliga ordet som Birgitta använder sig av är ordet civilisation. Enligt muslimer så är deras civilisation, Umma, det som är det enda civiliserade. Birgitta och jag, vi är barbarer som äter fläskkött och vägrar att underkasta oss Allah eller någon annan gud. Så frågan är vilket perspektiv man har.

Den arabiska våren, som Birgitta verkar tro var en bra lösning i Mellanöstern och i Nordafrika, blev den verkligen så bra? Hur många länder som hade en arabisk vår är funktionella demokratier idag, med respekt för folkrätten?

Jag tror att det är enklare än så när det gäller Assad och Putin. Nämligen att INGEN i Syrien som tror på någon form av styre som påminner om lag och ordning enligt internationella standarder, ser några alternativ. Exemplen från närområdet avskräcker helt enkelt. Visst, du har ingen yttrandefrihet i Syrien på det viset som Birgitta har i Sverige, men så länge som du inte har politiska aspirationer, så har du en relativ frihet.

För egen del, om jag vore syrier, så skulle jag också kriga mot IS/Daesh och al-Nusrafronten, då jag vet att alternativet är avsevärt mycket sämre för de flesta människorna.

Turkiet börjar ju också lämna Atatürks arv och idéer kring en sekulär stat. President Erdogan har på många sätt vridit klockan tillbaks till det Ottomanska rikets tid. Så en modern "turkisk lösning" på Mellanösterns och Nordafrikas problem är sannolikt inte en framkomlig väg.

Men eftersom Birgitta har identifierat problemet, så får hon gärna förklara hur den politiska lösningen ska se ut i framtiden.

OM hon nu har sådana ledarskapstalanger att hon kan komma på en lösning.........